Jag tänker strax sätta mig och löda ihop en (stabilare) prototyp efter testerna igår. Kablar hit och dit som kan lossna är inte perfekt när man ger sig in på en längre utvecklingsrunda. Det brukar bli nog av felsökning ändå utan att addera lossnade kablar till bilden. Nu är det alltså CAN4VSCP Frankfurt Ethernet, med eller utan PoE som jag jobbar med. Tanken att det skall bli en full familj av gateways för de transportmekanismer som stöds av VSCP (Ethernet, tcp/ip, CAN, wifi, RS-485/422, LoRa, BT osv). För CAN finns då idag RS-232 och USB.
Labbänken här i programmerarhörnan kanske behöver lite uppstädning också. Å andra sidan ser den likadan ut snart igen. Så kanske onödigt arbete. Man kan i alla fall försöka inbilla sig att det inte behövs.
Högen av papper på min vänstra sida är dessutom avskräckande hög. Borde väl rensa där också. Mappa. Är för gammal för laptop bredvid mig i alla lägen så det blir utskrifter istället när diagram och annat skall fram. Ja jag har ingen heller för den delen.
Det fina “i biffen” här är att jag kan i stort sett använda all kod som jag fixade till den wifi gateway jag kodade sist. Ibland så…
Tisdag redan och kortvecka. Jodå jag har lagt in en ansökan om att få arbeta på fredag och fått den beviljad. Men kort vecka är det lik förbannat. Lite normalt liv får man faktiskt försöka addera till det här konstiga levernet. Tror det blir bättre sen framöver. Men alltid är det något. Liv som kommer emellan. Fast tur. Hade jag inte det där som kommer emellan då och då så hade det väl gått riktigt åt helvete. Är väl ensling redan nu så det räcker.
Tror det finns glasspinnar i frysen. Borde inte jag få en sådan nu?
Vi får se. Man skall orka gå upp till frysen och hämta också. Motionera. Orka ta sig ner igen. Fast ner går alltid bättre än upp. Men faller man kan man kanske diskutera vad men menar med “bättre“.
Säng förresten. Ny sådan. Ja och nytt sovrum. Tänker att allt skulle vara frid och fröjd. Men har man legat i en knölig och hård och obekväm säng under +40 år och sen byter till en säng där man ligger som på moln, ja då krävs tydligen anpassning. Man kan liksom inte sova. Varm är det dessutom. Eländigt. Längtar till… Näääää, men man nästan saknar den gamla. Fast inatt tror jag ett visst mått av anpassning har skett. Sov bättre än på länge. Förhoppningsvis finns det hopp. Gamla hundar och allt det där.
