Month: September 2020

Alla avgasvärden utom Lambda riktigt åt helvete. Plus lite smågrejer. Smågrejerna inga problem såklart. Men avgasvärden… Det Googlas. Hur fixa? Byta förbrukningsdelar är det första. Tändstift, olja, filter, etc. Ja det var ju inplanerat ändå. Så det inhandlas. Kolla tändspolar. Där har man ju haft problem tidigare. Men sen då. Ja katalysator är trolig. Speciellt efter sommarens problem med avgassensorn. Där är man ju uppskrämd. Att de kostar. Men man lär sig att det faktiskt går att få tag i en katalysator ganska billigt. Så kanske löser det sig. Men problem som dessa är trickiga eftersom man inte själv kan mäta. Man får byta grejer, åka iväg och testa, byta mer grejer, åka iväg och testa igen, osv. Fram tills plånbok eller besiktningsmöjligheter tar stopp. Körförbud. Först där borta finns krisen.

Men inte helt nedslagen alltså. Ingen besiktningsdepression i sikte.

Men jag tycker att de här besiktningstillfällena är fruktansvärt hemska. Att sitta där och vänta på domen är värre än tandläkare och doktorsbesök och brandskyddskontroll tillsammans. Fy fan.

Tar en tur förbi Byggmax på vägen hem. Lite bult och trettio löpmeter trall. Ja skruv och regel på det. För framtida segrar. Listor som har punkter som skall prickas av en efter en. Min högra axel ber visserligen om nåd men ingen nåd ges just för tillfället. Nope. Icke.

Luftslottet Northvolt fördubblar sitt värde till 32 miljarder. Fast luftslott förresten. Fungerar det för Blondinbella så fungerar det väl för Northvolt. Jag dock mycket trött på allt dyligt. Men det finns överallt. Här i Ljusdal fiskodling. Det är så lätt att göra stort på låtsas. Fråga mig. Jag vet allt om det.

Fast skit samma. Hyper kommer och går. Det varaktiga består.

Nu skall jag låtsasjobba. Det är inget med det heller. Men det har heller ingen påstått. Serru!

“Det finns post”-sensorn (DFPS för skadade) fungerar bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Det jag inte riktigt räknade med var postleverantörernas hårda tag. Verkligheten alltså. Kablar slets ur kontakter en dag när det var “mycket post”. Gaffa är som vanligt en tillfällig lösning på det tills vi får bättre tider. Men annars fungerar det utmärkt. Röstmeddelande, mail och telegram när det läggs saker i lådan.

Den första riktigt användbara “grej” jag konstruerat på länge. Det är nästan på riktigt banne mig…

Jag är igång sedan en stund. Ute, programmerarväder. Bra om man är programmera. Sämre om man är en riktig människa. Kanske. Eller inte. Väder är vad väder är. Man får ta det för just det.

Den här tiden på året är den tid när städerna drar i mig som mest. Jag är sugen på intryck, människor, en öl och en bra cappuccino. En god vegetarisk sushi uppe på det. Men långt långt borta känns allt det där. Croronatider och andra tider. Man får kolla in Times Square i någon webkamera. Titta in i London, San Francisco och Berlin och låtsas att man är där. Nä, det fungerar såklart inget vidare som ersättning. Min längtan bara tilltar.

Talgoxarna här utanför låtsaskontorsfönstret kräver högljutt att jag plockar fram de goda fröna. De de ännu inte vet är att det inte blir några i år. Det skall sparas. Också på det. Onödiga utgifter bort. Som om vintermatandet av fåglarna på kullen, så mycket glädje, någonsin kan vara en onödighet. Men ett måste. Realiteterna vinner. Man kan vilja annat hur mycket som helst. Jag tror på förnuftet. Därmed inte sagt att jag är förnuftig.

“Hittar” en uttjänt 32-bitars burk. Med byte av ett annat “hittat” nätaggregat går den igång. Den får ersätta en sedan en tid insomnade “Varg”. Bli kompis med “Lynx”. Två servrar som tuggar på på urgammal hårdvara. Duger åt gamla ocoola gubbar. Såklart.

Dyker ner i den ständiga processen att hålla mig på banan. Utan daglig träning är man borta på några månader. Visst man kan välja tv och soffa. I min situation kan man det. Men nu väljer jag det här. Låtsasjobb. Ingen nytta med det heller såklart. Men det gör gott i själen åtminstone.

Så nu in i de sköna kodernas värld. Det som händer det händer här och nu.