Categories
Betraktelser & Berättelse

Livs levande

Om inget annat fungerar kan man köra på. Otänka. Låta tid flyta på. Ta en punkt, en annan där, flytta bort från listan. Känna tillfredsställelse i att punkten försvinner. En stund i alla fall,. Lägger till en till strax efter. Eller två, tre, fyra. Det finns alltid fler, en till, mer, på de där listorna. De som har rubriken “att göra”. Men att ta bort en är alltid lika med tillfredsställelse. Man får ta till vara på de ögonblicken. Hänga sig fast vid dem som om det var en frälsare.

Det är så min dag går. En söndag i september. Ingenting är märkvärdigt med varken dagen eller mitt liv. Det bara snurrar på.

Egentligen har jag nog alltid tyckt att jag varit lite märkvärdig. Varit lite mallig sådär. Kanske fortfarande är det. Det har väl aldrig funnits någon egentlig anledning. Har varit det ändå. Men livet har då ändå gett mig några snytingar. Trampat på min stolthet som om jag var vilken “jävla indian” som helst. Jo, jag föredrog nog indianerna framför cowboysarna. Då för längesedan när sådant var viktigt. Den där stoltheten, eller om det nu är malligheten, har väl aldrig hjälpt. Finns liksom ingen mening med att gå och bära på sådant. Ändå, den har funnits där. Jag ber om ursäkt om den irriterat och gjort mig otrevlig.

Fast medans vi håller på kan vi väl dra upp den där avundsjukan också. Jodå. Har alltid varit förbaskat avundsjuk. På alla. Lite mindre nu men inte är jag helt befriad från den där skitiga egenskapen hos en människa. Bäst att be om ursäkt för den också alltså.

Göra avbön. Bikta sig inför världens domare. Fast utan tanke att bättra sig. Är det fortfarande avbön då? Knappast. Bikt? Nope. Åt helvete med hela skiten alltså.

Det värsta är ändå att jag kan inte riktigt komma på någon bra sida jag besitter just nu. Men något borde det väl ändå vara. Om man letar ordentligt. Hoppas man. Men – om den finns där – undgår den alltså mig just nu.

Sitter på låtsaskontoret. Fördriver tid. Benämner det låtsasjobb i brist på bättre. Det betyder ändå ingenting såklart. Inte på annat sätt än att det hindrar mig från att fundera och tänka för mycket. Otänkeriet , den ständiga medicinen för att orka leva liv.

Jan-Åke är däremot en bättre sorts människa. Väl värd stipendiet. Ja alla som finns faktiskt. Ni vet en sådan där god man som bara gör. Finns där. Aldrig irriterar en annan människa. En sådan som samhällen inte klarare sig utan. Hade jag blott fem (skrev faktiskt tio först men fattad ju att det är att ta i) procent av hans förmågor hade jag varit en nöjd ocool gubbe. Nu når jag inte ens upp dit. Men “grattis Karlsson” kan jag i alla fall få ur mig. Och innerligt stå bakom. Ingen lär väl tro mig nu, men känner mig faktiskt inte ens avundsjuk på herr Karlsson. Det säger iof mer om hur bra som människa han är, säger inte mycket om mig. Ett sällsynt undantag bara.

Men oskriven vecka föröver. I den finns min glädje. Jag dyker in i något och sen går det helt av sig själv och ibland och i bästa fall också framåt istället för bakåt. Men skall släpa in levererad ved också. En pall idag fixad. Borde innebära att jag kan få in de resterande tre tills på onsdag. Det där är såklart inte heller en bedrift. Inget man vinner priser på. Nope, inte ens stipendier. Hur skulle det se ut förresten? Men tillfredsställelse finns i det där också. Att samla inför vintern. Förbereda sig.

Fast jag kan såklart lika bra kasta mig in i det där redan nu. Varför vänta liksom. Otänka kan man göra jämnt. Ja utom de gånger det uppstår en tanke värd att tänka då såklart.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Förmiddag

Korpen är det enda som hörs. Nej fel. Älven också. Voxnan som brusar lite mer just här, hörs den också i fjärran. Neråt, längre nedanför berget än där jag står, pågår dess ständiga resa mot havet. Annars tystnad. Inte ens vind hörs i trädkronorna. Här är jag hemma. Lugnet fyller hela mitt sinne.

Man väljer att åka hit ut, långt ut, bort, en förmiddag, en lördag, istället för att häcka i soffan. Val som man gör. Som man inte ångrar. Här kan man samla kraft och energi för det som kommer. Bara här är man helt och hållet sig själv.

Men man är inte ensam. Det är inte bara korpen och jag som är ute i skogen. En älg som drar iväg genom ungskogen. Jägaren vid sitt pass som drömmer om att just den älg jag nyss skrämde iväg skall skall springa förbi just hens pass. Björnspår. Skogsfågel. Ständigt tvekande. Höger eller vänster, fly, Fast åt vilket håll? Och skall man verkligen fly? Är det verkligen dags? Men hur? Tills det inte går längre. Tills de flyr. Men vackra. Både i sin virrighet och i sitt sätt. Ordet tjäder, har något mäktigt över sig. Hanfåglarna, svarta och vita och stolta kan hålla en kulle lika bra som vilket militärt kompani som helst. Orädda är bara förnamnet. Urminnestidens kraft i fjäderskrud.

Voxnan är tryggheten. Här kan man röra sig. Tappar man bort sig är det bara att gå mot Voxnan. Den är hemma för mig i allt. Jag är född och uppvuxen nära den älven. Som en extra mor är den för mig. Fick jag som jag ville skulle den bära min aska ut till havet sedan också när jag en dag är död.

