Month: December 2020

Juleffekt eller förbättring?

Editor rekommendation. FeatherPad

Tung snö. Sådan där som fastnar på skyffeln. Man blir rent av svettig. Men kanske ändå en behövlig fysisk övning såhär efter julslöande. Tydligen handlar det om en decimeter varje dag några dagar framöver nu. Men det är så det är här i Los. Snö hör till. Kan inte säga att jag ogillar det och det är väl ändå inte så dåligt av en vinterhatare.

En låtsasarbetsvecka har börjat och jag med den. Det känns liksom som det finns ett oskrivet år framför en härifrån. Hur mycket gillar jag inte det? Jo, MYCKET. Man borde hinna en del. Några “klar” rent utav.

Av det sista blir jag så exalterad att jag måste avsluta det här skrivandet och skrida till handling. Låtsasarbete. Livets krydda.

Det svåraste med Open Source Software (OSS) är att i något läge så slutar det alltid med en sur utvecklare på andra sidan emailkorgen. Jag skulle tippa att jag tar till mig 19/20 förslag. Men sen det där nittonde förslaget då stämmer inte med grundtankarna i VSCP. Det blir ett bestämt NEJ med en (åtminstone enligt mig) tydlig motivering om varför. Oftast slutar det där alltså med att personen där på andra änden blir sur.

Förr blev jag riktigt låg av de där ögonblicken. Undrade om det var värt det överhuvudtaget. Det är för mycket tjafs hela tiden. Lagt uppe på det där så kan dessutom varje programmerare göra saker bättre än vilken annan programmerare som helst. Vi har det där inbyggt i oss hela fåniga högen i mitt skrå. En äcklig del i våra profiler.

Efter ett tag så inser man att man får lägga sig på en position som liknar mannen som sitter där i sin stuga ute i skogen och delar ut saker gratis som som folk visserligen gillar och använder men också ständigt gnäller på. Ingen av de där som gnäller skulle för allt i hela världen lägga ner det arbete som krävs för att skapa ett alternativ. Ja i alla fall är de väldigt få. Man upplever åtskilliga som försöker, håller på i tre veckor, ger upp. Men man får alltså sitta där som den där mannen. Koncentrera sig på problemet. Lösa det. Glädja sig när man hittar en lösning som man är nöjd med. Däri finns belöningen.

Nu skall jag ärligt erkänna att ibland kommer det belöningar i annan form också. Gåvor och goda ord. Men ration är kanske 1/5000 uppskattningsvis. Japp även i populära projekt.

Det är från den där insikten man tar sig an ett nytt år. Finns det någon mening med att fortsätta? Är det värt det? Konstigt nog har i alla fall jag svarat ja på den där frågan alltså i tjugo år nu. Galet.

Annars snöar det. Har precis varit ut och skottat. Hann före plogen idag till och med så ytan att hantersa blev större än vanligt. Men efter att ha packat i sig för mycket genom gapet under några dagar känns det inte helt dåligt att få röra på sig faktiskt. Min enda utflykt ut de senaste dygnen har varit för att mata fåglarna.

Nu gör vi oss redo för resan och de sista dagarna fram mot 2021. Ett år som jag har haft som ett mål under de sista åren. Äntligen där. Några månader nu bara. Min enda önskan är såklart att han/hon/det/gud/jämvikten inte utsätter mig för sin svartaste humor och lurar mig på konfekten. Men egentligen är väl inte heller det något att oroa sig för eftersom man inte vet ett skit om det om man nu inte får uppleva en dag till. När tankarna upphör att existera. Vad finns kvar då?

Hela vägen fram dit skall det i alla fall låtsasarbetas. Däri finns glädjen.

Gudfadern får bli juldagsfilm. Jodå, det finns EN scen där det är jul. Det räcker. Håller fortfarande kan jag meddela. Tre timmar högkvalitativ film

Annars äts det för mycket. Sover lite däremellan. Läser en eller två sidor och somnar om. Matar fåglarna och fyller pellets. Upprepar proceduren. Ett liv man kan leva några dagar. Inte mer.

Det stora är att göra saker tillsammans. Inget annat spelar någon roll.

Minus nio där ute. Man stannar gärna här inne. Men det skall tydligen bryta redan under morgondagen. Det milda vädret är tillbaks innan det försvann. Gärna för mig.

Men en dag till. Kanske två. Vi får se hur det känns. Maten räcker väl sisådär två veckor härifrån. Man kan inte äta nu för tiden som man kunde förr. Man är en sorglig spillra av sig själv i det avseendet.

Men trött blir man i alla fall. Vet inte hur det är möjligt dock. Men ett faktum. Därför går man och lägger sig. Låter de yngre ta över bildvisarapparten. Dom orkar några halvgamla grejer till. För mig en bok. Rätt ny. Noveller. OK

Små eldar överallt av Celeste Ng

Det är konstigt med det Amerikanska. Jag har aldrig varit i Cleveland – där boken utspelar sig – ändå känner man igen sig som om det utspelades på en av ungdomens hemmagator. Det här är en bok om relationer och de är inte helt enkla alltid. Ja jag gillar den. Definitivt läsvärd.

Andra böcker som jag läst finns här.