Senast lästa bok

1968 av Jan Guillou (Adlibris här)

Ni som följer min blogg vet att jag har verkligen gillat den här serien av Jan Guillou. VERKLIGEN GILLAR! Jan har ett sätt att vända på perspektiven som får ens tankar att åka med i en hissnande berg och dalbana där man lär sig se sker från nya perspektiv. Det där har också funnits som en del i de tidigare böckerna men inte in den förra boken till min stora besvikelse. Nu är det tyvärr samma sak i den här. Det blir ingen tankarnas berg och dalbana som jag såklart hoppats på.

Men boken är såklart läsvärd ändå. Kärlekshistorien med Gertrud i det Tyska kolområdet kommer jag alltid att bära med mig. Det underbara återseendet där någonstans i mitten med kompisen och journalisten E är ett härligt litterärt grepp som sätter myror i huvudet på läsaren om vem som är vem och som det här handlar om egentligen.

Men 1968,,, Jag var tolv år då. Bodde ute på landet i en liten by där USA var vackra bilar, bra film och musik och Vietnam var långt borta. Japp en naiv värld. Antar att det inte heller är förvånande att en tolvårings värld såg ut så. Men 1968 är inget viktigt år i mitt liv helt enkelt. Jo jo jo, jag fattar ju att det är det för så många andra, för samhället, för utvecklingen, men alltså inte för mig. Jag har därför svårt med allt “vänstertjosan i den här boken”.  Alla diskussioner. Ja och det är mycket politisk diskussion i den här boken. Så tröttande ibland att man får skumma en sida eller en halv. Men kanske är de här avsnitten helt underbara för dem som var med. Underbart eftersom allt det där i mycket var lika naivt som tolvåringens världsbild där ingen ondska fanns.

Ja läs den säger jag. Speciellt om du har en relation till den här tiden. Besviken är jag inte. Det är en läsvärd och bra bok. Men de eviga diskussionerna kunde kanske ha kortats en del även om jag såklart fattar att det antagligen var precis sådär långrandigt och rätt/fel som det var.

Andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Kråkflickan av Jerker Eriksson, Håkan Axlander-Sundquist

Det här är oerhört bra för att vara en debutroman. Det är bra om man bortser från det också. I alla fall bra i sin genre. Ja ett gott hantverk, en bra historia helt enkelt.

Jag är förvånad över att det är två killar som skrivit den här boken. Hade jag inte vetat det skulle jag gissat på en kvinnlig författare. Fokus ligger nämligen hela tiden där en kvinnlig författare brukar lägga det. Är det medvetet så är det genialt.

“Åke” heter en person i boken som går hemma och drar benen efter sig. Känns ju igen åtminstone på det där att vanka omkring hemma och heta “Åke”. Men ibland får han lite väl mycket skit bokens Åke kan man tycka. Som när huvudpersonen är kär en annan person och samtidigt tycker att Åke är den sämsta människan i världen för att han är det i en annan person. Det är lite gnälligt liksom. Men återigen. Kanske medvetet. Skapar karraktär åt huvudpersonen. Man lyckas i alla fall få mig irriterad. Är det inte känslor som en bra bok skall väcka?

Ja två böcker kvar i serien finns det och dom ligger på nattduksbordet. Inleder alltså hösten i deckarträsket fast jag är ganska trött på det. Men snart skall väl Jan Guillou’s 1968 dimpa ned i brevlådan och det är något jag verkligen ser fram emot. En av de få böcker vi köper inbundna. Kostar på oss.

Andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Ett helt liv av Robert Seethaler

En ny författare för mig. Absolut en dito som man vill läsa mer av. Den här boken är mycket läsvärd. Det enda man kan säga om den är att den känns som inpressad i ett format. Ungefär om en redaktör sagt

“du har x antal tecken, skriv något, du får y kronor”

sen har allt kortats och pressats in i det “kuvertet”. Alltså blir en delhistoria som skulle kunna vara tre fyra kapitel nedkortad till ett enda stycke. Synd när historieberättaren är så duktig.

Men läs! Boken är en höjdare.

Andra böcker jag läst finns här.

Senast lästa bok

Lim-Johan – Ett levnadsöde av Hans Lidman

Jag tror att jag har läst den här boken tidigare. Men det var länge sedan. Alltså dags igen. Lim-Johan fascinerar. Eller snarare är det det där faktumet att någon som är förlöjligad och sedd ner på under sin levnad är den som blir ihågkommen av eftervärlden. Ingen minns belackarna. Det är ens gärningar, vad man åstadkommer och står för, som man blir ihågkommen för. Kappvändarna finns beskrivna här med. De som måste höra en auktoritet säga något är “bra” innan de själva kan tycka samma sak.

Läsvärt helt enkelt.

Andra böcker jag läst finns här.