Categories
Betraktelser & Berättelse

Packar ihop

frozen water formations in winter day
Photo by Dids on Pexels.com

Binder upp, packar ihop och bär in. Vinter på gång. Det är dags för allt det där. Men först tre pallar pellets in i värmen. Men K som hjälp går det som en dans. Är ingen konst. Vi har väl sisådär en tjugo till att bära in innan säsongen är över.

Det är skönt att vara ute. Fast termometern kryper såklart ner mot noll idag med. Rör man sig är det liksom ingen fara. Det är värre att sitta stilla inne för då huttrar man hela tiden. Konstaterar att jag är egentligen inte konstruerad för det hör klimatet.

Gitarrerna hänger oanvända där på väggen. Det är inte bra. Men man skall finna tid där inga dåliga samveten finns för att kunna ägna sig åt dom där. Lättare senare under vintern. När alla listor har krympt åtminstone några punkter till. Om ens då. Jag lät dom ligga i nästan trettio år eftersom inte lusten fanns där så något odd år där de får vila igen är ingen fara. Allt det där är lustdrivet. Finns inga måsten i min musik. Mitt “kuligt”. Utan annan ambition.

Nu får det bli ledig lördag resten av den här dan. Man låter alltså den där lättjan ta överhand i sitt liv. Åker med. Ibland är det skönt att bara finnas till. Inte önska sig mer än just det.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Vinnare

cheerful male teen playing video game on couch
Photo by Andrea Piacquadio on Pexels.com

Det finns alldeles för många strider man aldrig kan vinna. Jag har alltid vetat att det är så. Har alltid gått åt sidan när jag befunnit mig i den ringen. Men slagits hårt om jag trott att det funnits en chans att vinna. Men förlorat ibland då också såklart. Eller kanske gjort det oftast. Eller var också förlusterna vinster?

Fast jag tror att det där att veta att man inte kan vinna är en bra egenskap. Att kunna backa undan. Inte bli en rättshaverist. Att slåss bara för att få rätt ger aldrig den där slutliga tillfredsställelsen. Man måste ha en bättre anledning. Substans. En tro på något. Inte spraya guldfärg på skitklickar och inbilla sig att de inte längre är skit.

Man måste kunna säga “förlåt” till andra och till sig själv och backa undan utan att låta hatet leta upp en plats där inne i en och sätta sig där och lura.

Förloraren är inte den som går vidare i sitt liv.

Man kan bära in pellets för att fylla Hulkens hungriga gap och fundera sådär. Stjärnhimlen ovanför en är magnifik. Det är fyra grader minus och man är barfota i tofflor när man vandrar med de där säckarna. Sådär som man skall hålla på framåt maj nästa år. Morgon och kväll. Man kan lika gärna njuta av det. Göra det hela till en händelse för dagen. Om man orkar. Om man kan. Om man vill. Den där himlen ovanför ens huvud räcker ju egentligen. I alla fall om man stannar upp och tittar upp rakt ut i universum. Förundran och vördnad bör man lämpligen känna när man står där. Om man är levandes. Ja trotts att man bara bär på en säck pellets.

Det är nästan synd att Hulken blir mätt. Man kunde tagit en säck till. Det är en njutning alltsammans. En enkel njutning för en enkel själ som inte vill och inte kan vara bättre än någon annan. Som aldrig kunnat. Som gått undan när det inte gått att vinna. Men det är bara vid mållinjen som vinnare koras. Man måste veta det också och bida sin tid.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Dålig dag

En synnerligen dålig dag här på kullen. Uppdateringen av OS går åt helvete och det blir att installera om. Men det slutar inte där. När jag skall lägga tillbaks backuper så fungerar inte det heller.

Urk!

DUBBEL URK! rent utav.

Nu är det kanske inte så förbaskat illa ändå. Kanske. Men det blir ett jävla ny-installerande här på kullen. Lär ta ett par dagar för att få allt att fungera igen.

Men Duplicity… helvete om jag vågar lita på den applikationen igen, någonsin.

Nu har ju Järvsö en ännu sämre dag med hela ICA butiken i lågor och nu nedbrunnen. Men det är såklart ingen tröst hos mig. Snarare en olycksbroder som råkat ännu värre ut.

Men installerar på… För freden eller nått.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Godis

N skall hämta paket. Ber honom att samtidigt handla lite godis. Sen äter jag godis så att jag får ordentligt ont i magen. Smart. Men det hindrar mig såklart inte från att koda vidare. Då krävs det grövre artilleri. Kanoner och bomber. Men man borde ha lärt sig vid det här laget. Det räcker med lite. Mycket är inte alltid bäst. Men man kommer göra om misstaget igen och igen och igen. Sockersuget. En stark kraft. Knark.

