Han skog och fors ringer. Gubbe. Såklart. Annars hade han skrivit ett email. Men oldie då. Vi pratar en stund. Världen blir inte bättre för den skull. Fast social träning kan man väl kalla det för min del. Han kör buss. Behöver inte sådant. Pratar sig trött på arbetstid.
Jag flyttar in i mitt hörn. Det blir utmärkt. Tror jag. Sen fastnar pelletstransporten. Blötpellets som jag borde ha kastat men hällde i för att jag är så jävla snål. Det blir till att tömma allt. Lill-katten hjälper till. Alltid med. Aldrig rädd för något. Besvärlig nästan.
Men varmt ute. Ett stillestånd är ingen fara. Annat är det vid minus 20. Då kryper kylan in som tyska tanks mot en Polsk gräns och man jobbar hårt för att mota bort. Ofta i kalsonger och mitt i natten. Hittills har det alltid lyckats här. Gick sämre för Polen.Kalsongerna kanske. Men så fick de ingen hjälp heller. Det brukar iof aldrig jag få heller.
Han som kör buss. Han är rockstjärna också. En månad kvar till pension. Eller i alla fall semester före uttag av pension. Slår vad om att han sitter i en buss bakom ratten igen innan påsk. Det är antingen det eller en turne. Den där sista. Hej då som man kan göra om efter ett år. Den sista sista. Osv.
Själv tänker jag inte ge mig ut på turne. Jag har varit med om tillräckligt många tomma scenframträdanden redan. Hör mig säga som förvar för mina dåliga lyssningar till Bussföraren att “det roliga är ju ändå att göra musiken“. Kommer på mig själv med att det låter lite “surt sa räven” över det. Fast det roliga är ju “att göra musiken“. Fast nog svider tolv lyssnare lite också såklart. Men ibland svider det på ett ganska bra sätt. Och ofta förtjänar man bara det man får. Gott så.
Roligt att bredband sätts högt på listan som en anledning till att man kan och vill flytta ut “på landet”. Mig veterligt är Los den enda plats på jorden som haft en grupp som medvetet motarbetat bredband. Ibland blir man skrämd. Där darrade jag. Men tack och lov fanns det tillräckligt många kloka människor också här.
Nu skall jag hämta K. Men inte tänker jag gå på tå. Klockan är ju inte två. Ja men då säger vi så.
