Väntar bara på en sista kompilering, en seg en, sen tänker jag ta helg. Tycker att jag förtjänar det. Sol skall det visst också bli. Uppskattat här kan jag lova. Fryslortar på kulle behöver värme.
Men vill egentligen bara önska de få läsare jag har kvar på bloggen en riktigt skön och trevlig helg. Njut!
De här temperaturerna har man ju väntat på såklart. ÄNTLIGEN!
Fast jag sitter inne såklart. Det finns alltid lite mer kod att koda eller fler kretsar att löda. Sådant ät livet helt enkelt. Här. Kanske inte annorstädes.
Här på kullen är det annars rätt bra. Lite “knöven” såklart, men det måste väl anses som något slags normaltillstånd numera. Har haft en mycket bra kodarvecka. Den bästa på länge faktiskt. Lite problem med något jag trodde var ett race condition men visade sig vara något helt annat. Korrupt config-data. Noterat. Får försöka återskapa det senare. En dag när jag känner för att gissla mig själv.
Nu fungerar VSCP med multicast också. Jodå har gjort det under lång tid. Men nu med pluggkod. En kodmodul byts och så har man en annan transport av event. Skitsamma om ingen har behov av det hela. Jag vill göra.
Som jag sagt tidigare så är jag jävligt känslig för störningar. Gillar inte jättemycket när telefonen ringer i tid och otid eller när folk dräller in genom dörren för att visa det ena eller det andra som de skapat. Jag fattar inte önskan hos människor att visa mig sina skapelser. Det enda jag kan ge är några uppskattande ord som på den stora spelplanen inte betyder ett skit.
Alla visare pekar nedåt annars här. Snart finns jag inte. Antagligen är det alltså som det skall. Av någon anledning som jag har svårt att förstå så rör det mig inte i ryggen. Antagligen handlar just det om att ge upp på riktigt. Men showen snurrar på ändå. Kung av sand…
Hittar en insekt på toaletten i morse. Hudätare. Spolar ner den i toaletten. Får genast dåligt samvete. Borde ha släppt den ute istället. Mördare är man. Borde tänka före. Nu kommer jag må dåligt hela helgen för det där onödiga mordet.
I helgen kanske det blir grillpremiär. Vädret ser i alla fall lovande ut. Det där ljuvliga i att äta ute i det fria. Myggtestet. Ja det kommer där. Schas säger man till de femtio första myggorna. Sen brukar det mördas utav bara helvete där ute också. Fast självförsvar. Jag önskar i allt att jag var bättre än så och en bättre människa än den jag blir där. Men för svag som människa för att leva som jag borde.
Nåja. Försöka är det enda man kan göra.
Trevlig helg!
“Race condition” – Jävligheternas jävlighet. Vet du inte vad det är så tacka den lyckliga stjärna du föddes under. Den turen har inte jag. Man kan väl kalla det bugg också. Eller heter det “bug” på Svenska också? Hursomhelst. Som bug/bugg fattar alla vad et handlar om. Det är är bara en av typerna. Svåra jäklar. Snabba och små som slinker in i never never land snabbare än man kan göra en tiondels inandning eller suck. Japp, det är jag som skall finna. ja och det heter ju att den som söker skall finna. Så jag söker.
Men hjälper upp det hela gör inte en backup som snurrar. En full backup idag såklart. Det tar timmar. Det tar resurser. Allt blir segt. Ja det där som vanligtvis försiggår på natten när jag ligger där uppe i sängen i en värld och drömmer om en buggfri värld (ja möjligen (bugfri då).
En (väl bevarad) hemlighet är ju då såklart att jag egentligen inte är helt förtjust i det där applikationsprogrammerandet på en PC eller telefon. Det blir för stort för mig. Bäst mår jag när jag får sitta på en mindre enhet där man kan styra och ställa som man vill. Ja, antagligen har det där också med det singulär att göra. Vill själv. Kan själv. Tror jag.
Har plockat fram några hårdvaruprojekt idag som inte blivit färdiga. Känns inte som det är läge nu att köra igång och sälja saker. Ja det där har jag skrivit om förr. Men produktfixandet är ju SÅ JÄVLA roligt. Jag saknar det helt enkelt. Men eftersom jag håller på med sandkonst annars hela dagarna också så skulle jag väl kunna göra produkter också. Hela vägen från ritning till “klar“. Ja sen kan den stå där bland alla andra reliker. Varelsen, jag i det här fallet, skiter ju i fortsättningen egentligen. Pengar och en massa ointressant. Att skapa produkter är lite som att leka han, hon, det, gud ändå. Sicken ynnest för en enkel man på “jämmerkullen”.
Har annars en rätt bra bok som ligger och väntar på mig där uppe. Funderar på att skita i alla race condition och gå upp och greppa den istället. Kanske är backupen klar imorgon. Så att man får lite fart på grejerna igen. Ja lite då alltså. Så jävla hotta är inte mina prylar som dina lyxprylar pysen. Serru. Men det går det också.
Fast nu sitter jag ju här och skriver. Klockan är ändå bara halv elva. Det är fortfarande ljust ute. Ni vet det där magiska ljuset som bara finns den här tiden strax före midsommar. Älskar man den här tiden (som jag gör) så skulle man alltså egentligen sitta på en stubbe uppe på berget och bara ta in, ta in och ta in. Berusa sig på härligheten. Ja nyktert. Inte en droppe. Bar limegrönt, ljust och det sköna. Fast sen tittar man på termometern. Åtta grader. FYFAN!
