Author: Åke Hedman

Så… en halvtimme ifrån semester. Hemska tanke. Jo på riktigt. Fast… Det är när man känner just så som det är dags att bryta. Så är det bara. Så semester får det bli. Fyra veckor med smärre avbrott för ett och annat. Kanske. Eller inte. Kanske bara musik. Fast det finns att göra. Jodå. Fast det är på låtsas. 486 dagar kvar och de där dagarna räknas väl av också under en semester.

Som lärare på Gymnasiet så var den där första semestern något märkligt. Vi jobbade in några veckor under terminerna. Det blev en hel sommar ledig totalt sett. När jag stod här första dan kunde jag inte fatta att det var sant. Jag hade tio veckor framför mig av ledighet, tid då jag dessutom slapp veckopendla. Löningar skulle ändå komma in på kontot. Märkligt och svårförståeligt för någon som större delen av livet kört eget. Det var ofta svårt att tacka nej till jobb som egen. Kom jobb in på sommaren så körde man. Man visste ju inte hur hösten skulle bli. Men de där dagarna alltså. Eller hela den sommaren. Den var frihet burkifierad. Kanske känns det på samma sätt när man går i pension. Den som lever får väl se. Hela tanken känns mest främmande just nu.

Semester hemma såklart. Det är inget annorlunda mot hur det brukar vara. Det finns saker att göra. Tycker om det. Att greja lite. Så det skall nog gå vägen. Antagligen blir det någon tur ut och beskåda landskapet. Hudiksvalls museum och Sara-Vide Ericson’s utställning är ett måste såklart. Sen Moviken är en självklarhet. Gränsfors bruk (lerkrukor för vår del) sen kanske. Eller Sörfjärden/Mellanfjärden/Norrfjärden. Eller Hölick. Eller ställen man aldrig besökt såklart. Smultronställen finns det gott om. Massor på nära håll också. Matsäck och gott humör räcker. Kaffe i det fria smakar mer än vad det bästa drycken på den bästa krogen någonsin kan smaka. Ja en ostmacka och en pirog likaså. Lyxmat.

Fast jag skulle alltså kunnat sitta här och fortsatt. Men inser alltså att livet består av mer än det här. Har aldrig glömt det trotts att det här är en mycket viktig del av mitt liv.

Fast nu är vi såklart allesammans lite förkylda här i huset. Återstår att se om det bara är ledighetssyndromet som knackar på (avslappning släpper fram allt möjligt) eller om det är något värre. Har man tur överlever man. Som alltid.

Alla backuper är väl på väg precis som de skall vara. Koden är incheckad till servera i USA. Det finns egentligen inte mer att göra för mig här nere på låtsaskontoret än att stänga av skärmarna, gå ut härifrån och stänga dörren. Kanske blir det ett och annat blogginlägg också framgent. Kanske inte. Kusten får styra. Någon låt skall jag i alla fall försöka få till. Lyckas jag inte med det så får jag anse semestern för misslyckad. Det bestämmer vi här och nu. Ja eller jag.

Hoppas du som läser det här (du är min hjälte som orkar) också har en skön sommar. Det är du värd vettu! Njut och klappa dig snällt på kinden från mig.

Somnar idag också. I låtsaskontorsstolen den här gången. Vaknar av att yngste sonen står framför mig och försöker få kontakt. I min hjärna tar han form först i en dröm och sen bleknar han sakta fram i och med att verkligheten också gör det. “Hallå”. Vad som nu är “verklighet”. Eller ens “verkligare”. Han tror väl att det är tid för arv en stund den stackarn.

Powernap i låtsaskontorsstol är inte helt ovanligt. Fem, tio minuter halvsovande i tillbakalutat läge brukar ta mig upp på banan igen. Ovanligare är att det att jag somnar på riktigt som idag. Men det har hänt förr. Spelar ingen roll såklart. Effekten blir densamma. Man piggnar till. Orkar vandra vidare.

Men ont i kroppen, halsen, snorig. Japp förkyld. Antagligen därifrån den extra tröttheten kommer också. Irriterande nu när jag vill få bort lite från todo-listan för framtida nära semestersegrar.

Smith & Thell snurrar fortfarande såklart

Det är som en godispåse. Går inte sluta äta/lyssna. Snurrar i huvudet också mellan spelningarna på Spotify. Det enda man kan göra som befrielse är att lyssna sönder. Befria sig genom utnötning. På dom bara, liksom.

Vad vore jag utan musik?

Sommar i P1 snurrar på. Som vanligt är det de avsnitt man inte har så mycket hopp om som är de mest lyssningsvärda. Det är därför man måste ge sig in i varje dags avsnitt så fördomsfritt man nu kan. Man blir nästan alltid överraskad. Som i dagens avsnitt med Therese Lindgren Lyssningsvärt! Det är inte lätt att leva.

Nu skall jag snora på och lägga kod till kod och få det hela att bli till något i slutänden. Med musik går allt.

Liksom

Soffan vinner mot ocool gubbe på knock-out under Rapport. Jag kvicknar inte till igen förrän vid halv nio. Har svårt att ta mig upp ur grön IKEA soffan till och med då. Jag brukar vinna de där fajterna. Ganska lätt till och med. Men kanske är min tid ute nu.

Nu sitter jag här på låtsaskontoret i alla fall. Långt ifrån hundra i fart. Men skall väl försöka komma igen. Som jag måste. Om det nu skall bli något slut på kortmeningar och bli ledigt härifrån. Ja som om det inte var en form av ledighet redan det här med låtsasjobb. Jag försöker göra mig märkvärdig tydligen. Snart börjar jag säkert prata om mig själv i tredje person också.

