1. Avstå från att göra onödiga resor, såväl inom som utanför regionen eller regiondelen.
2. Avstå från att vistas i inomhusmiljöer där människor samlas, till exempel butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym. Undantag är nödvändiga besök i exempelvis livsmedelsbutiker och apotek.
3. Avstå från att delta i exempelvis möten, konserter, föreställningar, idrottsträningar, matcher och tävlingar. Träningar för barn och ungdomar i grundskolan omfattas dock inte.
4. Undvik att ha fysisk kontakt med andra personer än de som du bor tillsammans med.
5. Förbud mot allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare.
Edit (201117): Max 8 deltagare i sammankomster gäller från den 24/11
Jodå, ibland vinner viljan och envisheten över den ocoole enfaldige gubben. Men någon vidare utsikt från bergets högsta topp, nope, det var det inte idag.
Jag tänder alla lampor jag har. Det är inte läge att ta någon promenad ens nu vid åtta på morgonen. Det är verkligen pre vintersolstånd just nu. Men tack och lov har man fortfarande ett och annat minnesfragment kvar i gamla huvudet av ljusare tider så ett tag till överlever man utan allt för desperata ljussökande åtgärder.
Bra jobbtider såklart. Ja bra låtsasjobbstider också. De följer varandra i de mesta de där. Utom när det gäller ledighet och lön såklart. Det kan man tycka är synd. Fast skitsamma. Det är ändå lite fattigt om dom två ärt drivkrafterna i ett liv.
Senarelägger alltså promenad. Finns en helt avgörande fara med det. När jag väl dyker ner i det som är på låtsas så känns inga promenader längre så lockande. Så antingen skall man inte dyka ner på ett tag till man klarat av det där, eller också skall man uppbåda den karaktär som behövs när den sen behövs. Jag satsar såklart på det andra alternativet. Just för att min karaktär är mer än bristfällig. Kommer jag ut på promenaden idag så överraskar jag alltså till och med mig själv.
Det visar sig alltså.
Ljuset är tänt här på bordet. Det som lugnar rusande sinnen. Den sista stumpen jag har den här månaden. Sen får mörkret råda också på det hållet. Men inget större problem med det såklart. Man överlever.
Indien firar Diwali i helgen. Ljusets högtid. Kamrat i New Dehli får vara ledig några dagar med fru och barn. Gillar. Borde anammas även här. Ja tamefan. Nästa år. Fjärde november. Då skall det tamefan tändas hysteriskt många ljus här på kullen för att fira Diwali. Kan väl ta lite Indisk kryddig mat till det också och en eller två IPA så faller allt på plats också här uppe i höga nord. Varför bara anamma högtider från Amerika liksom?
Men nu så. Låt alla tankar samlas i en enda punkt. Som ett brännglas samlar tankar. Där i det, förändrar vi världen.
Det finns något bekant med det där. Jag skottar nämligen spån. Som jag gjorde som sjuttonåring också. Fast hemma nu. Då på Träförädlingen i Edsbyn. Men straff då. Straff nu. Jag är snål nämligen. All pellets skall eldas. Japp, också den som hamnat på golvet. Varenda smula. Så i med den bara. Det är bara det att allt möjligt annat följer också med. Spikar. Vägputs. Ja ni fattar. Skruvar kör fast. Gniiiirk.
Kör skruvar fast får man tömma ut all pellets på golvet. Få loss det där i skruven och sen lassa i allt igen. Japp. Kul… kunde det ha varit om man varit om man nu var lagd åt det hållet. Men det är man inte. Det finns säkert någon som är det. Själv har jag tömt alldeles för många spånskivetorkar med blöt spån för att finna det mista nöje i det här. Snålhet alltså. Den som bedrar visdomen ni vet. I aktion igen.
Men vintersysslor. Jag och Hulken. Det händer då och då det där. Nu fullt påklädd faktiskt. Det har hänt mer än en gång mitt i natten under iskalla vinternätter när alla Hulkar måste jobba. Då har jag stått där i kalsonger och skottat. Japp, mer än en gång. Det må se roligt ut. Men lovar. Det är det inte.
Men saker som går att lösa löser man. Det är inte värre med det.
Riktig slöhelg här. Ja förutom pelletsskottandet blir det inte mycket mer på lördagen faktiskt. Fast söndag, japp idag, tömmer vi komposter, gräver ett land och fixar lite annat innan snön lägger sig över kullen i slutet av veckan. Det finns något gott i det där sista man gör innan vintern är här på allvar. Sen börjar en ny, en annan, tid. Kokongtid. Stanna-inne-med-gott-samvete-tid helt enkelt.
