Lina Nordqvist, författarbesök i Ljusdal. Nu på kvällen. En klar favoritförfattare. Har läst alla hennes böcker och K och jag kommer hem med hennes fjärde. Dedikerad är den givetvis för sakens skull. Vet egentligen inte vad man skall med dedikationer till. Men ändå. Liksom.
I princip är väl det här mitt första sitta och lyssna på en författare som intervjuas (aka “författarsamtal“). Det fungerar såklart. Trevligt. Definitivt. Jag får svar på alla mina frågor, det ser Maja Wreiding (intervjuare och dotter till Lasse Åkerlund, på Teater Allena) förnämligt till, men ändå känner att jag behöver en middag (vegetarisk), några glas rödvin (eller whisky), en kväll för att komma till botten med vem Lina är och hur hon kan skriva så förbannat bra som hon gör. Riksdagsledamot, fd. forskare, författare, mor, fru, dotter och allt annat. Hur fan hinner människan?
Hur som helst får Lina nog bli ett undantag. Författaraftnar blir ett lite för ytligt forum för mig. Man håller sig på grunda vatten, ser alltid land. Men det här författarskapet blir och är någon att beundra på avstånd och läsa frukterna av med största möjliga glädje. Tänk att kunna skriva såhär, så att människor lyfts och utvecklas av det man skriver. Fantastisk. Lite som att som musiker stå på en scen och höra alla där ute sjunga ens texter. Något finare kan man väl ändå inte få tillbaks från omgivningen som människa.
Köper en varsin pizza och åker hem. Lyft i själen ändå.
Bravo Ljusdal!
Jobbar en timme.
