Vad har du för dator? säger dom lite fördolt flinande ibland. Jo dom frågar det då och då. Dom som vill bräcka mig med sina egna kraftfulla vidunder som har två jetmotorer, inbyggd espressomaskin och ett guldskimrande fartchassi som kan prata.
När jag berättar att jag hittade min på återvinningen så tror de mig inte först. Men inser sen att det är sant när de förhör mig på minne och processor och alla de där detaljerna som jag inte har speciellt bra koll på. Fyra kärnor, Intel, 16G minne, 3 GHz någonting. Dit sträcker sig mina kunskaper. Inte längre. Kan inte uppbåda intresse för mer. Grafikkort? Ingen aning, mer än att det finns ett eftersom mina två skärmar inköpta på Tradera visar saker.
Men sant alltså. Min dator är något som någon annan kastat bort. Men faktum är den är precis det jag behöver. Perfekt för mina behov. Bättre än min gamla dessutom.
Jo, jo, fick trixa lite, mycket lite, innan jag fick igång grejerna. Men något större fel var det inte. Ett fynd alltså som jag klarar mig med några år. Jag skulle inte byta ut den ens om jag nu satt här med en fet plånbok eftersom jag har inte har behovet.
Nu om jag varit en videoredigerare eller spelfanatiker hade saken kanske varit en annan. Behoven av datorkraft är inte stort för en programmerare. Folket i mitt skrå sitter ändå större delen i en textediteringsapplikation och knappar in text. Inget som kräver speciellt mycket datorkraft eller häftiga grejer. Tiden fördelas förutom knappandet på lite tänkande och en och annan kompilering, som visserligen behöver datorkraft men går å andra sidan rätt snabbt.
Mycket annat här på låtsaskontoret är såklart också återbruk. För mycket gäller såklart i vissa delar där. Även här finns gränser. Men överlag snurrar grejer på. Det enda som oftast behövs är en liten genomgång för att få det som betraktas som skrot att bli en fullt användbar pryl igen. Kasta först och fråga sen mentaliteten är rätt galen faktiskt.
Tycker jag då.
Liksom