Categories
Swedish

Klagar

woman in gray tank top
Photo by Andrea Piacquadio on Pexels.com

Allt är lugnt på kullen. Ljusdal tur och retur är inga problem. Kommer hem med fågelfrö och bröd. Äter upp brödet till lunch, eller i alla fall en fjärdedel, spar fågelfröna till imorgon. Tar tid att fylla automaten. Har inte. Behöver sitta på kontoret. Det får prioritet över fylld fågelmatare. Barmark, så det borde finnas gott om mat till småfåglar ändå.

Det är gott att leva. Finns inte mycket att klaga på här på kullen. Har jag verkligen förtjänat den känslan? Ja det har jag tamefan.

Imorgon vaccination alltså. Är inte stickrädd. I grundskolan brukade man skrämmas med de där “tjocka sprutorna“, samma sak när man ryckte in i lumpen, men de har aldrig varit ett problem, troligen inte för någon inte ens för dem som försökte skrämmas med dem.

Någon annan skrämmer med Elpriset rusar i söder – över 9 400 procent högre än i norr Jodå, det går alltid att hitta sådana tider. Det är bara att avvakta och leta. Men tittar man på månadsmedel och lokala temperaturer så jämnar de där siffrorna ut sig ganska ordentligt överförda till uppvärmning. Men på politiker verkar alltid sådana där skräckrubriker fungera. Att det är våra norrländska skogar som är fyllda med snurrande vindkraftverk, våra uppdämda älvar som har vattenkraften, det bryr sig inte en kotte om söder om Gävles infart.

Klagade jag nu? Ja det gjorde jag nog. Det var som fan…

Brukar bli musikmakarsugen så fort jag upplever en konsert. Men suget uppstår inte efter den senaste konserten. Har lite material att jobba med och då brukar suget vara som att ha en dammsugare i röven. Men lugnt nu alltså, flödet går åt andra hållet, fiser mest några stilla stinkare som mest. Och det kan ju visserligen vara rock’n roll, men utgivningsbar musik tenderar det aldrig att bli av detta.

Efter att sprutan är avklarad imorgon hoppas jag på en hel dag i kodandets tecken. Om man till den tid som gives under torsdagen adderar en fredag så finns det möjligheter att få till ett och annat. Det kräver då såklart tysta telefoner och ännu tystare ringklocka vid dörren. Nu brukar inte dessa vara ett stort problem. “Trettio vänner blev tre…” skaldar Winnerbäck. Ja något ditåt hände väl här också. Fast tre skulle ha varit en överdrift. Mer nära noll. Fast började nog på tio någonstans också så det är ändå logiskt.

Känner människor gör man ju också. Rätt många. De man säger “hej” till. Kompenserar för det andra. Lite. Inte mycket. Nope.

Visa dagar frågar man sig om det är värt det. Är det det? Att offra allt, nåja mycket för en fix ide. Nej troligen inte. Men de dagar man frågar sig det där, är ofta också de blå dagarna. Under blå dagar är kreativiteten som störst. Alltså kodar man som en gud de dagarna. Blir glad. Blir rosa och gul i sinnet. Min älsklingsfärg är nämligen gult. Fast nu är man alltså rätt deppig i sinnet konstant. Alltså är man blå nästa dag igen och så snurrar det där runt. Rätt vad det är har det gått tjugosex år. Och man fattar ingenting. Fortsätter bara. Inbillar sig att man kan nå “klart“.

Men något måste man ju göra under ett liv. En del tar tabletter för att orka leva. Andra dricker. De riktigt hårt drabbade springer maraton eller bygger superkroppar. Sådana som jag kodar. Visst, lite synd om oss allesammans är det ju. Men mest synd om är det om dem som går om kring och tror att de är något till och med efter tjugo år fyllda. De har stor besvikelse att hämta senare i livet. Ända sättet som står till buds är att ge upp tidigt i livet. Men vandra på ändå för att man kan och måste.

Fast innan tjugo bör man å andra sidan tycka att man är bäst i världen. För vem blir man annars efter?

