Elstöd och skatteåterbäring hoppar in på kontot. Lättförtjänta pengar känns det som, fast det är det ju inte egentligen. Men enligt tradition så har jag brukat köpa något roligt och onödigt för de där skatteåterbäringspengarna. Något som man absolut inte behöver men “VILL HA“.
Så man tänker “gitarr“…
Sen “diskmaskin“….
Det blir en ny diskmaskin.
ps Fast om månaden går ihop efter att man plussat och adderat och funderat, så har jag fått lov att inhandla en gitarr också, så det så. 🙂 ds
Idag skulle han ha fyllt år den gode Backa-Jan. Så länge man minns någon är personen inte riktigt borta. Det tror jag på och minns.
Grattis Janne!
Att välja läraryrket kräver lite mer av en. K har utklädnadsdag imorgon.
Bara för att den effektiva arbetstiden den här veckans skall bli så få timmar som det möjligen går så åker vi till Bollnäs idag och handlar sommarblommor.
Men vafan, det där är en alldeles egen lycka. Jag ler inombords ända bortåt slutet av oktober ofta över blomprakten. Så även om det blir dyrt idag, som varje år, så får man slå ut det där över alla månaderna innan vintern och då är det inte värre än annat man unnar sig.
Nu på kontoret då. Skall fortsätta efter genombrott jag hade igår. Genombrott är ljuvligheterna i livet. När vägen framåt liksom öppnas och det bara är att köra på. Lika frustrerande kan tiden vara innan det lossnar. “Varför i helvete fungerar det inte?” Oftast den känslan. Man läser, testar, läser, testar igen, ger sig inte tills det då plötsligt liksom faller in ett speciellt ljus på saker och ting och landskapet öppnar sig. Vrånghetens seger över lättjan.
Jag gläds alltid med de unga studenterna. Önskar dem vackert väder. Lev nu tänker jag. Så härligt att se att folk firar. Man har alldeles för få tillfällen i livet att fira på. Man bör ta till vara på varenda ett.
Så jag tittar på varenda bildserie. Ser på varje film. Uppklädda glada människor på väg ut i livet. Nog piggar det upp alltid. Kan inte få nog.
Fast skall jag rannsaka mig själv så skulle jag säkert inte deltagit i det där själv om det varit min tid. Jag är nämligen en sur och “trökig” jävel som ingen tycker om. Men någon skall ju vara det också. Min tid på de där arenorna sammanföll turligt nog med proggrörelse och protester och de enda studentmössar som togs fram på den tiden var de nu gulnade som erövrats för minst fyrtio år sedan. Den som visade sig i en nyinköpt vit utsatte sig för risken att bli stenad till döds som borgarsvin. Dumheter alltsammans såklart. Fira livet för i helvete.
Ja jag behövde alltså inte ens anstränga mig för att undvika den där glädjen och festen. Vi kunde möjligen sträcka oss till att äta en finare middag tillsammans med kamraterna. Men eftersom jag var vegetarian och de flesta inte visste vad i helvete en sådan äter när han/hon går ut på krogen så fick jag oftast två kokta potatisar och en urkokt sparris när alla andra åt filé mignon och andra festligheter. Men man valde ju livsvägen själv och fick stå sitt kast. Turligt nog var vinet köttfritt.
Men nu har jag inte tid med det här. Så det så. Sandkonst må anses ha mindre värde av många men tar ändå tid att åstadkomma. Serru polarn!
Åker till veterinär med gammelkatten. Sextonåringen har en knöl på höger framben. Har aldrig haft en katt som gillat att sitta i bur eller åka bil och Petite är och har alltid varit extra skygg och försiktig. Här låter det och fradgas hela vägen mot Delsbo.
Men vi kommer i alla fall fram. Det är en liten och medtagen katt som kommer fram. Veterinären lyssnar orolig på hjärtat det första hon gör. Stackarn. Ja och en tumör verkar det vara. Hade hoppats på ett lipom men sannolikt är det inte det. Provsvar förväntas bara bekräfta.
Så nu återstår att göra den tid som är kvar för en älskad katt så bra som det bara går. Någonstans där borta finns en gräns där beslut behöver tas, men där är vi inte idag, det är veterinären och jag överens om. Bra inställning. Dör gör man ändå till slut.
Både jag och katten är helt färdiga när vi kommer hem. Öppnar en burk med favoritmaten till henne och själv slänger jag mig på soffan och somnar.
Nu har jag hämtat mig tillräckligt för lite arbete…