Den här veckan behöver man inte ens köra listan scramblad för att uppleva det bästa (läs allt) som Hälsingland kan erbjuda i musikväg. Fyra timmar ljuvligheter.
– Ett av de stora mysterierna med svarta hål är att det av någon anledning vid kanten av ett svart hål kan slungas ut material som accelereras till hastigheter nära ljusets hastighet. Vi tror att det är det magnetiska fältet som agerar som en fjäder. När tillräckligt med magnetisk energi trycks ihop så slungas materia bort från hålet i stället för att åka in i det, säger John Conway.
Tisdag. Veckan är snart slut. Det känns alltid så vid lunchtid på tisdagar. De där dagarna som är kvar är inte riktigt att räkna med liksom. Kvarts och halvdagar. Ja om fredagar ens kan räknas som arbetsdagar.
Ont i huvudet. Har hållit i sig några dagar. Fast inte värre än att man klarar av att greja på. Men lite stör det ändå. Men plågas man inte av något så lever man inte. Vill man leva får man alltså acceptera. Detta, en av mina deviser för att orka leva vidare.
På kullen regnar det. Katterna gör det enda vettiga, de ligger utsträckta och sover i varsin fåtölj. Utan blåslampa i rumpan skulle jag nog valt samma syssla. Nu uppskattar jag att följdverkningarna av blåslampa i rumpan och vila samtidigt skulle få flera oönskade konsekvenser. Jodå, jag vet att den där blåslampan är imaginär. Men helvete vad den värmer ändå skall ni veta.
Vi diskuterar det här med open source projekt och framgång. Hur VSCP mäter sig med Linux och Curl och andra projekt, inte alls såklart. Men det är som Svensktoppen och Diggilo det där. Massorna älskar, massorna vill ha, och alla vet att det ändå finns annat som också är bra. Jodå, spelade hårdrock på sjuttiotalet när alla ville ha dansmusik. Ville man ha pengar, berömmelse, spelningar och tjejer gav man sig in i dansbandsland. Och inget fel med det såklart. Alla väljer sin väg. Fast pratar man med folk från den där tiden idag så hyllar de flesta inte Vikingarna utan andra band som Black Sabbat, Deep Purple som samma personer ägnade minimalt med intresse då. Berömmelse är alltid både en boja och en eftersträvansvärd position. Fråga vilken Nobelpristagare som helst.
Ja och skall villigt erkänna att ära och berömmelse VAR något även jag eftersträvade en gång i tiden. Man var helt enkelt barnsligare på det där viset förr. Nu är den enda belöning man vill ha lugn och ro. Ja och några dagar till att leva och koda på.
Skall nog ta en tidig lunch nu. Äta. Ja, det gillar jag också.
Två hamburgare till lunch. Vegetariska. Brukar bli så när fantasin inte riktigt är med. Mat för mig… Ja den får gärna smaka gott. Mycket gott. Men skall gå snabbt att tillaga. Måste jag välja en av de där två så drar jag alla gånger in på tillagningstiden. Kock är inte yrket för mig. Det mesta jag tillagar kan dubbas som det nya svarta.
En pilsner till maten hör inte till vanligheterna på vardagarna här. Men unnar mig en sådan idag. Tysk. Folköl ungefär tror jag. Eller mitt emellan lätt och folk. Men tyskt god. Har alltid tänkt att jag när jag blir vuxen skall bli öldrickare. Det är hit jag kommit. Inga jätteframsteg som ölpimplare ännu alltså och slutsatsen är väl att jag inte riktigt blivit vuxen heller då.
Nu har jag kaffe och katt framför mig. Kaffet tänker jag dricka och katten MÅSTE jag klappa. På det hela taget är det inte så dumt alls.
Nu skall jag öppna upp KiCad och rita klart det som blev följdverkningarna av förra veckans ide. Ha roligt alltså. Kan alltså på intet sätt begära mer av en måndag
Jovisst ja, egentligen skulle jag dokumentera… men va fan… man har bara ett liv!