Men tänk ändå vad ett lugnt sinne gör för både inspiration och sugenhet. Det där med lidande konstnärer ni vet. Bara trams. Bäst blir resultatet när man inte lider. Såklart. Däremot kanske man måste spotta ur sig grejer när man lider för att på så sätt få inkomster. Men utspottningar kräver och innebär alltid kompromisser. Bäst blir det utan. Eller åtminstone med minimering på kompromisser.

Stor värme sprider sig här i huset. Alla kranar är nämligen uppskruvade på max. Det går såklart inte i längden. Men nu. Bara skönt efter kall period. Man får sänka imorgon. Det enda som behövs för ett ökenvarmt hus är några säckar pellets. Det är liksom ingen konst.

Taloxarna pickar ilsket på våra fönster efter som de kräver mat. Vi har bestämt oss för att försöka få till den där säcken per månad i år också. Det är nämligen lite tufft. Men de där ilskna gulsvarta kan vi ju inte ha här på kullen. De måste mutas med solrosfrön. De till sinnet betydligt mildare domherrarna, hackspett, nötväcka och lite annat får man på köpet. Men en god del av livet är de alla fåglarna. Fungerar tills koltrasten kan ta över. Pavarotti återfödd.

Trehundrasjuttiofem dagar kvar. Det låter som ett skämt. Det är ju ingenting. Mycket sommar och enkel tid i det där också. Friheten. Men tänker och längtar inte så mycket. Kör på och under de år sm gått. Man kan ju inte göra annat. Men skönt skall det bli att avsluta det där. En gång för alla. Friherre sen. Utan “dra åt helvete pengar” men ändå. Det skall nog gå ändå.

Men nu skall jag göra ett sista besök hos Hulken för dagen sen gå och lägga mig. Fredag imorgon fast det kändes som fredag idag också. Har behov av vila i helgen. Tröttheten ligger och lurar i kroppen. Det får alltså bli en del soffa utan dåligt samvete. Kanske hinner jag måla en dörr också och sätta upp ett snöskydd. Men hinner man inte så hinner man inte. Dåliga samveten ger inget tillbaks. Så dom kan man skippa.

Ja så godnatt helt enkelt. Nu dag imorgon. Kanske. Man skall inte vara för säker på någonting alls. Liksom.

Categories
Musik

Hem till Järvsö

Del av en tribute till Lill-Babs på hennes 75-års dag

Categories
Swedish

Australien bygger 10 GW sol för Singapore – Elektroniktidningen

Det blir förmodligen världens största solkraftverk och världens största batterilager. Kanske mest intressant är ändå att det byggs i Australien men ska leverera merparten av elen till Singapore 4500 km därifrån.

Source: Australien bygger 10 GW sol för Singapore – Elektroniktidningen

Categories
Swedish

Hulkstart i praktiken

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hulken

ash background beautiful blaze
Photo by icon0.com on Pexels.com

NO levererar pellets. Jag kör igång Hulken. Japp, det är ändå vintertid på söndag. Dags. Lite med råge rent utav om man betraktar de senaste dagarnas innetemperaturer.

Men snön den som damp ner igår den smälter idag. Jodå, jag står där och bandyapplåderar. Hejar på Kung Bores motståndarlag. Men vet ju vem som vinner till slut såklart. Lite realist har jag i mig. Men jag har alltid känt lite extra för förlorarna.

Min telefon används till att surfa med. Punkt. Ja ibland läser och skickar jag mail på den också. Den kan duga till det med. Ja och lite annat. Ringer till den gör bara gamla gubbar som hör till en annan tid när man gjorde sådant. Igår ringde två. Den ena avfärdade jag eftersom jag var bilburen, den andre pratade jag sjukdomar med i en timme. De blir inte effektiva de där samtalen. De handlar alltid om tider som var förr och “bättre”. Ger inte mycket för något av det där. Lever nu. Vår bästa tid är nu. Tycker nästan alltid att ett telefonsamtal är slöseri med tid. Att det går att få fram själva kärnan effektivare på mail i det som skall sägs. Om nu inte någon har dött eller det brinner. Då kan väl ett telefonsamtal vara på sin plats. Liksom.

Men gamla gubbar gör som dom vill när ensamheten sätter in såklart. Inte ens militär kan mota bort dom.

På Spotify erbjuder man en “Made for you” kanal. Blir nyfiken, lyssnar. Det är nyheter. Den musik jag brukar lyssna på. Ok så långt. Lite som vanlig dags lyssning. Men sen kommer Dagens brott. Någon slags inflation från Veckans brott tydligen. Känd journalist berättar om ohygglighet som hänt. Jag stänger av och kastar bort. Va fan! Skit. Jag förstår inte hur gamla brott och otäckheter kan fascinera så att de måste ältas om och om och om igen. Ännu värre blir det när det är lokalt. Samma hyenor flockas i det där som filmar på olycksplatser. Avskyvärt.

