Senast lästa bok

Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström

Trettiotal. Sverige. Raspolitik. Tankarna (och skrämmande nog försöken) om att använda kunskaperna från växtförädling på människor. Den mindre bemedlade har hela överhögheten emot sig. “Knipsa av de svaga  skotten. ryck upp de svaga plantorna”. Japp, det är Sverige. Läkarkår. Riksdag. Prästerskap.

Läsvärt, välskrivet och förbannat skrämmande!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Fågelburen av Lisa Jewell

Dom bästa böckerna (och filmerna) är alltid de som bara handlar om livet. Livet självt är dramatiskt nog. Man kan ta sig in i varje familj, lyssna en stund, och förstå det.

Det här är en bok om en vanlig familj. Om livet. Härlig. Jag vill bara fortsätta och läsa när den tar slut. Lyfts.

LÄS!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Små stora saker av Jodi Picoult

Den första semesterboken är utläst. Det tog sin tid. Det var många ord och jag har, på gubbars vis, lagt min tid på att bara sitta och titta på världen. Istället för att läsa då alltså. Som man borde.

Jag försökte en gång föra en diskussion på Facebook om “negerbollar”. Ja diskussionen var filosofisk. Forumet är inte det rätta för den typen av diskussioner. Jag har växt upp med att de där bakverken heter just det. Av respekt så säger jag såklart inte det idag. Folk blir sårade. Det är inte svårt att låta bli. Men i mitt huvud heter dom det lik förbannat. Jag kan liksom inte trolla bort det därifrån. Men till mitt försvar, och det är väl tämligen tunt då tydligen, så är det “bara” ett ord. Ett ord som där inne inte är kopplat till svarta människor. Som dessutom är positivt laddat eftersom jag gillar negerbollar. Ja det hela slutar, efter ändlösa och upprörda påhopp, med att en färgad elev till mig ryter till. Det som blir underligt i allt det där, är att han i just det ögonblicket, inte blir bara en av de andra utan just färgad. Jag har aldrig tänkt på honom som bara en färg förut. Ja och allt detta när svarta våldtas och mördas, inte får sin del av världens tillgångar, när svartas barn dör av svält i en värld där det egentligen finns ett överflöd. Namnet på en chokladboll kan tyckas vara underordnad (javisst om än en del av alltsammans) om man tror på tanken att ta hand om de svåraste problemen först. Jämför en läkares val av patient att behandla vid en olycksplats. Hon tar inte hand om den upprörde före den som håller på att blöda till döds. Något som då naturligtvis inte säger att den upprörde fortfarande har rätt att vara just upprörd. Det handlar bara om smarthet.

Men allt det där är en no-no diskussion. Synd kan jag tycka. Den här boken handlar mycket om det där. Om rasisten. Han som tror på den vita rasens överhöghet. Inte svårt att ogilla. Den handlar om kvinna som utsätts för vardagsrasismen. Att det är just hennes väska som genomsöks av vakten vid utgången från varuhuset. Lätt att känna sympati för. Till slut handlar den om advokaten vars ögon öppnas för allt det här. Som ser klart till slut. Den man med enkelhet kan identifiera sig med.

Det här utspelas i USA. Annorlunda på många sätt såklart från Sverige. Men jag vet ju att mycket av det som beskrivs här också händer i vårt land. Jag fick t.ex. berättat för mig, när jag jobbade som lärare, av två invandrade grabbar, hur lokalbussen ibland helt enkelt bara åkte förbi dem när de stod vid en busshållplats. Det hade hänt dem flera gånger. Ja och när de berättade så kom en annan kille fram och bekräftade att också han varit med om det där. Det är inte svårt att förstå att en ilska byggs upp av sådana upplevelser. Själv skulle jag börja bygga bomber. Troligen. Ja det var nära just där när jag fick höra deras berättelser.  Men det här var de här grabbarnas vardag. Klart det påverkar dem.