Hem återvänder man med mer energi än man hade när man åkte ut. Bensinlampan lyser. Resan går på ett hår. Som så ofta. Fast vet säkert gör man inte. Min bensinmätare är inte att lita på. Det kan finnas hur många litrar som helst kvar i den där tanken. Eller också inga alls plus en och annan liter vatten. Bäst att inte veta. Använda sig av och hoppas på marginalerna.

Jag delar såklart med mig av lite av Voxnans kraft för er som fortfarande häckar i soffan

https://photos.app.goo.gl/E22Q26UVavkVQGwG8

Här hemma nu avbetande av de där listorna. Men med batteriet laddat där inne i hjärna och kropp där mänskliga batterier härbärgerar tar jag mig an verkligheten igen med lätthet. Om det nu är det här, hemma, som tillhör verkligheten eller om det är turen ut i skogen, där, korpen, Voxnan, älgen och allt annat som är det verkliga. Fast skit samma. Man lever. Det räcker. Åtminstone för mig. En (rätt) gammal gubbe i osynligheten.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Jodå

abstract abstract painting art artistic
Photo by Sharon McCutcheon on Pexels.com

Jodå, visst somnade jag på soffan. Klarade nästan inledningen av vädret i Rapport. En timmes fantastisk sömn. Nu får man äntligen sova. Japp, på riktigt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Dåså

Hälsingska blånande berg långt bort i fjärran. Men här havet. Ursprunget. Dit man sugs.

Får iväg en release. Håller egentligen på med annat. Tänkte väl att det här skulle gå på en timme eller två. Men så hittar man det ena. Och så hittar man det andra. Sen krånglar det lite där. Och krånglar lite här. Ja och sen har en hel dag bara försvunnit iväg och man inser att man inte kommer hinna ett dugg av det där man hade tänkt sig att göra.

Lite frustrerande såklart. Men att få iväg en release är väl som att föda barn. Alla kvinnor protesterar ju såklart nu upprört ståendende och mig jagandes. Men likväl, ut pluppar något som liknar ett barn (japp älskat, lite kladdigt) och man slänger ut det där utpluppade ut i världen där det skall klara sig själv. Förskoleålder och skolålder är alfa och beta här. En oro följer med allt det där. Svett och möda också. Oftast inte smärta. Men det smärtar ändå ibland. Så födsel. Man hoppas på det bästa. Slå mig inte för liknelsen. Jag vill bara förklara hur det känns.

Fast nu för tiden händer inte så mycket när jag gör releaser. Det blir som vilken annan dag som helst. För några år sedan kunde man i alla fall vänta sig en mängd frågor. Inte det heller nu. Det är ganska lika det där att släppa en ny låt alltså. Men det är väl sådär att bli gammal. Man finns egentligen inte. Och de gånger man försöker visa att man finns med de minsta små medel (som med en låt eller en release), påminns man brutalt om att, nope det gör man inte.

Men det är OK. Jag blir bara lite bitter…

Nädå. Jag älskar det här. Det skulle inte gå att hålla på om jag inte gjorde det.

Liksom.

Fast nu är det snart rast och vila då. Fredagar äro heliga här i huset. Inte så att de innefattar en massa religiöst trams. Nej. Gröna IKEA soffa, lite god mat och sen en film kanske. Om jag alltså inte somnar av ren utmattning innan jag hinner sätta mig in i den då. Det är nog ändå det vanligaste fredagsscenariet. Jag somnandes. Åtminstone en stund. Piggar på mig oftast. Till slut. Så att jag orkar gå och lägga mig.

Fast en bra vecka här. Jag borde ha tagit långa skogspromenader också. Men så blev det inte. Skall försöka bättra mig på den punkten under nästa vecka. Att vilja bättra sig är halva förbättringen. Jodå.

Man får minnas Anna Lind idag såklart. Mycket hade nog varit annorlunda om hon fått jobba vidare. Vackra ord som solidaritet har Socialdemokraterna glömt betydelsen av sen dess. Det vill jag tor att Anna inte hade låtit ske. Solidaritet, ja ett av de vackraste orden, men ett ord som måste följas av handling inte blåsas ut som en syre fattig utandning. Men istället för att klaga skall man såklart engagera sig politiskt. Men jag skulle avlida i den världen. Avstår alltså. Och ja, jag kan hata åsikter, men inte människor.

Ha nu en bra helg du som läser det här. Det förtjänar du just därför.

Categories
Swedish

Stacey on IoT | CHIP products will be out next year

The Zigbee Alliance this week offered — nine months after announcing it was forthcoming — an update on Project Connected Home over IP, an effort by Apple, Amazon, Google, Samsung, and others to create some kind of interoperability standard for the smart home. There are A LOT of cooks in this kitchen, with 145 separate companies and more than 1,300 individuals signed working on CHIP. It is a titanic effort.The good news is that the standard is still on track, with a certification coming later this year and actual certified products anticipated in 2021. The Alliance also provided a list of devices that CHIP will focus on; it includes lighting, HVAC, locks, security, shades, and more, but neither smart speakers nor white goods, such as large appliances. And to round things out, it offered a GitHub repository and a detailed look at some of the levels where CHIP will seek standardization. (The diagram can be found in the photo accompanying the podcast post below). But in many ways, the update was disappointing.

Source: Stacey on IoT | CHIP products will be out next year

Categories
Visdomsord

Jo, visst är det så.

If you’re the smartest person in the room, then you’re in the wrong room.