Nu har ny vecka startat här på låtsaskontoret. Allt till salu. Allt på låtsas. Lek hela vägen in i väggen. Eller något ditåt. Trehundrafemtioen dagar kvar. Man knappt tro att det är sant. Det hoppfulla. Nästa jul tänker jag inte oroa mig en sekund för hur man överlever till den sista januari. ICKE!
Man må inte vara något i världen. Men vissa dagar är det rät OK det också faktiskt.
Låt en ny obruten vecka med oändliga möjligheter ha sin början.
Ibland är serierna för bra och vädret för dåligt. Man sitter där och sitter där och matar på i grön IKEA soffa. Inte så dåligt liv om det sker någon gång ibland. Har du inte sett The Queen’s gambit på Netflix, ja, då borde du. Be beware, man vill se allt på en gång.
En vecka som är slut. Snart. Två timmar till. Grön IKEA-soffa väntar på ocool gubbe. Ja K med. Hon. Mindre ocool. Rent av cool. Tänkte skriva “cool tant” men skriver jag det så får jag ingen mat. K lagar nämligen. Skriver alltså inte det. Hungrig.
Ja soffa väntar på K alltså.
Tidigt lärde jag mig att många långa arbetsdagar i följd kräver vilodag. Det blev fredag. Japp, när jag väl fattade. Vilket ändå var ganska tidigt i karriären. Alltså ovanligt för mig. Men har inte jobbat på fredagskvällar, om det inte varit riktig kris, under de flesta av de år jag hållit på och grejat. Alla annan tid har jag gjort det dock. Semestrar och helger och under bemärkelsedagar. När det behövts. Har inte sett någon anledning att ändra på det där som låtsasarbetare. Därav fredagskvällsledigt.
På senare år har det där blivit helgledigt. Lördag och söndag har adderats till livet som en slöhög. Åtminstone den ljusa delen av söndagen. Jag tror inte han/hon/det/gud/jämvikten bryr sig ett skit om hurvida jag låtsasjobbar på kvällen eller inte.
Det regnar ute. Eftersom jag sitter inne och inte skall ut gör det inte mycket. Men konstaterar att min nyinstallerade regnsensor inte fungerar. Det där får undersökas. De där tippningarna av skålen inuti den skall ge en puls. Noll pulser kommer. Alltid är det något. Resterande grejer verkar däremot fungera. Bra odds ändå. Fel på en av åtta.
Får jag stödsova en kvart kan jag klara en hel fredagskväll. Därför brukar det bli en sådan. Sen finns det serier och film att titta på så att man klarar sig. Rätt bra utbud just nu. De där stödsovandet har gått till överdrift ibland. Om K inte väcker mig. Då försvinner en fredagskväll ut i tomma intet och jag blir sur eftersom det då är en hel vecka kvar till nästa fredagskväll.
En open source “kollega” får sisådär 70000 SEK i månaden i donationer sist jag tittade. Jag har fått runt 300 ett tag eftersom Github dubblat. Så 150 ungefär nu då. Skillnad. Men säkert berättigat. Man skall ge folket vad de vill ha.
Jodå, det skall skattas på sådana pengar också.
Han med vännerna har fått en hit. Den spelas så in i helvete nu så man får skämmas för sina egna 32. Jag tröstar mig med att “han” är fem. Nu när han skriver mail istället för att ringa kan han dessutom vara värd den där hiten eftersom jag kan knappa vidare. Han är ju pensionär gubben nu så det där är väl början på en aldrig avslutad turne på PRO träffar framöver. Fast visst ja. Covid-19. Ja det får bli sen.
Local Heros har kommit till Hälsingland också. Bra tycker jag. De unga behöver det där. Gamlingar med kanske. Fast inte jag. Men hejar gärna på. RÖSTA!
Fast det är konstigt med musik. Glädje har väldigt lite med den att göra. Åtminstone från mitt perspektiv ut mot världen. Det är väldigt allvarligt och urtråkigt perfekt. Själv håller jag mig kvar i den känslan. Utan glädjen – ingen musik härifrån.
Ja om man nu får kalla det jag gör för “musik”. Men gör det eftersom jag hört värre alster än mina som kallas det.
Äter bondkakor. Och Mariekex. Gott.
Borde inte äta Bondkakor. Eller Mariekex. Blir fetare.
Fast skiter i det idag.
Vad det nu hade med saken att göra.
Fast en och en halv timme till att knappa på. Den tiden borde man utnyttja. Gör nog så…