Fast nu i den här tiden är det väl sommarens fredag liksom. Hela härliga sommaren ligger framför oss. Härlig i allt just här. Lång som en oändlighet. Om den sen blir kort och regnig och kall och myggig så ter den sig absolut inte så från det perspektiv man befinner sig på just nu. Alltså som helgen när man kommer hem från jobbet en fredagseftermiddag…
Hmmmm…
Funderar ändå på att smita upp. Är man en man eller en bug(g) då. Nåja. Bug(g) troligen. Eller ett liv, ja sandkonst det med. Man lever och strävar så mycket. Till slut blir man ändå blomnäring. Den enda trösten är väl att det gäller lika för rika som för fattiga. Inte fan växer Wallenberg-blommor bättre än ocoola gubbars blommor kommer att göra på min grav. Nope. Rättvisa bortom döden. Fast Wallenbergare och andra höga herrar och damer blir såklart bevarade i historien. Vi andra drar iväg som en avlöning ut i förgängelsen. Har funderat mycket på det där. Musiken blir nog kvar. I alla fall om ingen aktivt tar bort den. Det gillar jag. Bloggen däremot. Där skall domäner och annat betalas. Tjoff, Några månader så är den borta. Skulle annars suttit fint att ha den kvar istället för gravsten. Men har ingen aning om hur man ordnar något sådant. Går säkert inte. Men skitsamma. Sandkonst alltså.
Men…
Nä…
Jo…
Går nog upp för trapporna och lägger mig. Två kapitel sen sover jag. Men vaknar kring fyra. Katter som vill ha mat. Ja som inte vill gå upp. Men väckt då, ja, nästan alltid. Sen kan man ligga där och fundera till sex, sju om man orkar. Fast nu är den stora frågan däremot om jag skall ta en ostmacka innan jag borstar tänderna och kryper i säng…
Åtta grader ute. FYFAN! Men tjugotvå och stigande inne. Man gottar sig. Håller sig inne. Går inte ut.
Har bara 33980 mail kvar att ta bort. Fyrtionio i taget. Google… Allt över till Europa nu. Europé. Jag! JAPP!
Annars är allt bra här. Lite ont i huvudet. Lite ont i kroppen. Har frusit ungefär fram till nu. Men ungefär som vilken annan dag som helst alltså.
Läs inte så mycket på Internet om saker och ting borde man ha en stor skylt framför sig som sa. Men man läser. Och man litar på turen. “Get your affairs in order“.
Men är inne i bra flow. ÄNTLIGEN. Har varit svårt att ta sig hit. Ändå lite störande moment runt mig nu också. Vill såklart bara jobba på när det är här man är. “Tystnad. Kodning” liksom. Tack gode han, hon, det, gud för alla timmar jag fått vara i det kreativa tillståndet. Mitt liv!
Ja, återvänder in i det där nu. Eftersom jag vill det väldigt mycket just nu…
Måndag. Jag har varit på provtagning redan vid sju. Stick, stick, stick, tapp och tack. No big deal. På eftermiddagen brukar man se värdena på 1177. Oftast skall man överleva.
Känns sommarmorgon där ute. Men varmt är det inte. Fast helgen skall visst leverera högtryck. Man hoppas på den. Vill svettas. Längtar efter öppna fönster, en gardin som rör sig i vinden och Koltrastsång där ute. En ynnest att vakna till.
Jodå. Koltrastsång det får man. Gratis, Fantastiskt. Njuter såklart.
Havet ropar på mig. Suget, dragningen är alltid som störst den här tiden. Hade jag en eka skulle jag satt ner den i Voxnan idag och mött upp med det älskade havet neråt Ljusne någonstans, fast det tar ett par dar. Årets första bad hade kanske varit uteslutet för en fryslort som jag men obruten horisont stillar sinnet och den magin kan jag aldrig se mig mätt på.
Sitter och radera mail på gmail. Börjar röra mig tjugofem år bakåt i tiden. Fortfarande sjuttiotusen mail att ta bort. Fyrtionio i taget. Man orkar hålla på med det en kvart i taget. Google… Sigh! Fast så många människor runt om i världen som rört sig förbi under dessa år. Massor. De flesta både trevliga och roliga. Några dryga också såklart. Sen alla (hem)automationsprotokoll som passerat revy. Som poppat upp som lysande stjärnor, förbleknat, dalat och sen försvunnit ut i mörkret efter några år. Ja, många är de. Tidningsklippen om dem likaså. VSCP är det enda som fortfarande lever. Haltande. Men ändå. Vid liv.
Hellström håller hov och det är fest i hemstaden. Tycker det där är roligt. Skulle gärna vilja uppleva. Mest för att uppleva hänförelsen i publiken, även om jag inte har något emot musiken heller. Schulman skriver bra om det hela. Även om jag aldrig varit dill-dill-dill men inte heller en i de skränande massorna. Lustigt också att publiken i de främre raderna på Håkans konserter fortfarande är lika unga som förr. Publiken brukar annars följa estradörerna i ålder. Men Håkan är ett fenomen såklart. En Svenskalärare jag jobbade med förr höjde hans texter till skyarna. De enkla är ofta det svåra. Man uppnäsorna klarar såklart inte av sådant.
Nåja, det snöar i alla fall inte.