Jodå, jag överlever bytet av bromsok, eller snarare, är det väl provturen efteråt där konstaterad överlevnad läggs till handlingarna. Men skönt. Saker satt lagom fast. Lagom fast klarar också en klåpare som jag. Resten av jobbet är liksom aldrig ett problem.
Egentligen är bilreparationer något jag bestämt mig för att INTE göra själv efter att vi köpt den här bilen vi har nu. Hur roligt är det liksom? Så det har lämnats bort. Men sen kommer snålhedman fram. Det är dyrt att lämna bort. Åtminstone det enkla kan man ge sig på själv. Så på det viset får det nog bli ett tag till. Kräver dock visst inköp och kompletteringar av vertygsarsenalen. Ja och tid. Vem har tid i min ålder? kan man iof fråga sig.
K får ut de mesta av blommorna och annat. Lasten av måsten på axlarna lättar alltså betydligt den här helgen. En första gräsklipparrunda återstår dock. Tänkte ta tag i det idag, åkte ner till macken för att fylla bensin i min gröna fina gräsklippardunk. Då började det regna. Nåja, vi försöker imorgon igen. Det tricket har fungerat tidigare. Det enda sättet att bli av med måsten som tynger axlar är att klara av dem ett efter ett. Jobbigt nu i dessa tider, men så är det alltid. Maj och juni är månaderna när allt verkar behöva göras samtidigt. Skitsamma måste man faktiskt tänka. Ta tag i de viktiga sakerna först, hinna det man hinner.
Ser en norsk film igår. Kvinnan i familjen är döende i cancer. Mannen försöker vara en god partner. I en scen i en bil frågar kvinnan mannen om han varit otrogen någon gång under deras förhållande. Ja och det har han varit en gång. En sådan fråga kräver såklart en motfråga. “…och du?“. Kvinna svarar att hon aldrig varit otrogen. Det är värre än så. Jag har varit ordentligt kär i en annan människa. Hade jag följt de känslorna hade jag lämnat dig. Snyggt upplagt tycker jag. Betydelsen av “otrogen” i strålkastarljus. Filosofisk funderingar. Gillar sådant.
Molnen hopar sig på himlen här utanför. Det finns alltså alla möjligheter att vi får bästa möjliga programmerarväder. Jag blir lycklig av sådant. Det vet all som känner mig. Det är alltså bara att ge sig hän. Leva fullt ut. Kanske är också det en slags otrogenhet. Det är svårt att leva lika gott som man vill.
Bara för att den effektiva arbetstiden den här veckans skall bli så få timmar som det möjligen går så åker vi till Bollnäs idag och handlar sommarblommor.
Men vafan, det där är en alldeles egen lycka. Jag ler inombords ända bortåt slutet av oktober ofta över blomprakten. Så även om det blir dyrt idag, som varje år, så får man slå ut det där över alla månaderna innan vintern och då är det inte värre än annat man unnar sig.
Nu på kontoret då. Skall fortsätta efter genombrott jag hade igår. Genombrott är ljuvligheterna i livet. När vägen framåt liksom öppnas och det bara är att köra på. Lika frustrerande kan tiden vara innan det lossnar. “Varför i helvete fungerar det inte?” Oftast den känslan. Man läser, testar, läser, testar igen, ger sig inte tills det då plötsligt liksom faller in ett speciellt ljus på saker och ting och landskapet öppnar sig. Vrånghetens seger över lättjan.
Jag gläds alltid med de unga studenterna. Önskar dem vackert väder. Lev nu tänker jag. Så härligt att se att folk firar. Man har alldeles för få tillfällen i livet att fira på. Man bör ta till vara på varenda ett.
Så jag tittar på varenda bildserie. Ser på varje film. Uppklädda glada människor på väg ut i livet. Nog piggar det upp alltid. Kan inte få nog.
Fast skall jag rannsaka mig själv så skulle jag säkert inte deltagit i det där själv om det varit min tid. Jag är nämligen en sur och “trökig” jävel som ingen tycker om. Men någon skall ju vara det också. Min tid på de där arenorna sammanföll turligt nog med proggrörelse och protester och de enda studentmössar som togs fram på den tiden var de nu gulnade som erövrats för minst fyrtio år sedan. Den som visade sig i en nyinköpt vit utsatte sig för risken att bli stenad till döds som borgarsvin. Dumheter alltsammans såklart. Fira livet för i helvete.
Ja jag behövde alltså inte ens anstränga mig för att undvika den där glädjen och festen. Vi kunde möjligen sträcka oss till att äta en finare middag tillsammans med kamraterna. Men eftersom jag var vegetarian och de flesta inte visste vad i helvete en sådan äter när han/hon går ut på krogen så fick jag oftast två kokta potatisar och en urkokt sparris när alla andra åt filé mignon och andra festligheter. Men man valde ju livsvägen själv och fick stå sitt kast. Turligt nog var vinet köttfritt.
Men nu har jag inte tid med det här. Så det så. Sandkonst må anses ha mindre värde av många men tar ändå tid att åstadkomma. Serru polarn!