Category: Betraktelser & Berättelse

Då så, då är vinterdäcken utbytta mot sommardäck. Normalt är det där en mycket smidig process. I alla fall efter 2011 när jag inhandlade en elektrisk bultdragare från han Clas i Insjön. Den där investeringen kom sig av att vid bytet på våren då hade jag dragit av två bultar som satt som berget. Ett jäkla krångel blev det såklart och jag hade inte grejer att få ur dom själva. Var tvungen att ta den till verkstad. Dyrt.

Nu när jag skulle testa buildragaren så var den död. Helt död. Man tänker kol. Man tänker kabel. Får alltså börja med att vandra in på verkstan igen och leta fel på verktyg. Jodå, det var kabeln Lättfixat. Standardliv i alla fall här på kullen.

Så ut igen. Regnar gör det fast både SMHI och YR lovat icke regn, vilket är anledningen till att jag valt denna dag för bytet. Men det regnar inte så mycket. Jag fixar tre däck. Det fjärde brukar gå av bara farten eftersom man fått upp ångan. Men när jag drar fast sommardäcket så drar jag av en av bultarna. Sucken hördes nog hela vägen ner till Malmö.

Av med däcket igen. Leta en borr som går att använda till att borra ur bulten. Jodå har mycket borr. Men allt är gammalt skit som jag övertagit efter Karins bror. Men det finns några halvbra så efter en timme får jag till ett hål. Ja och så ut med bulten. Sen är allt klart. Egentligen var det väl inte ens jobbigt. Men tog ändå mycket extra tid. Om jag skall vara ärlig så ojjade jag mig nog en kvart också innan jag började borra ur den trasiga bulten. Man gör av med mycket energi på att tycka synd om sig själv (helt i onödan).

Nu skall jag ner till Ljusdal på måndag och får väl köpa en bult då. Inte perfekt såklart men att åka sex mil med fyra av fem bultar på ett däck är bättre än att åka med två av fem. Har besiktning dagen efter och då är det väl bäst att alla sitter där. Måste erkänna att ett tag funderade jag hur jag skulle kunna “limma” dit den där trasiga bulten så att jag kunde besiktiga… Men bättre att lösa det huvudsakliga problemet såklart.

En rätt värdelös dag annars jobbmässigt. Det gillar jag inte såklart. När jag kommer in igen, nyss, så är klockan strax efter sex. Det är dags att ta helg igen. Men imorgon är det lacka golv som gäller. Sen skall jag ta bort ett gammal tvättställ och sen kanske man får en minut på soffan. Har sett att det finns en påse kubb i skafferiet så i vilket fall som helst går det absolut ingen nöd på den här gamle gubben.

Livet på en kulle.

Klämdag. Jobbar. Är man egen så är man. Jag är det i dubbel bemärkelse. Vore alltså konstigt om jag inte satt här framför datorerna, lödkolven och oscilloskopet denna dag också. Sugen dessutom.

Sätter på tekokaren. Det är inte alltid det sker numera. Känner att det finns behov av att hälla något ner genom strupen. En whisky hade suttit fint men till och med jag har några regler jag försöker hålla mig till. Nåja de flesta dagarna i livet. Regler är väl egentligen där för att brytas. Ett liv utan att bryta mot reglerna är inget liv.

Euforin i varandet skall brytas denna dag av däckbyte. Sommardäcken skall på. Tror inte det kommer mer snö ens här i Los. Fast å andra sidan har man trott det förr. Första året vi bodde här var världen helt vit på midsommaraftonsmorgon. Skira björkar i grönt. Vitt för övrigt över gröna gräsmattor och åkrar. Surrealistiskt. “Stick iväg, rädda dig” sa väl det där. Men inte lyssnade man på det. Nu har man alltså bott här i 40 år. Jag har hört att också fångar efter ett tag börjar se sina celler som sina riktiga hem.

Men snön smälte bort den midsommaren också. Hopp finns alltid.

Men sommardäck. Finfint är det. Bra musik på hög volym, bil ut på vägarna, gasa på, njut. Ett helt underskattat nöje som man ändå unnar sig varje år. Tandläkare på måndag. Besiktning på tisdag. Så jag har bra tillfällen för gasande och musikkölande (Köla på = vräka på) efter vägarna mellan Los och Ljusdal i veckan.

