En o-cool gubbe

Den 4/9 fick jag åka ambulans för första gången i mitt liv. En upplevelse såklart. Man misstänkte brott på kroppspulsådern, samma som farsan dog av. Själv tyckte jag nog hela den här stora apparaten var lite överdrivern för ont i magen. Mycket ont men ändå. Men ringer man 1177 för att få råd och dom ringer 112 direkt så är det bara att åka med tydligen. Med lite morfin i kroppen gjorde ju inte magen särskilt ont längre heller.

När vi kom fram till akuten rullades jag in där, en läkare och fyra sköterskor möter oss och jag rullades in på en sal. En ganska häftig apparat att se hur effektivt dessa människor arbetar. Tjoff, tjof, tjoff, alla fyra på samma gång och rätt snart var man uppkopplad till en massa maskiner som ritar kurvor piper och grejar och som man vill skruva upp och se hur de fungerar, men man har såklart ingen skruvmejsel med sig.

Nu blir det prover en mass, datortomatografi, och någon brusten kroppspulsåder hittas icke men däremot en förändring på bukspottskörteln. Hem kommer jag fem på morgonen efter i en taxi med en trött chaufför som jag måste rädda med lite (nåja ganska mycket) kaffe innan han åker tillbaks.

Magnetkamera och en massa annat efter det där. Man får se Hudiksvall. Sen får jag en tid den 3/12 för besök hos en läkare. Igår alltså. Bukspottkörtel. Cancer tänker man såklart. Femårsöverlevnad på ungerfär 6%. Den sämsta prognosen av dem alla. Men upptäckt tidigt så kan man öka chanserna till 20% med en operation. Bättre men inte så jävla bra heller. Alternativet till cancer, inflamation, jävligt ont som återkommer några gånger om året. Ofta med sjukhusinläggning. Inte så förbannat bra andrahandsalternativ heller.

Så igår i Hudiksvall. Först de obligatoriska frågorna. Hur har vi det med spriten? Ja, jag förväntar mig den frågan. För 70% av problem med bokspottkörteln härstammar från hög alkoholkonsumtion. Men i mitt fall. Nope. Två pavor whisky per år och några glas vin till maten kan väl knappast kallas överkonsumption av alkohol. Läkaren nickar instämmande. Sen släpper han “bomben“. Du har två små “stenar” i gallan, och en större i pankreagången. Inget vi gör något åt. Du bör inte uppleva några större problem av det där (läs: du är redan död gamle man innan du får större problem av de där). Ja och jag, jag sitter där och känner mig rätt euforisk efter det beskedet. Tänkte “go home an get your affairs in order“… ett år kvar… eller något sådant när jag åkte ner.

Jaha, det var ju bra. Rent utav jättebra! HURRA!

För att jag skall få valuta för pengarna så får jag ett recept på medicin som hjälper till med bukspottsenzym. En kapsel vid varje måltid och lite extra vid större middagar. Framställt från bukspottkörteln från grisar, möjligen lite komiskt (INTE för grisarna) om man tänker att jag är vegetarian av etiska skäl sedan många år tillbaks. Men vid medicin måste man väl ändå sätta en gräns för sina etiska strävanden.

Nu sitter jag alltså här och nästan tror att jag kommer att få uppleva en jul till. Fast nåja, efter min öronundersökning för ett tag sedan så blev det också beställt magnetkamera. Huvudet den här gången. För att utesluta tumör som de sa. Va fan liksom. Men eftersom jag redan sett min närastående död under några veckor förändrar det väl ändå inte så mycket. Egentligen kan man ju vara helt stupsäker på att man kommer att dö. “När” är den enda frågan där. Den som lever får se.

Tjugosju grader på kontoret under morgonen. Hmmm… måste ta tag i den där shuntautomatiken. Hulken tror nämligen att det är vinter.

Den sista helgen i månaden. Dags för månadshandlingen. Den här helgens handling inträffar när det är det black friday också tydligen. Men jag SKITER I black friday. Jag SKITER i cyber week. Jag vill bara fylla på det som behövs för en månad framåt, ja och ha lite julblommor för stämningens skull.

Konsum – jo jag vet det heter något annat fränt, Willys – skeppredardotterns pengamaskin och sen ICA – Magnis pengapåsepåfyllare. En i taget. Väskryckare är vi väl eftersom vi mest plockar extrapriser på de första två varuhusen. Jodå, Lidl också ibland. Men inte denna gång. Pengar ut – nödvändigt med sig hem.

K friserar sig. Jag köper ostar av Nirs och kollar gravar på kyrkogården i kommunen bredvid. Träffar några sköna hönor och ännu skönare getter. Men inte på kyrkogården. Där är det bara tanter. De flesta döda. Men dom levande låter rätt lik hönorna och ser ut som getter.

Vi är in på Kolabönan i Bollnäs. Behöver handlas lite godis också. Rekommenderar Kolabönan för sådant alla dagar. Att komma in där är som att komma hem. Inte för godisets skull, som såklart är det bästa som går att uppbringa i området, men för Madde och Freddes skull. Värme är ordet för det som utstrålar från ägarna av den här butiken. De bästa av människor ser ni. Pengarna tillbaks om ni inte blir nöjda och dessutom uppmuntrande och upphöjda i sinnet en eller två veckor efter ett sådant besöket. Ja som man alltså borde utföra med tätare intervall än man gör. Rekommenderas alltså.

Biltema har jag inte ens nämt. Jo undeteckand behöver alltid en till mutter, eller kopplingsdosa till något projekt. Jag är antagligen den störste finansiären av den här varuhusägaren och hans familj där i England. Borde bjudas över på julbord varje år som tack. Men så tänker nu såklart inte en kapitalist. “MER” är väl det enda ord de förstår. Men snart skall visst Jula etablera sig i Bollnäs och då kan man ju bidra lite till Norge också. Valutafördelning.

För alla som vid det här laget gnäller “VARFÖR HANDLAR DOM INTE LOKALT” så kan jag tala om att vi gör det också. MEN skulle inte kuna bo här om vi inte gjorde den där månadshandlingen. Det går på ett ut alltså. Men handalr om ekonomi och tillgång. Först skall vi överleva. Sen kan jag bidra till att alla runt om mig överlever. I den ordningen. Det går inte att handla på annat vis om man vill överleva. Tro mig!

Nu gäller vara vila. En hel dags handlande tar i pricip död på en. Ja det tar två dagar att ta sig tillbaks till någon slags normal nivå igen. Ja möjligen tre.

Tänkte ett tag att det skulle vara kul att dra ihop ett gäng och spela mina låtar live offentligt några gånger. Men inser att det kräver för mycket “jag ner på knä” och be andra om att delta. Fungerar inte för mig. VERKLIGEN INTE. Lägger ner det där. Vem i helvete skulle vilja lyssna dessutom. Har det bra som det är ändå. De populära alternativen. Dansmusik och buskis. Eller julsånger i dessa tider. Fyfan!

Nu skall jag försöka hitta någon bra film att titta på. Ett måste en lördag. Såg “JOY” på netflix förra veckan och den lyfte mig verkligen och ligger kvar i huvudet fortfarande. Det där att ingen tror på en men att man skall göra ändå. Rekommendation där också. Tror tametusan att det finns lite ostbågar dessutom. Mer behöver inte jag en lördag i slutet av månaden.