Jag brukar hylla Ljusdals musikliv. Ja och nog är det i sin mångfald och kvalitéer värda många hyllningar. Det finns liksom lite av allt och det mesta håller sig på en hög nivå.
Läser en lokal annonsblaska idag. Den innehåller alla sommarprogrammen. Alla återkommande lokala konserter har samma artister som de haft åtminstone de sista fem åren. Vilka de är beror lite på arrangören. Men helt säker kan man vara på att deltagarna alla ingår i kapellmästarens/arrangörens bekantskapskrets. Om de nu inte skulle gör det och budgeten av någon anledning har ökat ett par hundra procent då är det samma gamla vänner plus Engmans Kapell, Östen med resten eller Krantz. Fantasin räcker inte ens hela vägen till Per Persson. Ja och definitivt inte till någon utanför den glesa skaran.
Suck säger man på det tycker jag. Dubbelsuck rent utav när det finns så jävligt många sköna härliga unga musiker som inget annat vill än att få spela inför publik.
Inavel leder sällan framåt. Snarare bakåt. Ja rent av med bestämdhet bakåt. Kortlekar bör kuperas hårt. Man bör försöka undvika den där enkla lösningen på problemet som det innebär att ringa samma vän igen. Det spelar ingen roll hur bra han eller hon är. Släpp fram det nya. Det fräscha. Det annorlunda. Saknas uppslag på annorluinda och/eller nya akter så kan jag rekommendera en titt på Hälsingetoppen för inspiration.
För egen del skiter jag nog i de där konserterna i år. Orkar inte med mer vänskapskorruption faktiskt.
