Author: Åke Hedman

Förra veckans snöoväder och blåst medförde att drygt 20 stora tallar rasade över elledningarna och mellan ett antal belysningsstolpar på elljusspåret i Los.

Source: Rörande elljusspåret i Los – Välkommen till Los & Orsa Finnmark

Möjligen blir det värre och värre…

Jag har den där mappen “kapslingar” i min privata wiki. Så fort det dyker upp en ny – som den på bilden ovan från ITALTRONIC S.r.l. – så hamnar den där i den där mappen. Så har jag hållit på många år. Jag har samlar mängder av länkar till kapslingar som skulle kunna användas till framtida projekt.

Men idag när jag sparar länken till boxen ovan så slår det mig att nu är det för sent. Jag kommer aldrig komma till en punkt där jag har användning för en kapsling som den här. Inte för de flesta andra jag samlat heller. Det är – och har varit så ett tag – dags att sänka målbilderna. Rejält.

Jag kommer aldrig igen bli en del i ett team av unga hungriga briljanta ingenjörer som vill ta över världen med sina nya lösningar och är beredda att jobba dygnet runt för att realisera det. Så är det bara. Brist på pengar såklart. Kontakter. Förmåga. Tid…

Urk så trist egentligen…

Jodå, jag har redan backat. Mer än en gång. En gång drömde jag om moldade lådor. Designade av de bästa. Nytänk. Vackert. Wowkänsla. Men det där var såklart för ganska många år sedan. Standardlådornas gråa vardag har gällt ett tag den med.

Men drömmar och visioner är väl till för att överges. Till slut når man dit. Antingen har man lyckats realisera dem eller också nådde man aldrig riktigt fram. En del drar säkert slutsatsen av det att det inte är någon mening med visionerna i så fall. Men där är inte jag. Det räcker nämligen inte med att en ide är bra, det krävs annat som skall klaffa också. Timing. Människor som kan fås att tro på den. Tur. Utan visionerna finns inget mål att jobba mot. De skall ha substans såklart, men också vara nära drömmarna, nära det som nästan är möjligt. Inte vara tråkiga gäspande målbeskrivningar a’la ett standard Ericsson projektmöte.

Men även om man ger upp, så behöver man ju inte ge upp. Jag sitter ju här. Kommer att sitta här också när låtsas blir på riktigt igen. Inte många dagar dit nu. Och det får väl räcka. Är ju nu ändå inte så dumt det lilla och ensamma heller. Någon standardlåda med egentillverkat innehåll skall jag väl få iväg då också. Om någon av dom förändrar världen, ja det återstår väl att se.

Forskning visar att humöret har stor inverkan på hur personer upplever värme respektive kyla. En lycklig person som trivs med sin partner och har många sociala kontakter känner sig oftare varm. En person som är ensam, deprimerad och lever ett isolerat liv fryser mer.

Source: Därför fryser vissa alltid och andra nästan… | Hälsoliv

Nåja…