Day: 29 November 2023

Jag inleder dagen med att skotta. Ja och skotta. OCH skotta. Lätt snö men vinden har gjort sitt och det har blivit mycket snö. Men det går det där också såklart. Kan vara lite njutningsfullt till och med. Om det inte är någon brådska. Ja och är man gammal gubbe som försörjs genom pensionsutbetalningar från staten så är det ju inte det. Man kan hålla på ett tag.

SMHI säger självsäkert och stolt att snö det kommer det inget mer idag. Men när jag går in faller stora mäktiga sådana där julaftonskortflingor. Så tydligen kan det snöa ändå. Dom är säkert mer träffsäkra på sina hundraårsprognoser än sina dagen efter prognoser. Det måste väl förlåtas. Det är synd om SMHI. Troligen.

Snöbacksägare flinar sina bredaste dollarflin i dessa tider. Kyla och snö och pengar in i kassan. Ja och vården får en del att göra dom med. Skattepengar blir det väl också. Ja och översvämningar och flod i de orter där backarna stupar utför. På det hela taget så är det som om det aldrig fanns några backar.

Här tar jag hjälp av värmefläkten och öser på med värme bakom ryggen, nedifrån och upp. Fryser lik förbannat. Fryslortarnas eviga gissel. Det är bara vit finkorning sand i Bahamas som egentligen hjälper och ger lite tröst för vår utsatta grupp. Det krävs insamlingar och informationskampanjer.

Skall bokföra lite. Det börjar närma sig årsslut igen och alla siffror bör vara i ordning. Passar bra att göra klart det mesta av det där före jul. Det blir så vackert röda siffror alltid på slutraden här. Stämningsfullt liksom.

För K har julstressiga tider inletts. Det är samma sak varje år. Allt skall göras och bli klart före jul. Här hemma är det mycket mer Hakuna Matata, även om jag har mina måsten att ta tag i också. Men det där med julefrid handlar väl egentligen om att allt det där jäktandet är slut och att man äntligen får ta det lite lugnt.

Fast vi har tagit det lite lugnare de senaste åren. Inte allt är ett måste. Det är lätt att komma fram till om man tänker en stund. Lite gemenskap, lite mat och en långfilm blir en alldeles utmärkt jul. Har man råd kan man kosta på sig en billig whisky också. Men har man inte råd med det så är inte det något problem det heller har jag märkt.

Fast det där magiska med jul är helt borta i mitt fall. Det satt nog kvar ända upp i fyrtioårsåldern. En speciell känsla där under julen och speciellt under julnatten. Numera har jag inte ett spår ens kvar av det där. Vart tog den vägen den där känslan? Vem tog den med sig och stack?

Fast i år är det läge på riktigt att ställa ut tomtegröt. En mycket vacker rävhona smyger omkring här på kvällar och nätter och hon kan gott få agera julgrötsätare ett år. Ja kanske skall man byta julgröten mot ett par burkar kattmat istället. Bjuda till rävfest liksom.

Fast bäst är det såklart efter jul. Båten är vänd och seglar åter söderut igen. Dagarna blir ljusare, och om man bara kan få tiden att rinna på så blir det snart koltrastsång igen. Ja inte för att det blev mycket av den varan i år inte. Men sommar ändå. Det är min årstid.

Abra kadabra får man avsluta med.

Japp.

Liksom.