Categories
Betraktelser & Berättelse

Morgonstund och guld i munn

cat under the breakfast tray
Photo by Milda Puga on Pexels.com

Jodå, den första snön ligger där. Mängder är det inte. Men det första snöfallet får väl härmed anses vara avklarat. Tio prick började den falla. Som prognos ett. Bra där av SMHI. Dom borde inte ändrat till prognos två som blev kanon-sne.

K skall till Ljusdal imorgon och jag far vidare till Hudiksvall. Det är sällan sådant där stämmer så bra som så. Men den här gången alltså. Man får alltså se havet. Det och dyr maskin. Är man magnetisk kommer man aldrig mer hem. Fastnar. Men om havet då är bland det sista man ser får det väl ändå ses som rätt ok slut.

Dagens föreläsningar var väl sådär. Fabian på eftermiddagen mest den traditionelle kapitalismens klagande på det Svenska företagsklimatet och det Svenska samhällets hårda skattetryck. “Så jävla dåligt är det inte” vill man skrika. Och nog skall vi kunna hantera arbetslösheten och alla utrikesfödda som är utan arbete (hälften av de arbetslösa enligt honom). Om vi vill. Om vi gör istället för att gnälla likt urålderns svårmodsförsörjda bönder. Saker är som de är. Och jag tycker nog att vi har en skuld att betala igen för de dryga miljonen vi själva skickade väg härifrån under mitten av artonhundratalet och framåt dessutom. Dom var till besvär på många sätt också i sina hemländer till en början men blev en tillgång och till stor nytta senare såklart. Samma blir det här. Det sker redan. Svensk medborgare == Svensk. Sen kan vi ta det därifrån.

Science and Innovation day blir till en sådan där “kvinnor har det så jäkla svårt som innovatörer“. SVÅRT, SVPRARE – SVÅRAST. Jag vet inte hur det är för andra gubbar. Men så jäkla lätt är inte det för oss heller. Men visst. Kön, läggning, ålder och alla det där andra är ointressant. Iden är allt. Ja och personen som nu skall realisera den också kanske. Om det skall satsas på någon. Jag blir bara trött av det där. Fast utöver just det fanns korn en del matnyttigt också. Men nästa år vill jag helst slippa arga kvinnor. Eller arga utlandsfödda. Eller arga gubbar för den delen. Eller… Så att vi kan prata om innovation. När ämnet nu är innovation. Och vetenskap.

Jämvikt kräver f.ö. mångfald. Så ni som nu sitter och blåser upp er och kallar mig kvinnofientlig eller något kan glömma det på en gång. Har det inte framgått tidigare så tror jag stenhårt på jämvikt. Ja och alltså mångfald. Allt blir bäst med det som utgångspunkt.

Liksom.

Men buggfan då. Nope icke hittad. Tar paus idag. Eller i princip. Har inte kunnat hålla mig fullständigt från att ta fram bössan och bugg-sprayet. Men alltså utan lycka i att finna bugg avseendet då alltså. Däremot har det blivit en hel del annat mellan alla ord som strömmat mot mig. Fast kanske kan jag ta igen en del av det där nu, här, de närmaste timmarna. Eller inte.

Liksom.

Kaminen här på kontoret har faktisk tagit ett varv ytterligare. Eftersom min installation här på kontoret är OK och kaminen blivit godkänd så kan alltsamman godkännas om skorstensproblemet åtgärdas. Så pris skall i alla fall kontrolleras. Kaminen är nämligen av EU icke godkänd typ och jag har haft dispensen för att installera den. Räknade stenhårt med att den dispensen skulle försvinna nu. Men det gjorde den alltså inte efter av kommunens moget övervägande . Fick ett år på mig. Ibland blir man positivt överraskad också över byråkratins malande kvarnar. De mal helt enkelt ens väg då och då. Japp, åtminstone i Ljusdal. Fast det gnälls rätt mycket på just det här också. Mest från företagare.

