En o-cool gubbe

Johodå. Torsdag. Imorgon fredag och den sista semesterdagen. Nåja två dagar till. Men helg + penionärstillvaro är inte semester utan något annat mystiskt. Om du frågar mig alltså. Evig semester är det väl egentligen. Friherretillvaro. Inte så dumt. Rätt bra. OK. Finemang. Supertillvaro.

Fast måste ändå tillbaks till mitt. Finns fortfarande saker kvar att göra i företaget med de många röda siffrorna. Som sig bör. Det finns både ett måste och en vilja med där. Ja rätt mycket av något okänt som driver på också. En väg man måste gå. Vill gå på.

Har suttit ett antal dagar i studion också under den här ledigheten. Underbara timmar. Två låtar. En färdig nu och en annan på gång. Det är guldögonblick det där också. Precis som programmeringen eller när jag kan sätta mig och fantisera ihop en text. Jodå, att få greja i källaren kan också ge den där glädjen. Såga, hamra, borra. Det är liksom lika med tillfredställelse det också. Enkelt att leva när det finns så mycket skoj i tillvaron.

Vädret har väl inte varit 100 under den här ledigheten. Men ändå inte allt för dåligt heller. Typisk Svensk sommar kan det väl kallas. Överlevnadsbart. Tror aldrig att jag någonsin tidigare gått ner i varv lika mycket som den här sommaren. Har inte ens tänkt en tanke på kodande. Hoppat över alla mail som handlat om det. Tänker att det måste ju ändå vara rätt bra. Att man lyckats med åtminstone en sak i år. Ledigifierat sig på nivå nära noll.

Fast går man ner i varv ordentligt så tar det såklart en massa tid att ta sig upp till någon slags fungerande nivå igen. Det där blir ju inte bättre med åldern heller. Men vafan, tid är det enda jag har gott om just nu. Man måste inse det. Det får alltså ta den tid det tar för att pumpa upp sig igen.

Konserten med Second Place måste väl ändå anges som sommarens höjdpunkt. Riktigt bra. Kommer minnas för evigt. Men generellt sett har det väl blivit lite för lite av livekonserter. Mest för att det är så dyrt. Jag tycker sällan det är värt två tusen spänn för att två personer skall ha inträde till en konsert. Än mindre sextusen som en Stones konsert. Men det finns mycket annat. Fast har inte hittat grejer som fått den där längtan att slå till. Får hoppas på en bra musikhöst.

Nu skall jag leta upp en banan som jag tänker mola in i munnen. Möjligen tuggar jag en stund på den och sväljer. Men sen skall jag snickra lite. Gott liv!

När alla visare pekar på noll det är då man blir tvungen att tänka efter. Inte ett så dåligt läge som man kan tro alltså. Det är bra att tänka efter varför man gör saker. Och på nivå noll gäller det att hitta motivationen. Varför håller jag på med det här? Det är den svåra frågan. Svaret måste man hitta i det där läget eller också är det dags att lägga av.

Som klåpare nummer ett (se där inte alla visare är på noll) har jag såklart varit med otaliga gånger om att alla pekare pekar på noll. Men jag har också hittat drivkraften på annat håll. Jag behöver inte den boost de där kan ge. Min drivkraft kommer någon annanstans ifrån. Varifrån vet jag egentligen inte. Mest roligt är någon slags latent galenskap. En som sipprar fram. Som jag har blivit vän med.

Bra så alltså.

Annars Örnsköldsvik, Härnösand och höga kusten igår. En heldag. Doften av hav stärker. Att se människor lyfter. Gott liv.

Idag gräsklippning. Man springer runt någon timme för att slippa springa runt någon annan dag under veckan. Men där, under den finns såklart annat att göra. Som sig bör.

Sista semesterveckan. Är det sagt. Eller vad man skall kalla det. Skall i alla fall dra igång mitt nästa vecka. För att jag kan. Ja och kanske för freden. Alltid för freden.

Men nu. Nu skall jag och K fixa lite mat. Sen får det bli någon film. Lätt leverne. Gott liv.