Bara för att den effektiva arbetstiden den här veckans skall bli så få timmar som det möjligen går så åker vi till Bollnäs idag och handlar sommarblommor.
Men vafan, det där är en alldeles egen lycka. Jag ler inombords ända bortåt slutet av oktober ofta över blomprakten. Så även om det blir dyrt idag, som varje år, så får man slå ut det där över alla månaderna innan vintern och då är det inte värre än annat man unnar sig.
Nu på kontoret då. Skall fortsätta efter genombrott jag hade igår. Genombrott är ljuvligheterna i livet. När vägen framåt liksom öppnas och det bara är att köra på. Lika frustrerande kan tiden vara innan det lossnar. “Varför i helvete fungerar det inte?” Oftast den känslan. Man läser, testar, läser, testar igen, ger sig inte tills det då plötsligt liksom faller in ett speciellt ljus på saker och ting och landskapet öppnar sig. Vrånghetens seger över lättjan.
Jag gläds alltid med de unga studenterna. Önskar dem vackert väder. Lev nu tänker jag. Så härligt att se att folk firar. Man har alldeles för få tillfällen i livet att fira på. Man bör ta till vara på varenda ett.
Så jag tittar på varenda bildserie. Ser på varje film. Uppklädda glada människor på väg ut i livet. Nog piggar det upp alltid. Kan inte få nog.
Fast skall jag rannsaka mig själv så skulle jag säkert inte deltagit i det där själv om det varit min tid. Jag är nämligen en sur och “trökig” jävel som ingen tycker om. Men någon skall ju vara det också. Min tid på de där arenorna sammanföll turligt nog med proggrörelse och protester och de enda studentmössar som togs fram på den tiden var de nu gulnade som erövrats för minst fyrtio år sedan. Den som visade sig i en nyinköpt vit utsatte sig för risken att bli stenad till döds som borgarsvin. Dumheter alltsammans såklart. Fira livet för i helvete.
Ja jag behövde alltså inte ens anstränga mig för att undvika den där glädjen och festen. Vi kunde möjligen sträcka oss till att äta en finare middag tillsammans med kamraterna. Men eftersom jag var vegetarian och de flesta inte visste vad i helvete en sådan äter när han/hon går ut på krogen så fick jag oftast två kokta potatisar och en urkokt sparris när alla andra åt filé mignon och andra festligheter. Men man valde ju livsvägen själv och fick stå sitt kast. Turligt nog var vinet köttfritt.
Men nu har jag inte tid med det här. Så det så. Sandkonst må anses ha mindre värde av många men tar ändå tid att åstadkomma. Serru polarn!