Fick förresten brev från pensionmyndigheten idag. Det skall levereras pengar livet ut därifrån periodiskt till undertecknad i fortsättningen. Ingen motprestation krävs annat än att bli äldre. Enkelt alltså. Jag minns en sommar när jag var anställd på en skola i Gävle. Anställningen gick fram till augusti. Och vi jobbade in veckor så vi fick i princip ett standard sommarlov. Men den känslan. Att stå där i början av sommaren. Känna att nu kommer det lön de kommande två månaderna utan att man behöver göra ett endaste dugg. Oslagbart. Oförglömligt. Konstig känsla av oändlig frihet om man varit företagare innan. Då varje ledighet noga måste planeras, eller vanligtvis skippas, åtminstone i mitt fall, för man vet inte om man har pengar nästa, eller nästa eller månaden efter det.

Så nya tider nu. Snart. Framöver. Fast nu så. Lite kodande. Gammelkatten och jag skall ge oss ut på jakt.
Det är ju ingen som av det sig stör.
Som sig bör.
Men helst ville man ju krypa in och gömma sig i ett rör.
Det säger i alla fall katten, för,
hon är inte intresserad av att jama som man bör,
om man nu är katt och med i kör.
Annars är det oftast jag som hör
Eller det är det väl vanligtvis fler som gör
Men idag så räcker de med flytt till Höör
och där bli bonde, en som producerar smör.
Ja allt och jämt det där man stillsamt gör
till sol gått ner och katten somnat bör.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Är det en bulle?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Snö, snö, snö – eller inte…

Nope, jag vill inte gnälla. Men tydligen tog gnället ändå skruv igår. Någon eller några förbarmade sig över min oansenliga blogg. Fast så allvarligt tar jag ändå inte på “tittarsiffror”. Läser en så är jag helt nöjd och läser ingen skriver jag väl antagligen ändå hela vägen in i evigheten.

Sitter här och stärker mig med en kopp kaffe innan snöfallet. Det som skulle komma tio. Men nu spås det komma sju ikväll. Bara vädersystemen själva vet. Eller inte. Mer slumpartat än dom får man väl leta efter. Men det kommer när det kommer sa gubben. Men kaffe och värmeelelement nära sig är nödvändigt för att stärka försvaret mot vinterns obevekliga antågande. Accepterad här endast bara för att behålla jämvikten.

Men här finns buggar att söka. Ja och så är det Science & Innovation day. Föreläsningar. Men planen är att ställa upp telefonen mellan skärmarna. Då kan man hugga när något av intresse dyker upp. Det blir alltid lite PK över de där ämnena. Ungefär som Vinnova ligger man alltid ett par steg efter. men låtsas ligga före. Men kan väl vara intressant ändå säger den vetgirige.

Så härifrån kodande. Var visste en föreläsning med Fabian från Företagarna också på eftermiddagen. Företagarna? Finns inte dom mest för sin egen skull? Gör dom nytta? Knappast. Men kanske råkar Fabian ut för samma öde som förmiddagens föreläsningar. Ges ett halvt öra (Marshallörat, det dåliga) och en plats mellan skärmarna.

Men som sagt jag har en bugg(d)jävel att hitta. Dom kryper nämligen inte fram av sig själva de där krypen. De skall jagas av sådana som mig. Lugnet lägger sig icke förrän den är funnen…

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Någon skojar

grey skulls piled on ground
Photo by Renato Danyi on Pexels.com

Titar jag på bloggstatistiken idag så förstår jag ju att någon med mig skämta aprillo. Men det är OK. Bättre än noll det är ju ändå och faktiskt.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Urk…

beetle on green leaf
Photo by Egor Kamelev on Pexels.com

En och en half dag hittills utan att hitta den (d)jäveln. Buggfan. Skitkryp. As. Sopråtta. Livsförstörare.

