Categories
Columbia will award the 2021 Louisa Gross Horwitz Prize to Katalin Karikó, PhD, and Drew Weissman, MD, PhD, for trailblazing work on messenger RNA vaccines for COVID-19.
Categories
Katt bland hermeliner
Alltså, tidningen Datateknik. Oj. Kan bara sammanfattas med “saknad“.
Categories
En oändlighet
Täby. Back in the days. 1985, Två 360kb diskenheter, 10 mb hårddisk som åt ett stort jävla hål i plånboken.. En orange (Ericssons PC) och en grön skärm (IBM kopia med turbo knapp). En till varje PC.
Dom svartvita bilderna är från 1987. Då är nog hårddisken på 20 meg eller så.
Innan jag köpte disken så fick man ha det program man jobbade med i A driven och sen byta diskar i B drivern efter vad man jobbade med. En disk för editor. En disk för kompilator. En disk för länkare. Så där satt man och bytte diskar.
Värre var det på jobbet. När dom här bilderna togs jobbade jag med Sveriges första smarta modem där. Vi hade redan släppt det minsta. All programmering i assembler såklart.
Koda.
Vandra iväg tjugo meter till epromprogrammeraren.
Sätta i kretsen.
Går tillbaks och strata programmeringen.
Vänta tio minuter.
Gå och hämta kretsen.
Sätt den i testenheten.
Kolla om det man kodat fungerar.
Upprepa.
Viktigt att plocka i kretsar i UV-raderaren innan lunch så man slapp vänta på den eftersom det tog en timme och mer. Man funderade mer innan man testade då. Mer test and trial idag.
Det där att byta disketter när man kom hem kändes som en enkel operation i jämförelse med jobbtrixandet. Hårddisken var såklart ett underverk när man fick den. 10 meg var en oändlighet. Bara några år senare var vi fem personer som delade på 250 meg. En oändlighet det också. Nu sitter man med flera terra. En oändlighet,,,
Categories
Döstädning
Ligger och tänker i natt. Från fyra till sju. Jo, är inte så snabb. Omöjligt att stilla tankarna. Så fort jag försöker slappna av så är dom igång alla kärnor på en gång där i huvudet. Inte fan kan man sova då. Nope.
Men kommer väl fram till en del. Sälja hårdvara t.ex. Det jag funderat på att avsluta under en tid. Det svider lite. Är långt gången i den riktningen. Förluster. Men ändå kommer jag nog fram till att det är dags för det där. Men låter tankarna värka några dagar till i huvudet innan slutligt beslut.
Vela är egentligen inte min grej. Jag tar beslut och sen står jag för dom. Men i det här fallet är det svettigare. Förlusterna kan man kanske ta. Ja till och med hämta hem en del. Men det innebär också att man plockar bort möjliga inkomster. Efter det där återstår bara sponsring. Och den delen går ju sådär kan man säga.
Nu innebär ju inte att sluta sälja hårdvara detsamma som att inte hålla på med hårdvara såklart. Det skulle nämligen inte ens vara möjligt så länge jag nu kan hålla på. Men stor skillnad att leka med ett projekt och gå hela vägen fram till färdig produkt.
Ja och sen finns det ju hur mycket som helst att göra i mjukvaru/firmware delen. Sysslolöshet finns det ingen risk för i Grodornas paradisiska dammar således.
Man kan väl kalla det där döstädning kanske.