Avtryck

Behöver kattsand. Katterna tycker det är för blött åt tassarna ute. Skiter inne i kattlåda. De är högre upp på utvecklingsstegen. Tycker dom. Behöver servas. Så affären. Man får åka ner. En påse klumpfri kattsand. Tre katter gör av med några på en månad. När de inte ids gå ut. Tilltagande tillstånd med ökande ålder. Åttio och nittio och trettio. Om man räknar om enligt gängs jämförelsemetod. Två åldringar och en ungdom.

Men affären alltså. ICA. Jag är väl liksom längst ned på skalan  här i byn. En konstig typ som bara sitter hemma. Som alltid suttit hemma. Som inte äter kött. Som inte jagar. Som inte fiskar. Som inte har skoter. Underligheten själv. Ja och det märks där nere i affären. Nog hejar också jag på folk. Nog studeras det jag köper. Men jag känner ingen. Pratas det så pratas det väder. Eller sjukdomar. Andras.

Men det passar mig utmärkt. Jag är gärna byfåne. Eller en ingen-person. Och visst, allt det där är mitt fel. Det är inget fel på människorna här ute. Snarare tvärt om. De flesta är helt underbara. Men en sådan som jag passar inte in. Men jag får en hel del gjort just därför. Sådant som ingen varken förstår eller bryr sig om. Om nu ingen annan, utifrån, en Jesus, berättar om det. Det måste alltid vara någon utifrån som säger hur det är. Själva kan vi inte sånt här ute på landet.

Inte för att jag passade in i Stockholm heller. Förresten.

Eller i Edsbyn. Ju.

Eller på något annat ställe jag bott.

Det handlar inte om var man bor.

Men med det där är det som det är. Man är som man är. man gör det man gör. Kan väl kanske ändra på sig men vill inte. Liksom. Är en vrång jävel. En som vill gå efter egna vägar. Som alltid velat det. Fast de där vägarna inte finns där ännu.

Ja ni vet väl. Går man upp en ny väg så säger de som kommer efter dig på den nu upptrampade och utmärkta  vägen att de alltid gått där. Så är det bara.  Man får fatta. Tugga i sig. Det också.

Men jag får handla. Jag får betala. Jag får ta mina varor med mig ut från affären och åka hem.  Det är alltid något. Två hej och en nick. Dagens sociala träning.

Det är säkert en del som tycker ett sådant där utanförskap kan låta ledsamt. Men det behöver inte vara det. Inte om man väljer själv. Om man måste. Hans Lidman, Edsbyn var väl en sådan där filur han också. En som fans på sidan om. Skrev gudomligt. Behövde det där utanförskapet för att kunna göra det. Tror jag.  Men någonstans blev det för mycket.  Då tog han revolvern och tryckte av. Avslutade. Ja, det måste vara en revolver förresten. Möjligen dynamit. Som dragspelarens farsa. Grannen. Kabooom. Slut. Borta. Kråkmat.

Men så långt skall det väl inte behöva gå. Inte än i alla fall. Än finns det att göra. Liv att leva. Ja och lust att leva det också. Dessutom har jag ett avtal med han/hon/det/gud att leva hela livet, att inte fuska, nope, målsnöre innan vila. Jag har lovat. Heligt lovat. I ett svagare ögonblick.

Eivor Cedeqvist har gjort en fin bok om Los. Samlad lokaljournalism från hennes egen penna. En sida får K och jag också. ja det är ju lokaljournalistik så de flesta som bor här får väl en sida. Annars finns man inte. Inget märkvärdigt med det. Men man känner såklart aldrig igen sig i berättelserna om en själv gjorda av någon utifrån. Jag har nog en hel låda med urklipp någonstans med sånt. Innan jag tröttnade på att spara. Började kasta. Då när jag fattade att jag inte blir någon annan, bättre, för att någon skriver om mig i en tidning.

Fast Eivor har gjort ett bra jobb. Det är en fin gravsten hon skapar sig och över en yrkeskarriär. En gravsten som kommer stå där. Bli vackrare och värdefullare med åren.  En som ingen behöver skämmas för. Speciellt inte hon som rest den.

Google vill bjuda på resekostnader till San Francisco.  Men jag tycker Google kan komma till Los.  Pitchande ogillar jag så till den milda grad. Be mig göra det och du åker på en smäll. Sedelbuntarna får vara hur stora som helst.

Fast till SF åker jag gärna. Ofta.