Några av Ljungströms låtar har spelats in i ny tappning. Av vem då? Jo av Ljungström. Vet inte om de är släkt (Tony och Lars) men samma person är de i alla fall inte. Det är konstaterat. Ni kan lyssna här. Gissar väl att åtminstone Samma nu fast grå lär ta sig in på P4 rotation och vidare till Svensktoppen. Säkert fler låtar som kommer att gå hem i stugorna. Välförtjänt såklart. Ljungström nummer ett har sysslat med det här ett helt liv. Nu fylls hanns fickor äntligen med guldmynt (högst troligt) och sen vet vi ju hur det blir. Han blir dryg och hög och pratar inte med småfolk som oss andra som han kallar klåpare. Ger ut memoarer och diktsamlingar och går på kändisfester. Får Wikipediasida. Sitter i tv soffor. Enda fördelen är att han inte kommer att ringa (och störa) när jag sitter som djupast inne i något projekt och inte vill bli störd. Fast det får man ta. Det finns fler som ringer och stör.

Kul tycker jag det är i alla fall. Även om dansbandsstuket inte är min grej. Ge folket vd de vill ha. Bli en ny Camilla Läckberg. Själv harvar jag på med mitt. Ni vet, oupptäckt geni och det där. Det är ju det man får ta till när man inte har tillräckligt med talanger att ta sig fram med.

Nu skall jag gå igenom min inkorg som har fyllts på rejält under en helgdag och en natt. Några hundra mail. Mest skit såklart. Sen kan jag kanske hinna göra någon nyttighet. Innan däckbyte. Har jag tur hinner jag med lite mer nyttigheter efter det. Sen är det tamefan helg igen. Lacka golv står på programmet. Sådant man kan bli väldigt lack på.

Genomlever en helg till. Bara det är såklart en bedrift. För en sådan som mig. Hur många helger har man kvar? Nope det har man ingen aning om men antalet är inte så stort längre. Inte ens om man tänker positivt på den saken.

Slöar mest i helgen. Men tar bort en del isolering i pannrummet också. Jodå asbest. Men jobbet måste göras. Jag tar det jobbet. Nu står Hulken naken där i källaren och skäms. Gjutjärn kvar bara. Fyrahundrakilo ungefär. Troligen lite till. Nu skall jag försöka komma på ett bra sätt att få ner det i hanterliga delar utan att undertecknad skall klämmas sönder i processen.

Men mycket mer blir det alltså inte denna helg. För en utomstående låter det kanske som vilken annan Hedmansk helg som helst. Ja, och kanske är det så. Vi måste aktivera oss.

Förresten, för att inte verka för slö måste jag berätta att jag planerat om tjugosex tomatplantor också. Man får ta till alla tillgängliga medel för att ses som en person som inte bara ligger på soffan och sover. Satte Krasse också dessutom. Men blev inte ens svettig så det räknas väl inte.

Studion står där och väntar på att jag skall ge den lite kärlek. Jo,vi längtar efter varandra. Ständigt. Men just nu har det inte varit möjligt att göra något där. JAG ÄR en ensaksmänniska . Just för att jag gör saker intensivt och all in när jag gör dem. Har svårt för det där småhattandet. Vill ge allt eller inget. Men åtminstone till sommaren skall det bli nätter där. Annars vet jag väl inte hur det skall bli med musiken om jag aldrig ger den tid. En ny elgura skall jag försöka få till i år hur som helst. En billig stratocaster-kopia räcker gott åt mig. Man brukar få en för en tusing ungefär. Trivs inte riktigt med den av sonen ärvda guran. Bra ljud är det i den. Men den är så förbaskat kantig att hålla i så den är inget sköna att sitta och spela på. Då är en strattas mjuka former betydligt trevligare.

Annars är allt perfekt i min studio idag. Allt står där färdigt och redo och det är bara att sätta sig och köra igång. Precis så har jag drömt om att ha det ända sedan 70-talet. Det tog sin tid att komma dit. Men det där bättre sent än aldrig gäller verkligen. Man kan såklart handla pluggar och andra grejer dit för hur många pengar som helst och visst skulle väl jag också behöva men inge show stoppers. Man kan ju skapa utifrån omständigheterna och det man har. Där är man ju egentligen alltid. Om man nu inte är någon som har alla pengar i världen. Men då har man kanske inte tid eller förmåga istället.

Fast nu är det dags att få igång den här veckan. Anglosaxisk veckostart. Söndag.

…och katten har redan gått och lagt sig…