Author: Åke Hedman

“På väg in i studion”. Visst låter det lite coolt sådär. Ja och jag är på väg nu här ikväll till min alldeles egen. Fast känner mig inte speciellt cool. Snarare ocool som de flesta dagar annars. Men roligt har jag där i det där rummet. Det går inte att komma ifrån.

Död förra veckan. Sjukdom i familjen den här veckan. Man skall härdas. Får vara nöjd med att man i alla fall lever och har skaplig hälsa själv. Men under rapport varnar dom att alla över 65 inte kommer klara de kommande dagarnas värmebölja. Nåja tänker jag. En dag händer det. Det vet man. Men ikväll är det studiokväll. Siktar inte högre. Nöjd så.

Byter tak på vårt Villa Villekulla växthus idag. Ja jag vet särskrivet. Men vafan… Villavillekullaväxthus. Någon måtta får det allt vara. Spyr du på särskrivningar så spy nu. Till höger. Fasat växthuset då. Byggt av alla möjliga olika sorters överblivet material. Inga 90-gradiga vinklar. Inga 45-or heller. Men medans den sista stormen blåste iväg det prefabricerade till skogs så står det här emot. Raka vinklar är egentligen bara en västerländsk sjukdom ändå.

Ibland önskar också jag att man var en cool person. De verkar ha så roligt all de där coola personerna. Andra dagar känns det helt ok att vara just en ocool gubbe. Turligt för mig är de flesta dagar “andra dagar“.

Människor träffar jag inte under tiden när jag jobbar. Men då finns de på nätet åtminstone. Under semestern går det sociala livet ner på nivå noll på alla plan. Man lever i exil. Tur man har katt och att det finns fåglar och flugor man kan prata med. K går också att prata med ibland när hon är på det humöret.

Men nu så. Hörlurar på. stormembranmikrofon på uppvärmning. Le din jävel viskar man till sig själv och så går man in i sin “studio” och njuter av det liv man fått. Andra tittar på program från Skansen, så varför inte?

Det är på alla sätt galet, det här med ledighet dag efter dag. Man befinner sig i en dimma där man inte utan ansträngning kan komma fram till vilken dag det är. Att man sen också gillar läget, ja, det skrämmer lite det med.

Fast lite börjar det allt pirra i mig efter att få sätta igång igen. Men tre veckor kvar. Trycker undan. Tänker klara av hela semesterledigheten som ett proffs på vila.

Badat har jag inte gjort. ÄR badkrukan personifierad. Kallt vatten upp till knäna kan gå för sig. Men efter det börjar hjärnan säga ifrån. Vid tjugotvå grader någonstans går nog gränsen för att mentalt ta sig över den kulle som kallt vatten har som inverkan på hela mig. Synd för jag älskar att simma och dyka. Borde skaffa våtdräkt.

Sover inget vidare. Saknar den gamla sängen. Den där man steg upp helt mörbultad ur på morgonen men där man hade sovit gott under natten. Nu ligger man på mjuka moln. Vaknar utan allt för mycket krämpor. Men sover djupt och gott och bra, NEJ, det gör man inte.

“Studio” på kvällarna. När jag orkar. Man blir slö av att vila. Älskar den nya gitarren. Urskön att spela på. Men har använt den mesta tiden till att leka med olika tekniska detaljer. Gör liksom inget om jag ger mig hän åt lite sådant här i sommarnatten. “Musik” blir det när musik pockar på.

Att bevista en konsert av det svängigare slaget ligger högt upp på önskelistan just nu. Men allt man hittar är det gamla vanliga. Har levt med det gamla vanliga ett helt liv snart och vill ha lite nytt. Ge mig en demofestival, ungdomar och livsglädje.

Loosgrufvans dag idag på Loosveckan. OO’na flödar över. Små o’n inom parentes (o)(o) är vackrare än stora (O)(O). Brukar vara mycket folk en sådan här dag som vill ge sig ner i de kyliga gruvgångarna. Väl värt ett besök om du aldrig varit på dit. På kullen mittemot, det är där jag finns, MIN kulle. Ser du en tjock gammal gubbe där så vinka. Vinkar tillbaks gör han inte men du får motion för handens leder.

Lillkatten släpar in en ekorre igår. Äter upp huvudet och lämnar resten åt oss. Men jag var mätt och frysen var full så slänger ut till räven. Inget går till spillo och liv är en förbrukningsvara. Som flugsnapparen som far runt i trädgården igår. Det ser trevligt ut. Men mycket död där kring honom också såklart. Varje insekt han tar hade antagligen velat leva ett tag till den också.

Lillkatten är väl inte längre “lillkatten” nu när Petitè inte är med oss längre. Får sluta tänka på henne som den lille.

Nu skall jag ge mig ut i den varma solen. Letar man ett skuggigt parti så går det också för sig. Fast kan behöva lite D-vitamin så jag gör några tappra försök till att fixa lite saker stående under solen. Blir mest försök. Men vem vet, idag är en annan dag. Energin kanske rinner till. Just nu är det ingen som vet.

Att läsa är såklart en del av semesterlivet. Härligt att kunna slänga sig själv på soffan och läsa en helt vanlig dag är det ju. Lyxtillvaro.

Läser Ken Follett i helgen.Har läst det mesta som utgivits av honom och Svärdet och spiran är ju en bok man kan hålla sig hårt i såklart. Men hans serie om människors öden under andra världskriget är (nästan) ännu bättre.

Tretton miljoner ex har han sålt av sina verk. Det antalet borde innebära miljardinskomster för honom själv. Han är populär och en storsäljare precis som det finns sådana i musikbranchen, på företagshimlen, bland konstnärerna, i mitt seget skrå. Gudar.

Fast åtminstone när det gäller böcker kan jag enkelt nämna böcker som betyder mer för mig än de böcker som storsäljarförfattarna skapar. Samma sak med musik. Ja i företagsbranchen också. Det är den där lilla inima koncerten som var det största jag upplevt i den vägen. Den där tunna boken som ligger mig varmast om hjärtat gillar inte så många andra. Jag kan nämna något liknande om alla andra också. Att sälja mest, att vara gillad av flest osv betyder inte ett skit när det kommer till kvalitet.

Tröst för vanliga människor är detta faktum (eller missförstånd). Gillar man Camilla Läckberg så är det OK såklart. Hur skulle det kunna vara på annat vis?

Hur som helst är det gott här på kullen. Losvecka. Ja Loosvecka heter det väl. Men för mig blir Loos bara en hänvisning till önödig död under första världskriget. Inget jag vill påminnas om. Dessutom tycker jag det är coolt med “L” “O” “S” och att det saknas historisk förankring – fabuleras har det gjorts dock – för annat.

Men “L“-vecka är det allså. Det går att läsa mer om den här.

Är precis på väg in i “studion” för att skapa dödlig musik. Det odödliga får andra stå för. Det tros och sägs också där att nöjet med att skapa musik är större om många utifrån hyllar den och om pengar trillar in en mass. Men såklart är det inte så. Jag kan gå i god för det. Det är precis lika roligt att skapa “musik” ändå. Serru! Fast jag har märkt att när man säger just det där, eller skriver det som jag gör här, så tror liksom inte folk på en. Jag måste rent av flina lite för mig själv och samtidigt sucka tungt över en värld som inte vill förstå att skapandet är själva grejen, precis som resan och vägen är det. Hjältarna är inte så jävla lyckliga som folk tror. Lyckan är till för all oss som aldrig blir hjältar.

Så det så!

Men som sagt. Fyra timmar. En studio. Jag. == Lycka!