Day: 18 December 2020

Så börjar vi närma oss ett slut på en låtsasarbetsdag. Upp före sex och i säng långt efter tolv har varit melodin för dagen. En på så sätt längre dag i timmar räknat som på intet sätt räckt till som alla mina dagar under ett helt liv aldrig riktigt räckt till. Men såklart låtsasarbete känns aldrig som riktigt arbete. Kommer aldrig göra det. Den där tillfredställelsen av att känna att man gjort ett gott dagsverke är inte mig förunnat. Men tillbaks där om 318 dagar. Att få sätta epitetet “företagare” på mig själv igen ger kanske inte mer pengar i plånboken i mitt fall men en viktig identitet som saknas mig just nu. Mer begär jag inte. Att vara någon eller något räcker. Litet eller stort. Nope, bryr mig inte.

Jag har letat buggar hela dan. De är nästan alla av enkel natur men svåra att hitta. Det finns roligare saker att syssla med, absolut, men det här är också en del av det där som fordras för att till slut kunna plocka fram den där stämpeln som det står “klar” på. Har hoppats att jag skulle hinna klart mer till idag men nu ser det inte så ut. Men det finns två dagar till att ta till innan vapenvilan inträder den 23’e och kanonerna måste tystna. Man får låtsasarbeta på. Alltså.

Generellt alldeles för lite sömn den här veckan. Det kommer med all säkerhet få effekter så fort jag sätter mig i grön IKEA-soffa. Japp, jag ligger snart i densamma. Snarkandes. Men förhoppningsvis inte för länge. En halvtimme bör räcka. Om nu inte K vill se “På Spåret”. Då kan jag lika gärna dra till med en timme. Om jag nu inte håller mig vaken. Ibland händer det faktiskt även på fredagar för mig. Japp, ibland. Inte ofta. Väldigt sällan.

Men fredagskvällar är min heliga tid. Inte söndagar. Nej det skall vara fredag, och kväll. Efter halv sju. När jag stänger dörren till låtsaskontoret och släcker och tar ledigt. Utan tanke på att gå ner igen som annars. Ledigt. Vila. Samvaro. Fina grejer. Tror till och med att det finns kakor kvar. Råkade äta upp en burk till… Det där med karaktär. Eller brist på. Inget för mig.

Sex grader kallt ute. Lagom. Skall visst bli varmgrader imorgon. Så snart halt igen. Bättre om det håller sig i de här regionerna. Under tio. Stabilt däromkring är som bäst under en vinter. Faktiskt. Även för fryslortar. Fryser, ja det gör man som värst vid och omkring nollan. Det är fukten och blåsten som är frysmonstren. Inte kylan.

Ja, ja, ja. Dags att checka in koden. Låta en fara iväg till Amerika. Mer blir det nog inte idag. Men gott nog. Man får tycka det såklart. Inte vara för hård mot sig själv. Vi är bara människor. Rätt ynkliga varelser egentligen. Men gott nog.

Jag har bara en fråga. När kommer pengarna?

https://photos.app.goo.gl/eKTJ5rvZE6axbwAv5

Ljudet av fötter i torr kall pudrig snö… nope, det går inte av för hackor.

En decimeter julsnö i natt. Inte kan man hata. Inte ens som “vinterogillare”. Faktiskt skulle man kunna tänka sig att man plockar upp de där nycklarna till liftsystemet som man har i fickan och ta sig upp för backen som dagens förste och sen fara ner som en oskuld i nysnön innan folk och pistmaskiner, ljus och oväsen fyller världen.

För tystnaden råder här på morgonen. I alla fall efter att plogen har lämnat. Snön är lätt och pudrig. Ingen konst att skotta då. Fast någon större skottning har jag nu inte. 100 m2 kanske. Resten fixar plogen. Man är oändligt tacksam för det. Men allt det där är inga problem längre ändå. Jag har hittat min teknik som inte belastar högeraxeln. Skjuter på med högerbenet. Jobbar med vänstern. Det fungerar utmärkt. Numera när det inte ens gör ont. Lycka.

Man behöver bara åka några få mil härifrån, ner för backarna, så finns det ingen snö alls. Man vet ju såklart att det är många som vill ha nu till jul. Och visst är det stämningshöjande det här. Absolut så. Men det man tar för givet uppskattar man såklart inte till fullo. Vi fungerar så. Men jag får kontinuerligt frågor både från Tyskland och Holland om att skicka bilder på snö den här tiden på året så jag blir påmind om att detta är något man skall vara glad över. Är alltså glad.

Min sköna tysta morgon slutar med att jag fyller fågelmataren med Marcus sponsrade foder. Är lite stött över att det verkar smaka bättre än det jag själv brukat köpa, för det går kopiösa mängder just nu. Men Mälardalsfoder tror dom väl att det är våra malliga fågelbordsgäster. Har inte samvete att förstöra den saken med att tala om att säcken är inköpt här på ICA som vanligt. Dom kan gott få tro och vara malliga. Jag tror ju på tomten och är väldigt mallig av mig jag med.

Kaffe blir det när jag kommer in i ljuset och värmen. Slut på te. Men det skall väl gå det med.

Nu lever vi en fredag till fullo vänner.