Har tandvärk förresten. Det är halvroligt.  den nuvarande budgeten tillåter inte direkt att man åker iväg och fixar. Det där med tänder har ju blivit det som skiljer ut de fattiga från de rika. Man får stå ut.

Nu har jag fyllt på med lite dynga igen. Det hjälper inte i utanförskapet. Men jag ler för mig själv när jag tänker på hur mycket svammel a’la PO Tidholm som jag lyckats peta ner här på bloggen genom åren. Han, den gde mannen, skall ut på vägarna i Norrland och berätta vad som gått fel. Att det blir värre. Att det går åt helvete med allt. Men något skall väl alla leva av antar jag. Hans Rosling hade säkert genomskådat det där. Men borta. Saknad. Bara svartmålare kvar.

Men kompilatorn börjar kallna. En kall kompilator är en olycklig kompilator. Så slutsvamlat. För idag. Åtminstone. Kortmeningskalabalik. Vilket underbart ord egentligen.

 

 

 

 

 

 

Senast lästa bok

Stefans store feta röda av Stefan Sundström och Jeanette Andersson

Man skall antagligen gilla att odla, och förstå tjusningen i att plocka in en bytta egenodlade tomater plockade från plantor uppdragna från frön, för att riktigt gilla den här boken. Men vid närmar eftertanke räcker det nog med att gilla fantastiska fotografier (a’la Jeanette). Man kan bläddra i den här boken och inte lösa ett ord och ändå njuta. Den innehåller fantastiska fotografier. Men läser man Stefans ord också så lyfter man en meter. Man kan liksom inte låta bli att gilla karln. Det är kärlek och passion det här handlar om. Bara det. Visst fasiken är världsbilden kanske lite naivt ibland (eller inte!?). Men helvete om jag inte föredrar den världsbilden framför den teknokratiska trotts att jag är den tekniker jag är.

Läser ut den gör jag under en helgnatt.  Ren njutning är det. Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Kan man dö två gånger av Leif GW Persson

Det är svårt att inte gilla Leif GW som person men den här boken är bara en dussinvara sprungen ur hans hand. Detta trots supersalami och en hel del finess. Slöseri med tid att läsa den. Även om jag faktiskt (lite motvilligt) läste ut den.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Var jag nu var en lite tuffare och coolare gubbe skulle jag inte gilla den här boken. Den är nämligen ganska mycket “puttenuttig”. Men nu är jag både en romantisk person och en ocool gubbe så det fungerar. Fast lite sockersött blir det allt ibland. Men ändå inte över gränsen så att jag kräks och kräks och kräks.

Hursomhelst gillar jag mycket i den här boken. Får en annan vinkel på det Set Matsson berättade om i sin senaste bok när judar flydde över sundet till Sverige under slutet av andra världskriget. Just det där med att byta perspektiv är alltid skojigt. Sen alla slottsherrar/damer, officerare, adel och framgångsrika affärsmän blir lite tröttsamt. Tycker jag då. Arbetarbarnet. Tröttsamt mest för att det är just så som historien oftast skrivs. Det blir de styrandes historia. Därför oftast kul att se just den från andra perspektiv också. Den verkliga historien om världen. Men den får man alltså inte läsa här. Lågt därifrån.

Så återigen, hursomhelst, det är välskrivet. Verkligen. Lättläst. Som att äta en GB glass en varm sommardag ungefär. Man kan ta en till efter en tid men minns kanske inte hur den förra smakade riktigt efter att tiden går. Men läs den. Ge dig hän vet ja!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Målarens döttrar av Anna-Karin Palm

Jag gillar den här boken. Dels de två tiderna som binds samman mycket snyggt och dels sökandet, här efter en far. Sen sydvästra England (Cornwall), miljöer som inte gör historien sämre heller.  Det där att resa ut, träffa människor som blir eviga vänner, eller livslånga kamrater, älskande eller kanske ovänner. är kittlande. Kanske för att jag sitter här och bara sitter. Inte allt för ofta har en chans att resa ut.

