Idag

är

jag

tröttare

än en halt snok.

Här någonstans tar min dag slut. En stunds läsande och sen förhoppningar om en ny (gärna härlig) dag imorgon.

Hej då (låtsas)kontoret…

Den där studiodatorn… Det har varit krångligt att få till inspelningarna. Krångligt att jobba med den. Slö helt enkelt. Man orkar inte. Men nu hamnade ju mitt gamla moderkort i den. Helt plötsligt blir den riktigt användbar. Behov uppstår genast av ett USB ljudkort. Fast tusen spänn… Det får nog vänta. Men…

Mycket vill ha mer… Mänsklighetens gissel. Det att aldrig bli nöjda. Man skäms.

Ont i huvudet och snorig och hängig. Förkylning eller döden. Förhoppningsvis det första alternativet. Ett billigt pris att betala om man slipper den magsjuka som grasserar i byn. Ja, tillika för att slippa döden. Har inte tröttnat ännu. Önskar mer tid. Om det nu inte är för mycket begärt. För då viker jag mig. Lämnar plats för andra.

Degens blir alltså”lite av en sådan där skräpdag som livet bjuder på ibland. “Skräp”-delen passar bra eftersom jag städar idag. Men passar mindre för resten av mitt görande. Jag blir irriterad. Lite stingslig. Sur, rent utav. Världen är glad att jag sitter här själv och ensam.

Men livet bjuder på sådana där dagar också. Man får äta upp det. Svårare än så är det inte. Japp. Lugna ned sig. Luta sig tillbaks och vackert inse att varje dag kan inte resultera i ett framsteg. Vissa dager är helt enkelt inte ens färdsträckor. De är hinder. Stillastående eller tillbakagång.

Så jag tänder mitt ljus. Äter en apelsin och sätter mig här och ser livet åka förbi. Det är en hemsk känsla. Som det varit alldeles för mycket av under det här året.

Liksom…

Det jobbigast med “nya” grejer är att man måste flytta efter de gamla grejerna neråt. Alltså blir det tre eller fyra datorer man får greja med innan allt sätter sig igen.

DDR4 har vi inte kommit till här i huset. DDR3 är det som gäller. Ja, nu när DDR2’orna åker iväg. Nåja, nästan. Blir nog kvar i någon maskin ett tag till. Jo jag vet. Det är rätt illa. Men de gör fortfarande sitt jobb de där maskinerna. Ja och så kan de ta IDE diskar…

Upplevelsen på min låtsasarbetsdator kvarstår hur som helt. Jag har aldrig haft en dator som varit så responsiv som den här är just nu. Oftast tycker jag man inte märker av en uppgradering så mycket men den här gången märktes det verkligen ordentligt. Men de flesta skulle väl klassa också den här uppgraderingen som “gamla grejer”. Men jag är alltså mycket nöjd.

Det finns faktiskt en stor fördel att vara utvecklare och inte sitta på det senaste. Man får skärpa sig lite extra för att få det man kodar responsivt. Ja och går det snabbt och smidigt på lite äldre hårdvara så går det snabbt och smidigt på nyare grejer. Just det kan iof bli ett problem det också. Någon gång har jag råkat ut för det. Vanligare var det såklart på den tid då det fanns turboknappar.

Lägger man till ett snabbt bredband till det där så är det lite jackpott just nu här på låtsaskontoret.

Jodå!

Liksom..

Igår. Jag får yngste sonens “gamla” moderkort, processor och minne. Visst, det daterar tillbaks till 2012, men vilken OTROLIG skillnad det blir på min burk med det “nya” kortet. En helt annan datorupplevelse faktiskt. Nöjd och glad idag alltså. Bättre “!julklapp” kunde jag helt enkelt inte ha fått .

Nu är frågan vad man skall göra med det “gamla” kortet. Är ju “inget fel” på det faktiskt. Tål att funderas på. Här används allt tills det brinner eller bara dör den gamla elektronikens utmattningsdöd. Ja det där gäller bilar och köksmaskiner och annat också faktiskt som har sin livscykel här på en kulle i Los.