Day: 16 February 2023

När jag städar i biblioteket så ramlar den där boken som jag vagt känner igen ut. En elev som checkade av “skriva och ge ut en bok” från sin bucketlist redan på gymnasiet där jag jobbade som blott ~18-åring. Sådant som de flesta av oss inte mäktar med under ett helt levt liv.

Man blir glad av att påminnas. Och jag värms i hjärtat. Mina elever har varit en källa till stor glädje för mig. De allra flesta. Faktiskt nästan utan undantag. Som en småfulle eleven på examensdagen i Mora som lite lätt sluddrande fram klädd i kostym och slips och kramade om mig och sa att jag var den bästa lärare han någonsin haft. Till saken hör att han kanske inte var den som var mest intresserad av mitt ämne och att jag troligen inte var förtjänt av epitetet. Men godkänt gick han ut med. Jag är helt säker på att han liksom Helena ovan har gått långt i livet.

En annan gång, många år efter att jag slutat inom läraryrket fick jag ett mail från en elev som tackade mig och bestämt hävdade att det var min förtjänst att han nu tagit Civilingenjörsexamen i Linköping.

Det har funnits fler. Alla är dom mitt guld och mina diamanter och ligger säkert förvarade i mitt smyckeskrin. Jag tror vi råkade mötas i livet när vi behövde varandra helt enkelt. Ett ord där, ett med uppmuntran kanske, som behövdes just då, sådant räcker.

Fast viktigt är det kanske inte på ett världsligt sätt. Som min kamrat Professor Isse som numera också sitter i vetenskapsakademin skrev på sin doktoravhandling

“Guldåren” renderar kanske inga fina priser och väldigt få fina titlar. De är långt från det där som massorna hyllar och prisceremoniernas deltagare applåderar . Men de formar oss de där små stunderna av självsäkerhet i filosofiska diskussioner när man tror att man är en fullvärdig jämlike med Marie Curie, Albert Einstein och Isaac Newton och dom andra och är fri att tänka med tankar som inte hålls tillbaka från full och vild galopp i kunskapens univresum.

Jag har också lärare som betytt mycket. Matematik och fysikläraren på KTS i Katrineholm som skickade mig till Uppsala och fysiken. Vem kunde tror på den vägen innan han kom in i bilden? Jag önskar att jag kunde tacka men minns varken vad han hette eller var han finns.

Men andra också såklart. Som litteraturläraren på samma ställe.Kvinnan som noterade min svåra törst och matade mig med böcker som förde mitt sinne framåt mot oväntade upptäckter. Som lyssnade och tog mina åsikter på allvar. Fick man verkligen tycka att Strindberg var tråkig? Oj! Hon skulle såklart ha samma tack hon. Men vem var hon?

Ja och andra människor som man suttit en stund med och som format en för resten av det liv man lever.

Jag är så tacksam.

Se där vad dammsugningen av ett bibliotek kan väcka till liv…

Torsdag. Städning. Tråkiga saker löser man enklast med att göra rutiner av dom. Och tråkiga saker har ofta en tendens att vara jobbigare när man tänker på dom än när man gör dom. Som städning. Med musik i öronen brukar det gå alldeles utmärkt. Ja, sen skall man ju definitivt inte tänka på hur mycket kod man inte hinner med att koda under den tid man springer omkring med dammsugare och mopp.

Den som inte gillar det hela är gammelkatten. Hon flyr så fort dammsugare plockas fram. Oftast innan. Den där vrålande maskinen är definitivt inte en av hennes kamrater.

Interaktiva Institutet i Stockholm skissade på ett projekt under 2000-talet där man kastade ut ett gäng tennisbollar på golvet när man ville städa. Sen for dom där omkring medans man själv gjorde annat. När man kom hem var det städat och fint. Då plockade man av höljena på de där bollarna och stoppade dom i tvättmaskinen för rengöring. La bollarna till en trådlös laddare. Smidigt.

Dom skissade också på en tvättmaskin för små lägenheter. Var gör man av den när utrymmena är minimala. Jo såklart. Man bygger in den i toalettdörren. Smart.

Bäst blir saker när det är många kockar. Det gäller spånarstadiet bara dock. De vilda idéernas forum. Sen när saker skall realiseras krävs bara några få tålamodiga snubbar. Helt olika varandra i mentalitet och med risk för allvarlig härdsmälta om de någonsin möter varandra. Några få personlighetstyper har båda dom här typerna i sig. Schizofreni såklart och de är inte helt lätta att jobba med de människorna.

Fast städning. Visst skulle man kunna vara utan. Här på kontoret är sysslan verkligen minimerad. Tyvärr. Måste bättra mig där. Men annars har jag haft en dag i veckan avsatt för just den aktiviteten. Som student alltid fredag. Först städa – sen fest var devisen. Det var bara det att jag var så tråkig att jag pluggade istället. Suck.

Fast jag gissar att snart har vi väl maskiner som gör det där åt oss också. Robotdammsugare är väl bara början. Men tänk så mycket tid kvinnor använde till tvätt förr i tiden. Nu klarar man av det där på en förmiddag, där själva jobbet mest består i att plocka i och ur plagg i en maskin. Max tjugo minuter som går till spillo.Borträknat vika och stryka då. Områden att bearbeta (läs minimera) för forskningen.

En vecka som börjar gå mot sitt slut också. Man känner det. Tid som rinner iväg. Försvinner. Man försöker desperat hänga sig kvar i flödet. För att på fredagskväll kunna säga att man gjort något också den här veckan. Men om sanningen skall fram så har jag mest frusit under hela veckan. Japp. Fast det varit positiva temperaturer både inne och ute. Den där fryslorten inom mig har jag fått för mina synders skull. Måste nog också leva med. Eller flytta till Egypten och svettas och svära på arabiska. Jo Jo alkoholfritt.

Men städning var det alltså. Kommer på att Hulken inte fått frukost heller. Måste alltså angripa den detaljen först. För så är det med städning och andra “tråkiga” sysslor att innan man kommer till skott hittar man alltid på mycket annat som MÅSTE fixas innan. Kanske skulle man börja dagen med att sträcka ut sig på soffan en stund…