Jodå, det här är en bok man skall läsa. Om man orkar. Det är ingen spionthriller, ligger intressena åt det hållet är den kanske inget att ha, men gillar man livets lunk, kan se en storhet i den, och att folk liksom till slut gör slag i saken, japp, då fungerar den här.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Månens anförvant av Niklas Rådström

Mozart. Casanova, Saleri, osv osv. Här hittar man många av de stora. Ja och det här är perfekt skrivet. Språket är oklanderligt. Imponerande. Om man kunde skriva såhär skulle man vara lycklig. Men någonting saknas. Kanske är det en själ. Kanske är det ett hjärta. Jag vet inte. Men griper ann gör den inte.  Fast den i alla meningar är högkulturell så ger den inte mer efter sig än vilken Camilla Läckberg roman som helst. Inget fel i det. Absolut inte. Åtminstone för mig räcker det.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

En dröm om friheten av Ken Follet

Ken Follet är en klar favoritförfattare. Alltså inte svårt för honom att skriva en bok som jag inte gillar. Det gäller självklart också den här fast den är förutsägbar så det räcker. Men ibland kan det vara skönt med en bok som inte överraskar men ändå levererar.

Läs om du känner dig lite hjärntrött. Fast går kanske annars också.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok @carinabergfeldt

Fadersmord av Carina Bergfeldt

Ibland blir jag förbannad. Det här är en sådan gång. Jag följer Carina sedan länge på både nyhetssändningar och på Twitter och det räcker med det liksom. En begåvad ung människa som gör ett förbannat bra jobb, som sitter på en position som inte är helt lätt, men klarar allt det där galant, gör det bra, delar med sig,bjuder på sitt liv, gör också det bra och med glimten i ögat.

Ja min fru följer henne också och vi pratar ofta om var Carina gjort senast här i huset nu för tiden. Ja jag vet, lite patetiskt, men nu bor vi mitt ute i skogen och här händer inte mycket annat. Men viktigast av allt vi gillar människor som gör mer än vad som förväntas av dem. Här är en självklar sådan person. En “icketrötting”.

Såklart är hon författare också. Ja ger mig fan på att hon spelar tre fyra instrument och målar helt underbara tavlor också. Men just det vet jag inget om. Författarskapet manar i alla fall till utforskande. K läser och gillar. Jag läser ut i helgen och gillar. Ja och det är alltså där jag blir förbannad. Alltså på en han/hon/det/gud som jag visserligen resonerar med rätt ofta men som jag inte direkt har någon relation till men som naturligtvis är ansvarig för att den del människor som Carina får alla gåvor medans gamla ocoola gubbar och andra blir utan det mesta. Ja eller om det bara är gener. Vilket kanske är troligare. Gener och järnvilja.

Jag läser med full bildgenerering i huvudet, det är bra läsning. Jo det tycker jag. Finurligt och man fattar att här har det jobbats. Ja och det är ju så, att det jobbas, det är lika med det där USA korrandet, det jobbas, det är det som ger resultat. Inget av det här kommer gratis. Här har vi en hårdjobbare helt enkelt. Jobbar man och sliter skiten ur sig så ger det till slut resultat. Nåja, ibland, för några, ja och chansen ökar åtminstone.

Slutsats Läs! Men också följ också gärna Carina på fejjan eller på Twitter. En rolig person att följa helt enkelt. En person skrattar med, lär sig av och beundrar som människa. Sådana vi behöver fler av. Japp, kommer självklart läsa mer från den här pennan.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Svekets offer av Set Mattsson

Jag antar att Set Matssons böcker (skall) kategoriseras som deckare. Jodå. Det finns oftast både ond bråd död med och javisst, poliser. Är det inte där någonstans som en deckare definieras.

Men…

Man läser inte Set Mattsons böcker för att de är deckare. Åtminstone inte jag, inte K heller. Nej det är människorna, vad de ser och vad de upplever i en annan tid som är behållningen. Lägger man därtill att researchen är mer än utomordentlig så förstår var och en att det här är böcker som lämnar något kvar i huvudet efter att de är utlästa. Som man älskar. Varje detalj tycks mig nämligen vara noggrant planerad, undersökt och iscensatt. Man anar det jobb som ligger bakom varje gatubeskrivning, varje cafébesök, varje biltur. Inget är lämnat till slumpen eller lättjan nämligen.

Jodå, jag kanske blir lurad. Jag känner varken Malmö av idag eller Malmö i efterkrigstid, där den här boken utspelar sig. Men det känns trovärdigt, Jag köper beskrivningarna och historien. Det räcker för mig.

Så slutsats?

Ja LÄS! Set har definitivt blivit en av favoritförfattarna här i huset. Ja och som jag skryter (och har skrutit) om denne författare så borde förlaget skicka recensionsex. framöver.

Alla andra böcker jag läst finns här.