Men…

Har jag sagt att jag skall stödja Windows igen så skall jag stödja Windows igen. Svårare än så är det inte. Men allt vore mycket enklare om det lilla vidriga krypet kunde visa sig på Linuxplatformen också. Men icke då. Nope. Då kryper den (d)jävlen in i något hål och gömmer sig långt där inne.

Kanske skulle man gå en kurs. “Bli vän med dina buggar” eller något sådant. “Eller älska (med???) dina buggar“.

Nåja segern är min. Till slut. Den där känslan när man hittar det aset är obeskrivlig. Tio sekunders glädje innan man ger sig ut på jakt efter nästa småkryp. Men hittar, japp det gör man till slut. Helt säkert.

Men varför håller man på med det här för?

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse programming

Buggjävel

green black and brown insect
Photo by Pixabay on Pexels.com

Buggjävel eller BUGGDJÄVUL. Vad den nu handlar om så smiter den undan hela tiden rakt framför mina ögon. Har letat i många timmar nu. Man blir förbannad. Vill göra annat, roligare, än att jaga den här rackarn. Men jaga måste man. Tills man finner. Sådan är programmerarens lag och öde.

För övrigt blir jag äldre. Jodå, för varje minut som går. En seger kanske. Eller bara sorgligt. Vägen in i glömskan. Spotify lyssnandet på min musik har aldrig varit lägre. Blogg läsandet har kanske varit det, men ett tydligt lågvatten är det just nu. Är väl inte mycket bevänt med intresset för övrigt skrivande och släppt programvara heller. Alla pilar pekar nedåt alltså.

Men…

Som snart pensionär (skrämmande tanke!) är det bara att vänja sig. Världen tillhör de unga. Man får helt enkelt lära sig acceptera det. Sen finns det ju inget (tack & lov) som hindrar att man fortsätter med det man gör även i avsaknad av ovationer och lovord och påhejande härskaror.

Gott så!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Härifrån och framåt.

white clouds
Photo by Magda Ehlers on Pexels.com

Vi vintrar det sista. Ny tid nu. Istid. Inga dåliga samveten för att man inte är ute när solen skiner. Stugsittartid. Finns något skönt med den här tiden också. Faktiskt. I alla fall om man skruvar upp värmen. Ja och det gör man. Brassar på. Ger allt man har i värmeväg. Hulken bidar sin tid till nästa helg. Tar över därifrån. Som den mästare den store gröne faktiskt är.

Verkar bli en blåsvinter i år också. Som hela förra året. Extra frys i allt. Men det gick ju det också. Här sitter man och till slut blir det vår. Nåja inte 1867/68/69. Inte 1816 heller. Har säkert hänt fler gånger. Man kan egentligen inte vara säker på något alls. Man tror bara det. Bygger hus nära havet. Ropar på hjälp när det förändras och stiger. “Vem kunde tror det?” Eller för den skull bygger på en kulle som spolas bort ner i dalen nedanför. Väldigt lite är beständigt. Förändring det enda konstanta. Men också den bara till namnet. Aldrig i grad eller verkan.

ICA skänker mig en färgskrivare. Jag tackar och tar emot. Den andra jag får därifrån. Allt jag jobbar på nu är återanvänt. Borde inte det vara rätt bra?

Nehej… OK…

Men tack ICA säger jag. ICA Nickeln som butiken heter. Hyggligt. Duger mer än nog åt mig faktiskt. Dör den sparar jag stegmotorerna och lite annat.

När jag ser trailers över TV utbudet så känns det såklart inte som om man är förr på samma planet som resten av befolkningen. Hur har man tid med det där? Vill man verkligen titta på sådan där strunt? Ja och om det är så – vill man rom tänkande varelse umgås med mänskligheten något mer?

Jo. Man misströstar verkligen. Vad har det blivit av oss? En samling idioter bara som behöver det enklaste enkla för vi klarar inte mer.

Eller också är det bara så att man själv blivit så tråkig att man slagit knut på sig själv. Vad vet man? Man är nu ändå på väg ut ur tiden. Bör håla käft och inte tycka så mycket.

