Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl

Trotts att den här boken är glimrande i vissa delar lyckas den inte riktigt gripa tag i mig. Glad att jag läst den är jag ändå. Minns Erikas debut – en sensation – men här når hon inte upp ända dit. Fast mitt tyckande såklart. Jag är säker på att andra kommer älska den här boken. Men just den här sure och ocoole gubben lämnar den i stort sett oberörd.

Andra böcker jag läst finns här.

Systerklockorna av Lars Mytting

Myttings förra bok (Simma med drunknade som jag skriver om här) kommer aldrig att lämna mig. Ja hans “Ved” är ju en klassiker den också. Den här är riktigt bra den också. Mytting har seglat upp som en av favoriterna helt enkelt.

Läs!

Andra böcker jag läst finns här.

Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón

Oj….. Ja, mållös blir jag efter ha läst varenda en av Carlos Ruiz Zafóns böcker. De har varit mästerverk. Denna bok är inget undantag. Egentligen borde man inte ens läsa dem. Åtminstone skulle ingen med författarambitioner göra det. För åtminstone jag – som väl egentligen inte har de där ambitionerna ens – ger upp de där författarambitionerna efter att ha läst bara några kapitel. Hur kan man skapa något som detta? Hur kan man hålla ihop den otroligt komplexa historien på så många sidor? Hur orkar man? Jag inser att jag skulle få uppbåda all styrka – om jag ens har den styrkan inom mig – för att klara uppgiften, ja och resultatet jag åstadkom skulle ändå stå sig slätt jämfört med ett mästerverk som denna.

Det här är en underbar bok precis som de föregående. Jag slukar varje sida. Njuter av språket. Njuter av historien. Skräms av tiden. Barcelona. Inbördeskrig. Av en slump har tiden och platsen nått mig genom också andra böcker på sista tiden, vilket förstärker läsupplevelsen. Ondskan finns där såklart – som alltid – i all sin slippriga vidrighet, men också mängder av kärleken, passion för varandet och medmänskligheten i all sin underbara friskhet. Den svarta tonen svävar som en Londondimma över alltsammans. Förr, i de tidigare böckerna, fanns en lite ockult ton också i den dimman, men nu är det mest den rena skrikande hotande ondskan som är de diffunderade smutsiga vattendropparna som utgör själva dimman.

Jag älskar den här boken. Jag älskar författarens alla verk. Skulle kunna läsa den här boken igen, nu på en gång. Måste åka till Barcelona…

LÄS! LÄS! LÄS!

Andra böcker jag läst finns här.

Arvet från familjen Palmisano av Rafel Nadal

Från början gillar jag inte den här boken. Den ter som ännu en av dessa tröttsamma “högborgerliga plus fattiga i samspel” historierna. Men ganska snabbt fångar den in en och blir till en riktig bladvändare. Jag kan verkligen rekommendera den. Läs!

Andra böcker jag läst finns här.

Idag är allt av Nicola Yoon

Nästa gång jag kommer till New York (nåja… jag har befunnit mig fem timmar på Kennedy flygplatsen som närmast), och Manhattan (nåja, jag har befunnit mig ~1000 meter ovanför som närmast) så skall jag åka till American Museum of Natural History och lägga min hand på Ahnighito och minnas den här boken.

Ja och i ännu högre grad. Om någon pratar om mörk materia så kommer jag alltid att tänka på kärleken som den förenande kraften (den femte grundkraften?).

Ja det finns fysik i den här boken. Det finns filosofi. Det finns stora mängder av kärlek. Men framförallt så finns det en vacker beskrivning av hur två unga människor möts en dag i New York, blir kära, och hur slumpen spelar in i deras möte med varandra och med andra människor. Gillar såklart också att den stödjer tanken om att följa sin passion före sin plikt. Åtminstone om man vill bli lycklig.

Japp, gillar. Mycket. Det här kunde vara en rent trivial historia men är allt utom det.

Läs!

Andra böcker jag har läst finns här.

Cirkusflickan av Pam Jenoff

Älskar den här boken. Bättre blir det inte. Sidor smälter som smör i solsken. Njuter av varje sida.

Om “ondskan” och motkrafterna, människorna som vågar gå utanför normen och det flocken vill och kräver. Handlingen: Tyskland under de sista krigsåren. En cirkus, och människorna som finns i den och utanför den och som interagerar med varandra på gott och ont på det sätt vi människor gör.

Kunde vara sockersöt i vissa partier, men är inte det. Skickligt parerat av författaren. Finns en del verkliga historiska förebilder till flera av händelserna och människorna i boken. Gör det som händer ännu mer ofattbart Aldrig igen! Känner man och undrar hur de är funtade de där som förnekar. Fast den undran har man ju alltid närt.

LÄS för helvete!

Andra böcker jag läst finns här.

Drottningklockan av Elisabeth Öhman

Den här boken har något. Det kan man inte komma ifrån. Men den känns också ofärdig på något sätt. Lite naiv. Fast ändå finns det där den har… Hur kommenterar man en sådan bok? Liksom. Vet icke. Bara den som själv läser den kan avgöra vad de tycker när efterorden bläddras fram. Men så är det ju å andra sidan alltid.

Andra böcker jag läst finns här.

Silvervägen av Stina Jackson

Skall man skriva en debutbok, ja då är det väl precis såhär man skall skriva. Det är mästerligt, det är spännande, det är bra, det är genomtänkt. Ja det finns inget som är fel. Stina skriver liksom skiten över/av alla de etablerade. En bok blir inte bättre än såhär. Man bara matar den i sig. Som om den var en chokladkaka och man inte sett en sådan på tre, fyra år. Ja man hinner nästan inte snabbt nog vända sidorna. Förbannar sig själv för att man måste sova innan man får läsa vidare. En superbok. Helt enkelt.

Som med alla bra böcker så vill man ju nå slutet och upplösningen så fort det bara går men blir ändå besviken (japp som med alla bra böcker) när man sen når slutet eftersom den är så bra att man egentligen inte vill att den skall ta slut alls. Men allt har ett slut. Man måste leva med det. Man stoppar in en sådan här bok där bland “de bästa” böckerna, att bevaras för framtiden. För att plockas fram från hyllorna när man behöver lyftas.

Det finns bara en oro. Att man bestämmer sig för att göra en serie av det här. Nope, Skit i det. Låt pärlor vara pärlor. Sug inte ur livssaften ur ett mästerverk.

LÄS!

Andra böcker jag läst finns här.