Categories
Betraktelser & Berättelse

Känslan

woman wearing grey long sleeved top photography
Photo by Artem Beliaikin on Pexels.com

Det finns en märklig tillfredsställelse i att få det trasiga att fungera. Jag klipper gräsmattan idag med gräsklipparen som trotts sina taskiga svetsningar har en motor som nu sitter fast som den skall, har annat som tidigare var trasigt och som nu fungerar. Jag startar diskmaskinen och den kör sitt program utan felkoder efter att jag bytt avloppspumpen. Den finns liksom där den där gokänslan när man konstaterar att det fungerar. Samma känsla som när man fixar en bugg eller hittar en krets som inte gör det den skall. Någon slags ingenjörsgemensam känsla är det där tror jag och också jag, akademikern, känner den, trotts att jag aldrig egentligen känt mig som en ingenjör. Mitt sökande i livet är mer efter gud än efter tekniska krumelurer. Sanningen alltså. “Gud” har många namn. Alla mer vardagliga än vad kyrka och prästerskap och andra hierarkiska strukturer vill pracka på törstande människomassor i behov av livsstöd . Sanningen är att ingen kyrka behövs. Gud finns i en gräsklippare eller en diskmaskin som fungerar efter att den reparerats. Eller hos en komet på besök. Om man nu orkar med att titta där Karlavagnen normalt ligger och tillåter sig att förundras.

Nåja. Det är inte så märkligt såklart. Et grässtrå är ett grässtrå om man så vill. Men ger man sig hän och studerar det närmare så kan man se att det inte är “bara”. För inget är “bara”. Allt omkring oss är fantastiskt och underbart bara man vill se det. Om man vill ta in det. Det stora finns i det enkla.

Svammel. Är man inte intresserad av annat än det reella och synliga så är det där såklart bara svammel. Precis som idéer eller visioner såklart också då är det. Och javisst. Det är också ett sätt att se på världen. Hur man väljer att se på den är fritt upp till en själv. Det man däremot aldrig har rätt till är att tvinga någon annan att se på världen på ett annat sätt än hen vill. Just det är anledningen att jag har så förbaskat svårt för kyrkor och prästerskap av alla de slag. Det är för mycket begränsningar och straff. Gud älskar Hitler och Moder Theresa på samma sätt och lika mycket. Man måste fatta det. Sen lever man sitt liv som levande. När man är död är det försent.

Jojo. Annars är det mörker här på kullen. Alltså utanför mitt fönster. Midsommar har passerat och vi omsluts nästan omedelbart av mörka kvällar. Man vill stoppa tiden. Hålla kvar ljuset. Men inte kan man det. Desto bättre man mår desto snabbare skyndar tiden istället på. Omvänt gäller också alltid. Man får leva med det där. Ta vara på stunden. Förundras över det som existerar jämte en själv. Eller skita i det. Man har såklart det valet också. Man är varken bättre eller sämre av de där valen. Man bara är. Räven som fångar haren är inte en dålig räv. Inte heller räven som dödar tio höns i ett hönshus. Den är bara räv. Vi människor kan inte vara annat än människor. Inte i Afrika. Inte i Ryssland, Inte i Sverige.

Fast mörkret. Jodå. Det är dags att sova. Nåja, åtminstone läsa en stund. Jag begär inte mer av en dag än vad jag fått ut av denna. Det finns många miljardärer som mår sämre just nu än vad jag mår. Eller vackra människor som är rädda för att det vackra skall ta slut och inte gå att fylla på. Oron. Ångesten. Är man en ocool gubbe är det liksom lugnt vettu. Man bara simmar vidare och nynnar i sin pöl.

Categories
Visdomsord

Språket

Mathematics is the language in which God has written the universe.

— Galileo Galilei (1564 – 1642)

Categories
Betraktelser & Berättelse

Svetsa

man wearing welding helmet welding metal near gray brick wall
Photo by Movidagrafica Barcelona on Pexels.com

Svetsa! Nope. Inte min grej. Ändå måste jag försöka svetsa fästen på gräsklipparen när två av tre har släppt och ett tredje (av totalt tre) är nära att gå av. Gräsklipparmotorer skall helst sitta fast. Har jag hört. Joho liksom. Men jag plockar fram svetsen. Fyndköpet. Kvalitet? Nåja? Men “svetsaren” själv är nog det största problemet. Vackert blir det inte. Antagligen varar inte lagningen allt för länge heller. Men just nu sitter åtminstone motorn fast. Bättre det än att den är lös. Kan man tycka.

