Senast lästa bok

Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling

Det här är väl en sådan där bok som man måste läsa. Nu kändes ändå inte så, som något jobbigt alltså. Men faktum är att flesta av de där “måsteböckerna” är mest luft och inget att ha. Men här finns faktiskt mycket substans. Jag lyfts av den här boken som jag alltid också lyfts av Hans själv.

Ni vet de där människorna som får oss att se saker på ett annat sätt, “jaha” upplevelsegivarna. Hur många sådana får man möta under ett liv? Inte jättemånga. Inte ens för den med tur. De är som hittade pärlor de där mötena. Om man orkar lyssna. Är nyfiken. Är vetgirig. Hans var en lysande estradör och pedagog som tvingade människor att lyssna. Det gick liksom inte att inte göra stanna upp och lyssna på honom. Ja och han förändrade synen på världen. Det är också arvet efter honom. Synen på den fattiga delen av världen kommer aldrig att bli densamma igen. Att vi är desamma. Var vi än finns. Människorna.  Att vi måste tänka i fler steg än ett. Alltid.

Ett solklart “LÄS!” är det här.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Att Skriva av Stephen King

Man skall nog se sig själv mer som en blivande (stor) författare än vad jag gör för att få verkligt utbyte av den här boken. Att som mig, inte kunna låta bli att skriva, räcker inte. Men visst, vi delar tydligen den känslan också Stephen och jag. Dock inte ambitionsnivån och talangen då. Den där likheten får mig dock inte att höja ambitionsnivån i mitt skrivande. Orden räcker. Stephen och de andra får ta hand om pengar, pappersförbrukning och publik.

Men för den med ambitioner att bli publicerad innehåller den nog en del tips ändå. Kanske är den lite Amerikaniserad. Men vad är annars att vänta?

Grammatikkapitlet, som är förnämligt kort, ger mig (som väntat) ändå kalla kårar och hemska rysningar. Adverb är en styggelse tydligen. Det går in. Jag gissar att hela mitt språk är det också för en utomstående granskare. Jag önskar jag orkade ta det där till mig. Men blockar hårt. Har alltid gjort. Det är nog försent nu ändå. Gammal hundar och så vidare. Grammatikignorant == Jag.

Men vill du bli författare. Ja läs. Ja faktiskt hellre än att gå på en skrivarkurs. Det tror jag. Det där handlar ändå i slutänden om hårt arbete, träning och lust. Vill man så kan man få till en (bra) bok. Sen om någon vill ge ut den är inte lika säkert. Men idag kan man ju lösa det själv också. Två böcker utgivna och sen är man väl de facto författare, eller hur är det?

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Vardagar av Ulf Lundell / Fint förlag skall det vara.

Man kan ju tänka att det här, det här gnället, de här fågelobservationerna, de här trasiga bilarna, de här ändlösa vardagarna i Österlen, vill väl inte en jävel läsa om. Ja så jäkla stor skillnad är det inte mot den här bloggen. Gubbar som nedtecknad och gnäller om tillvaron, ja och känner sig ensamma i världen. Jag har fyrtio läsare i genomsnitt ungefär, och UL , ja han skrattar hela vägen till banken med alla sina. Skillnad finns alltså.

För visst finns det läsare som är beredda att hosta upp de tvåhundra spänn som boken kostar. När det här skrivs toppar boken försäljningslistorna. Men det ÄR Ulf Lundell såklart. Det finns skvallerfaktor. Men så spännande är det nu inte. Det är verkligen gråmulen skilsmässovardag det här materialet.

Jag blir faktiskt förvånad över den där första platsen. Själv gillar jag att läsa om det där vardagliga, slow TV, men gör verkligen så många andra det också? Jag blir förvånad. jag vet att förlagen översköljs av vad de kallar “Ulf Lundell manus”. Man borde alltså hoppa av glädje. Men man gör inte det. Det är tydligen bara EN “Ulf Lundell” som fungerar.

