Category: Betraktelser & Berättelse

Det är tisdag. Tror jag. Ja, det spelar väl ingen roll egentligen i mitt liv. Kod skall knackas i vilket fall. Ja och kod knackas. Det är den där firmware laddningen fortfarande. Finns en hel del kvar att göra där. Men bra tror jag det blir till slut. Det tror jag iof alltid.

Måste åka ner till affären och köpa lite godis. INTE bra. Får med mig en påskmust också. Ännu sämre. Men ibland behöver jag helt enkelt socker. Det är bara så. Idag är en sådan dag. Så input av socker alltså. Japp, det hjälper alltid. Kastar in en i koncentrationen igen. Fast bra är det ju inte. Fast bättre än en flaska whisky på förmiddagen torde det såklart vara. Ja och jo. Blir ju socker av spriten också till slut. Men mellanläget, innan dess, har några baksidor. Man kan t.ex. inte köra bil så bra fast man tror man kan det.

Kallt som fan ute. Blåser en iskall vind som kommer bortifrån Ryssland. Fast på kontoret är det varmt. Turligt nog finns det fortfarande pellets kvar. Värmer hus på kulle. Räcker åtminstone en vecka till. Sen får det bli som det bli. Sådan är uppvärmningslagen här på kullen. From maj oeldas det med pellets här såklart. Frihet fram till oktober då det är dags igen.

Men en helt OK dag alltså hittills. Möjligen skall godisinköpet sättas på det negativa kontot. Men om jag tänker efter så varför det? Det fungerar ju. Räcker så. Man lever bara en gång. Om nu ens det eller alls…

Det är måndag. Jag gillar måndagar. Antagligen för att jag är pensionär. Men kanske också för att jag älskar det jag gör. Allt är enkelt då. Livet åkandes på en räkmacka.

K vaknar med migrän på morgonen och blir hemma från båda sina jobb. Så fullt hus idag. Får väl pyssla om henne lite extra under dagen.

Ute soligt. Men minus fem på morgonen så ingen vårvärme precis. Men överlevnadsbart. Snön smälter så sakteliga bort och fortsätter det i den här takten så kan vi kanske vara utan snö när maj inträder vi också. Inte helt säkert dock. Vissa högar är fortfarande skrämmande höga. Men inte läge för skidåkning längre.

Katterna verkar i alla fall inte ogilla väderleken. Åtminstone inte den lille. Vistas mestadels ute nu. Som sig bör. Katter och vår hör väl samman på något sätt. Men självklart så givetvis när man mestadels sovit sig igenom en lång kall vinter. Man vill vårvråla och vårröra på sig och andas färsk och frisk luft.

Helg i lugnets tecken har det varit. Fredagar är jag ofta helt slut på. All energi bränd. Så har det varit under de flesta år. Men nytt är att det är har sträckt ut sig till lördagsmorgnar också. Behöver vila några timmar då också för att riktigt komma i form för en ny vecka. Gammeln eller bara vanlig Svensk slöhet. Lite irriterad på det där ändå men kan väl acceptera att det går åt det där hållet.

Skriver om kod för en bootloader. Lite knirkigt sådär. Men räknar med att den delen skall bli klar den här veckan. Sen börjar det faktiskt närma sig ett slags releaseläge. Åtminstone en alfa borde man väl kunna spotta ur sig. Om jag vågar.

Har man inte att säga så borde man väl såklart hålla tyst. Gäller väl skrivandet också. Ja och alltså för det här inlägget. Ett helt onödigt inlägg. Men tyst, ja det är de svårt att vara. Fast den mottagande sidan har ändå valet att läsa eller inte läsa som sitt fria val. Så egentligen handlar det alltså bara om att jag gör av med några uns av energi helt i onödan genom att skriva dessa ord. Mindre påverkan på världen än en led-lampa tänd under sju och en halv minut.

Men kodandet skall fortgå alltså. Ren kärlek till en dröm om att bygga något som består. Man skall vara rädd om sina drömmar. Absolut inte vara rädd för dom.

