Month: November 2020

Det pirrar lite. Jag river sönder. Kastar bort. År av låtsasarbete. Tiotusentals rader av kod. Väl bortkastat börjar jag bygga igen. Två timmar och jag har en ren kompilering. Fågel fenix har rest sig ur askan.

Det är svårt att ha ihjäl sina älsklingar. Men alla som skapar något, inte bara slötitta på en skärm, åker med, vet att man måste. I mitt fall är det fungerande kod som åker i papperskorgen. Testad. Klar. Ja i alla fall så klar som kod kan bli. Men ner i de icke önskvärdas och glömdas arkiv åker den. Rad för rad. En hel del rader är riktigt vackra. Andra innovativa. Allt sett genom faderens ögon då såklart.

Det slår mig. Det här är som att ta sitt liv. Det är beslutet att göra det som är det svåra. Väl taget. En någorlunda lätt resa. Lika så med det man lagt enormt mycket arbete, sin själ och energi på. Skall man lägga ner krävs ett beslut som är väldigt tufft. Beslut väl taget, lättnad fyller världen och eftersom ojämvikt inte får finnas i universum börjar snart tomrummet fyllas med nytt.

Så det händer. Jag drabbas av en nytändning. Kan nästan inte gå och lägga mig. Hjärnan rusar.

Så här sitter jag nu. Det är måndag morgon. Jag vaknar vid halv fem och kan nästan inte låta bli att gå ner till låtsaskontoret och fortsätta. Men tvingar mig att sova två timmar till. Jag kom ändå inte i säng förrän en bra bit efter tolv. Behöver den där extra tiden vila. För att orka. Sen. Väl nere. Jag kan alltså fortfarande resonera hjälpligt. Trots ruset.

Det skulle kunna vara deprimerande. Men processen är ändå allt. Jag har njutit när jag skapat den där nu bortkastade koden. Inte så att det varit en lustresa. Det är ofta en kamp att sitta där. Att orka gå ner igen till låtsaskontoret och fortsätta efter middagen när man är trött hela vägen ner till yttersta spetsen av sin högra lilltånageln. En hård kamp ganska ofta till och med där viljan för en ständig och ensam kamp. Men utan att känna en glädjen skulle man såklart inte kunna fortsätta. Jag samlar inga belöningar, ryggklappar, priser, eller stora pengar för mitt låtsasarbete. Det är sällan det ramlar in något på de där kontona i mitt liv. Lusten och glädjen över att skapa är den belöning jag kan hoppas på. Så länge jag fortfarande känner den så är det OK att fortsätta. Eller om jag nu har ett val. Kanske måsta jag.

Tack, han/hon/det/gud jämvikten för att jag fortfarande känner det där pirret, lusten, spänningen i att skapa skapa nytt. Vem och vad vore jag annars? Nu kan jag i alla fall inbilla mig att min existens kanske ändå är berättigad.

Kommer hem. Eftermiddag. För sent för att dyka ner i något riktigt projekt. Svarar på mail. Det tar en stund. Som alltid. Men glad åt de där mailen. Min länk mot mänskligheten. Den enda rent utav.

Vi är till Bollnäs och månadshandlar. Vi håller avstånd. Spritar oss. För att skydda andra. För att skydda oss själva. De flesta verkar sköta sig. Bra. Många munskydd ute. Trendskifte.

Känner att jag skulle kunna dyka ner i de djupa vattnen igen. Fast jag är trött. Men i de där djupen finns också energi. Det är konstigt. De där man brinner för ger energi och håller elden brinnande. Men efteråt. Då måste man hitta vägar för att fylla på ved för att underhålla den där elden. Gör man inte det. ja då brinner man aldrig mer till slut. Brinner upp. Det gör man bara en gång. Japp. Det är svårt att återfödas som fågel Fenix efter det. Men det går det också. Åtminstone en del gör det. Jag väljer att lägga på några torra vedträn emellanåt istället. Underhåller. De kallas “fredagar” här de torraste vedträna.

Vår vintersäsong är tuff. Man får vända på slantarna. Pelletsräkningar först. Sen de andra. Sen mat. Noll kvar. Alltid. Men glad om det inte är minus. Lycklig rent utav. Men vi skuldsanerare med 239 dagar kvar har såklart julkrav på oss vi också som alla andra. Man får ta i från lilltån och försöka.

Men 239 dagar är såklart ingenting.

Vasaloppssöndag snart.

Sen lättar det.

Med fredag idag alltså. Inget kvällsskift på det hr låtsasjobbet. Grön IKEA-soffas famn istället. Lite film eller serier på det. Vila. Gillar såklart. Måste ha. Göra annat imorgon också. Nyttigt det med. Sen på söndag skall jag riva det som behöver rivas och sen bygga nytt där det gamla stod. Jag är inte sentimental på det viset.

En god dag. Nu kaffe och en mandarin. Lyxartiklar. Stoppa in och hälla i sig. Enkelt. Gott. Njuta. Sen kanske en howto. Eller också skall jag bara flumma runt lite ovanför allt ogjort. Fundera lite över vilken tråd man skall börja rycka i på söndag. Om man nu skall rycka i någon alls. Mellan projekt, med ett “klart” bakom sig, är oftast den bästa tiden. Man har redan glömt hur jobbig den där vägen mot “klart” alltid är. Som föderskor fungerar också vi projektgalningar. Vi lär oss aldrig.

