Jag har en dammsugare som jag svär över varje gång jag använder. Den tippar och har sig och befinner sig oftare upp och ner än på sina hjul och jag konstaterade snabbt att den som konstruerat den aldrig själv har använt eller ens tänkt att använda den. Ingenjörer som konstruerar bör definitivt bli tvungna att använda sina egna grejer i det vanliga livet. Ja och sen förbättra saker efter hand som man upptäcker problemen som alltid finns där. Till slut når man (i bästa fall) “skitbra”.
Råkade ut för det där själv i morse när jag skulle göra en MDF-fil (Module Description File) för den simulator jag jobbar med. Det här är en fil som man frågar enheten x efter och sen läser antingen från enheten själv eller från en URL. I den beskrivs en enhet och hur man använder den på ett standardiserat sätt så att både människor och maskiner kan läsa och förstå. Det här kan bli rätt stora och komplicerade XML/JSON baserade filer. Jag har alltid tidigare editerat dem i en editor. Har fungerat bra tycker jag. Men på listan har alltid stått en editor för att kunna bygga dem i ett GUI. I princip hela förra året gick åt att bygga en sådan och tidigt i våras fanns den då till slut på plats.
Idag skulle jag alltså bygga en MDF-fil till simulatorn. Öppnade min editor och började jobba. Oj vad tungjobbat en del grejer var. Saker som man tyckte var bra när man byggde grejerna var inte alls bra. Att vissa saker inte riktigt fungerar får man såklart räkna med i en så här tidig version. Det är version 1.0, eller kanske 0.0.1 snarare. Men användarvänlighet – en hederssak. Jobbhögen ökade alltså. Jobbflöden skall vara intuitiva.
Nästa gång du står och diskar något där allt sitter fast i skarpa kanter. Skicka då några väl valda svordomar till konstruktören av den där saken. Hen har aldrig tänk att hen själv skall göre ren de där grejerna. För om det var så, ja då fanns inte ett enda svårrengjort hörn kvar.
Så det så. Nu skall jag fortsätta med min MDF.
