Author: Åke Hedman

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/66X9JO/mystiskt-ljus-sags-over-sverige–forskarens-teori

Ja jag har alltså också en teori om det hela…

Hela kulle lyser upp. Man tror atombomb. UFO. Snöskottartraktor. Eller förvirrad timmerbil. Men det är såklart Jesus. Jodå. Fel plats igen såklart. Han skall som vanligt till Edsbyn men landar alltid här. “Alltså använd GPS” tänker jag (suckar där) som är lite teknikinriktad. Eller “fråga farsan vart du skall innan du far” om det nu skall vara på det här viset. Han vill ha skjuts till Edsbyn igen. Men jag vägrar. “Skrid dit” säger jag och Jesus skrider iväg åt det hållet med en mild förlåtande blick som alla konfirmerade känner igen. Man får nästan storhetsvansinne. Om man nu inte redan hade det då såklart. Jaha tänker man “Bara ännu en dag på en kullen…“.

Förra gången hade han mer tur och jag en bättre bil.

Det är måndag. Den som föregåtts av söndag. Nope. Inte helt förvånande är väl den ordningen. Det är oftast så det brukar gå till. Ja, man skulle rent av bli riktigt förvånad om ordningen blev den omvända.

Men här på kullen är allt lugnt. Veckan började såklart igår. Den bara fortgår idag. Som dagar i veckor gör.

Den största händelsen som finns i planen idag är väl att köra ut soptunnan. Sophämtning imorgon. Båda kärlen. Brunt och grönt. En varannan månadshändelse. Jo jo. Spännande liv här på kullen minsann. Alltid.

Nåja, och nej, man orkar inte med mycket mer i min ålder.

Troligen.

Har i och för sig inte testat.

På allvar.

Fast imorgon är planen att klippa sig. Det var länge sedan nu. Men av med allt gäller nog. Inga halvmesyrer. Långhåriga gubbar är verkligen bland det mest patetiska jag vet. Ändå växer de där håret ut och man hamnar där i den där kategorin i alla fall. Inte bra för självkänslan. Men imorgon alltså. Sen korthårig per definition i två till tre månader. Sen är man väl där igen. Patetisk och långhårig. För att komma till frisören innan längden rent av blir besvärlig det lär man inte lyckas med trots goda föresatser som uttalas varje gång jag besöker en frisör. Nåja. Bör koncentrera mig på denna första gång innan jag siktar på en uppföljning. En sak i taget. Sen blir det väl bra hur det än blir. Hoppas man.

Fast egentligen är det här en rätt fullbokad vecka för att vara jag. Det händer något varje dag. Till och med utflykter ut i världen (läs Hälsingland) skall det bli. WOW liksom. Det var inte igår. Kommer nog till och med att tala irl med människor. Jodå!

Men kod skriver sig inte själv. Inte ens med copilot. Den är visserligen till god hjälp. Bättre än jag någonsin kunnat tro. Men ett tag till får vi kodslavar nog knacka på tangenterna ändå.

Så knappa på* gäller…

Liksom.

“Sparrisen skall ner i jorden” ner i jorden säger K. Alltså passar jag på at sova till halv tio som en tonåring. Jodå K med. Men eftersom man är inne på det där med sovande så somnar jag på soffan efter den sena frukosten också. Vaknar halv två. Jodå. Utvilad. Men mat och kaffe. Och såklart. Det skall grävas för sparrisplantor.

Jo och sen blir det grävt. Börjar man så tar det slut. Vill man bli klar med något så blir man klar. Ja och det vill man. Sparris är gott!

Punkt.

Men det där sovandet. En trötthet rider mig. Gammeltrötthet kanske. Man orkar inte som förr. Men får jag alltså vila ut så är jag med igen. Så har det iof alltid varit. Då förr också när nätterna blev senare. Helgen behövs till vila och återhämtning. Utan den blir det dikeskörning. Jag har lärt mig det utan att ens hamnat där i diket. Jodå. Nära. Men aldrig nere.

Lite tomater kan hämtas in. En glädje i det. Med lite tålamod så… Hel växthussäsong finnes nästa år. Hopp i det såklart.

Sol idag. Vackert på kullen. Vår lönn har skaffat “barn” lite runt om här på kullen nu. Sörmlandslönnen från Brännskogen i Vingåker. När vi är borta härifrån en dag kanske någon undrar var de där lönnarna kom ifrån egentligen när hen tittar upp mot kullen. Ståtlig gravsten på det sättet. Fast kommunen har skarpslipade motorsågar och en stark vilja att såga ner allt som inte normalt hör till den Hälsingska skogen. Den kan ryka alltså. Men man kan hoppas. De här på gården är i alla fal underbart vackra nu. Uppskattas för övrigt hela året runt av både oss och fåglarna.

Fast nu fortsatt vila. Lite mat. En film. Sen kanske man får sova en skvätt igen. Man är en bortskämd människa utan större bekymmer helt enkelt. Men hör till den här världen. Nope, det gör man nog inte. Synd.

Liksom

Jag ler lite när jag äntrar (låtsas)kontoret. Det gör jag i princip varje dag. Det är något av “macken” över det här stället. Förnöjsamhet är en gåva. Tack så hemsk mycket för den.

Fast… en ruta på en dörr på garaget tog “stormvindarna” i natt. Får plocka glas. Måste beställa en ruta. “Ser illa ut” säger morsan där bland de andra på axeln. Men inte så mycket ojjande över det såklart. Det kan vara värre. Nästan jämt.