Ser att nu när Black Friday är i avtagande så håller det på att bli Black Weekend. Suckar gör man.

Programmerare förresten. De flesta programerar. Ja det är ju inte så konstigt. Men sen är det några som liksom flyter upp ovanför den där programmeringsprocessen. Dom blir experter på hur man skall programmera. Anammar någon av de olika metoder som finns för ändamålet eller uppfinner en egen. Tycker att man skall använda mindre tid till att programmera, mer tid åt hur. Jag har alltid bett dom alla dra åt helvete med sina metoder. Har nog sett tjugo nu under “min karriär”. Suck igen. Liksom.

Men nu alltså… ja något…

Så blev det lite släpp idag också. Mer kan jag inte göra än så. Mina releaser brukar för det mesta gå småspringa ganska obemärkt förbi världens ögon, lite som jag själv håller de sig gärna lite i skymundan. Kanske lika bra det. Det finns en njutning i att skapa ändå. Det tog år att fatta det och att vara nöjd över det.

Men här och nu är min vecka slut. Imorgon en fullständigt utmärkt låtsasarbetsdag men jag har annat för mig. Som det är. På söndagkväll är man förhoppningsvis tillbaks i låtsasarbetsstolen igen som en piggare ocool gubbe än som det känns just nu.

Under dagen mognade en tanke fram. Jag skall nog kasta bort några år av mitt arbete. Ner i soptunnan med det bara. Det är i högsta grad “Kill Your Darlings”. Enklare är ofta bättre. Så mer MQTT lär det bli framöver. Det är ändå en standard numera. Hur det blev det, ja… KISS är ledstjärnan hur som helst. Keep It Simple Stupid. Men det är inte alltid så enkelt som det låter att hålla sig till ledstjärnor. “Det är mycket på ett spett” om man börjar ägna sig åt sådana på allvar. Trots det ser ett spett ganska enkelt ut vid första anblicken. Alltså som det mesta. Gäller för övrigt också människor. Man skall aldrig dra för snabba slutsatser om dom heller.

Men nu sovdags. Ja läsdags. En utmärkt vecka i koncentrationens tecken har det varit.

Jag kommer från en bondesläkt. Ja min mammas föräldrar var bönder. Bönder har mycket historier om de där man inte ser. Jag har hört de flesta. Då när mjölken surnade utan anledning så visste man ju vad som var på gång. Eller när kon dog. Bara föll ner den där dagen som egentligen började så bra. Eller när det blev missväxt. Eller åt andra hållet, när potatisskörden slog rekord och man sköt den största älgen någonsin den hösten. Småfolket var antingen med en eller emot en, men alltid där med ett finger, ett krokben eller en hjälpande hand.

Nu för tiden är inte alla de där tecknen lika tydliga. Det finns liksom så mycket som distraherar. Vem har tid med älvor och hustomtar när man har Facebook?

Jo jag såklart. Eftersom jag inte har Facebook. Och i natt kom det ett tecken igen på att småfolk och oknytt fortfarande lever och verkar i vår närhet.

Kolla på diagrammet ovan. Hur det hoppar till där vid 03:20 (som egentligen är 04:20 eftersom diagrammet visar UTC). Det måste ju vara tomten som är på recogniseringsbesök helt klart. Eller möjligen – bra med alternativa förklaringar – är det möjligen “ondskan” som går in i huset. Ja eller ut. Eller också är det de eviga kvarsittarna och deras lärare som fick ett utbrott just där vid den där tiden i de gamla skolsalarna.

Det finns liksom ingen annan förklaring. Sensorerna ljuger inte. Det är härmed bevisat, svart på vitt, att tomten och småknytten finns och smyger omkring här om natten när vi andra sover får bästa och skönaste sömn.

————————————————————————————–

För att du nu inte tro att värmesystemet hickade till just där bifogar jag temperaturerna för pannan också

Och ute temperaturen

Japp. Småknytt!

Om du är Amerikan.

Happy Thanks giving! Yes I really mean that.

Om du inte är det.

Välkommen till ännu en grå och lite dyster vintertorsdag.

Men misströsta inte. Imorgon är det Black Friday. Mammons tempel och gyllene salar står redo att ta emot dig och dina banktransaktioner på din resa mot fulländning och lycka redan före julafton.

ps Är du en Kalkon (eller tror att du är en) och bor i Amerika, ja då är ett grattis berättigat för dig också om du kan läsa det här ds

“Slut för idag” – “Tack för idag” var kul när man var liten. Svårt att förstå nu. Men det sas varje dag när man slutade skolan. Man var mer lättroad förr.

Men ändå passar det just nu. Jag tänker nämligen ge mig. Klockan börjar närma sig midnatt och ocoola gubbar känner trötthet. Möjligen beror den tröttheten på dagens inbärande av tre pallar pellets. Ovan. Eller också beror det på att jag varit djupt koncentrerad hela dagen emellan de där inbärandet. Två python script i varandes, nämligen.

Men skit samma såklart. Jag har gjort en låtsasarbetsdag och förtjänar en stunds läsande i min bok. Svårare än så behöver det inte vara.

Egentligen behöver jag väl inte berätta det här heller. För vem är intresserad av det här? Nu är det gjort i alla fall. Slöseri med bokstäver som istället kunde använts av någon annan som hade något viktigt att framföra. Man bör alltså skämmas.

God Natt!