Så slitsamma. Dom får hållas.

Fast nu skall jag söka efter en märklig liten bugg som bara verkar trivas i Windowsmiljön. Värsta sortens ohyra alltså. Intermittent dessutom. En djävulsinsekt troligen. Men jagar man finner man till slut. Alltid. Faktiskt. Åtminstone hittills. Så låt jakten ha sin början.

Categories
Musik

Kodarmusik

“…det blir en bra dag i dag…”

Categories
Betraktelser & Berättelse

Första snön

snowy pathway surrounded by bare tree
Photo by freestocks.org on Pexels.com

Att kalla det första snön är väl i princip rätt. Men det är bara enstaka flingor som singlar ner. Inget att yvas över, åtminstone inte mer än att vrida upp värmen till och stanna inne i. Bara ett påbud om vad som kommer. Sen. Senare. Värst.

Men gott kodarväder. det tackar man för. Det finns fortfarande kod kvar att skrivas nämligen. Jodå. Lust i det. Hittar en bugg direkt här på morgonen som har gömt sig ett tag. En seger. Det behövs så lite för att göra en gammal programmerare glad.

Allt är sig alltså ganska likt.

Gott det.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

En ny ide

Så var vi där på minussidan. Burrigt. Växthuset visar sig dock från sin bästa sida och håller temperaturen uppe på en bra bit över plussidan. Men utanför. Minus två. Kung Borse första strid. En strid han kommer att förlora. Men det kommer fler. Till slut vinner han alltid.

Men jag som mest hålls inne sätter på lite element och sen ordnar väl det sig med den saken. Det fungerar i brist på vedkamin såklart. Trots krigsrubriker är ändå elen väldigt prisvärd i Sverige. Men nog rullar elmätaren på alltid. Mycket verkar ha hamnat på L2 här i huset. Måste jag ta och åtgärda till sommaren. Fast varför skjuta på det…

Vitt kommer vist på måndag. Man får hoppas på “smälta-bort-effekten“.

Hulken får ramla igång nästa helg tror jag. Ingen ide att plåga sig mer än nödvändigt.

Inne i intensiv kodarperiod just nu. Finns liksom inget annat när man är där. Önskar att jag kunde vara lite mer multiarbetande. Göra annat en stund och återgå. Men vill helst koncentrera mig på en sak åt gången. Tycker nog att det där också blir mer och mer utmärkande med åren. Fast min hjärna är ändå så beskaffad att den far runt som en vettvilling. Men ofast störs jag inte av vettvilligheten och kan hålla mig till huvudspåret. Stackar upp det vettvillingen hittar.. Tar sen. Det som verkar intressant. Ibland händer det såklart att man snubblar över något som bryter allt. Men då brukar det vara värt det. Telefonsamtal är sällan det. Men bryter tråden lika brutalt nästan varje gång. När jag var rökare kunde man lätt hålla koncentrationen en hel dag utan att ramla ur alls. Ja i dygn ibland. Fast det tog säkert en massa av en som man skulle behövt ha kvar nu som gammal gubbe. Det är nu man betalar de där räkningarna från unga år. Japp, också som programmerare.

Men det är såklart det här jag gillar. Som jag har svårt att tänka mig leva utan. Ta en ide till verklighet är ändå mitt liv. Där är den stora njutningen. Ja i alla fall vid punkt ett. När det är en ide. Allt är som bäst då. En nyförälskelse. Sen är det såklart mest bara jobb och jobb och jobb och låtsasjobb. Och när man säger “klar” fast man alltid och definitivt inte känner “klart” så är det ändå mest “jaha…”. Enda räddningen där är att komma på en ny ide. Sen får man hålla på sådär tills man inte kommer på några nya ideer. Än så länge känns det där inte som ett problem. Tack för det.

Liv som går. Som inte är så illa faktiskt.

Nu låtsasjobb.