En o-cool gubbe

Jag tänder skrivbordlamporna. Kör igång skärmarna. Tänder ett ljus. Musik. Och så är man där igen. En ny vecka är igång.

HURRA!

Köper en kasse godis. Dock ingen tårta. Eller semla. Men borde klara mig under helgen. Ja i alla fall idag. En dag i taget. Eller hur?

Tar bilen ner till affären såklart. Men borde går. Men går inte. Fast funderar på att göra det. Alltid något. Sådant ger poäng.

Men fredag här på kullen. Arbetsvecka börjar dra sig mot sitt slut. Det är det enda dåliga med den här dagen. Men annars. Ledig. Lördag. Ja det ser jag fram emot. I alla fall om det finns något kvar i den där kassen med godis. Ja och plats i soffan för horisotalutsträckt äldre ocool gubbe med filt.

Fast kallt när man går ut. Fast bara sju. Minus. Fy fan för vinter. Tycker både katterna och jag. Stannar inne. Om vi kan. Ja, om vi inte behöver godis.

Kodandet flyter på bra. Paket rör sig i luften här på kontoret. Extra många. Rör sig rakt genom min “ärmliga” person. Stärker eller försvagar. Jag vet inte. Men lite varmare borde det i alla all bli i kroppen. Vattenmolekylen. Dipol. Känsligast i 2.4MHz området. Wifi. Jodå. Svänger och hoppas. Själva definitionen på värme. Jag ser en yster dans av alla vattenmolekyler i min värld. Som små små tomtar dom med. Vattentomtar. Fast utan mössa. Japp.

Fast mat nu. Lunch. “Mat” kort och gott hette det nog “hemma” i Edsbyn. Heter kanske fortfarande. Det var finare folk som sa “lunch“. Man har alltså själv blivit en härmare av de där som är lite bättre. Har man fått uppnäsa också måntro? Ger mig fan på det.

Ja äta måste man i alla fall. Om man inte vill bli smal. Smalare personer dör av cancer. Tjockare överlever. Tyvärr är det så att fetare oftare får cancer. Aldrig får man vara glad. Gäller vist allvarlig Covid det där också. Ja och andra svåra sjukdomar. Inte dåligt alltid att ha lite att ta av när det behövs. Om man blir gammal t.ex. Då är det bäst att ha tjugo plus på kontot innan man hamnar på hemmet. Sen går man ner. Har visst med aptit att göra. Undertecknad har inte noterat en nedgång i själva aptiten. Betyder det… nåja troligen inte.

Men nu går gammelkatten och jag upp för alla trapporna och letar lite mat. Motionerar. Utan träningskläder. Rör oss lite hurtigt sådär. Höga knälyft och studsande gång. Ser någon oss genom ett fönster så tror de i alla fall att vi sköter om vår hälsa. Alltid något tänker man.

Men då så. Hörs vi inte innan så får jag önska en trevlig helg till “mina” läsare. Ni vet redan – hoppas jag – att det finns viktigare (och trevligare saker) att göra än att sitta här och läsa. Gör det!