Regeringen och samarbetspartierna tillsätter på tisdagen en utredning om hur ett förstatligande av skolan kan gå till, rapporterar Dagens Nyheter.
Source: Regeringen startar utredning om statlig skola – Aftonbladet live: Supernytt
Det är den enda självklara vägen för Svensk skola.
Mina barn och Greider säger “julfilm” om den här rullen. Ja jävlar. Ur led är tiden… Ja eller också är det möjligen jag som är det. Troligen det sista. Ja rent av säkert det sist nämda.
Tidigt insåg jag att när man inte kunde lyssna på P3 med behållning längre så är man på väg ut ur tiden. För några år sedan insåg jag att det där redan dessutom hade hänt. “Det finns ju ingen melodi i dagens musik” hörde jag komma ur min mun. Hmmm… var hade man hört det förr? Jodå, när man var ung såklart. “Dunka dunka.” sas det. Ja och just de där orden som kom ur min mun. Slutsatsen är alltså att man har passerat något slags gammelsteck där och då i tiden. Idag lyssnar jag överhuvudtaget inte på P3. Har inte hört en “bra” låt där de gånger jag försökt. Jo, “bra” säkert, men de är alla oomfamningsbar för mig. Gjorde för andra generationer. Precis som det skall vara. Såklart.
Så P4 får det bli. Om man nu skall lyssna på eterburet. Men man skriker så förbannat på radion idag. Oj… Säkert är det ännu ett sådant där ålderstecken. Jag minns inte… men antagligen skrek man så där förbannat mycket förr också. Fast då gillade man det. Man blev på gott fredagshumör av “Metropol” och annat. Jo Klabbe kunde väl skrika han med i sina grejer. Men man blev pigg som han av det. Men nu blir man irriterad. “Kan du inte lugna ner dig” liksom. Stänger av. Kör igång den där gamla vanliga tråkiga spellistan på Spotify som man hört förut.
Fast att inse att man är på väg ut ur tiden är ändå en sak. Det är fan så mycket värre att inte göra det. Inse faktum alltså. Och oj så många man ser i min ålder som tror dom fortfarande är trettio. Den patetiska flocken kallar jag dom. Men låter dem såklart hålla på. Flinar åt dom. Man får göra vad som helst. I alla fall om man inte skadar någon annan. Japp och tro vad man vill också. Till och med att man är ung och snygg fast man är över fyrtio/femtio/se… nåja, kanske inte efter sextio ändå. Någon slags gräns måste det ändå finnas.
Radio har varit sällskap under många långa programmerarsessioner. Är man en någorlunda social varelse så saknar man det där sociala ibland. Radio kan släcka en del av den törsten. Men för mycket prat och programmering fungerar inte. Det måste vara rätt mycket musik om det skall bli något gjort.
Fast nu fungerar det där aldrig. Alla skriker upphetsat alltid och åt allt. Jag orkar inte med det där. Behöver nyanser och ganska mycket lugn. Förr: Kväll, Jacobs Stege och fysikböcker. Härligt. Oftast stänger jag alltså av radion ganska omgående numera. Men ändå motvilligt.
Det koketteras med ensamhet nu i jul. Japp det finns många som är ensamma. Men jul är bara några dagar, ensamheten för de flesta av de här människorna sträcker sig över alla 365. Vill du hjälpa prata med andra i vardagen. Var medmänsklig i det vardagliga livet. Ta tid att säga något uppmuntrande, hjälpa till, le, skratta, baka kakor. Det behövs ofta så lite för att man som ensam skall leva upp. Någon som lyssnar, ler, snuddar ens hand kan ge kraft att leva i ljuset istället för i mörkret under många veckor.
Jag gissar att POT kommer väljas in i Hälsinge Akademi nu när en stol blir ledig. Då skickar jag nog ett kuvert med en bajsklick i till klubbens sekreterare tror jag. Japp, så blir det nog. Man får nästan hoppas att det blir så när man tänker på det hela lite närmare. Har aldrig gett mig hän till sådana attacker tidigare. Problemet med att skriva en sådan sak här är såklart att nu står det fritt för alla andra att skicka en bajsklick till Hälsinge akademis sekreterare och undertecknad får skulden per automatik. Så nej, jag avhåller mig från det där. Frisvär mig redan här. Innan det som antagligen kommer att hända händer. Bäste POT förtjänar säkert den där platsen dessutom. Inget fel på honom. Men vet ni vad det värsta är. Jo. POT kommer att se det här skrivna om några dagar eftersom av honom hyrd presstjänst kravlar runt på hans namn och kommer att söka upp det här inlägget. Då kommer han säga att jag svamlar igen. Säkert. Han brukar säga det. Själv har han bara viktiga saker att säga. Såklart. Sanningen. Det finns dom där uppe och det finns dom här nere. Ja och att POT skulle läsa det här inlägget av något slags intresse kan ni glömma. Fetglömma. Ja det sista drog jag till med för att ni skulle tycka att jag låter ungdomlig. Jo jo…
Imorgon är det dan före dan före dan. Det där kan vara svårt.
Jorden rör sig mot ljuset och vi med den.
Mycket ledsamt och ett synnerligen tråkigt besked. Hans musik lever dock vidare och det för evigt. En musikers ynnest.
Hårdrockstomten är här igen. Men jag har inte tid med hårdrockstomtar just nu, så jag sparkar resolut ut honom. Japp, tar honom i nacken och kickar iväg den lille mannen. Han landar bortåt postlådorna med en hård duns. Borstar av sig, tittar mycket surt hitåt och lommar iväg bortåt skogen.
Tomtar kan få komma på julafton. Andra dagar… nope.
Så förbaskat roligt är det ju inte. Läget alltså. För övrigt kan man väl inte klaga. Ja, jo det kan man. Men vill man?
