Category: programming

Koden “klar“, alltid något tycker gammal gubbe på kulle. Synd bara att inte dokumentationen också är “klar“. För var den det så var det semester härifrån. Men icke alltså. Man drar in luft. Sitter en stund…

Hjälpen man får av AI funktioner har blivit ovärderligt redan. Det sista jag skulle göra var att skriva en switch sats. Skapade definitionerna och skulle sätta igång, TJOFF så satt de där. Ja och precis som jag vill ha det också. Nu skall man vara ärlig och erkänna att det inte alltid är så. Ibland hallucineras det till och mer än vad man själv i sina svåraste stunder. Men väldigt ofta är funktionera till stor hjälp i arbete.

Sliten nu. Behöver verkligen ledig tid där jag kan göra annat. Klippa gräsmatta till exempel. Jävlar vad den växer där ute. Men två tre dagar till så skall det väl kunna bli lite dokumentation (som ingen läser) också.

Elton håller mig sällskap här på eftermiddagen

Känns helt OK. Går alltid att hålla Elton i handen när man vandrar på. Fast innan jag han skriva klart det kom

Det är en härlig fredag.

Gitarren har hamnat på en lastbil och är på väg mot Sverige. Studio hade en recension av en gitarr av samma märke som var dubbelt så dyr som den jag köpte och helt nöjda var de väl inte. Men som sopa och amatör är det inte så noga tänker jag. Här handlar det om en kropp som man kan ha i knät utan att det skaver. Låter sexistiskt men handlar bara om en Stratta. Tror jag blir nöjd. Blir ofta det nämligen. Blir jag inte det så får en väl hänga på väggen och skämmas bland de andra gitarrerna jag har som hänger där och gör detsamma.

När jag tänker efter så borde jag också hänga där. Men i sinom tid.

Men klockan är snart fyra. Två och en halv timme till brukar det bli en fredag. Nog borde jag väl hinna dokumentera några rader på den tiden?

Det finns faktiskt tillfällen när en ensamvarg som mig också saknar arbetskamrater. Som nyss när ett svårt problem löste sig. Då vill man såklart att också andra skall höra ens JAAAAAaaaa… När man sitter själv ekar det så snabbt ut även om känslan av tillfredställelse ändå finns kvar ungefär som om andra hörde. Katten och frun reagerar inte längre på dylika utbrott.

Men det finns andra tillfällen också. Spånandet framför en whiteboard. Man ger och tar. Får försvara sina tankar och idéer. Känslan av att tillsammans göra något stort.

Men arbetskamrater man kan gå in till när man har ett problem och diskuterade det med någon. Ofta löser man det ändå själv i ett sådant läge bara genom att förklara för någon annan. Annars brukar man få värdefull feedback som tar en vidare.

Eller i fikarummet. När man pratar om annat. Viktigt. Annars blir man teknokrat, tråkig och trångsynt, alltså precis en sådan som jag.

Sen allt det jag nämnt ovan när man sitter på den andra sidan såklart. Det är ingen skillnad.

Fast utan arbetskamrater så får man inte frågan “hur går det?” och det gör det ju ändå värt det att sitta ensam.

AI då. Jodå man kan göra utropet i den riktningen också. Får följande svar av Claude Opus 4.5

That’s great to hear! Async issues can be really tricky, especially in embedded systems like ESP32 where you’re dealing with FreeRTOS tasks, callbacks, and event-driven networking code. Congratulations on working through it! ?

If you’d like to document what you learned or the solution you found (for future reference), I’d be happy to help with that.

Alltid positiv och beredd att hjälpa till. Spånandet går ju fin fint också. Också när man vill diskutera ett problem. Fikadiskussioner har jag ännu inte provat… men varför inte…

Men tamefan,,, man har äntligen fått en programmerarkompis… En som aldrig frågar “Hur går det?” Lycka!