Jag är fortfarande trött efter helgens äventyr. Tänker därför ge upp alldeles strax och släcka ner ljusen här på kontoret och söka upp den goda sängen där uppe. Den där som man skulle sova som på moln i alltså. Kröp till korset i helgen och inhandlade en hårdare bäddmadrass. Molnkänslan avtog markant och man kunde (faktiskt) sova istället i den. Kändes inte ens som man höll på att ramla av det där “ljuvliga molnet“. Den känslan infann sig nämligen tidigare så fort man närmade sig en långsida. Då gällde det att snabbt kravla sig in mot mitten igen. Den som kravlat runt på ett moln vet hur jävla lätt det är att kravla runt där. Det blev mest rörelser a’la mask. Man tröttnar på sådant. Kräver lite värdighet även liggandes. Hoppfullt nu alltså.

Den enda frågan som kvarstår nu är om man skall ta sig en macka innan man lägger sig… det var nämligen ett förbannat gott bröd jag köpte idag…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ensam

majestic view of jagged mountain peaks
Photo by ox r on Pexels.com

K tar bussen redan vid halv sju så när jag vaknar kvart över sju är det tomt och tyst i huset. Katten ligger iof strax bredvid mig i sängen. Men tyst och stilla ligger hon där, inga mardrömmar där inte. Tänker att man skulle kunna somna om. Men nu för tiden ligger det inte för mig. Det händer bara i den gröna IKEA soffan. Undviker den till vardags just av den anledningen. Omfamnas av den på helgerna.

Att vakna upp i huset och vara själv ger en påminnelse om ensamheten, hur den känns. Såhär en gång då och då är det såklart inget problem, men om man alltid hade såhär. Åt sin frukost själv. Åt sin lunch själv. Åt sin middag själv. Hörde något dumt på Rapport på kvällen och hade ingen att säga vad man tycker om saken till. Allt det där lilla som man tar för givet. Man blir knäpp av ensamhet. Helknäpp. Ja och det går fort. Sett det mer än en gång.

Nu är jag ändå solitär hela vägen från lilltån upp till hjässan. Men det där är den självvalda delen. Det är en stor skillnad där. Påtvingad ensamhet är till och med dödlig. Den självvalda skönhet.

Helt klart skulle man väl socialisera mer om man var själv. Gå med i någon pensionärsförening. Sitta av möten i några andra föreningar. Göra sådant där. För att träffa folk, interagera. Det skulle inte gå att leva på annat sätt.

När jag vandrar ner för trapporna, öppna kontorsdörren, då spelar allt det där såklart ingen roll. Här krävs ensamhet för att få något gjort. Det jag gör och har gjort skulle inte vara möjligt annars. Men det är en eftergift. Tro inte annat. Jag hade valt människorna alla gånger om det gått.

Om en dryg timme skall jag ge mig av mot Ljusdal. Jag skall hämta hem K och köpa solrosfrön till småfåglar som pickat på fönstren och krävt sådana sedan september. Men det gör man nu så gärna. Vad vore världen utan fåglar? Vi får hjälpas åt nu när vintern kommer och prövar vår motståndskraft och vårt tålamod.

Konstaterar igår att det ändå inte är en så stor skillnad på att gå ner hit till kontoret som sjuttioåring än som det var att komma ner hit som sextionioåring. Åtminstone det känns ju skönt. Kanske finns det hopp. Suget är i alla fall detsamma. Tiden mer knapp. Just det jäktar mig en aning. Finns så mycket jag skulle vilja hinna med. Allt hinner man såklart aldrig med. Det har jag ju lärt mig. Livet är för kort. Man får välja. Ofta svåra val. Men lite till, snälla, liksom.

Categories
Swedish

Efter ett liv som lärare – nu går Björn Ersmar i pension – Söderhamns-Kuriren

”Det första jag ska göra är att städa garaget.”

Source: Efter ett liv som lärare – nu går Björn Ersmar i pension – Söderhamns-Kuriren

Atmosphere in Rock, ja inte var det något vi kom på. Nope jag stal det från den här mannen… Nu när han är pensionär kanske han kan förlåta.

Mer tid att läsa Fantomen har han nu hur som helst och det är ju alltid en tröst.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Människor

Alla som följer bloggen vet att jag är människoskådare i första hand. Att ett stort intresse i mitt liv är att studera människor. Vanliga människor i vanliga situationer. Kändisarna skiter jag egentligen i, men man kan ju – om man vill – se dem som helt vanliga omärkvärdiga människor också och då kan också de flesta kändisar bli rätt intressanta de med.

