Categories
Betraktelser & Berättelse

Jag snusar inte

closeup of a townhouse corner with a street name signs
Photo by Joaquin Carfagna on Pexels.com

Det är onsdag. Redan. Vecka som i princip är slut. Så känns det. Imorgon är det säkert fredag. Dagar som hoppas över. Som måndag och tisdag hit. Gillar INTE korta veckor. VILL ha LÅÅÅÅÅÅÅÅNGA veckor så att man hinner med saker.

Det där har med ålder att göra såklart. Man blir långsammare. Behöver mer tid på sig för att få något gjort.

Fast det är säkert bara jag. Hos andra åldringar är det säkert full fart. “Åldring” förresten. När är man (blir man) en sådan. Nog tycker jag sjuttio borde kvala in för epitetet. Snart där alltså. Praktiserar alltså för titeln just nu.

Fast bryr mig egentligen inte så mycket om ålder. Glad för varje år jag får såklart. Men ser inte ålder som ett hinder. Eller jo visst finns det en hel del saker man inte längre gör pga av sin ålder. Visst blir liksom fånigt. Man behöver skärpa sig åtminstone lite på den punkten efter femtio. Ja definitivt efter sextio. Det är BARA 40-talister som inbillar sig att sextio är det nya fyrtio. Fläskberget. De är snart gått ur tiden hela gänget. Redan nu rätt orkeslösa. Tack och lov.

Ungefär samma dag som vi installerade bergvärme så började elpriserna gå upp. Månadsmedel 34 öre då 82 idag. Ber om ursäkt till alla andra att jag släpar in den gamla grå oturskatten in i finrummet. Nåja. Det där är som det är. Jag är den förste att hävda att el är billigt i Sverige. Japp!

Fast i helgen kommer kylan. Lär väl trolla upp det där priset en bit till. Men i realiteten betyder det väl bara några semlor mindre nästa månad när elräkningen skall betalas. Tror att jag kan leva med det. Kanske.

Gjorde rent filter på pumpen idag. Första gången. Det är alltid lite spännande. Men inga problem. Inga explosioner, eller översvämningar som resultat. Tror jag vågar mig på det där fler gånger.

Nåja, jag har några timmar kvar av arbete om det nu kan kallas för det. Låt aldrig de med kritvita leenden vinna!

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Byn som försvann

old timer
Photo by Laython Photos on Pexels.com

En gång var det en by med en massa original. Vår by. Los. Inte original i meningen icke fungerande, men snarare personer som syntes. Som man hejade på när man var ner på byn. Från dag ett efter man flyttat hit. Som man alltid pratade några ord med när man mötte dem nere vid affären. Men vart tog de vägen?

Kommunisten” på sin cyckel. Man bytte alltid några ord med honom. Eller “Gutten“, alltid lika glad och jovialiskt skojfrisk. En man som alltid hade några ord till övers och ett öra att lyssna med. Axel från rygga. En klippa med sin givna plats i samhället. Sten Svensson. Det fanns mycket visdom i honom. Speciellt minns jag när han beställde bredband, inte för att han själv skulle ha utan “för att de unga skulle få“. Det krävdes nämligen ett visst antal intressenter för att man skulle börja gräva. Marianne som körde den orangea Volvon genom byn. Alltid med ett leende och en glad vinkning och en stor fot på pedalen. Barbro och Barbro. Alltid ett hej och några glada ord. Benny på ICA. Han som fick saker att hända. Pytt-Nils. Åhhhhh….Ja och “kommungubbarna“. Som fixade det mesta. Höll infrastrukturen igång. Ett orgiinal var och en av dem. “Tult“. En mastodont. Utan honom hade vi varken affär, gruva, ja till och med ambulans när det begav sig, nej, och inte heller de företag som Los blev kända för. I allt hade han ett finger med. Alltid arbetande enligt Wallenberskonceptet – “verka utan att synas“. Finns det någon som förtjänat en staty i byn så är det han. Ja staty förtjänar all de här gubbarna och gummorna och alla som jag glömt i den här uppräkningen mer än andra.

För det går såklart inte att nämna dem alla. De är många, Men de gick ur tiden som man gör. En efter en. Idag när jag åker ner till affären så tänker jag på dem och saknar dem varje gång. Mer än jag kan säga faktiskt. De utgjorde byn. Vi som är kvar har inte riktigt lyckats med det på samma sätt. Vi är mer osynliga. Mer anonyma. Mer opersonliga. Det är lite som att de här människorna tog en stor del av byns själ med sig när de försvann.

Synd liksom…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Influencer

women s yellow long sleeved dress
Photo by EVG Kowalievska on Pexels.com

Söndag, soffa, sen jobba, men tar lite soffa igen också. Slö gubbe. Gubbe drabbad av någon slags evig förkylning. Nu arbetande. Eller snarare bloggskrivande. En influencer kan kanske kalla just det arbete. Inte jag. Den lokala tidningen försökte får mig till “influencer” en gång. Det tjatades om intervju. Men tvärnekade. Dubbelnekande. Sa “dra åt helvete“. Nåja nästan. Ibland blir det helt enkelt för skämmigt. Jag med mina fyrtio läsare om dan. De andra (riktiga influencers) med tio miljoner läsard per dag. Fast å andra sidan lägger man ut det över tjugo år så… Fast influencerepitetet fäster liksom inte på mig. Allt jag säger och berättar brukar ha repilerande krafter på mottagarna.

