Author: Åke Hedman

Att jag bloggat längre än Lundell är ett faktum. Mer ihållande också. Möjligen inte lika underhållande. Något måste man ju ge den gamle gode gnällmånsen på Österlen. Både hans blogg och “vardagar” har ändå varit mycket läsbara. Nåja “vardagar” tröttnade jag på efter femman, men ändå. De som fortsatte att läsa efter den utgåvan hoppades väl fortfarande att de skulle omnämnas till slut.

Ja bokform blir det nog aldrig av min blogg. Jo kanske om någon hittar den om trehundra år. Då blir till och med skit till guld. Helt omöjligt är det alltså inte. Men troligt inte under min livstid. Näpp.

Men det är OK. Jag har för länge sedan insett att bokskrivande är ungefär som programkodande. Tar musten ur en innan man kan stämpla ett synnerligen tveksamt “klart“. Man kan inte göra båda samtidigt. Man får välja. Jag har valt.

Jodå, Ulf Lundells blogg fick gärna återuppstå, den var fantastisk, men om isen som “vardagar” nu då är placerad på håller sig genom en varm sommar så kan man i alla fall återigen skriva om fåglar här på bloggen, typ nämna den älskade Koltrasten, utan att alla säger att man vill bli en ny Ulf Lundell. Vilken befrielse!

Annars är den som vilken fredags som helst denna fredagen den trettonde. Åtminstone hittills. En fabrik som brann ner just en fredag den trettonde, när jag var mycket ung, fick oss alla barn (och en och annann vuxen) att ge 1 – 0 till vidskepelsen. Dagen är inte över ännu säger den onde mannen på min höger axel.

Nåja!

Man får hoppas att den gode mannen på Österlen släpper ut de där låtarna han har kvar inom sig istället. Fast att han gör det en annan dag. Om sådana gives.

Gott så!

Lite MQTT på morgonen till min nya enhet. Funkar OK nu. Några buggar i ett bibliotek satte käppar i hjulet. En var så rejäl dessutom så att jag körde omkull. Ja sen att jag skrivit biblioteket själv gör såklart att all skit rinner mittåt. Japp, välförtjänt. Alltid välförtjänt!

Följer lite folk på Youtube och försöker hänga med och titta efter förmåga. Oskar Snickare är såklart självklar. Har inspirerat till mycket. Men följer också en elfirma i Stockholm. Också givande, men en sak irriterar jag mig oerhört på. För allt som någon gjort före den som kommer ut på ett jobb är fel. Det spelar ingen roll var man är i kedjan A -> B -> C ->D… den som varit i farten före har gjort ett dåligt jobb. Varje avsnitt samma sak. Ja och jag har hört det där förr. Ofta. I min egen bransch…

Nejdå, programmerare är inte förskonade från det där. Alla vill skriva på sitt sätt och tycker det egna sättet är bäst. Den enkla men felaktiga slutsatsen av det är att allt som andra gör är sloppy och dåligt. Så kan det naturligtvis inte vara. Hur skulle världen då kunna snurra på som den faktiskt gör. Man måste (försöka) vara ödmjuk. Acceptera att vi är olika. Läser saker olika. Använda det till allas fördel.

En del företag tvingar in sina kodare i en fyrkantigt nät av regler in absurdum som slutar i att folk ägnar mer tid att skriva kod som följer reglerna än att vara kreativa och producera.

För det är inga problem att läsa andras kod. Fast när man gör sig bekant med en okänd programmerare kan det vara som att (försöka) läsa i kyrkböcker. En del präster skrev läsligt, andra inte och däremellan fanns alla andra varianter. Men om de skrev in korrekt information så löste sig det där. Det viktiga här. Innehållet. Vad gör/säger grejerna. Efter en stund förstår man hur den andre tänker. Det är inte ens svårt. Behövs bara lite vilja.

NEJ! Den som gjorde jobbet före dig gjorde inte ett sämre jobb än det du gör. Han/hon gjorde bara en annan lösning, utifrån andra förutsättningar. Oftast bra. Den personen är de axlar du behöver stå på för att göra ditt tillägg till bygget av världen.

Hälsingetoppen Fredag, ja så varför inte!?

Ät musik! Sov musik! Lev musik! Stöd de lokala artisterna.

Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.

Nya hjältar

ansoella från Hudiksvall (den gode Lars Ljungström hittade och tipsade)

Ja inte vet jag…