Categories
Betraktelser & Berättelse

Hulkar, pellets och ensamfår

gray husky
Photo by Egor Kamelev on Pexels.com

Bär in pellets. Orkar bara en pall. Slöfock. Men får ta den andra imorgon. Med straffrunda. Man är inte lika alert som förr. Ja om sanningen skall fram så var man väl inte så alert då heller när man de facto och per definition “var alert“.

Men en pall värmer det stora gula huset på kullen den med. Så är det bara. Fast just nu behövs nästan inte värme från Hulkens gröna kropp. Det är liksom varmt ändå. Spöregnar här utanför. Man är bara glad att man inte behöver ge sig ut på vägarna tidigt i morgon när det frusit på.

Men man är ju i geuppåldern. Vad skall man annars göra. Bli galen? Ge upp är det enda alternativet. Bypolitik. Kommunpolitik. Rikspolitik och världspolitik. Det ena galnare än det andra. Men vill man ändra något istället för att gnälla så måste man själv engagera sig. Det finns inget annat sätt. Men jag är helt enkelt ingen lagspelare. Ensamvarg. Född sådan. Darrar av skräck för att jag inte har de andra vargarna med mig. Men det kan inte hjälpas. Jag passar inte in i de runda hålen. Per definition. Född sådan.

Man kan väl vara nöjd ändå? Behöver inte grina över allt. Kung i förnöjsamhetens rike.

Ljungström säger att jag skall välja ut fyra av mina låtar som jag skulle vilja spela in “på riktigt“. Alltså med riktiga musiker och inspelning där det finns genuint intresse från en teknikintresserad att få det att låta bra. Ja det fyra första i den här listan blir det nog

Om jag nu när drömmar fortfarande. Så är nog just det där, att spela in några av mina låtar “på riktigt” det som står högst upp på listan. Tror faktiskt att jag skulle kunna dö med ett smile och ett lugnt sinne efter det. Vet inte vilka andra excesser man skulle kunna hoppas på i mitt liv och på den här punkten av livsresan. Det där borde räcka. Man vet inte, en dag kanske det blir verklighet. Ibland händer saker.

Fast det är svårare att rangordna egna låtar än man kan tro. Fast just dom där tycker jag skulle förtjäna lite proffshantering och ditto handlag.

De som inte har någon insikt alls i musikbranchen tror att de stora artisterna lämnar in färdiga grejer som låter hit direkt. Så är det naturligtvis inte. Ett bra slutresultat är många människors verk. En gitarrist som hittar på den där slingan eller riffet som lyfter hela låten, eller keyboardisten som lägger den där härliga bakgrunden som får allt att låta perfekt. Osv. Frontfigurerna bara tackar och tar emot och håvar in de mest av pengarna. Gessle har ju till och med släppt ett gäng låtar där man får höra hur de låter i demofasen. Sådana som jag då sen når aldrig längre än till demofasen. Sen har vi max tre sekunder på oss att övertyga dig om att lyssna vidare på en ny låt och du ens ger oss den tiden.

Det är hårt att vara producent. Enkelt att vara mottagare. I alla fall om man väljer att bara följa strömmen. Det gör de flesta. Mer Paradise Hotel och Facebook åt folket. Kräks.

Förresten är jag väl mer ensamfår än ensamvarg. Men vargflocken är såklart densamma. Har inga problem med det.

Eller apa är man ännu mer kanske.

Men nu skall jag fortsätta att skriva på manualen. Det har gått riktigt hyfsat faktiskt. Sådant gör ett ensamfår som mig mycket glad. 🙂

Categories
Betraktelser & Berättelse

Men se där

Trist utveckling.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Skummisar på gatorna

soldiers in line to get in a plane
Photo by Pixabay on Pexels.com

Försvaret skall patrullera gatorna på Gotland. Nog måste väl det där vara ett skämt? Vad är meningen liksom. Om man ser någon som ser rysk (läs icke Gotländsk) ut så skall man… ja vadå… skjuta… förhöra… välkomna. Eller skall dom spana efter fallskärmstrupper, båtar, tanks flygplan, de där patrullanterna?

Alltsammans kan väl inte tolkas på annat sätt än ett sätt att fiska nya skattepengar till nya finfina kanoner. Men kanske är det samma försupna galningar med mycket guld på axlarna som jag jobbade under på chefen för kustflottans stab som när jag gjorde lumpen. Nu på ännu högre poster. Men ännu mer guld på axlarna. Ännu mer försupna. Ännu mer paranoida. Galnare.

Urk… Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Oj då.

Lämpar av K vid vårdcentralen. Hon skall få boosterdos. Vi får väl se hur boostad hon blir till slut. Svimmar hon inte är allt bra. Så ser jag på det.

Har feeling här på morgonen. Skiter i städningen. Vet inte vilka effekter det får annat än att det förblir ostädat och att jag har kvar det där att göra för till slut måste det göras. Husfrid. I det fallet får man hugga in till slut hur än det är. Men feeling kan ju avta också. Då kan man lika gärna ge sig hän och städa.

Känns väldigt skönt att äntligen ha fått den där parserkoden på plats. Det har varit en riktig energitjuv nu under flera månader. Fast dokumentation nu. Inte helt roligt det heller.

Borde kanske städa ändå…

Fast har feeling alltså…

Hmmm…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Så då äntligen

Så då äntligen är den portade XML parsern för mdf-filer “klar“. En vän till den nyskrivna JSON parsern för samma filformat. En kamp har det varit att ta sig hit. Ren vilja. Gammalt blir nytt.

Precis när jag checkar in koden så brakar lysrören ovanför min arbetsplats ihop. Blinkar som det värsta fyrverkeriet. Firar segern. Man vill härifrån innan de triggar epilepsi man inte visste man hade.

Njuter på det här nu för en kväll. Försöker att låta bli att tänka på att jag måste ta hand om dokumentationen för det här sen imorgon och kanske en vecka framåt. En jävla massa jobb det med. Lika tråkigt jobb som det här har varit så man får uppbåda den gubbstyrka som återstår.

Men efter det så tror jag alla väsentliga delar är portade. Ja fel såklart eftersom VSCP Works inte är portad ännu. Men den skulle ändå skrivits om och det är vad som väntar härnäst. Rätt roligt jobb. Med lite tur är den helt på plats framåt hösten.

För er som inte vet så kan en MDF-fil beskriva vilken hårdvara som helst. Den gör det också möjligt att enkelt konfigurera vad som helst på ett uniformt sätt. Svårare än vad man tror faktiskt. Tro mig. Sen att folk inte vill ha en sådan värld (ännu). Det skiter jag i.

Categories
Betraktelser & Berättelse

En tanke

Om alla som får det där elbidraget som presenterades idag skänkte det till Stadsmissionen så kom i alla fall pengarna till en mer behövande adressat. Sex miljarder skulle göra skillnad. Tror jag.