K och jag vi tar en hamburgare med Micael Dahlén på Max. Men han är ju inte bara djupsinnig utan löpare också så vi skiljs snart åt. Av alla sportfånar… Går och handlar med Peter Jöback istället. Det är liksom ingen hejd på celebriteter i Bollnäs idag. En ocool gubbe som jag har liksom ingen chans att få ens en liten gnutta ljus på sig en dag som denna. Jo förresten. På Polisstationen. Pass. Foto. Ljus på mig. Under sekunder. Alltid något får man tänka. Innan man far hem igen.
Hämtar vinterdäcken igår. Jojo det börjar närma sig. Första skrapningen av rutor på bilen gjordes samma morgon som en varning om vad som är på gång. Kan inte säga att jag längtar till vinter. Har inte skoter. Har inte skidor. Är frusen av mig. Mer så än genomsnittet. Helvete vad jag fryser. Alltid. Gillar ljus mer än mörker.
Fast… En och annan fördel finns det ju också såklart med vinter. Få. Men brasorna är en. Tänk fredag, en liten whisky, en sprakande brasa. Sitta där och fundera vad man skall göra av resten av sitt liv. Ja och… hmmm…. nej, sen går det faktiskt inte att komma på något mer som är bra med vinter. Det är faktiskt mest misär. Väntan på bättre tider. LÅNG väntan. Det enda mildrande förutom brasorna är egentligen att man kan jobba mer ostört under vinterhalvåret. Finns liksom inte annat att göra.
Fast vinterdäcken har jag alltså hämtat. Dom skall på nästa vecka. Så att man kommer upp till vår kulle också efter den första snöstormen.
Hälsingetoppen. Jag vet inte hur många listor som släppts vid det är laget men det börjar bli ganska många. För mig har det här blivit en fredagstradition att sammanställa listan. Det blir liksom inte fredag på riktigt i det här huset förrän den är publicerad.
Musiker. Jag har känt många sådana genom åren. Själv är jag väl aldrig varit “musiker“. I alla fall inte på “riktigt“. Men “nästan” kan man väl säga ändå. Kanske…. Det där “nästan” framgår väl också av min egen placering på Hälsingetoppen som alltid hamnar någonstans långt nere mot botten (284 på dagens lista).
Men musiker är underbara människor. Fast mer självupptagna snubbar får man leta efter. Var det inte för den där musiken de får ur sig så skulle de egentligen vara rätt otrevliga att ha att göra med hela bunten. Det är mycket “JAG” och navelskådning bland de här människorna. Möjligen är det där ett måste för att kunna gå upp och göra sin grej på en scen. Eller också är det den typen av människor som dras till den här världen. Just det där “jag”-tänket slår såklart tillbaks. Tillsammans skulle man vara starkare. Kunna påverka. Kunna få fram sin musik. Fast det skiter vi i nu. För svårpåverkat. Vi lyssnar på ljuvlig musik från Hälsingland istället.
Ät musik! Sov musik! Lev musik. Stöd de lokala artisterna.
Inga nya hjältar denna vecka. Höststiltje råder bland undersökande journalister och tipsare runt om i Hälsingland. Vi hoppas på nästa vecka eller nästa eller nästa… “Vi” på redaktionen, alltså “jag” vet att det finns många musikkonstellationer där ute som inte redan är med men som borde vara det.