En o-cool gubbe

Jodå. Det snurrar på. Som det bör. Men en hel del av snurrandet är semestertankar, sådana som inte tänktes klart då. De snurrar fortfarande oavslutade och uppmärksamhetskrävande i huvudet. Effektiviteten blir därefter. Med det är som det är såklart. Som det skall vara. Vildhjärnornas dilemma.

Pratar med L. en timme. Gamla gubbar hummar mest iof större delen av tiden när de pratar med varandra. Så vi hummar alltså på som ett ping-pong spel mellan Ljusdal och Los en stund. Musiken är det som förenar oss. Om en vecka kan vi ringa varandra igen (L. brukar ringa mig (jag ringer aldrig någon)) och prata om samma sak eftersom vi glömt vad vi pratade om idag. Framåt går det inte. L. lägger på och går till postlådan. Här får man vänta ett kvarts dygn till innan man gör samma tur till en vanligtvis tom låda. Men halleluja för tomma postlådor. Liksom.

Släpper en ny låt på Spotify. Sådär bara. Den första av fyra. Men Corona-tider, det tar ett tag för den att gå live. Antagligen ingen större händelse ändå såklart så håll inte andan. Buslåt till Backa-Jan heter den i alla fall. Återkommer i ämnet. Antagligen. Tjatar.

Annars är det Tom Petty som snurrar mest här nu. Jodå Smith & Thell fortfarande också. De senare har satt sig fast som tapetklister i min hjärna. Tom Petty är ju inte som klister utan mer som marken man går på liksom.

Skulle behöva en dos Stockholm, London eller New York just nu egentligen. Alltså lukt av avgaser, oväsen och blinkande “neon” och möten med fler människor än man hinner fundera över livsödena hos dem alla. Men sannolikheten för måluppfyllelse i det där fallet är väldigt nära noll. Men drömmar om något är ändå halva vägen mot målet. Visioner kan det också kallas. Man vill något och jobbar för något även om man kanske inte når målet. Skulle egentligen behöva hålla en kurs för Ljusdals politiker i det där ämnet. De saknar fullständigt visioner och gömmer sig som loppbitna skotträdda byrackor i sina hundkojor när det drar ihop sig till verklighet. På det kryddar man med svågerpolitik. Skrämmer mig faktiskt. Det är som en hemsk spökhistoria alltsammans.

Men allt är som det är.

Liksom.

Det räcker för mig.

Eftersom man kan spå i kaffesump så borde man väl kunna spå i en utspilld droppe te. Japp. Eller hur? Troligen blir detta ingen bra dag således. Den som lever får se.

Yess! ? pic.twitter.com/rwzD9el2Gj

— CCTV_IDIOTS (@cctv_idiots) August 4, 2020

Åtta liter koncentrerad sommar. Plockade tillsammans med koltrasthonan och en arg talgoxe som nog tycker att fröautomaten skall vara framme året om. Den brukar nämligen stå här bredvid den gamla damen. Jag försöker förklara att det behöver bli Oktober åtminstone först. Men han tjattrar på den lille ettrige och verkar inte vilja förstå. Koltrasthonan tröttnar dock på det hela och tar ett rött solvarmt bär i näbben och flyger iväg. Det tar en stund innan talgoxen ger sig dock. Bär är inte hans melodi alls det gör han helt klart för mig.

Men gott är det att stå där en stund och pussas och kela med den gamla damen. Nu åter till det vardagliga.

Vardag igen. Skjutsar ner K. på morgonen. Huset förlamande tyst när jag kommer hem igen. Lite musik i högtalarna jagar iof iväg den där tystnaden och förlamningen med den. Ett lätt haltande är allt som blir kvar. Men det är ändå inte samma sak. Bäst är det när K. också finns i huset.

Fast det finns saker att göra såklart. Det är inget problem på den punkten. Kan man dyka ner i något så försvinner också alla funderingar på annat. Så jag dyker ner från tolvmeterstrampolinen…

I går gör R. (äldste sonens flickvän) och hennes pappa ett kort stopp här på sin väg upp mot Jämtland får Uppsala. Mycket trevligt. Det var länge sedan vi sågs. Det är nästan som om vi var en normal familj.

Men vardag alltså. Det skall tuffas på nu med vanliga veckor fram till jul. Många veckor är det. Fast OK för min del. Det finns inte många dagar i mitt liv när jag bara suttit still och bara haft det tråkigt. De som funnits är gärna kopplade med kollektivtrafik och sjukhus då såklart. Men för övrigt. Blir det för tråkigt kan man ju alltid sova. Länge eller frö alltid om nödvändigt.

Mitt enda uppdrag för dagen förutom det vanliga knappandet är att köra en tvättmaskin (den snurrar) och plocka en inte oansenlig mängd körsbär som går vidare till frysen för senare safttillverkning. Körsbärssaft ett sätt att spara smaken av härliga sommardagar att plocka fram i vintertid när behov uppstår. Oftast är anledningen att nordanvinden biter i och jagar in folket (däribland mig) in i sina uppvärmda boningar. Man behöver drömma sig bort som injagad eller kanske som jagad över huvud taget.

Naturligtvis sparar jag tillräckligt med körsbär för att den skrockande koltrasthonan kan få sitt hon också. Jodå skatorna med. Det är såklart en fest den här körsbärstiden som man måste dela med andra. Allt annat skulle gjort en till en avskyvärd varelse som förtjänar noll av de röda, söta, goda, solvarma bären. Så kan man ju inte ha det.

Men hungern suger i min lekamen. Säger åt mig på skarpen att trava upp för trapporna och ordna något som går att äta. Vad är ännu skrivet i det blå. Men det finns tillräckligt att välja på i lagringsutrymmena för att jag med stor sannolikhet, nöjd skall kunna skyffla in en lagom mängd och sen vandra ner till mitt igen.

Amazon kommer tydligen till Sverige på riktigt nu. Gäspar. Intresserar mig föga. Förstår inte hur man kan hölja någon som blir orimligt rik på att oschysst utnyttja sina anställda på det sätt som Jeff Bezos gör. Ett svin är det. Ja “svin” är en förolämpning mot grisar i det här fallet. “Ett egoistiskt as” är nog bättre. En revolutionsskapare. En samhällsförstörare. Mina slutord för dagen. Japp, kommer säkert handla därifrån jag med. Fast borde… nej det borde man inte.

Då så, söndagskväll och min låtsassemester har nått sitt slut. För första gången i mitt liv skulle jag kunna tänka mig en eller två veckor till av det här livet. Faktiskt. Förvånande. Bra.

Vi har haft det utmärkt K. och jag trotts mycket lite sol och värme. K har en dag till ute i friheten sen hoppar hon också in i rutinerna och oxdragarveckorna.

Jag har inte programmerat en enda rad under fyra veckor. Måste vara rekord. Eller kanske inte vid närmare eftertanke efter alla sjuklighet och vekhet den senaste tiden. Åtminstone är det rekord som frisk. Det enda åt programmerarhållet jag gjort under den här tiden är att checka in fixade kodexempel som skickats in från en användare från Tyskland.

Ovant.

Men jag är rätt säker på att efter den här veckan så är det full fart igen på låtsasarbete. Det här lever inom mig. Kan inte hjälpa det.

Så låt hjulen börja snurra…