Categories
Betraktelser & Berättelse

Imorgon

Jag plockar fram en ljusslinga. Vi brukar bara ha en nu för tiden. Lagad några gånger såklart. Det mesta hänger med på övertid här. Inget att gråta över. Men nu idag, den fungerar utan ytterligare fixande. “Grattis” säger jag till mig själv. Skall passa på att sätta upp den innan det blir kallare. Annars står man nästan alltid dår på kvällen första advent när kalla vindar sticker knivar rakt igenom en och slingor är det sista man vill hålla på med. Tänkte alltså att nu har man några dagar på sig. I dagsljus och plusgrader. Sen kan man väl göra en ansträngning och tända den då den där dan när det är dags för det.

Nej jag får inte ha den blinkande i år heller. Nedröstad. För kitchigt. Håller väl med. Egentligen. Men är lite barnslig. Eller mycket barnslig. Ärlighet varar längst. Gillar blinkande ljus och färger alldeles för mycket för att egentligen inte åtminstone vara hedersmedborgare i Las Vegas.

Imorgon en månad kvar till jul. Som det ser ut blir det den konstigaste julen i mannaminne. Men vi klarar nog det. Julen är ändå bara ett påhitt. Det finns fler dagar på året då man kan umgås, äta och utföra löjliga ritualer. De som får vara friska och överlever det här har väl ändå fått en julklapp som heter duga.

Förresten har jag för mig att jag får blinka lite med ljusslingan en liten stund på självaste julafton. Måste höra mig för med familjerådet om det gäller i år också. Hoppas. Det är de små glädjeämnena som får mig att le.

Första året vi bodde här så veckopendlade jag till Stockholm. Då var den här tiden fantastisk. När man svängt av vid Tönnebro så kom alla de där ljusen i det svarta. Och innan man var framme i Bollnäs så var man fullständigt all-in på julstämning. När man fortsatte västerut förbi Edsbyn ökade dessutom alltid snömängden och det gjorde ju den inte den där känslan mindre bubblande. Mycket slingor och ljusstakar var det då också hemma.

Men sen har det avtagit. Barn har blivit ganska stora. Man uppskattar annat. Det är en helt annan sak med små barn och jul. Länge sedan nu. När vi hade höns brukade vi koka en full kastrull med spagetti till hönorna på julafton. Det blev ett fasligt liv och spring och kackel i hönshuset när de fick så stora mängder “mask” sig serverade. En glädje för givare också. Som det alltid är.

Tomtegröt har det varit många år också såklart. Utsatt på julaftonskvällen. Nej jag tänker inte tjata om Tomtens Dagbok i år. Men tomtegröt blir det kanske. Man bör hålla sig väl med småtomtarna i tider som dessa.

Jag kände en slags magi i luften under alla år under julen. Kanske var det folks förväntningar och längtan som man kände. Det hade väldigt lite med Jesus att göra. Att gå ut på julnatten kändes mycket speciellt. Vi gjorde det ofta. Men sen så försvann den där magin någonstans. Poff bara. Och jag har sökt den sedan dess. Nu är julen mest som vilken helg som helst. Kul mest bara för att vi samlas i familjen och umgås. Magin är däremot som bortblåst. Synd. Lämnade en stor tomhet efter sig. Jag har för mig att jag sjunger om den där magin i låten Ett brev.

Jag känner magin varje jul,
trots att religionen och Jesus
är mig fjärran.
Jag har känt den i
Stockholm och New York
och jag tror att känslan
är densamma
i hela världen.

osv

Ja, ja, jag tjatar. Skrev en jullåt under många år. Der där var en. I år blir det ingen. Men vem vet, kanske tar upp det där nästa år igen. Om man finns.

Men jul snart alltså. Efter det kommer semlorna. En himmelsk tid. Där finns magin kvar med stor tydlighet. Det är bara lyfta av locket på en färsk semla och fara iväg till den magiska världen av njutning. Härliga tider.

Nu skall jag sova. Eller läsa. Ja fylla pellets.

Categories
Musik

STIM och de stora pengarna

Jag ler lite för mig själv. 1.41:- Ja jävlar! 🙂

Categories
Visdomsord

Utvecklare och entreprenörer

An entrepreneur is someone who will jump off a cliff and assemble an airplane on the way down.” ? Reid Hoffman

A developer is someone who will jump off a cliff and tweak their editor config on the way down.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Thanksgiving

white wooden door with a wreath
Photo by Gabby K on Pexels.com

Kamrater i en annan del av världen längtar efter Thanksgiving. Nyss Indien med sin Diwali. Jag tar åt mig dom båda två. Inte det religiösa dock. Jag må tro på ett universum som är en intelligens i sig, han/hon/det/gud/jämvikten, men allt annat skiter jag fullständigt i. Varje uns av det där har bara fört med sig elände för människorna. Allt finns och existerar. Följer några enkla lagar. Sen är det inte mer med det. Men gott så. Åtminstone för undertecknad.

Fast det är något speciellt med Thanksgiving. Det är nästa en del av en. Man har sett så förbaskat många Amerikanska filmer där det varit Thanksgiving så att man nästan tror att man firat det där massor av gånger fast det egentligen är firat noll gånger här på hemmaplan. Det är som en gul New York taxi. Man vet allt om den. Känner till hur det är att sitta i den. Hur den doftar. Men åtminstone jag har aldrig färdats i en. Ännu. Eller Amerikanska villakvarter. Det känns liksom hemma med den där betonggångbanan som går framför husen. Men jag har aldrig gått på en. Ändå uppväxt med den.

Så det är nästan så att man firar Tanksgiving.

Diwali visste jag inte ens existerade för så lite som tio år sedan. Men open source är vänskap också över gränserna och man får också sådan info till sig. Lär sig gilla. Vill fira. Men annars vet man ju inte jättemycket om Indien såklart. Kunskapen baseras mest på ett gäng fördomar. Man får jobba på det där. Varje dag och varje minut.

Men på torsdag så får man väl alltså sända en god tanke åt Amerikanerna. De gör så gott som de kan och nog ser det nästan ut som om de är mitt inne i en stadskupp just för tillfället. Jag känner bra människor där borta. Önskar dem bara gott såklart. Gillade dessutom systemet och möjligheterna som fanns där tills jag själv gick där några kvällar efter gatorna i San Francisco och såg alla som inte fick ta del av den Amerikanska drömmen. Minns speciellt den unga kvinnan med ett litet barn tätt tryckt intill sig i ett gathörn. Redo för att sova en natt ute efter gatorna. Sverige, det som vi iof är på väg bort ifrån, är så mycket bättre med sin balansakt på knivseggen mellan socialism och kapitalism. Jämvikten igen.

Men vi firar inte Thanks giving. Inte Black Friday heller. Det där sista blir man oerhört trött på. Inboxen för mail svämmar över i dessa tider och det lär inte ta slut det där flödet igen förrän någon vecka efter jul. Eller riktigt slut tar väl spamfloden väl aldrig.

Man är hur som helst glad att man inte föddes som kalkon.