Categories
Swedish

Klargjort

– “Såhär ser en riktig Karl Johan ut.

Categories
Swedish

Close call

Nära i natt. Men om man bor på en kulle så hjälper det.

Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller Poesi & Dikter Swedish

Bergen

Det är höst i Hälsingland. Bergen sjunger för oss som bor här. Gör man sig så ren man kan i sitt hjärta och kan hålla igen tanke och prat så hör man sången. Orkar man inte det bjuds man enbart på tystnaden. Inget dåligt andra val såklart. Mycket finns att finna i tystnaden för den som orkar söka.

Men bergens sång. Det är inga ytliga toner som rullar ut över skogarna. Här handlar det om berättelser om liv sedan urminnes tider. Om dom som levt här i generationer före oss. Om tiden före människan. Om bergens vålsamma födelse. Om hur de, liksom allt annat, också sakta färdas mot sin död. Sitt förfall. Erosionens makt. Entropin. Lagen och jämvikt. De handlar om den första trollsländan som flög ut över Hälsinglands sjöar och fann världen vacker. Om älgen som dricker nere vid ån där på kvällen och vill finnas, vill leva, just där. Om bävern som förbereder sig för vintern och fäller årets sista asp till förråd för att kunna överleva långa kalla vintermånader.

Man blir självklart hänförd över den där sången när man ensam står där och lyssnar strax branten ovanför sjön, den man älskar och har band till. Uråldrig upphöjd berggrund sjunger med ett självförtroende som bara den som är rik på guld och andra ädla mineraler kan sjunga. För såklart är vi alla fattiglappar om man jämför med bergens skatter.

Det är lätt att tro på troll, älvor och annat som de som tror sig vara visa hävdar inte finns här i skogen. Speciellt när skymningen faller och fantasin får fritt spelrum. Men idag när de blivit som tivoliattraktioner och spektakel och skådespel i böcker och film så visar sig såklart inte de som bara kan anas i oljuset så ofta längre. Blyga och skygga som de är. Men bergen sjunger om dom också såklart. Deras existens och deras oliv hör till den här världen lika mycket som de levandes liv och öden. Men det är sorgliga partier i sången det här såklart. Att inte bli trodd på. Att sägas, påstås, inte finnas. Det sänker vem som helst ner i depressionens mörker. Och oljuset breder ut sig där förr fanns ljus.

Så jag står där och lyssnar. Timmarna går, men tid, vad är tid i detta. En minut är lika lång som ett år. Just här om man vill. Det är bara deklarationer och andra tvång som skall in på årlig basis som hindrar en från att låta tiden fritt flöda i så lösa koppel också i sin egen verklighet. Man måste hålla igen lite. Bergen behöver såklart inte det. De kan låta tiden gå, eller stanna eller flöda iväg fritt i årsringar och årslagers tillväxtmönster. Mot framtiden, tillbaks till forntiden eller uppåt, ut ur tiden.

Det är vackert. Sorgligt. Glatt. Och jag ler. Värden gläds. Stubben framför mig vill bjuda upp till dans, men jag avböjer. Inte är jag en dansare. Blyfotade människa är jag. Dansens lätthet är min lott i nästa liv. Då när jag skall bli en fjäril som dansar ut en sommar. Jodå, nog skall jag leta upp stubben då alltid. Bjuda upp till dans. Jag lovar det här och nu. Sicken fantastisk dans det kommer bli här på berget ovanför älsklingssjön. Bergen skrockar åt min plan. Stubben ler.

Så drar vinden in och vill vara med. Virvlande drar den fram över över sjön och över bergen som fingrar i ett solo på en distad hårdrocksgitarr. Det är dags för mig att gå hem. Vinden är en skrävlare. En som inte har mycket till övers för mitt älskade Hälsingland. En jag inte drar helt jämnt med. Vinden drar fram överallt. Hinner aldrig fästa sig vid något eller någon. Orolig. Rastlös. Opålitlig. Alltid sökande efter något den själv vet att den aldrig kommer att finna.

Men sjung för mig Hälsingland nu när jag går hemåt. Den vackraste sången vill jag höra. Den som alltid gör mig glad.

Categories
Swedish

Mallig

Mallig såklart när jag hittar två fina “Karl Johan”. Jag vet att de där brukar gå åt när den äldste sonen är hemma. Kul om man kan bidra med något till den uppsaliensiska magra vegankroppen.

Men K dissar dom som vanligt. Någon sopp. Inte giftig men knappast god. Men definitivt inte Karl Johan som skall vara vit vid foten. Så jag kastar iväg dem. Är inte mallig längre.

Men kaffe och bulle och skorpa får man ute i skogen. Man blir på gott humör av sådant. Om man nu inte var det innan.

Men bär blir det. Sen sand. Många hinkar. Det skall fyllas i skorsten. Ja och sand blir det. Så pass att det blir lite över till vintrig och hal kulle när den tiden kommer. När det gäller kaminen är det murningen kvar nu. Det finns ingen anledning att tveka där heller nu när man nu kommit såhär långt.