Men allt som blir gammalt skall lyftas fram. I en framtid kan man antingen bli bortglömd, ett föredöme för de som lever då eller en som hängs ut som galningen nummer ett. Jag anar väl var jag hamnar själv i det där. Men som sagt. Nu är viktigast för mig. Däremot inte sagt att framåt och bakåt har intresse. Det ena bygger man ju på, har som grund. Det andra är det man bygger mot. Men bästa alltså att fokusera hårdast på det man bygger för tillfället. Tycker jag. Jämvikten ligger självklart där. Har jag sagt att jag tro på jämvikten som en universell kraft. Att jag borde skriva han/hon/det/gud/jämvikten. Sanningen finns nämligen där.

Men nu måste jag gå ner och övervaka Hulk du store. Kan få för sig att rymma i uppkörningsögonblick nämligen. Så kan man ju inte ha det.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

God Natt

Jodå, man kan försöka gömma sig där under skärmen, Men imorgon när jag vaknar, om jag vaknar, då är det fram i ljuset som gäller.

God Natt!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tretton rätt och ett till

man fixing vehicle engine
Photo by Malte Luk on Pexels.com

TUNG blöt snö. Pang så ligger det en decimeter över hela världen som jag känner den. Man skulle kunna misströsta en sådan morgon. Men väljer att inte göra det. K och jag skall till Ljusdal. Hon på möte, jag har ärenden. Ibland kan de här resorna ner vara jävligheten själv. Som när vattnet gått för K och den första sonen vill födas. Halt. Isgata. Tolv mil till BB. Halkade ner för berget mot Färila. Styrde i backarna med tungan. Eller som när andra sonen skulle födas. Samma sak. Ja och otaliga andra gånger. Hem också. När snön ligger djupare och djupare desto högre upp bland bergen man kommer. Inte en bil i sikte. Eller när generatorn är slut, det är nära trettio minus, natt, noll bilar ute och ljuset på bilen börjar ge sig en mil utanför Los, batteriet är nästan slut, och bilen börjar hosta och rycka men man tar sig hem till slut ändå. Sista biten helt utan lyse. Också nu med tungans styrhjälp och lite tur.

Men idag ingen större fara. Lite moddigt bara. Det är bara när man möter de där skogsmaskintrailerbilarna som kör i 120 knyck, tror de är formel ett bilar, som man får be en bön till han/hon/det/gud om fortsatt liv efter det där mötet.

Jag är osäker på om jag skall åka in till besiktningen. Man får köra till den sista oktober nämligen. Väntar man till den sista så kan man köra till den sista i nästa månad också. Om man blir underkänd alltså. Vilket jag såklart räknar med. En månad är en månad. Man kan få tio dagar till dessutom. Har taskiga avgasvärden. Stor osäkerhet där. Man vet inte säkert att man har löst problemet även om man försökt. Övriga anmärkningar är däremot fixade. Hjälpligt. Det är en gammal bil. Det är fel på mycket.

Men bestämmer mig ändå för att prova. Tankar därför lite extra. Har läst att man bör ha en varmkörd bil om man vill få ner avgasvärdena. Så jag brassar på mot Hudiksvall på högvarv. Sen tillbaks igen. In på besiktningen. Men nope. Det finns inga drop-in tider. Första gången jag varit med om det. Men DEKRA, en ny besiktningsstation har tider. Beställer tid där. Får om en timme.

Får fördriva en dryg timme. Åker planlöst. Snurrar runt. Beskådar Ljusdal. Sen får jag göra om Hudikturen på högvarv. Hemåt igen och in på besiktning. Ber en bön till han/hon/det/gud och alla gudar som kan tänkas, inklusive tomte och alla man en gång känt.

Får en kaffe. Besiktningsmannen tar bilnycklar och försvinner. Jag sitter på en nål eller två eller hundra. Men dricker lydigt mitt kaffe. Bilen kommer in i hallen. Det ropas på mig. Den lykta som jag fått anmärkning på är inte riktigt bra. Döm om min förvåning när besiktningsmannen fixar den. Ja han gör en ganska stor ansträngning faktiskt. Ja och ut kommer jag med en godkänd bil. Det är som tretton rätt på tipset. Ja fjorton eller sjutton rent utav. Jag har googlat gamla bilar på blocket i två veckor nu. HURRA. Ett år till med den röde.

Rekommenderar alltså DEKRA. Ja och en bön till tomten eller han/hon/det/gud innan. Det fungerar. Tydligen.

Hemma. Nöjdare. Det där lugna är över mig igen. Jag kan jobba på som vanligt. Koncentrationen är där den skall vara. Jag är lycklig. Egentligen behövs det inte så mycket för det.