Max Planck av Brandon R. Brown
Lite fysiker finns det ändå kvar inom mig ändå. En bok om Max Planck går det liksom inte att värja sig ifrån. Jag beställer den direkt.
Och nej jag blir inte besviken. Att läsa om hur de stora namnen som bygger den nya fysiken under början av nittonhundratalet får mig att med hela mig längta tillbaks till fysikinstitutionen. Jag älskar verkligen tiden när filosofi ingick självklar ingrediens i all vetenskap. När egen monetär vinning inte var drivkraften som idag. Där de stora frågorna dominerade. Inte futtigheterna som alla ägnar sig åt i stor ängsligheten att “tänka fel“.
Max finns under slutet av sitt liv i ett Nazistisk Tyskland. Det görs hitlerhälsingar och det hänger hakkorsflaggor på hans föreläsningar. Judar rensas ut från institutionerna efter order från partiet. Man vill fördöma det där. Man tror att man skulle handla annorlunda. Men skulle man det? Vetenskapen. Positionen. Familjen. Vännerna. Kanske väljer man en väg där man kröker rygg och hoppas att det går över.
Max Plancks bidrag till fysiken kan aldrig underskattas. Han är en av de stora. Hans historia och livsöde är verkligen intressant.
Med en fotnotsdel som är 1/4 av boken kan man förstå att den är skriven på ett “vetenskapligt sätt“. Det är lite synd. Det blir lite knastertorr här och där. Men överlevnadsbart är det ändå. Japp det är det.
Läs om du är intresserad av fysikens utveckling post Newton.
Andra böcker som jag läst finns här.