Jag kan också tycka att det finns en känslighet. Är man överkänslig förstorar man problemet snarare än att lösa det. Mycket av den finns här också. Man kan inte vinna respekt genom att inte visa respekt. Men å andra sidan om man aldrig då får chansen, eller möjligheterna, hur blir det då? Irländare och för den delen Svenskar, var illa sedda i USA i begynnelsen. Men de tog sig bort från det där. Integrerades. Ett rött eller blont hår var väl kanske lättare att smälta in med. Hade man varit hulkfärgad så hade det kanske inte varit lika lätt (Hulken var grön för er som inte minns hans färg).

Det här är en bra bok. Jag gillar den verkligen. Den ökar förståelsen för hur det är att vara en i en utsatt grupp. Nope, det levereras inga lösningar eller antydningar till sådana. Men problemen förs upp på bordet så att det syns. Det första steget. Det som vi borde ha lämnat bakom oss för hundra år sedan.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Den stora utställningen av Marie Hermansson

Jag läser den här boken med glädje. Kul grepp att låta Albert Einstein vara en romanfigur som går in och ur det som verkligen har hänt. Kul just därför att han sammanvävs så bra med berättelsen och som en vanlig människa (nåja, ganska vanlig människa) i första hand.

Jag berättar om den del i boken där Einstein besöker Nils Bohr i Köpenhamn för min vän fysikprofessorn. Han mumlar något uttråkat (jag har hört det där förut) till svar. Är man fysikprofessor och medlem i Kungliga vetenskapsakademin (som får sig en riktig och välförtjänt käftsmäll i den här boken) har man fått höra “Einstein” flera gånger för mycket redan i inledningen av sin karriär. Men den här Einsteinfiguren behöver inte den där sucken. Men jag orkar inte förklara det. Karriärsklättring släcker tyvärr också eldar inom människor. Det är det sorgligaste jag vet faktiskt. Men har såklart inget med den här boken att göra.

Einsteins resa på en av Köpenhamns spårvagnar med Nils Bohr, där båda, inne i djupa diskussioner glömmer att gå av vid hållplatsen och om och om igen når ändstationerna med stor förvåning är helt enkelt underbar. Möjligen måste man ha en fysikerbakgrund för att uppskatta denna del till fullo. Men ett öppet sinne och i besittning av de vanliga fördomarna om de lärda kan räcka det också.

En bok jag gillar hur som helst. Götaplatsen och Liseberg kommer i framtiden att vara kopplade till den här boken och den stora Göteborgsutställningen. Resterna av en vision. Som blev dyr.

Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Stäppvargen av Herman Hesse

Jo. Jag är tvungen att läsa den här. Varför? Jo. Därför att den nämns i de två senaste böckerna jag läst. Ja och japp, jag har bestämt mig för att läsa några av klassikerna.

Först. Herman Hesse låter som en Nazist. Men då är det såklart Rudolf Hess man tänker på. Herman var Schweizare, dock född i Tyskland. Hans böcker hamnade på Nazisternas bokbål. Så Nazikopplingen kan vi glömma på direkten.

Ja egentligen skulle väl boken rensas ut från hyllorna på våra bibliotek idag också som Astrids “negerkung” berättelse och Tintins “neger” historier. Men här handlar det om en nobelpristagare som skrivit och då duger kanske n-order som en spegel av tidsandan fast än “övergreppen” i det avseendet är betydligt grövre i den här boken än vad TinTins författare står för och vad Astrid Lindgren lyckas få till. Ja med det där är det som det är. Där  lever vi i en fullkomligt galen värld utan koll på prioriteringarna i minsta avseende.

Men boken då?

Ja sanningen är väl att var det nu inte en klassiker så skulle jag ha lagt den ifrån mig under de första kapitlen. De är rätt tråkig. Inledningsvis. Men den tar sig. Blir riktigt bra. Kanske inte helt lätt att inse att den är banbrytande i tysk litteratur men det har sannolikt med tiden den är skriven att göra. Tiden har liksom hunnit ifatt den.

