En o-cool gubbe

Planen är att köpa ett “nytt” ljudkort. Drivaren till mitt “gamla” uppdateras inte längre och det är alltså dags. Nu är “nytt” för mig oftast “gammalt” för andra. Men vi får se hur det blir.

För att finansiera det här säljer jag av lite grejer. Munspel. En mixer. Några processorer… ja sen får man väl addera saker efter hand så att man når upp till en ljudkortsinköpssumma. Det finns mycket som bör gå den där vägen på ett eller annat sätt. Devisen är sälj det där du inte saknar. Oj vad mycket sådant man har i lådor och på hyllor liksom. Gäller nog de flesta f.ö. Mest kvar när man är död är väl inget vinnande koncept precis.

Extra roligt var det att munspelen gick till kamrater från förr. Blev väldigt förvånad. Men det tror jag blir ett finfint hem för en låda munspel. Får säkert mer kärlek där än här där de mest legat och dammat i sin låda.

Men en rätt OK dag. Det måste man väl säga. Fast det blev väldigt lite gjort. Men nu i min nya kostym gör inte det något heller. Det är så jag går omkring och inbillar mig. Att jag lever friherrens liv på riktigt. Helt och hållet så är det nu kanske inte. Men lite… så varför inte njuta av det då? Tänker jag då liksom.

Fredag, lördag, söndag är vi bortlovade både K och jag. Åt olika håll varje dag dessutom. Ett hiskeligt (men skojigt) farande. Sen är det dags igen om en vecka. Ut och iväg ännu längre. Men det handlar ju om det där att se världen. Det gör man ju inte när man sitter inom kontorets väggar. Jo lite såklart när man har en kamera från Times Square streamandes. Men vanligtvis icke alls. Tänker fortfarande faktisk ganska ofta på mannen vid Times Square med jutesäcken som väntade på någon som aldrig kom. Hur gick det för honom egentligen? Fick han ett bra liv? Åt han en fin thanksgivingmiddag med vänner senast? Ja jag hoppas det. Vill det. Skulle bet han/hon/det/gud om det om jag trott att det hjälpt.

Men min dag är slut här. I princip i alla fall. Det skall letas upp en ny bok som man kan ta en med till andra världar. Nya världar. Helst berättad med lust och skicklighet så att man lyfter i själen. Ja. En sån bok vill man ha. Kanske är det just ikväll jag finner den. Guldböckerna är inte många men mycket älskade. De har fört sinnet framåt, uppåt, mot förståelsen. Berättelsernas magi.

Snart dags att stänga butiken. Ja och jo och javisst, fast det inte längre finns någon butik. Men helg. Man har överlevt en Black Friday till. Gissar att Cyber Monday står på tur och har växt till sig till Cyber week. Fall på knä och tillbed mammon, den ende guden.

Men gott med helg nu. Har två pallat pellets att bära in. Men för övrigt inga större planer. Ja, möjligen måla. Vi får se. Borde måla. Men pelletsinbärning har företräde. Man vet hur Hulkar reagerar om de inte får pellets. Raseri…

Jag har gått på självstudiekurs en stor del av dagen. I studion. Det känns som jag smiter. Men WTF tänker jag och kör på. Där finns mycket att lära. En helt ny värld. Men finns det tid finns det hopp.

Nästa vecka får jag nog koda lite igen. För den inre fridens skull. Utan kodande inget liv. Gammal sanning som håller ännu. Men kanske skall jag kasta ut lite mer skräp också medans jag håller på och innan jag hinner ångra mig.

Nästa vecka är en annan vecka. Så som det är. Tiden går. Timmarna med den. Man får klamra sig fast. Men som det är det också såklart. Tid är liksom mycket inne i huvudet på folk. Något helt väsensskilt som fysikaliskt fenomen.

Snöväder ute. SMHI oförberedda. Alltså jag med. Men lätt pudersnö. Man behöver bara hosta eller nysa på den så är den borta. Ja i alla fall nästan. Världen är vacker. Japp, vintern kan vara vacker. Men man behöver inte tycka om den ändå. Åtminstone inte varje dag.

Men här slutar min vecka. Hoppas din, du som skummar eller läser, har avlutat din vecka också och får lite ledigt. Återhämtning. Laddning. Startsträcka för nya erövringar och fältslag. Det där behöver man. Stadig försämring utan. Så njut. Är gott. Drick gott. Sov länge.

Det tänker i alla fall jag göra.

Jag börjar komma i ordning nu. Nåja. Behövs nog både dammsugning och skurning. Men alla sakerna står där de skall stå en tid framöver. Kontoret (och studion) är arbetsfäig igen.

Tillbringar någon timme nu under kvällen i “studion” och allt bara fungerar. Där finns en stor glädje. Men fortfarande grejas det lite med andan i halsen eftersom det krånglade igår. Fast tror detta kan bli bra. MYCKET bra!

Nytt liv härifrån. Lite mer leasure i min tillvaro. Kanske blir det leasure till 100% snart för detta känns verkligen bra. Men kodandet kan man ju inte släppa helt. Eller kan man? Jag har ändå svårt att tänka mig det. Fast alltså inte alltid koda är den nya devisen. Skriva och göra musik skall också få sin tid. Härifrån går det bra att vara avundsjuk på min tillvaro. Japp!

Men nu har jag egentligen bara ett gäng backuper att starta. Sen tänker jag göra kväller. Det sovs sju och åttatimmarsnätter här numera. Man skämmer bort sig. Nästan otäckt.

Imorgon är en annan dag. Den hoppas man alltså att få vara med om. Får man inte det så ordnar det väl sig det med. Man måste tro på det viset. Att det ordnar sig. För det gör det ändå nästan alltid. Fast vägen dit kan såklart vara rött seg.

Over and out.