Men jag gillar den här boken. Läser den med glädje. Hela vägen till sista sidan. OCH. Tjoff. Slut. Precis som jag läst de flesta andra av hans böcker.  En ligger visst fortfarande och väntar efter vad jag förstår. Men jag gillar. Känner igen mig i mycket. Fast min ekonomiska situation såklart är en helt annan.

En vän får sig en känga i den här boken. Knappast välförtjänt ens. Men han, Ulf,  ÄR per definition en sur gammal gubbe. Det är så sura gamla gubbar fungerar. Jag om någon borde veta. Så det går nog att överleva för min vän

Jag känner att man borde skriva till den där U.L. Som en vän. Idoler ger jag inte mycket för. Men vi har mycket att “prata” om. Men inser såklart att ett svar från honom inte är att vänta. Inte för att han är den store stjärnan utan för att han såklart inte ens kan svara. Det spelar ingen roll vilka brev som når honom. Det svar han skickar kanske säljs till en tidning, eller når avvägar och säljs då. Som kändis kan man aldrig lita på någon där man sitter i sitt höga torn. Där finns priset man betalar för sitt kändisskap och pengarna.

Så det blir inget brev till Ulf Lundell. Monologer kan jag skriva här. Och  U.L. kommer aldrig läsa en rad som skrivs här. Han är för fast i kända tänkares tankar för att fatta att det är fiskargubben i byn bredvid som sitter på livshemligheterna. Men det där måste han alltså komma på själv. Jag tänker inte tala om det för honom.

Men läs för helvete!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast (o)lästa bok

Den senila skalbaggens tröst av Jens Månvinge

Läser några kapitel men lägger den sedan ifrån mig. Livet är för kort för att slösa tid på en sådan här bok som är som att läsa en gymnasieinlämningsuppgift.  Själva historien är det dock inget fel på. Har du mycket liv kvar, för mycket kan du läs den. Annars leta en annan bok eller syssla.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

 

Sotarens pojke av Barbara Vine

Finns det inga böcker i “skall läsa högen” så får man hugga en ur bokhyllan. Svårt. Det mesta har man läst. Men det finns ändå en hel del som bara K har läst. Helst vill man alltså  hitta en sådan bok. Ja och det här var en sådan träff efter inte allt för långt sökande.

Jag gillar den här historien. Mycket till och med. Ja och jag tror jag gillar boken också. den har lite av den där “Princess Daisy litteraturen” över sig säger en röst inom mig. Men stämmer det verkligen? Är det inte bara för att jag är en gammal och elak jävel som det där kommer fram? Ja själv vet jag inte. Lyssnar faktskt förvånat på den där rösten. Men saker är lite för enkla ibland i storyn. I min värld får det gärna vara lite mer som i verkligheten där det mesta tar tid och är ganska krångligt.

Men historien är alltså rätt bra. Ja mer än så. Den ÄR bra.Ja och upplösningen hade man inte kunnat gissa sig till, Åtminstone inte jag.

Men läs själv för fan. Det är den värd.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge

Det låter inte så roligt. Östberlin, DDR, strax innan muren faller. Ja och det är inte så roligt. Den här boken är verkligen så grått dyster som man kan vänta sig av en sådan spelplan.

Men så ändå. Den har något. Människorna. Ryssarna som flyttat till Tyskland. Tyska kommunister som flyr till Mexiko efter kriget och sen återvänder för att bygga det nya Tyskland. Drömmarna. Byråkratin. Medaljerna till de upphöjda. Hur åt helvete allt ihop går. Borde man inte förstår hur fel allt är? Långt tidigare. Är man helt enkelt för bekväm i sin upphöjdhet för att förstå.

Den blandar åren friskt. Ett kapitel 1968. Nästa 1951, Nästa 2011. Olika människor. Ja och så håller det på. Jag som har svårt med namn har det inte lätt. Det finns släktband. Jag lyckas inte få ihop dem alla förrän mot slutet av boken. Men sammansatt är allt det där ett rätt spännande grepp. Det blir som när man flyttar till ett nytt ställe. Man gör kopplingarna mellan människor långsamt och efter tid.

Ja jag gillar den här boken. Fast mot alla odds. Läs.

Alla andra böcker jag läst finns här.