Har en sådan där magisk programmeringsdag igår. De man lever för. De man kan dö för. Tyvärr verkar de komma mer sällan nu för tiden. Förr var det nästan alltid där. Var lätt att nå. Nu kan jag få vänta ett tag på dem. Oxdragarkodning. Jodå, saker blir gjorda under de vanliga dagarna också. De är väl de som “skiljer pojkar från män“. Men när de där dagarna med flow kommer så sker det så mycket och allt sker utan minsta ansträngning. Den ansträngning och möda man hela tiden får använda inre kraft för att hålla igång under mellantiden.
Fenomenet med flow är underligt. Jag känner igen det från musiken. Från skrivandet. Det är exakt samma sak som i kodandet. Exakt samma känsla. Det stora skapas i de ögonblicken. Men båda sidorna behövs. Mycket av det nödvändiga arbetet utförs i svackorna.
Man hör ganska ofta att “det är bara hårt arbete” som leder till resultat. Sitter man och väntar på inspiration så blir det ingenting. Och det där är såklart delvis rätt. I alla fall om man inte använder väntetiden på inspirationen till att göra något. Men den som aldrig upplevt flow har aldrig varit kreativ en enda sekund i sitt liv. Aldrig fattat. Och man kan ju inte annat än tycka synd om en sådan människa. Det måste vara som att leva i en värld utan färger. Som att bara vara “ingenjören“.
Jag hade en arbetskamrat för länge sedan som var helt beroende av inspirationen. Under större delen av projekten lekte han mest. Det blev inte så mycket gjort helt enkelt. Men mot slutet av projekten vaknade han liksom till liv. Dygnade. Ibland mer än en natt. Skrev sin kod. Nästan alltid mästerlig. Missade aldrig en deadline. En av de bästa programmerarna jag känt.
Fast chefer gillar ju inte sådant där. De vill ha kontroll. En kund jag hade krävde dagliga detaljerade rapporter. Jag vet inte vilka rädslor som drev det där men bra blir det liksom aldrig. Det är ungefär som de där som frågar “hur går det” tre, fyra gånger per dag. Fläskhjärnor.
Bäst blir det alltid om man vet att man har stöd bakifrån eller uppifrån eller vilka det nu är som håller i ett projekt. Att det finns tillit. Att det finns förtroende. Då skapar människor som bäst. Med det ansvaret så växer och utvecklas också människor. Det krävs såklart chefer som är trygga och supportande. Annars går det aldrig. Jag har haft en sådan under min programmeringskarriär. En enda. Men vi gjorde storverk under hans ledning. För övrigt en riktig tuffing. En som ställde hårda och tuffa krav.
Fast å andra sidan “skit samma“. Mitt flow är mitt. Ditt är ditt. Tro och tänk vad du vill. ALLTID!
Måndagen gick bort. Fredag går bort. Fem veckor efter det. Så tisdag, onsdag, torsdag. Det är de dagar man sätter sitt hopp till. Skall det jobbas så är det då. Problemet med semester. Att hinna till en punkt innan den börjar som gör att tankar och idéer kan stillas där uppe i huvudet. Värdelöst om oföljda trådar ligger och skräpar när en semester börjar. De vill så gärna följas att de tar över ännu mer när man inte vill att det skall göra det än när man vill följa deras vindlingar.
Hudiksvall igår. Ljusdal, Stocksbo, Karsjö också. Man får se världen när man har Renault serru. Men inget fel på Hälsingland kan jag konstatera. Allt fungerar som det skall. När man kommer nedåt dalgångarna ser man dessutom mer av landskapet än man gör här där det är skog överallt. Skogen har definitivt sin charm. Men det har verkligen de öppna landskapen och sjön också.
Måste sätta på värmen idag. Ingen kan gilla det. Definitivt inte en fryslort som jag. Två hål i väggen får fungera som ställföreträdande sommarvärme. Med byte av värmeslag i huset så är det för övrigt de där två hålen man skall förlita sig på föröver. Levererar de inte… ja då vetefan… Fast nåja. finns eldstäder och ved att ta till. Min krisberedskap. Borde kanske köpa en låda kex och kanske några kilo spagetti som världen ser ut just nu. Alla verkar vilja framkalla osäkerhet och ett världskrig. Hökarnas årtionde. Hökjävlar. Såg morfar en, hand som var bonde och ville skydda hönsen, en hök, tog han bössan, rusade ut och sköt den. Så brutal är nu inte jag. Fast ganska många generaler och deras likar skulle jag kunna tänka mig att medicinera ner i lugn och apati.
Försöker alltså koda idag. Men tvättar veckan tvätt också. Samt tömmer den stora pelletsbehållaren på pellets. Det blev några säckar kvar. Oklart vad man skall göra med det som är kvar. Vi har iof en sådan där eldkorg. Men tycker att det där fungerar lite si och så. Trötta och flämtande lågor som mest. Skall de vara brasa skall det brinna som ett vattenfall brusar.
Tömningen av behållaren består i att komma ihåg att byta den säck som pelletsskruven fyller. Man försöker slippa skotta såklart. Glömmer man byta den där säcken så kommer allt ut på golvet och man får skotta i alla fall. Men lämpligt då med tvätt för då måste man ner i källaren med jämna mellanrum ändå för att byta tvätt. Maskinerna är våra vänner.
