Dymmelonsdag

Förr klädde man kläpparna (dymmlarns) i kyrkorna i tyg så att de skulle ringa mer dämpat den här dagen. Dymmelonsdagen. Dagen efter vita tisdagen och blåmåndagen. Skärtorsdag dagen efter, imorgon, då. Kyrkotraditioner. Färgerna. Det har med Jesus och han/hon/det/gud att göra det där. Hittepå och krångligheter. Fast…

Det där med tystnaden tror jag att jag skall ta till vara på idag. Högtalarna får vila den här dagen fortsättningsvis. Spotify får ligga i träda. Gitarren får hänga där den hänger. Bara för att det går (om det nu går) liksom och kanske aningens lite just för att musiken inte går att leva utan.

Stämningen

Magnus Lindberg såklart, säger det så bra


Ingen såg dig när du kom
ingen bryr sig när du går.
Har du alltid varit sån
en som ingen kan förstå
ingen bryr sig vad du tänker
dina ögon fylls av skuld
för det fanns en som ville skänka
dig ett hjärta av guld.

det där vi känner. Musik som tar oss med, sätter stämningen. När sekunderna försvinner heter låten. Alltid med i någon spellista här. Sann – inte falsk – musik. Det finns en skillnad.

Fredag här i Mellansverige. Semmelsug mullrar där inne men ingen semla finnes inom armlängds avstånd. Det får gå ändå. Solen går nog upp imorgon också även utan. Värsta karaktären kan man tänka. Eller inte. Allt fungerar om man inte tänker.

En hel dag på låtsaskontoret. Trötter nu. Första hela dan på ett tag. På “kurs med Kurt”. Passar på att läsa in lite av det där man inte hinner med annars. Känns synnerligen bra. Också som vänsterknappare.

På måndag provtagning. På torsdag återbesök i Hudiksvall med röntgen. Vad som händer sen vet jag inte, men förhoppningsvis kan två överläkare komma överens om ett datum ganska snart för ny operation i Gävle. Protes in igen. “Höga herrarna” som en sköterska kallade dem. Det är mycket “över” och “under” inom sjukvården. Uteslutande språk också. Jag kan bara hoppas att “innan sommaren” verkligen blir innan sommaren. Behöver komma igång igen med riktigt liv.

Men sikte inställt på grön IKEA soffa. Vilja uppbådas för att hålla sig vaken, men av erfarenhet vet jag att just det inte alltid håller. Men det blir som det blir. Allt är som det är.

Sista pelletsleveransen idag. Hoppas man. Blir maj svinkallt kan man få ändra sig. Men nog är det ett vårtecken som heter duga det med tycker jag. Värt att fira nästan. Med ett russin kanske.

Men nu då. Ge sig. Inte ge upp.

Queen, Johanneshov 1977

Av någon anledning har Queen snurrat här de senaste dagarna. Det bara händer det där. Man snöar in på något. Sen snurrar det på. Ja, jag är mästare på att spela sönder. Lyssnar tills jag kräks på grejer. Det tar dessutom ett bra tag innan jag gör det. Människorna omkring mig har skrikit “STÄNG AV” länge innan jag når dit. Queen nu alltså. Jodå, några dagar till blir det nog.

Jag har sett dom live en enda gång. Johanneshov, 1977. Numera kan man hitta setlistan till och med. Internet är magnifikt. Åttonde maj, 1977, var det tydligen. Jag låg i lumpen. Längtade hem. Låg ute i Hårsfjärden på stabsfartyget Visborg. Kunde ta mig in mot stan den här kvällen. Vi måste ha legat still i hamn alltså. Permis. Ensam var jag. Såklart. Ingen annan ville se Queen. Jodå. På Johanneshov var det fullt såklart. Med likar. Hög stämning. En jävligt bra konsert. Som aktiv musiker med rockstjärnedrömmar förundrades man. Ville stå där uppe själv. Såklart.

Men konserter tar slut. Jag åkte lika ensam som jag kom, tillbaks till båten. Pendel till Väster Haninge och buss ut till förläggningen. Det fanns såklart ingen att berätta om spelningen för som var intresserad av den där konserten där. Så man lägger sig och sover i sin binge. Låter livet gå vidare. Först idag dyker det där minnet upp igen.

Man borde ha upplevt det där med någon. Någon man kunde sagt “Minns du?” till. Men så var det alltså inte. Snart minns man inte ens själv. “Var jag verkligen där?” funderar man. Fast lycklig ändå kanske.