Author: Åke Hedman

Ja “fågelfri” förresten. Som en metafor för frihet. At kunna röra sig i luftrummet och i världen. Men jag är säker på att alla fåglar egentligen längtar till månen och bortom den.

Heldag i Bollnäs. Bunkring. All handling (i princip) under månaden under en dag. Rubbet. Avklarat. Hemkört. Hemburet. Inpackat.

Optiker. Frisör. Konditori och pizza på det. Det finns dagar man inte bör räkna kalorier. Inte pengar kvar på konton heller. Men… vet att säsongens sista semla ligger i kylskåpet. Den skall jag svälja hel senare ikväll. Sen sjunga semlornas lov och börja väntan på nästa semelsäsong. Den långa vinterns enda tröst.

Får remiss till ögondoktor av optiker. Det jublar jag åt. Kanske finns laserhopp. Eller inte. Men man får (MÅSTE) tjata. Kanske är det the road to hell som gäller. Men försöka får man. Innan man med bestämda steg bestiger den vägen.

Men trött och ohungrig nu alltså. Skulle kunna lägga mig ner och somna. Men sitter upp på ren envishet. Kaffe och några syrliga karameller stödjer mig i min gärning.

Shanghai levererar patch men spar den till söndag Veckan har varit så intensiv att huvudet befinner sig när sin inre härdsmälta. Har varit intensivt en längre tid nu men sakta börja man ana ett mönster av ordning i kaoset. Men har alltså varit med om värre. Tjugofyratimmars pass, fyra timmars sömn, tjugofyratimmarspass osv under lång tid.

En äldre man jag aldrig träffat förr på mataffären köper godis i närheten av mig. Han har strikta rutiner för hur mycket han äter varje dag. Aldrig mer än tio. Helt olik mig alltså. Men växtman han också. Fascinerad av blommorna men nu så pass gammal och opasslig att landen växer igen i trädgården. Finns en sorg i det. Fast den stora prostatan har vi också gemensamt. Han längre gången. Sprutor och dropp. Fast han berättar att han är så mager att det börjar bli svårt att ge honom sprutorna. Nope armar går inte. Inte händer heller. Inte lår. Man bestämmer sig för att prova i rumpan. Men icke. Sjuksköterskan får beställa specialsprutor. Vi skrattar åt eländet.

Mer sjuksköterskor är det på konditoriet. Mannen före mig köper två tårtor och ett gäng bakelser till “tjejerna på avdelning fyra“. Han har legat där under förra veckan. Har blivit lovvärt ompysslad. Vill ge tillbaks. Ja och hon i kassan stämmer in. Hennes man låg på sjukhus i Malmö under sommaren. “ALLA var SÅ underbara”. Ja och jag håller med. Har ju samma upplevelse under mina veckor i Gävle och Hudiksvall. Sen står vi där och sjunger hyllningssånger innan mannen far iväg mpt avdelning fyra med färdtjänst, jag sätter mig med en Cappuccino + princesstårta och hon i kassas tar hand om kön som bildats bakom oss och varit publik under vår lovsång till Svensk sjukvård.

Optikern som är kompetent och trevlig luktar lite svagt av vitlök när hon ser in i mina ögon med olika instrument. Människorna äter inte bara pölsa i Sverige idag. En insikt. En lättnad. Utveckling kallas det. Ja jag älskar vitlök jag med. Tycker alla borde lukta lite vitlök för det mesta.

När handkikaren med ficklampa åker fram hos optikern och hon ställe soig på huk framför mig och tittar i olika vinklar så blir jag lite full i skratt. Tänk om någon skull b örja sådär när man går där ute på gatan. Man skulle ha blivit förvånad. Eller hur? Men där inne i unersökningsrummet är det inget konstigt.

Men nu är det alltså snart helg här. Man behöver inte ens tänka på att laga mat ikväll. Orkar man något mer (förutom semlan) så får det allt bli något litet. En whisky kanske. Sista slatten.

Men en genomgång av mail i inkorgen och en kontroll av backuperna behövs innan man kan vandra upp för trapporna, upp från kontoret. Det handlar om sinnesro det där. Imorgon tänker jag sova ut. Möjligen läsandes några kapitel i den senaste boken. Men isåfall i ryggläge och då somnar jag snart igen. Sån är jag. Inte mycket att ha. Men som gubben jag träffade idag, en med en egen historia och ett liv som älskas.

Några andra gubbar som satt i borde bredvid mig på”konditoriet hyllade Masked singer på TV och klagade på andra gubbar och på samhällsskick och hävdade att alla i frågesportprogrammet på TV4 var idioter. Jag ville hälla kaffe på dom(“dem” du vill) och deras fattiga liv. Ja dom (“de om du vill) ” lät rent av som Losbor, ja det gjort dom. Inget var bra. Bara dom själva. Fast förresten. Alla Losbor är inte sådana. Absolut inte. Då hade jag stuckit för länge sedan. Men tillräckligt många. Gnälljönsar. Gnällfior. Ingenting-att-ha-folk. Bajsa-på-sig-färståsigpåare.

Nu så. Helg!

Snart….

ps Ont skall med gott fördrivas ds