Two Lesbians Raised A Baby And This Is What They Got | MoveOn.Org | Democracy In Action.
På vägen hem från Ljusdal sätter jag in min egen platta i stereon. Den första. Det var ett tag sedan jag lyssnade på den. Inser efter några låtar hur underbart jävla nöjd jag är med att jag ändå gör detta. Är man 56 år och en tjock o-cool gubbe i Los så skall man helt enkelt inte göra det här. Man skall inte det! Verkligen inte! Man bör vara smal, cool och 22. Men nu gör jag det ändå och det fyller mig med en sådan obeskrivlig glädje där i bilen. Kanske är det just det fingret till alla dom som förbjuder oss o-coola gamla tjocka gubbar att göra det vi vill som omedvetet hamnade på omslaget till det andra albumet. Vet inte.
Vad drömmer du om!?
Jag har lätt för skratt. Men skrattar inte åt lätta saker. Jag har lätt för gråt men gråter bara för det som är på riktigt. Jag orkar sällan med komediserier med pålagda skratt. Lika lite som “romantiska komedier” som spelar på det tragiska och är alldeles för uppenbara för att känna något verkligt och locka fram en tår hos mig. Jag är ingen snobb. Jag gör och tycker vad jag gör och låter andra göra och tycka vad dom vill. Jag kommer alltid att säga vad jag tycker. Men aldrig komma med en absolut åsikt. Jag utgår bara från mig själv. I allt. Ja jag lyssnar och försöker ta till mig från det som världen utanför vill dela med sig av till mig. Men valet av vad jag tar till mig är bara mitt.
Jag klarar inte av pseudodebatterna, negerbollsdebatterna, kulturministertårtdebatterna så länge det finns problem och frågor som vida överstiger och jag säger det igen
V I D A Ö V E R S T I G E R
dess skitfrågor i viktighet. Barn svälter ihjäl. Kvinnor fraktas över gränser som varor. Folk sprängs och skjuts ihjäl för att dom tror på något. Jag skiter i dom debatterna av samma anledning som jag inte sprutar vatten på lågorna utan på brandhärden när jag vill släcka elden. Det viktigaste först. Men samma här JAG skiter i dom. Om andra vill spilla energi med att förfasa sig över oväsentligheter så är det upp till dom.
Ville bara säga det utifall någon undrade.. ;.-/
Barbro Svensson aka Lill-Babs fyller 75-år idag. Som evigt ung är hon alltid kopplad till Järvsö och Hälsingland. Hon har alltid bjussat på sig själv. Alltid! Gjort det på ett sätt som väckt beundran från dom av oss som varit unga likväl från dom som varit gamla här i landskapet. Många har som jag växt upp med henne och tyckt oss känna henne. Det kanske är svårt att förstå för någon som inte är Hälsing. Jag vet inte.
Visst finns det dom som är misskundsamma och avundsjuka runt henne här också såklart. Dom finns alltid. Runt alla som syns. Dom där som vill förstöra, smutsa ner, plåga och ha sönder det fina och oförstörda. Jag vet att man inte alltid kan bortse från dom här människorna – särskilt inte om man är deras mål – men just idag är det vi som vill väl och tänker gott som har kontrollen och låter dom där misskundsamma fara åt h:e när vi firar denne ikon.
Barbro berättade en gång att hon såg alla som en potentiell ängel. Kom det fram en trashank så kunde det vara en ängel som testade människan så det var bäst att alltid försöka göra gott. Därför försökte hon se alla. Hjälpa till efter bästa förmåga. Ta sig tid att lyssna. Men det är såklart så att alla vill ses av någon som Barbro. Eller snarare ses av kändisen Lill-Babs. Den leende. Det är inte lätt alltid att vara “apan”. Den som har alla kraven på sig och den som alla runt omkring suger näring ur. Idag hoppas jag den strömmen är vänd åt andra hållet. Idag, en dag av alla andra dagar strålande tillbaks till henne från oss beundrare med vårfloders kraft som en liten, liten kompensation för det vi fått.
Som Hälsingar har vi lärt oss känna stolthet över vårt landskap tack vare Barbro Svensson och andra som henne. Man behöver få det bekräftat utifrån att det man lever mitt uppe i, verkligen är så vackert och underbart som man själv tycker. Då först blir det riktigt sant och verkligt. Man kan slappna av och njuta till slut. Ingen har som Barbro hyllat det landskap som vi Hälsingar älskar så mycket. Speciellt sitt älskade Järvsö då såklart. Värdet går aldrig att mäta i pengar. Kan någon endaste någon åka förbi Järvsö utan att tänka Lill-Babs. Knappats. Hälsingland har samma sammankoppling. Hälsingarnas kollektiva skuld till Barbro är stor. Hon som nämner Hälsingland mer än någon annan och gör det med innerlig och tydlig kärlek för det landskap som vi andra så ofta bara tar för givet.
Jag är hårdrockare i själen. Ändå har jag och andra bandmedlemmar alltid känt respekt för denna kvinna. Inte bara för att hon alltid varit vackrast och sexigast utan för att hon verkligen är och har varit en kvinna som är värd att beundra för sin gärning. Just för den hon är. Jag har aldrig hört någon som varit nära henne fälla ett ont ord om henne. Om hur många kan man säga det? Det är också i det ljuset man måste se min tribut EP till Lill-Babs. Som o-cool gubbe i Los finns det inget annat sätt att visa sin respekt på för denna kvinna. Det handlar om respekt inte om att profitera. Det är viktigt! Jag försökte få andra musiker att hänga med på det här projektet. Det hade varit roligare. Om proffsen kom med hade vi fått se fler fantastiska tolkningar. Men min röst räcker inte till för att få till något sådant, jag är för liten för det och folk har inte tid heller nu för tiden. Så det blev bara mitt material till slut. Hur som helst är det med kärlek och beundran dom fyra låtarna framförs. Sen må den kärleken och den beundran skramla och dista alldeles förskräckligt. Men vad kan man annat förvänta sig av en gammal o-cool gubbe i Los. Hjärtat är där. Lyssna efter det.
Grattis Barbro på 75-års dan. Evigt ung.
A (Punk-)Rockers tribute to Lill-Babs finns att lyssna på här http://open.spotify.com/album/0g62Yrq8LyUnuCFpeMNkDX för den som orkar med lite skrammel såhär på Lördagen.