I helgen får jag mitt lystmäte när det gäller det där. K har fixat en helg på hotell i Gävle. God mat. Champagne, Winnerbäck-konsert. Det är ingen hejd på alltsammans.

Winnerbäck gör såklart det han skall. Jonna på trummor imponerar (vilken energi!!!!), de övriga i bandet med. Fast vi har sittplatser högt upp. Man missar den där närheten som känner nere på golvet. Å andra sidan är det vilsamt för benen. Att stå i två timmar bland en hopande skara glada fans orkar man kanske inte längre. Mycket nöjd med konserten blir vi hur som helst.

Efter konserten är det såklart alla dessa vanliga människor som fascinerar igen. Jag skulle kunnat stå där och beskåda tills den siste lämnat arenan, men någon måtta får det också vara på människoskådande.

Ett gäng fans väntar redan på morgonen utanför arenan i snålvärmen och blåsten. Jag kan inte låta bli att älska de hängivna. De har så mycket mer liv i sig än de halvdöda. De kurar ihop sig framför en dörr inlindade i filtar. Hade jag varit “artisten” hade jag ordnat så att de kunde få köa inne i värmen. Det vore inte ens att be någon äta upp hela ens hand, bara snällt. Hade nog slängt ut en macka till dem också. Jag menar tjänar man någon miljon på det hela så… det är ju fansen som hostar upp de där stålarna ändå. Vinstdelning ligger i tiden.

Gävle är lagom stort och rätt trevligt. Efter konserten drar Winnerbäck och vi till samma gata. Han hoppar av vid Tennstopet, vi vid hotellet. Vi är olika tränade och aldrig mötas de tu. Efterfest orkar vi inte med längre.

Frukost på hotellet dagen efter är ett annat utmärkt tillfälle till att studera folk. Njuter till fullo. Gott bröd. Gott kaffe därtill. Får slita mig till slut dock. Kan anses vara förargelseeväckande beteendet om man sitter där och stirrar för länge. Man får hålla igen. Tvinga sig.

Utcheckning.

Sen Falun. Långsträckt men trevligt.

Sen Borlänge. Mat (sushi) och en fantastisk cappuccino.

Hem. Resan över skogarna i mörkret känns alltid som den sista under älgjaktstider. Kommer man att överleva detta!? Man sitter på helspänn under alla milen. Slut när man anländer hem och kan slappna av. Det var inte får namn som kom upp denna kväll. Det är andras bilar som får klippas upp.

Men en alldeles förträfflig helg är och blir det. Tankad är man med alla möjliga typer av intryck. Man behöver det där ibland. Det är så mycket enklare att sätta sig på sin kontorsstol och koda vidare efter de där tankningarna av själ och sinne. Man har återvunnit sin jämvikt och sitt lugn.

Dagen efter, igår när du läser detta, går förbi som vilken annan dag som helst. Jag är mycket nöjd med det. Lugn är det enda jag begär. Jag har inget behov av att stå i centrum. Andra gör det så bra. Så många längtar dit. Jag har aldrig varit en av dem.

En ny era har börjat. Fast allt känns såklart precis som vanligt. Men eftersom jag faktiskt gillar nästan varje dag jag får här på min kodarverkstad så kan jag inte säga att jag är direkt missnöjd med den saken. Nope, det är hur bra som helst faktiskt. En dag i sänder…

Categories
Musik Swedish

Från världsturné till Hovsätter – möt trummisen Jonna Löfgren – Ljusnan

?Glasvegas och Winnerbäck ?Nya hemmet ?Första barnet

Source: Från världsturné till Hovsätter – möt trummisen Jonna Löfgren – Ljusnan

Vilken otrolig jävla bra trummis detta är!!!!!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Día de los Muertos

vibrant dia de muertos celebration in mexico
Photo by Christian Israel Palacios Resendiz on Pexels.com

Idag firas Día de los Muertos, De dödas dag. Tänk att vara född den här dagen. Måste vara nedslående och forma ens livsgärning.