Fast lika bra det där alltså. Jag vet inte ens om influencers bloggar ens nu för tiden. Är det inte videos och sånt i den världen. Följer ingen. Jo “Oskar snickare” på you tube. Inspirerande. INFLUENCER alltså.

Roman hälsar på. En av två tjecker i byn. Ditt och datt avhandlas. Ung vs gammal. Ung vinner varje gång. Precis som det skall vara. Men programmerare liksom Ivan som var hit i början på veckan. Ivan en av två ryssar i Los. Ja eller tyskar. När är man vad liksom. Själv är jag världsmedborgare sen länge.

Veckan ser hur som helst härlig tom ut i almanackan. Det betyder att man här kanske har en vecka där man kan ge sig ner i en djupdykning. Åhhhhh vad jag längtar efter det. Skit i syrgastuberna. Dyk, dyk, dyk….

Ärtsoppa ikväll. Har varit långt från att känna någon slags förtjusning för ärtsoppa i livet. Men det har vänt. Numera hamnar den under epitetet jättegott. Kanske skulle man söka som fotsoldat till närmaste infanteri. Alla infanterister hyllar ju ärtsoppan. Risken är väl att de inte vill ha en. Ja sannolikheten hamnar väl rent av mycket nära 100% om de nu inte har slut på minröjare eller någon sådant väldigt terminerande syssla.

Krigsplacerad är man nu inte längre. Fast ett tag i livet var man ju det. Skulle ha blivit satt i något bergrum efter kusten i Norrland. Någon tänkte väl att man gjorde minst skada just där.

Ute är det minus sex. Inne tjugotvå. Finns inte mycket att klaga på.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Knappa på*

Har sprungit upp och ner för källartrappan hela förmiddagen idag. Ungefär som gamla Hulken-tider har det varit. Orsak. Strömavbrott på morgonen. Fan heller att bergvärmepumpen startade som den skulle efter det. Det behövdes en hel del handpåläggning och en förmiddag innan den gick som den skulle igen. Fördel: Man lär sig grejerna. Gillar det. Fast hade helst sluppit. Såklart.

Men strömavbrott har vi alltså väldigt sällan numera. Idag antagligen plusgrader + snö som gjorde sitt. Finns inget som fungerar alltid och jämt.

Skall strax ge mig för dagen och för veckan. Det som förr var normalt att sitta här vid den här tiden och tänka “åhhhhhhh ge mig några timmar till…” har förbytts mot acceptans. Tycker det är skönt med ledighet numera. Behöver den rent utav. OK, det kommer återfall när projekten är extra intressanta, men oftast hägrar ledig tid lika mycket som att “knappa på*“.

Det lokala bageriet har börjat med semlor. Ser OTROLIGT goda ut. Men man är ju karaktären själv och har inte köpt en enda ännu. Fast troligen kommer man inte att kunna hålla sig veckan ut. Kanske skall testa en redan imorgon förresten…

Nåja, vi får se hur det blir med det. Helg om sju minuter. Ja, eller varför inte från och med nu. Om man tänker efter alltså. Hem tidigt från jobbet. Jo jo!

Njut av att vara levande kamrater. Det finns de som skulle vilja byta med dig.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Skottar idag med

Cloud Vortices off Isla Socorro [Detail]
Cloud Vortices off Isla Socorro [Detail] by NASA Goddard Photo and Video is licensed under CC-BY 2.0

Jodå, skottar idag också. Mer snö imorgon. Skottar nog då också. Livets lott. Överlever man det hela så borde väl hjärtat må bra av det. Om inte… ja då är det som det är.

DHL tvingar sig upp för branta backar och hit till Los och vår kulle. Helt enligt plan faktiskt. IKEA-turen. Lämpar av en bunt platta men tunga paket. Börjar numera känna igen grabbarna/gubbarna som kör den här turen. Troligen är just det ett dåligt tecken.

Annars är allt annat sig rätt likt här på kullen. Det vaknas. Skottas snö. Jobbas. Ätes lunch. Jobbas. Ätes kvällsmat. Ses på nyheter. Jobbas. Allt utan längre uppehåll mellan de repeterande stegen. Lite försiktigt funderar man på soffa + bok. En stund. Varför inte? Men sen tar man sig själv i kragen. Försöker lite till.

Kommit igång på riktigt det har man inte. Nope. Långt ifrån. Men sätter upp en influxdata server för att spara lite data. Sådant man kan göra utan att anstränga sig allt för mycket. Lite anpassning bara mot VSCP annars är det inte mycket tankemöda inblandat i det där. Blir nog ett telegraf-plugin vad det lider. Kanske…

Soffa soffa som där uppe står…

Näää

NEJ!

Måste jobba lite nu för att skingra dessa förföriska tankar som vill leda mig i fördärvet.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Klockan är slagen

pexels-photo-1537268.jpeg
Photo by Stas Knop on Pexels.com

Fast egentligen inte. Kvart i elva är ingen tid för en häst. Men kanske för en gamling som jag (vill skiva mig (men får inte)). Men tror jag skall gå upp och greppa min bok. Åka iväg till 1700-tal, England, feodalsamhälle. Vad skulle man göra utan det där ivägfarandet i fantasin. Ja sova.

Godnatt!