Categories
Betraktelser & Berättelse

Besiktning av röd Renault

Alla avgasvärden utom Lambda riktigt åt helvete. Plus lite smågrejer. Smågrejerna inga problem såklart. Men avgasvärden… Det Googlas. Hur fixa? Byta förbrukningsdelar är det första. Tändstift, olja, filter, etc. Ja det var ju inplanerat ändå. Så det inhandlas. Kolla tändspolar. Där har man ju haft problem tidigare. Men sen då. Ja katalysator är trolig. Speciellt efter sommarens problem med avgassensorn. Där är man ju uppskrämd. Att de kostar. Men man lär sig att det faktiskt går att få tag i en katalysator ganska billigt. Så kanske löser det sig. Men problem som dessa är trickiga eftersom man inte själv kan mäta. Man får byta grejer, åka iväg och testa, byta mer grejer, åka iväg och testa igen, osv. Fram tills plånbok eller besiktningsmöjligheter tar stopp. Körförbud. Först där borta finns krisen.

Men inte helt nedslagen alltså. Ingen besiktningsdepression i sikte.

Men jag tycker att de här besiktningstillfällena är fruktansvärt hemska. Att sitta där och vänta på domen är värre än tandläkare och doktorsbesök och brandskyddskontroll tillsammans. Fy fan.

Tar en tur förbi Byggmax på vägen hem. Lite bult och trettio löpmeter trall. Ja skruv och regel på det. För framtida segrar. Listor som har punkter som skall prickas av en efter en. Min högra axel ber visserligen om nåd men ingen nåd ges just för tillfället. Nope. Icke.

Luftslottet Northvolt fördubblar sitt värde till 32 miljarder. Fast luftslott förresten. Fungerar det för Blondinbella så fungerar det väl för Northvolt. Jag dock mycket trött på allt dyligt. Men det finns överallt. Här i Ljusdal fiskodling. Det är så lätt att göra stort på låtsas. Fråga mig. Jag vet allt om det.

Fast skit samma. Hyper kommer och går. Det varaktiga består.

Nu skall jag låtsasjobba. Det är inget med det heller. Men det har heller ingen påstått. Serru!

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Det finns post”

“Det finns post”-sensorn (DFPS för skadade) fungerar bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Det jag inte riktigt räknade med var postleverantörernas hårda tag. Verkligheten alltså. Kablar slets ur kontakter en dag när det var “mycket post”. Gaffa är som vanligt en tillfällig lösning på det tills vi får bättre tider. Men annars fungerar det utmärkt. Röstmeddelande, mail och telegram när det läggs saker i lådan.

Den första riktigt användbara “grej” jag konstruerat på länge. Det är nästan på riktigt banne mig…

Categories
Betraktelser & Berättelse

32-bitars

an old woman using a laptop
Photo by cottonbro on Pexels.com

Jag är igång sedan en stund. Ute, programmerarväder. Bra om man är programmera. Sämre om man är en riktig människa. Kanske. Eller inte. Väder är vad väder är. Man får ta det för just det.

Den här tiden på året är den tid när städerna drar i mig som mest. Jag är sugen på intryck, människor, en öl och en bra cappuccino. En god vegetarisk sushi uppe på det. Men långt långt borta känns allt det där. Croronatider och andra tider. Man får kolla in Times Square i någon webkamera. Titta in i London, San Francisco och Berlin och låtsas att man är där. Nä, det fungerar såklart inget vidare som ersättning. Min längtan bara tilltar.

Talgoxarna här utanför låtsaskontorsfönstret kräver högljutt att jag plockar fram de goda fröna. De de ännu inte vet är att det inte blir några i år. Det skall sparas. Också på det. Onödiga utgifter bort. Som om vintermatandet av fåglarna på kullen, så mycket glädje, någonsin kan vara en onödighet. Men ett måste. Realiteterna vinner. Man kan vilja annat hur mycket som helst. Jag tror på förnuftet. Därmed inte sagt att jag är förnuftig.

“Hittar” en uttjänt 32-bitars burk. Med byte av ett annat “hittat” nätaggregat går den igång. Den får ersätta en sedan en tid insomnade “Varg”. Bli kompis med “Lynx”. Två servrar som tuggar på på urgammal hårdvara. Duger åt gamla ocoola gubbar. Såklart.

Dyker ner i den ständiga processen att hålla mig på banan. Utan daglig träning är man borta på några månader. Visst man kan välja tv och soffa. I min situation kan man det. Men nu väljer jag det här. Låtsasjobb. Ingen nytta med det heller såklart. Men det gör gott i själen åtminstone.

Så nu in i de sköna kodernas värld. Det som händer det händer här och nu.

Categories
Musik

Apropå höst

https://open.spotify.com/track/53kIG0RVp1T8naSIOkKuji?si=P9ycnVSjRXaPTH9He0slTg
Categories
Swedish

Jodå

Det är “den” årstiden nu. Capuccino, tänt ljus och några rader kod hela vägen in i mörkret och förbi fram till Vasaloppssöndagen när det vänder.

Categories
Swedish

Rockstjärna

När jag var ung jobbade jag på fabrik. Träförädligen. Edsbyn. 70-tal. Farsan var verkmästare. Ordnade det där när jag hoppade av gymnasiet. Lite straff var det nog. “Ge honom skitjobben” och det gjorde man. Som om det inte räckte som straff att vara verkmästarens son.

Liksom

Men sju år blev jag kvar. Drömmen om att bli rockstjärna fick dagarna att gå och skit att rinn av. Pengar ramlade in som det gick att köpa instrument för. Ett år i lumpen också i det där. Så sex år var det väl egentligen. Tills jag bröt mig ur. Började plugga. Stack iväg. Gav upp rockstjärnedrömmarna. Köpte tv.