Fredag. Man får knyta ihop. Planera för nästa vecka. Backa upp det som måste backas upp. Cirklar. Eller är det spiraler? Hoppas på det senare. Man bör utvecklas.

Sover som en… ja jag vet inte vad…. nu om nätterna. Förvandling till björn kanske. Ide och allt det där. Skönt. Men mycket kodande blir det såklart inte då under vinterhalvåret. Men möjligen kan man planera. Vad vet man vad björnar och andra funderar på i sina iden?

Bloggen har fler läsare än den brukar ha. Ingen aning om varför. Inget dåligt har hänt, åtminstone inte efter vad jag vet. Det enda som brukar locka läsare. Men alla är välkomna såklart hit till min “butik”. Verkar hursomhelst ha fler läsare av den här smörjan än av ett nyligt krönikeinlägg i en annonstidning.

Men jag skriver för min egen del. Vill någon ta del av det så är det OK. Jag ger nämligen bort allt. Musik, text och kod. Antagligen är det dåligt. Man blir inte rik av det. Troligen får man fler “tack” också om man tar betalt. Man bore lära sig den läxan. Men jag == vrång. Det kan inte hjälpas. Fast arvet till barnen blir inte så stort. Sorry kids.

I princip en månad kvar nu. Trettioåtta dar. Sug på den. Vi började på ettusensjuhundranittiosju dagar. En kamp. Antar man känner som jag känner nu när man suttit i ett fängelse – dömd för mord – också. Om x nu betalar mig mina 250 miljoner så kan jag pensionera mig sen. Skulle till och med kunna tänka mig en liten rabatt på den där summan vid en snabb affär. Och hitta x…

En begagnad Tesla kostar lite drygt en halv miljon. Själv letar jag en bil som ligger i tiotusenkronorsklassen och kan ta oss till sommaren. Det är olika. De statliga bidragen går till dem som har råd med Teslan. Världen är galen.

Liksom.

Eller också är det bara jag.

Antagligen.

Kan leva med det.

Kör förresten Roxette idag också. Tänka sig. SOm att hitta en gammal sliten jeansjacka som överraskande nog passar. Förvånar. Har väl aldrig gillat dom förut. Jo de har gått in i öronen. Fot har hoppat. Men mer…? Nope. Nu en upptäckt. Som en gammal jeansjacka alltså.

MEn kod skriver sig inte själv. Ja och jo och vist, delvis faktiskt nu med copilot. Men “co” kräver insats av undertecknad. Frågan är hur länge?

Trevlig helg på dig “hörru” om vi inte syns innan nästa inlägg. Köp dig en tårta. Fira att du lever.

Härliga underbara regnvädersdag. Det är riktigt ruskigt. Rent av urruskigt. Man kan bara koda. VILL bara koda. Gär det alltså.

H Ä R L I G T!!!

är ordet.

Hösten är verkligen här. Japp, på riktigt. Kodarsäsong. En lång och vädermässigt eländig sådan hoppas man. Regna och blås på bara.

Japp. Jag är en enkel människa. Behöver varken berömmelse eller Mensa. Får jag dyka ner i mitt, varesig det nu är kod, musik eller ord så är jag lycklig och förnöjd. Eller åtminstone är det så att jag inte får tid då att fundera om det verkligen är så. Ibland skall man låta bli att fundera helt enkelt. Finnas. Njuta av det. Enkelt.

Ja Mensa föresten. Dom vill inte ha mig ens om jag bad dom det. Men lika bra det alltså.

“Nelly” skall lillkatten heta. Jag som har svårt för namn har dubbelsvårt för Nelly. Hela den här rockaden där lillkaten har blivit storkatten och gammelkatten är den som var ungkatten förut och tvärtom har ställt till det i mitt arma huvud. Jag vet inte vad någon katt heter längre. Det är kaos här i huset helt enkelt. Men med tiden kanske…

Nelly är en modig liten dam som redan nu springer där ute. Finns inte en chans att hindra henne från det. Fjorton veckor bara. Vad månde bli av den där lilla Järvsöflickan.

Får en längtan efter Roxette så jag ger mig hän åt Roxette. Ibland, helst ofta, skall man ge efter för det där som griper tag i en. Vic’s Blå. Semlor. Ja och en kväll med Roxette ibland då.

Försöker spela Winnerbäck under dagen. Men Magnus Carlsson blandar sig i hela tiden. Har svårt för Magnus. Jo han i Weeping Willows, inte danspjatten. Jodå, har tillbringat en helg med Magnus i Orsa. Men även om han nu är “Sveriges bästa sångare” så funkar han inte för mig. Det är något med den där fotbollen tror jag.

Den där inblandningen har att göra med att jag spelar i gratisversionen av Spotify just för tillfället. Annonströttande och o-val. Man får stå ut. Ett tag. I allt annat betalar sig Spotify här. Snurrar nästan jämt. Men betalningsdag, det kan man inte ändra hos detta stora företag. Tydligen svårprogramerat. Gäller förresten fler företag. O-kundvändligt.

Liksom och ett “O” före valfritt ord är inte det finemang? Säg!?

Innovativt!

Studio är inte att tänka på just nu. Tror det är ungefär tio grader där inne. Men det skall värmas vad det lider. Jävlar vad det skall värmas. Men lika bra det eftersom jag är sugen på att knappa. Ja jag rent av knappar på*

Fast skulle behöva godis. Helst stora lass.

Godis är gott. Nämligen. Som Magnus, han på Gotland, skaldat.

Men kvällen är ännu ung. Koda på gäller. O-vila.

Liksom.