Städar ur trädgårdsförråd när vi kommer hem. K rensar bär. Fixar ett lås på en dörr sen som varit trögt och svårt en längre tid. Klarar av. Prickar av. Fortfarande euforisk över att kropp och ögon fungerar som de skall.

Nu bära in det frostkänsliga. Sen ledig och lös och kanske rent av mätt vad det lider. Somnade inte ens igår. Otroligt egentligen. Men ibland händer det tydligen på riktigt faktiskt.

En god dag.

Categories
Swedish

Syftet

Det handlar egentligen bara om kaffe ute, bulle och utsikt. Lingon saften och sylten är bara bonus.

Categories
Swedish

Hej då låtsaskontoret

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hållpunkt

Når den milstolpe jag hoppats på denna fredag. Lugnare helg alltså utan funderingar på det som pågår. Kan somna med gott samvete där på den gröna IKEA soffan. Om jag vill. Men vill, det vill jag sällan. Somnar ändå. Oftast. Om det är fredag.

Men koden incheckad nu. Överförd till Trumps Amerika. Fortsättning på söndag. Trotts Trumph’s omedvetna inblandning i det hela.

En härlig vecka. Jag har mestadels kunnat finnas i mitt. Riktigt djupt inne i det där tillståndet där det bara flyter och flyter och flyter. En drog är det där tillståndet. Beroendeframkallande. Känner igen det både från musiken och från skrivandet. Allt blir som bästa om det görs när man är där. Det hindrar dock inte att man gör saker när man inte är där också. Fast om man jämför verkningsgrad består rutinarbete av en bråkdel av den mot den inspirerade delen. Så nog kunde man tillåta sig att vila under rutinperioder. Egentligen. Liksom.

Imorgon bil till andra berg och kullar. Har man tur får man en kaffe med utsikt över Hälsingska milsvida berg som dopp därtill. Det finns ingenstans som en kaffekopp smakar bättre. Det har jag påtalat tidigare. Det här är nämligen Hälsinglands tak. Här bor jag.

Har varit lite si och så med läsandet den här veckan. Jag har kommit upp en bit efter tolv. Aningen utmattad. Men greppat boken såklart efter medicin, tandborstning och kattbortskämmande. Men som mest klarat ett kapitel. Nope, det beror inte på boken. Den är helt OK. Det handlar bara om min slöhet. Troligen. Eller kanske handlar det bara vilja. Slöläsning.

Det enda som finns i kalendern för nästa vecka är sophämtning. En höjdpunkt. Men bara det bruna kärlet. Den riktiga höjdpunkten inträffar annars bara fyra gånger per år. Numera. Sen komposthämtning infördes. Jo. Alltså när man får ställa ut också det gröna kärlet. Då blir man ivrig må ni tro. Hoppar av förväntan rent utav. Men det där inträffar visst inte förrän i oktober någonstans tror jag. Ingen ide att börja euforiskt hoppa redan nu alltså.

Återstår idag gör bara nedstängning av låtsaskontor, hämta en IKEA (vad annars) kasse ved och vandra upp för trapporna och inmundiga fredagsmaten. Så enkelt kan en ocool gubbes liv vara. Ingen nytta alls har jag gjort idag. Inga kronor har jag tjänat in. Än mindre några dollars eller yen. Det där med bristen på pengar in på kontot är såklart en av de sämre sakerna i mitt liv. Man kan troligen önska att jag haft ett större intresse för just den delen. Eller valt sysselsättningar där folk är beredda att betala för det som kommer ur mina händer. Spelat in dansmusik alltså. Skrivit om mord. Programmerat appar för sexsugna. Eller något annat åt det hållet. Nästan alltid handlar det om hur gärna man vill sälja sig. Vilket pris man har på sig själv. Mina Drömmar Är Inte Till Salu handlar väl just om det. Men priset betalar man alltid ändå på något sätt. Det kommer man aldrig ifrån. Jag tycker nog man skall följa sitt hjärtas röst åtminstone så ofta det går. För det går inte alltid. Men lyssna. Tänk inte så mycket (men lite). Följ med bestämdhet. Mitt råd till alla.

Trevlig helg!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det är fredag

Så varför inte. Liksom.

ps För att ni inte skall tycka jag gluffsar i mig för mycket så åt jag upp två bullar innan jag tog den här bilden. jojo! ds

Categories
Swedish

Björn med vit päls fångades på bild | Aftonbladet

Veijo Toivoniemi lyckades nyligen med det nästan omöjliga: att fånga en sällsynt vit björn på bild. – Det var förtrollande. En oförglömlig upplevelse, säger han till tidningen Ilta Sanomat.

Source: Björn med vit päls fångades på bild | Aftonbladet

Varenda jägare tänker “Tänk om man fick skjuta den!”. Det är därför en sådan som jag aldrig skulle kunna bli jägare.Jag har en annan syn på vem jag själva är och min position i världen. Mer samma mindre hierarkisk stege.

Ett vacker djur tycker vi båda med säkerhet dock. Men åtminstone jag måste inte äga allt det vackra alltså.

 

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tänk

Känns som man kammar hem åtskilliga vuxenpoäng när man både läser och intresserar sig och uppskattar ett inlägg som detta.

Det går utför.