Man kan såklart fnissa lite åt de där rockstjärnedrömmarna idag. Nu när man vore beredd att betala för okändisskapet. Friheten att vara den man är. Lyxen att INTE bli igenkänd och övervakad. Men allvar då. Kanske var det såklart egentligen bara för att bli någon. Vara värd att älska. Som om det inte räckte med att vara en man var.

Fast det var inte det jag tänkte skriva om. På fabriken fanns en man som var nära pension. Han måste ha varit i min ålder. Troligen lite yngre till och med. Men uråldrig i mina ögon såklart. Skröplig rent utav. Jag minns hur mycket han längtade till pensioneringen. Räknade dagarna. Pratade om den dan hela tiden. Och så kom då den där dagen och han kunde passerade stämpelklockan en sista gång på sin väg ut och hem för att aldrig igen återvända till sin arbetsplats och sin maskin. Mindre än ett år efter den hemfärden så var han död.

Livet har ju en tendens att skoja med oss. Typiskt, precis som för min arbetskamrat. Men jag lärde mig där och då att man måste leva nu. Även om man längtar till en dag, ja som jag då till en dag 399 dagar föröver, så gäller det att ta vara på dom dagar som går före den där dagen också. Man vet liksom inte vad livet kan hitta på. Ja och livet är riktigt lurigt.

Categories
Swedish

399 dagar

Trehundranittionio dagar kvar till pension idag. Tillika 399 dagar kvar tills min skuldsanering, en följd av mitt företags konkurs 1992, är klar. Liv slutar alltså inte med pension. Liv börjar.

Innan skuldsanering tjugotre år i en skuldfälla som det inte går att komma ur. Totalt alltså nästan trettio år av ett liv i ett särskilt sorts helvete.

Många tycker säkert att man får skylla sig själv som företagare. Ja och så är det ju. Jag har kamrater som stannade kvar på fabriken och kommer att få bra pensioner och har haft bra liv. Man gör val. Får stå sitt kast efter att man gjort dem. Men man skall också komma ihåg att det mesta vi har i samhället kommer från företagen i grunden. Utan företagen så kommer inga skatteintäkter in och utan skatteintäkter, ja behövs det en förklaring?

I varje samhälle finns då dessutom bara ett fåtal som är beredd att ta den risk det innebär att vara företagare. Sådan som jag då. Smart vore såklart att hålla oss kvar på banan. Reparera och skicka upp igen. Eftersom det i längden genererar skatteintäkter.

Nu kan man såklart kasta “klåpare” och annat efter oss som misslyckas. Fast alla såklart misslyckas hela tiden. Det syns bara inte. Men det är inte bara förmåga som gör att man lyckas. Kontakter, tillfälligheter och tur spelar in till stor del. Dessutom är det definitivt av sina misslyckanden man lär sig. Den som inte förstått det har inte fattat ett dugg.

Är det värt det då? Nej såklart är det inte det. Priset är för högt. Givetvis är det för högt. Man betalar med ett liv. En hel familj drabbas. Men skulle jag gjort det igen? Startat och kört igång det där företaget. Ja, det skulle jag. Men för sent nu såklart.

En vinter och en sommar kvar…

Categories
Swedish

En röd Renault

Ljusdal på onsdag. Besiktiga bil. Årets otäckaste händelse. Sjukhus, doktorer och allt annat inräknat. Inget kanske för någon med fylld plånbok. Men har man inte det. Har en gammal bil. Då är det där ångestfyllt. Hela hösten och delar av vintern ligger i potten. Svårt att klara sig utan bil här uppe. Så på något sätt måste man ju få igenom den. Eller skaffa en annan bil.

Sparat besöket till sista möjliga dagen naturligtvis. Som vanligt. Trotts den ursprungliga tanken att ordna det där under sommaren när man i normala temperaturer kan ligga under bilar och skruva, svära och göra illa sig. Men så blev det alltså inte. Det skall frysas.

Jag kan fixa det mesta. Tror jag åtminstone. Men bilar. Nope. Det är väldigt lite jag fixar där. Mest har det kanske med att man saknar verktyg för just bilmekande. Men saknar nog också självförtroendet. Sen sitter saker fast så in i helvete på gamla bilar. Man måste ta hjälp alltså. Hjälp kostar pengar. Som man alltså sällan har.

Nåja. På något vis måste det ju gå vägen. Men besiktning alltså. Man får tänka på samma sätt som när man stiger på ett plan. Det får gå som det går. Man kan inte göra ett skit åt det. Vill man komma till den tänkta destinationen så får man ta det där obehaget. Ja operationer innan sövning bär väl på samma känsla.

Lyckliga är de med nya bilar.

Liksom.

Categories
Swedish

Tid som går

När jag tar bort en elskena som suttit monterad ett tag så ramlar ett foto ut som har hamnat bakom den någon gång i historien. Brännskogen, Vingåker någon gång i början av 80-talet. Vi har höstsemester några dagar i K’s föräldrars sommarställe. Vardagarna är studier i Uppsala. Vacker var min fru då och vacker är min fru nu. Det är bara år och erfarenheter som skiljer mot en bild tagen idag.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Musan av Jessie Burton

Har man läst Miniatyrmakaren kan man inte förställa att samma författare kan åstadkomma något som är lika bra igen. Fast en bra författare motbevisar ju såklart en tvivlare gång på gång såklart. Så är det här. En kanonbra bok helt enkelt. En man måste läsa.

Andra böcker som jag läst finns här.