Liksom.

Men skall man bli bra på något så får man träna. Det går inte på annat sätt. Just svetsning tillhör verkligen inte de områden där jag har tränat nödvändiga timmar. Måste ta tag i det där. Det handlar om familjeheder. Farsan var faktiskt verkmästare och expert på området och kunde i princip svetsa innan han kunde gå.

Gräsklipparen är i stadiet där den repareras under mer tid än man klipper gräsmatta just nu. “Ett år till” tänker man. Ja och den startar på första efter lite kärlek och service så egentligen borde det väl gå. Ja och kanske fungerar det. Det återstår att se.

Vanligtvis blir jag oerhört frustrerad över det där reparerandet. Men just nu, inte. Ingen aning varför. Lite c’est la vie över tillståndet, dagarna och tiden just nu. Det är skönt att stå där och göra något med händerna.

Fast såklart. Det finns mer att reparera. Fick en ny avloppspump till diskmaskinen idag. Japp, den jag och N. bytte värmepump på förra året. “Ett år till” tänker man…

Suck är det väl egentligen.

Fast egentligen gör det alltså inte så mycket. Man får ta en sak i taget helt enkelt. Lösa det. Här finns alltid något mer att fixa.

Igår blev en “musikmakar” dag. Jag kom inte i säng förrän vid ettiden. Härligt. “Thank you for the music” är väl en tanke som jag delar med andra “musiker”, om nu jag nu vågar och får sätta det krävande epitetet på mig själv. Ren kärlek finns det hur som helst i det där. Ändå blev det en paus på alldeles för många tiotals år innan jag tog upp musiken igen. Synd kan man tycka nu. Men saker är som dom är och blir som dom blir. Man kan inte gå och gräma sig över att vägen blev den den blev. Istället får man försöka göra så gott man kan på den vägstump som man står på för stunden.

Min mobil – den jag knackat igång ett tag – beslutade sig för att det var slutknackat i fredags. Dog den död som mobiler till slut dör. Men lagret av gamla mobiler är tämligen fullt här i huset, där inget kastas i första taget, så jag överlever. Dessutom har jag beställt en ny från Hongkong som kanske kommer endera dan om/när Postnord lyckats öka dess pris med några tiotals procent. Inget att säga om det såklart, bara de levererar. Enligt trackingen gick telefonen från Amsterdam den 25/6 så nog verkar det ta tid på sig allt. Fast vem har bråttom? Inte jag. Inte Postnord.

Min dag är till ända. Jag har inte gjort mycket idag för att göra världen till en bättre plats. Det kan jag faktiskt ibland känna att jag gör när jag jobbar med Open Source, det är en stark positiv kraft i världen det där som görs där. Fast idag inget sådant alltså. Inte ens nära tror jag.

Men som sagt. Dagen är till ända och återstår gör bara bok och sömn. Inte illa det heller. Inte mycket oroar. Inte mycket stör. Den bästa huvudkudden sägs det. Det blå inom mig lever sitt liv med en egen styrka. Jag skulle inte vara den jag är utan den delen i mitt liv. Bara vara halv. Därför är jag glad åt den där lite sorgsna känslan som finns där med mig alltid i mitt bröst.

I natt vid tre vaknade jag med en upplevelse som var som om jag låg i solen en varm sommardag. Ljuset omslöt mig. Tänkte ett tag, att nu har man gått iväg till en annan värld. Snopet liksom när man bara ligger här och sover. Men allt var som vanligt när jag gick upp på toaletten. Så det verkar som jag får äran att vara med ett tag till. Om man nu inte skall trassla in sig i tankar om parallella universa och sånt där. Men nope, inte idag. Det tickar alltså på.

Categories
Bilder

Kullen

Bilden lånad från Ljusdals Posten

Om man nu skall upp till mig på kullen, så åker man förbi ICA, jodå, det är där flaggorna hänger, sen en bit till tills man ser en väg till höger som slingrar sig upp mot kullen och berget. Ja den syns längst bak i den här bilden som en orm som drar iväg där upp mot himlen. Symboliskt bara det såklart.

En gång for jag utför den där backen i en bil utan bromsar. Den turen vill man såklart inte göra om igen, trots noll döda eller skadade.