Jag har aldrig hört den nämnas av Flower power rörelsen som en introduktion i i LSD tripparnas värld. Men den skulle mycket väl kunnat bara det. Ja och nu fick han Nobelpris 1964, alltså före den rörelsens blomstring, så man kan inte ge sig hän i tron att de som gav honom Nobelpriset var barn av LSD trippernas värld. Men det skulle kunnat vara så.

Ja jag kan inte avgöra om han var värd det där priset. Men de brukar ju vara det. En bok är ett för litet beslutsunderlag. Ja och jag har inget att säga i saken ändå såklart. Men är den läsvärd?

Ja den är läsvärd. Helt klart en bok man kan ägna några timmar åt. Jag tror till och med att den kommer att lämna några fragment efter sig där i minnet faktiskt.

Så vill du ta dig ann en klassiker i sommar. Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Eddies oäkting av William Kowalski

Vill du läsa EN bra bok i sommar så satsa på den här. Japp, lite trevande inledning. Men det är inget ovanligt. Speciellt med bra böcker. Vissa böcker har helt enkelt DET och det gäller verkligen den här. Är inte ens egentligen säker på varför jag gillar den. Jag hoppas innerligt att många hittar den och låter sig förföras.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Längtar

Snart, kanske..

Så många länkningar (och ovationer) jag har bidragit med till J.G. böcker så borde jag ha fått den här gratis från förlaget. Men får väl som vanligt låna ihop tvåhundra spänn och köpa den.

https://www.bokus.com/bok/9789164205827/de-som-dodar-drommar-sover-aldrig/

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Flugan och evigheten av Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag

Uppriktigt sagt är det väldigt nära att jag lägger ifrån mig den här boken. Jag har helt enkelt svårt att ta mig in i den. Men Nesser är en av mina favoritförfattare. Det är inte likt honom att inte leverera. Jag kämpar mig vidare och javisst, blir rikt belönad för det.

Det här är en höjdare. Som vanligt har vi Nessers fantastiks bildspråk. Att läsa hans böcker är alltid som att se på en film. Scenerna, beskrivna som ord i boken blir till levande filmsekvenser när de når hjärnan. Instantant sker det. Som en självklarhet. Sen kan Nesser som en av få slänga sig med konstiga, svåra ord utan att det känns krystat. Varför fungerar det där för en del? För de flesta får de bara effekten att man försöker verka märkvärdig, som grus i en bulle, knaster mellan tänderna, ja, men kanske handlar det om sammanhang. Att orden skall stämma med den omgivning (ord, miljö och berättelse) de befinner sig i. Ja och de gör de här. Gillar nya ord, Finne en glädje i att upptäcka sådan också som +60 nämligen.

Men sen handlingen. Livsfrågor. Ett djup. Man känner och man tänker och man minns och allt det där som rullar i det egna huvudet tar inte slut bara för att man läst ut boken. Japp, precis som en bra bok skall vara. Uppriktigt sagt så känns det som om jag velat haft den här boken oläst, ja, så att jag hade den kvar att upptäcka, Som en pärla i en flodmussla är den. En fantastisk upptäckt. En  midsommarpresent.  Härlig läsning.

ps I de två senaste böckerna jag läst refererar man till Stäppvargen av Hermann Hesse så jag har inget annat val än att reservera den genom biblioteksarbetande fru. Jag tror nämligen att tillfälligheter har ett högre syfte. Det är dags för den nu. ds

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist

Två sammanvävda historier varav den ena är väldigt bra och den andra lite väl “puttenuttig”. Men det är en “puttenuttig” bok och man vet det redan när man väljer att läsa den så allt det där må vara hänt. Det är lättläst, roar en stund, och diffunderar sen iväg. Jag behöver det just där. Trött som en trasig cykelpump.

Alla andra böcker jag läst finns här.