Dom står där och säger “vad hände!?” snart. “Skulle inte sanktioner i olika grad hantera det där!”. Hinder skall övervinnas. Blir man ett själv måste man bort. Så säger lagen. Bättre eller sämre. Jag vet icke.
Det här är en bild av snällheten. Jag kan inte se det på annat sätt. När jag kommer ut är det redan skottat. Som nästan alltid. Jag tar av mig kepsen (som jag bara bär virtuellt) och bugar i rätt riktning och uttalar ett ödmjukt och tacksamt “tack”. Det finns några personer som har extra guldglimmande stjärnor i min bok. Den som fixar det här är en. Karma – ja man hoppas (och tror) på jämvikten. Att universum styr och ställer så att alla till slut får sitt.
Årets första riktiga snödämp. Jag står där med skyffeln i hand och beskådar det där kokainvita. Vitare än såhär blir det inte. Inte ens hundrasextusenkronor på en tandblekningsklinik kan åstadkomma något liknande. Snön är faktiskt helt vit. Så som den är nu på hösten före jul. Sen, senare, när solen står högre (det måste vara ljuset), så antar snön en mer blå nyans. Lite olika djup finns i det där blå beroende på mildväder eller kallväder och gradantal. Fascinerande är bara förnamnet.
Men en sådan här morgon kan man såklart inte hata vinter. Tystnaden som lägger sig över kullen är en gåva. Det blir helt tyst. Meditationstyst. Sen att skotta det där är inte heller något problem. Visserligen ligger temperaturen kring nollan idag och min enarmsskottning tär lite extra på kroppen, men det finns en njutning i det där skottandet. Att gå in i det. Tag för tag. Swisch, swish.
En talgoxe piper och vill förtvivlat ha mat. Han minns. Det värker till i hjärtat. Jag skulle så gärna vilja ta en burk ur den där säcken som brukar stå i källaren och fylla på i automaten som vanligt. Men inte i år. Ja jag säger det nog högt. “Inte i år…”. Men inte har talgoxar förståelse för sådana mystiska prioriteringar av resurser. Icke!
Så går jag in. En låtsasarbetsdag skall börja härifrån. Kaffe eller te är den första stora frågan som skall besvaras denna dag. Troligen och förhoppningsvis inte den enda.