Men här bor jag. Det är inte alls en så dålig plats att bo på faktiskt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Soligt

Soligt, men jag sätter mig i studion. Skit samma. En eftermiddag rusar iväg. Jag vill ha en till eftermiddag och en till och en till. Av allt jag gör så är musikskapandet det roligaste. Det är bara så. Jag försvinner efter bara några minuter om det tekniska fungerar. Som idag. Teknikstrul däremot, det dödar mig direkt. Jag går igång på det andra. Ton på ton som bildar något annat. En fot om rör sig till ett beat. Javisst, det är kanske bara jag och några till som lyssnar på den musik jag skapar. Men i den här stunden. Vad gör det? Det är inte för publiken jag håller på. Allt är bara ren och pur glädje när jag sitter där. Inget annat. Njutningen. Kravlösheten.

Halleluja liksom. Närmare Guden kommer aldrig jag och min själ.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Helg

Ägnar eftermiddag åt att renovera gräsklippare i ett försök att få den att snurra en säsong till. Går skapligt ändå. Men kräver en ny drivrem för att jag skall bli riktigt nöjd. Drivremmar tillverkas tydligen av folk hela dagarna så det tror jag skall vara lösbart.

Blir lite andra vaktmästarsysslor också under dan . Gott liv.

Nu grön IKEA soffa och en film. Tunnbrödrulle är beställt. Det är godis för gamla gubbar som är uppvuxna med Huberts korvkiosk på södra torget i Edsbyn. Då var det iof oftast en “Specialare”, men utvecklades till tunnbrödrullar och hamburgare med åren. Ja en specialare var stekt korv med bröd och mos för den som är okunnig på området.

Men hel nu alltså. Stor loppis i los imorgon följt av Coronabantad loosvecka.

Återstår bara att önska trevlig helg!

Categories
Betraktelser & Berättelse

H som i He…

Fredag. Som vilken annan dag som helst. Såklart. När man har låtsassemester. Fortsätter med småprojekt. Lever i befrielsen. Börjar vänja mig vid detta. Bra eftersom pensionen är 479 dagar bort. Om man nu lever så länge. Fast denna ständiga vila fungerar såklart inte hur länge som helst. Eller också gör den det… Men man kan nog vila sig till döds.

Grannen klipper gräs. Får mig att fundera på om jag skall göra likaledes. Det fortplantar sig gärna det där. Men först på listan är det en hylla som skall sättas upp. Varför inte liksom. Den hylluppsättningen har funnits på listan under flera år. Det är skönt att bocka av. Ofta går det mer energi åt till att oja sig än att lösa problemet.

Äter en dubbelnougat. Nougat är en till av mina laster. Det som jag har svårt att klara mig utan också när jag borde klara mig utan. Fast ett liv utan att ge sig hän åt excesser ibland är såklart inget liv. Tycker jag.

Regn under morgondagen. Kanske kan det vara en dag för musik. Kanske… Suget finns där. Men det krävs en heldag. Minst. Att kunna ge sig hän utan förbehåll. Kanske finns den eller också den inte. Det är i alla fall ingen ide att ens försöka om man inte tror att obruten outforskad dag finns där framför en. Ställtider. Tid att ta sig ur det där ruset man hamnar i. Resten det där kreativa flödet som är kärlek och liv. Många sådana dagar kan jag räkna till i mitt liv. Det måste betyda något!?

Det är gott att leva.

River ut gamla ledningar från elskåpet under gårdagen. Fyra mätare är nu en. Mycket avklippt har hängt kvar sen fyra, tre, två, mätartiden. Nu borta. Snyggare. Men man känner sig som en bov när man står där. Som en “otillåten elavledare”. Men sådana saker har jag aldrig vågat mig på. Återstår fortfarande lite fix. En del eldragningar går först åt ett håll och sen åt ett annat. Onödigt såklart. Men man får lösa bit för bit. Skall koppla in den nya kabeln till garaget först. Efterlängtat!

Fåglarna sjunger inte längre lika intensivt. Som alltid efter midsommar. Saknad. Men dom har såklart annat att syssla med. Jag har njutit av det som trillat in genom mina öron fram till hit hursomhelst. Jag tror nog döv faktiskt vore svårare än blind. Om man nu kan gradera helveten.

