Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Oktober

Det känns lite som oktober när man vaknar. Helvetet är kallare än vad man tror.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Det definitiva

Japp. Slut nu. Utbrunnet är utbrunnet. Det kan snöa hur mycket som helst. Allt har slut men också en början. Är det en tröst?

Categories
Bilder

Vackert – Serru

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Nestor hälsar oväntat på…

Categories
Bilder

Fullmåne över kullen

-13. Sjunkande. Bilen startar inte. Men vad gör det. Inget. Just nu. Man väntar ut. Var kommer det lugnet ifrån? Månen kanske.

ps Mobilkamera av tveksam kvalitet (alternativt fotograv av tveksam kvalitet) ds

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Kristallklart

Det är kallt och kristallklart ute. Gruvan ligger där på andra sidan dalgången och värper nickel och kobolt. Jag beslutar mig för en bild. Mobil är vad jag har till ändamålet. Resultatet (ovan) blir allt annat än kristallklart. Men säger kanske också något. Vad vet jag inte.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Livet

Det händer inte så mycket. Ingen ovanlighet här på den här gamla kullen såklart. Kanske är det just de här dagarna när det inte händer så mycket som är storheten med tiden då man befinner sig i ett liv. Man märker det inte bara.

Vi lever i en pandemi. En världs- och livsavgörande tid. En tid som kommer att leva kvar i minnet under generationer framöver. Som det kommer att pratas och berättas om långt efter att vi som nu faktiskt lever i den är borta. Ändå sitter man alltså då här och tycker att det inte händer så mycket. Som andra gjorde under världskrig och farsoters framfart över världen. Det kan bli till vardag. Människans största styrka. Att kunna anpassa sig.

Men på kullen vilas det alltså mest. Helg. Jovisst, vi bär in de där tre pallarna pellets K och jag. Skottar upp en decimeter blöt snö efter det. Men mer blir det inte. Några papper som behöver ordnas såklart. Mat som skall lagas. Lite annat. Men vardag. Inget händer. Vi har det varmt och skönt. Det finns mat på bordet. Vi är friska.

Jag tycker nästan alltid att det är gott att leva. Har fått förnöjsamhetens gåva. Jag vet inte om sådant kan värderas i pengar. Men jag har aldrig varit speciellt intresserad i den delen av livet ändå.

Nu sitter jag här på låtsaskontoret och skall köra igång en låtsasarbetsvecka igen. Mitt projekt och min person har väl kanske aldrig varit mer ute, än just nu. Jag befinner mig verkligen på botten i denna tid. Fast tack och lov har jag blivit bättre på att bortse från bedömningarna, bra eller dåliga. De betyder helt enkelt inte lika mycket för mig längre. Beröm är inte längre en drivkraft för mig. Som en följd av det så spelar inte kritik lika stor roll längre heller. Men som vanligt är det svårare att kasta av sig det negativa än att bortse från det positiva. Det dåliga har ofta hullingar som är svåra att få ut. Det positiva är mer som att få fin, god choklad över sig. Man slickar i sig och spolar av sig efter det. Borta.

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om ålder. Alltså inte nu heller. “Gubbe” betyder inte ett skit för mig. Men man är väl en för somliga såklart. Ja jag har ju det till och med med som namn på bloggen. Men inuti där i huvudet… Där känns ingen skillnad mot när jag var tjugotvå. Samma drömmar. Samma rädslor. Bara lite mer bråttom möjligen. Det är så mycket man vill hinna med och tiden kvar den krymper ju definitivt.

Skit samma. Man får knappa, musicera på, skriva på. Bygga på sitt livsverk. Bara för att man gillar att göra det. Behövs det verkligen någon annan anledning? Och om det nu gör det. Vem bestämde det?

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Snö

Snö, snö, snö överallt snö. Mer på väg. Jodå man får i alla fall daglig motion.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Kylan

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Vinterkväll

Nope, inte över mig förtjust i vinter. För min del behöver det inte komma en snöflinga till. Men så blir det en sådan här kväll som ikväll…

Det är en alldeles speciell känsla där ute i tystnaden. Till och med jag, en vintersur ocool grinig gubbe, måste gilla. Ja jag till och njuter lite. Jag och gammelkatten suger i oss den där speciella känslan. Kurrar högt och innerligt ikapp.

Och naturligtvis kan inga bilder i världen göra den där kvällens känsla rättvisa. Man måste uppleva den själv. Gå ut. Stå där en stund. Omslutas. Ta till sig.

Mer snö imorgon. Sägs det. En decimeter på lördag efter det. Ja det är ju vinter. Snöandet hör till. Och en speciellt jobbig vinter har vi väl inte haft ännu. Ju längre det här lätta lite enkla vädret håller i sig desto enklare blir såklart vintern att överleva. Jag applåderar mig röd över detta faktum.

Man borde köpa sig ett par skidor. Ge sig ut. Funderar man på det där så har man kanske till och med ett eller två par längdskidor liggande någonstans. Inte modena såklart, men skidor. Sådant en sådan som jag klara sig med. Jodå. Men utför… njae… Åker man förbi de upplysta slalombackarna så suger det såklart till i magtrakten. Den där känslan. Men det var länge sedan jag åkte nu. 70-tal. Tre år med skador. Finger, arm, ben. I den ordningen. En skada per år. Fick mig att sluta. Eller också var det bara gitarren som tog över. Dålig på det där eller bara galen och oförsiktig. Men roligt var det. Varm saft och kanelbulle i klubbstugans värme i pausar mellan åken. Kaffe kom senare i mitt liv. Allt har kommit senare i mitt liv när jag tänker på det. Ja en hel del inte alls. Men nedförshalkande och svängande alltså nedlagt. Längdskidor möjligen inte. Turer ut över skaren när man var ung med en nedpackad termos fylld med choklad och apelsin får en speciell känsla att pirra till inom en också. Det var fint. Men oj så längesedan.

Tittar lite på Github Universe live här på kvällen. Det är så många som pratar om open source men inte håller på med open source i egentlig mening och jag blir lite trött på det där. Men kanske tyder det där på någon slags mognad. De flesta OSS-kodare är väl ändå som mig. Vi sitter där och harvar med våra projekt och har för länge sedan insett att om vi skall orka fortsätta med det där vi gör så måste vi slänga all förhoppningar om framgångar överbord och bara koda på som en helt vanlig kamel som bogserar en bil med brusten bakaxel. Glädjen finns att finna i själva processen. Den som inte inser det blir inte långvarig i den här världen. Men ger man upp, ja, då kan man såklart prata om istället för att göra. Det som förr var the big no-no i den här världen. Bara kod talade en gång. Snack kunde du stoppa upp…

Så jag stänger va det där efter några paneldiskussioner. Kodar på istället. Men tungkodat idag. Har inte den där riktiga inspirationen. Borde väl göra annat egentligen. Men vill komma över den här puckeln i det jag håller på med för att få göra roligare saker. Men känner av berget. Allt som är ogjort. Destruktiv last att släpa på berg.

Nåja. Skall försöka avsluta det jag håller på med för kvällen och sen ge mig. Nog är ibland nog.