Att gammal är äldst kan man konstatera om man lyssnar på Han & Hans vänners senaste släpp. Konstaterar jag då alltså. Vem jag nu är att tycka till som saker. Men det svänger ruskigt mycket om det här. Borde bara bli livematerial hädanefter. Det låter lite som om de allesammans glömt gylfen öppen med flit innan de hängt på sig instrumenten. Busigt liksom.

Jodå det lyssnas på min musik också. Det är inte bara “gamlon” som jag själv som lyssnar faktiskt. Men mest underligt är såklart att jag får ihop en bunt lyssnare.

Jag undrar ofta varför. Att se att det är några stycken som kontinuerligt lyssnar är nog min enda och bästa egotripp. Speciellt då den där Norska gruppen som återkommande lyssnar. Hur hittade de min musik? Undrar man.

Jag saknar ofta det där med spelkamrater. Hade jag bott kvar i Ovanåkerstrakten hade det där varit ganska naturligt. Man hade nog deltagit ibland. Gästat. Här i Ljusdal finns jag såklart inte i det där. De som verkar här vandrar till varandra efter andra väl upptrampade stigar.

Men var tid har sina tidsfördriv. Jag har i alla fall inga planer på att leva på bara minnen härifrån eller ens i en närtid härifrån. Det finns både låtar och annat kvar som måste ut. Nope, inget som tidningarna skriver om såklart. Vem skulle det över huvud taget intressera undrar både redaktion och jag såklart. Fast som i länken ovan då så vet man inte vad som hamnar i tidningen under sommartid och nyhetstorka. “Ibland får man helt enkelt ställa upp” tänkte jag nog där när vikarierande reporter på lokalkorreposten tjatade efter att ha läst ett inlägg i sociala medier. Hittills har ingen artikel känts på annat sätt än att man framställs som en idiot. Antagligen säger det egentligen mer än jag själv vill inse. Även en tidningsman/tidningskvinna hittar då och då ett “sädeskorn” av sanning.

Suck!

Har lillkatten med mig. Hon rusar ner för trappen ibland i racerfart för att hinna med in på låtsaskontor. En ynnest såklart. Våra katter har sin givna plats i hjärtat. Fast är hon här blir det tystare. Man kan inte vräka på med musik. Men det gör såklart inget egentligen när man har en katt att prata med istället. Vi är som ett team sådana här gånger. Vi mot världen eller med den till 100% om man så vill. Vad vore livet utan katter? Jo jag förstår mig på dem som har hund eller häst eller underbara höns, eller varför inte bin, också. Eller kanske kvalster. Vi är ändå bara djur vi med. Avstånden mellan arterna är kortare än vad vissa vill få det till. Det är med människoupphöjare som med vilka andra idioter som helst. Ju dummare man är desto säkrare är man på sin sak. De som tror på människans rätt att styra och ställa och vara både gud och kejsare är nog de dummaste av dem alla.

Fast säg inte till någon att det är jag som har sagt det.

Man skall nämligen vara snäll.

Liksom.

K inleder sin semester idag. Ni vet alla hur det känns den där dan man går av. Då och där ligger en oändlighet av ledighet framför en. Man får suga i sig. Sköna tider försvinner förbi snabbare än till och med vad löningar gör. Detta faktum säger en hel del.

Låtsassemestrarna börjar inte förrän nästa vecka. Dag -> oklart. Men ledigt på riktigt från det som är på låtsas skall det bli. Jag är bättre på det där numera. Kan koppla ifrån. Förr var det sämre med just det. Men då var det mindre saker som var på låtsas också å andra sidan.

Det återställs efter grävningen här idag. När man åker härifrån är allt bättre än innan. Man kan bara tacka. Skönt med seriösa aktörer. Känner jag Los rätt så lär det väl vara en och annan som klagar ändå. Den här byn är nog den plats där jag mött mest klagande av alla platser jag bott och verkat i. Men som vanligt är det bara några stycken som å andra sidan hörs mycket. Dom som tänker “dom” och “vi” i allt. Känner sig missfördelade i varenda detalj. Ja som helt enkelt måste gnälla för att de själva mår så jävla dåligt antagligen.

Som låtsasjobbare så kan man välja att inte lyssna på dem.

Så jag slår dövörat till.

De flesta Losbor är ändå förbaskat bra människor. Det får man aldrig glömma.

Sätter på kaffe. Inte bra. Kvällskaffe är ett gissel. Kan jag somna ikväll blir det att springa på toaletten stup i kvarten. Kan jag inte somna blir det också spring åt samma håll. Prostata och kaffe har en speciell och kinkig relation. Öl lika så.

Anledningen till kaffet är en burk med nybakade bondkakor. Jag menar vem kan hålla sig från att plocka med sig en näve ner till låtsaskontoret. Ja och något måste man ju ha att skölja ner dem ned också. Kaffe alltså. Det får bära eller brista.

Förresten måste jag ge Ellevio en stor eloge för att de fixade kabeln som de grävde av för flera år sedan. Trodde nog att jag skulle få laga det där själv, men man har utan att tveka tagit sitt fulla ansvar. Mycket bra gjort måste jag tycka. Att få el i garaget igen är såklart och självklart en stor lyx. Gräsfrö på köpet dessutom. Liksom.

Budar en krona på en skärm på Tradera idag. Tänker att går det så går det. Ja och den blir min. Visserligen får jag lägga till en hundring i frakt men summa summarum är att den transaktionen löser ett skapligt akut låtsaskontorsproblem.

Nu skall jag suga i mig mitt kaffe och koda några rader.