Havet har jag inte njutit ännu i år. Men det finns såklart inplanerat. Ett av behoven. Att se ut över obruten horisont och lyssna på vågskvalp mot stenig strand. Känna pålandsvinden varmt och lite busigt smeka håret när man intar en baguette med potatissallad och k*ttbullar på en solvarm uråldrig lenslipad stenhäll. Jodå österut blir det endera dagen. Resan västerut, för att möta Atlanten, får vänta ett tag till. Men den hägrar den också. Det är inte ens så långt. Man kan klara det på en dag. Fast behöver minst två. För att hinna ta in.

Men nu skall jag fortsätta med mitt småfixande. Du som går där i sommaren. Var glad att du lever. Det finns så många som skulle velat leva en dag till men inte fick det.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Postlådan

Postlådan är tom. Dag efter dag är den tom. Jag, trött, ocool gubbe, skall kolla den. Det är en bit. Man vandrar dit. Finner den tom. Idag igen. Går hem. Irriterande. Måste lösa det där. Lådan skall tamefan säga till när det finns post. Varför den inte gör det redan är för att förr fanns det ALLTID post i den varje dag. Men förr är förr och nu är nu. Elektronikprojekt på inflygande.

Fyller på med lite musik. Ni som följer bloggen vet med vad. Håller ännu. Hjälper. Lugnar ner ett behov som alltid gör sig påmint.

Småprojektens tid är icke förbi. Grejar på här på kullen. Är väldigt skönt faktiskt. Detta betyder antagligen att låtsassemesterabstinensen är på övergående. Men “sjukdomen” drabbar mig med full kraft igår på eftermiddagen. Får lägga mig en stund. Det börjar bli löjligt liksom. Dock pigg som en spade idag. Återstår att se hur länge.

Dublin Murders på ettan (SVT-Play) kan rekommenderas.

Fello blir Telia. Man kan aldrig fly Telia hur mycket man än vill det. Man får försöka överleva.

Fast med detta fortsätter jag med allt det lilla. Varför inte liksom?

Categories
Swedish

Fyller på

Sitter här och fyller på med musik in till längtade hjärnceller. Nope inte klar med Smith & Tell ännu. Kan liksom lika gärna skriva några rader under laddningen. Svamla är jag bra på. Dela med mig av (o)vettigheter… nåja… det är sämre med det folkliga och det kvalitativa här.

Kallvädret håller oss fortfarande i ett huttrande grepp. Man tänker Sibirien. Fryser. Men så länge det finns ved finns det råd. Man får elda på. Dock är det åtminstone inte så illa att man måste starta Hulken. Sen skall man väl inte gnälla, om nu ett konstaterande som detta då räknas till den kategorin.

Småprojekteterar. Alltså, utför många mindre projekt. Trevligt. Man liksom känner att man gör något som är nyttigt. Den känslan lyckas jag sällan få till i mitt låtsasarbete. Där fortgår det mest. Till och med efter en release av vad man nu släpper för tillfället. Oftast mjukvara. Men ibland kan ju släppande av en fis kännas bättre än släppet av en ny låt på Spotify. Så man skall inte förringa det jordliga.

Men böcker läses. Sömn intages. Film likaså. Det går alltså inte att klaga på ett endaste dugg. Till och med förkylning är i avtagande. Tror jag. På den sista punkten kan man inte vara helt säker dock. Abstinensen kvarstår dock. Man liksom darrar, men svettas åtminstone inte.

Den gamla damen utanför fönstret verkar bli generös med körsbär i år. Man värms i hjärtat. En stor gren gick av i vintras – hon är nu faktiskt en riktigt gammal dam på förfall, men skämmer bort oss och fåglarna trotts det. Men ännu återstår innan man kan stoppa in de röda smakexplosionerna i munnen. Det är en viktig del av sommaren för mig de där explosionerna.

Plommonträdet har ännu inte levererat någon frukt. Trädet är Lilly & Annas träd. Jag är säker att det en dag kommer att digna av ljuvliga frukter. Men hittills har frukterna bara ramlat av innan de mognat. Att på inmundiga ett plommon innan jag dör står hoppet till. Blir det flera innan dess är det bara en bonus.

Fast nu, 43% musikladdad, det får räcka för idag. Småprojekt kan fortsätta. Ett perfekt sätt att fördriva en dag på.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Det blir inte bättre än såhär. Faktiskt. Förvånad att man kan gilla Jana och Bror. Så struliga. Så struliga. Så struliga. Men man tar dem till sig. Ja hela historien sätter sig. Man börjar tänka på norrländska rent av.

LÄS!

Alla andra böcker jag läst finns här.