Serru!

På vägarna idag. Ljusdal ggr två. Dvs ner två ggr. Hem två ggr. K som har AP. Jag har dejt med skadereglerare. Det är roligt att åka bil. Fast inte efter samma väg fler gånger. Det kan man vara utan. Men jag åker gärna utan mål. Iväg bara. Ser vart man hamnar. Men alltså inte idag.

Emellan farandet så hinner jag programmera lite. Det är visserligen inte mitt levebröd men det känns ändå som mitt liv är beroende av det där tryckandet på tangenter. Det är konstigt hur det kan vara. Men om livet hänger på något så är det såklart viktigt, det brukar till och med en dumskalle förstå.

Bil skall alltså repareras efter rådjurskollision. En trasig lykta sväller liksom till mer efter varje person som skall titta. Nu skall det tydligen lackeras och grejas också. Handlar väl egentligen om att mjölka försäkringsbolag. I slutänden ändå vi försäkringstagare som betalar. Själv tycker jag mest synd om rådjuret. Ser ögonen fortfarande så fort jag blundar. Plågas av att inte kunna göra mer än jag kunde. Jag helst skulle man såklart inte ens kört på till at börja med. Men det är som det är. Alltid så. Man måste vidare. Leva ändå. Fast tur tänker man då såklart att man tog det där tillägget till försäkringen med 0 kr i självrisk vid djurkollision. För en gångs skulle alltså på rätt sida av staketet. Ekonomiskt. Alltid något mjauar katten.

Har en mycket stor dos elektronikabstinens. Behov av att fatta lödkolv och att andas in tung och giftig lödrök samt försöka tyda oscilloskopbilder och siffror på instrument som visar annat än vad man förväntar sig. Men behöver bara koda lite till… Ett år eller så. Kanske hinner man slinka in på elektronikområdet lite däremellan för livsgnistans stärkande. Fast fan trott. Bara han/hon/den. Ingen annan. Det är svårt att hålla på med flera olika saker på samma gång om man skall kunna uppbåda en hög grad av koncentration. Allt som inte hör till stör såklart. ALLT. Man försöker minimera. Eller i alla fall hoppas man att man har möjlighet att fundera på frågetecken som behöver lösas ut under avbrotten. Är halv-med i det där störande. Det går alltså inte att hoppa på något annat som kräver hela jag. Nope. Icke.

Allt är som det är. Ja utom det som inte är det.

Serru!

Mina veckor nu alltså. Schoooooop… säger det på måndag och så är det fredag. Nåja skall väl inte överdriva. Torsdag. Torsdag hela veckan. En andningspaus där. Städardag. Whatever. Man kan skita i det. Prioritera bort.

Faran med den där farten är att livet som levande upplevs som förkortat. Alltså lite som att man fått en terminerade sjukdom. Lite så som att har man kul och är på så är det ungefär detsamma som att ha fått en dödlig sjukdom. Dödligt. Svaret är som vanligt nu. Det är “nu” som räknas.

Våren rasar på även här. För en vecka sedan så tittade jag ut över ägorna och tänkte att det här blir kvar till midsommar. Nu har en stor del smält bort och farit iväg mot haven. Jag firar det hela med lite Sex Pistols på hög volym.

Sista pelletsfakturorna skall betalas den här månaden. Sen frihet under nästan ett halvår. Det handlar om mycket pengar. Ger mycket frihet. Eller “mycket“. Skitsummor för varenda en med räntebidrag på miljonvillan. Men en galette i Järvsö skall det väl räcka till.

Det jag gillar mest med vår nuvarande situation är friheten från skulder. I varje givet ögonblick kan man skala ner och ingen kan säga ett skit om det. Vill vi så kan vi bo i ett enda rum och värma med en kamin med ved från skog som växer nära. Vatten går att fixa. Ett torrdass går att bygga. Mat kan odlas. Friheten.

Nu skall jag nyttja min frihet till att göra det jag vill just idag. Japp. Koda lite…