Month: October 2020

NO levererar pellets. Jag kör igång Hulken. Japp, det är ändå vintertid på söndag. Dags. Lite med råge rent utav om man betraktar de senaste dagarnas innetemperaturer.

Men snön den som damp ner igår den smälter idag. Jodå, jag står där och bandyapplåderar. Hejar på Kung Bores motståndarlag. Men vet ju vem som vinner till slut såklart. Lite realist har jag i mig. Men jag har alltid känt lite extra för förlorarna.

Min telefon används till att surfa med. Punkt. Ja ibland läser och skickar jag mail på den också. Den kan duga till det med. Ja och lite annat. Ringer till den gör bara gamla gubbar som hör till en annan tid när man gjorde sådant. Igår ringde två. Den ena avfärdade jag eftersom jag var bilburen, den andre pratade jag sjukdomar med i en timme. De blir inte effektiva de där samtalen. De handlar alltid om tider som var förr och “bättre”. Ger inte mycket för något av det där. Lever nu. Vår bästa tid är nu. Tycker nästan alltid att ett telefonsamtal är slöseri med tid. Att det går att få fram själva kärnan effektivare på mail i det som skall sägs. Om nu inte någon har dött eller det brinner. Då kan väl ett telefonsamtal vara på sin plats. Liksom.

Men gamla gubbar gör som dom vill när ensamheten sätter in såklart. Inte ens militär kan mota bort dom.

På Spotify erbjuder man en “Made for you” kanal. Blir nyfiken, lyssnar. Det är nyheter. Den musik jag brukar lyssna på. Ok så långt. Lite som vanlig dags lyssning. Men sen kommer Dagens brott. Någon slags inflation från Veckans brott tydligen. Känd journalist berättar om ohygglighet som hänt. Jag stänger av och kastar bort. Va fan! Skit. Jag förstår inte hur gamla brott och otäckheter kan fascinera så att de måste ältas om och om och om igen. Ännu värre blir det när det är lokalt. Samma hyenor flockas i det där som filmar på olycksplatser. Avskyvärt.

Men allt som blir gammalt skall lyftas fram. I en framtid kan man antingen bli bortglömd, ett föredöme för de som lever då eller en som hängs ut som galningen nummer ett. Jag anar väl var jag hamnar själv i det där. Men som sagt. Nu är viktigast för mig. Däremot inte sagt att framåt och bakåt har intresse. Det ena bygger man ju på, har som grund. Det andra är det man bygger mot. Men bästa alltså att fokusera hårdast på det man bygger för tillfället. Tycker jag. Jämvikten ligger självklart där. Har jag sagt att jag tro på jämvikten som en universell kraft. Att jag borde skriva han/hon/det/gud/jämvikten. Sanningen finns nämligen där.

Men nu måste jag gå ner och övervaka Hulk du store. Kan få för sig att rymma i uppkörningsögonblick nämligen. Så kan man ju inte ha det.

Liksom.

Jodå, man kan försöka gömma sig där under skärmen, Men imorgon när jag vaknar, om jag vaknar, då är det fram i ljuset som gäller.

God Natt!

TUNG blöt snö. Pang så ligger det en decimeter över hela världen som jag känner den. Man skulle kunna misströsta en sådan morgon. Men väljer att inte göra det. K och jag skall till Ljusdal. Hon på möte, jag har ärenden. Ibland kan de här resorna ner vara jävligheten själv. Som när vattnet gått för K och den första sonen vill födas. Halt. Isgata. Tolv mil till BB. Halkade ner för berget mot Färila. Styrde i backarna med tungan. Eller som när andra sonen skulle födas. Samma sak. Ja och otaliga andra gånger. Hem också. När snön ligger djupare och djupare desto högre upp bland bergen man kommer. Inte en bil i sikte. Eller när generatorn är slut, det är nära trettio minus, natt, noll bilar ute och ljuset på bilen börjar ge sig en mil utanför Los, batteriet är nästan slut, och bilen börjar hosta och rycka men man tar sig hem till slut ändå. Sista biten helt utan lyse. Också nu med tungans styrhjälp och lite tur.

Men idag ingen större fara. Lite moddigt bara. Det är bara när man möter de där skogsmaskintrailerbilarna som kör i 120 knyck, tror de är formel ett bilar, som man får be en bön till han/hon/det/gud om fortsatt liv efter det där mötet.

Jag är osäker på om jag skall åka in till besiktningen. Man får köra till den sista oktober nämligen. Väntar man till den sista så kan man köra till den sista i nästa månad också. Om man blir underkänd alltså. Vilket jag såklart räknar med. En månad är en månad. Man kan få tio dagar till dessutom. Har taskiga avgasvärden. Stor osäkerhet där. Man vet inte säkert att man har löst problemet även om man försökt. Övriga anmärkningar är däremot fixade. Hjälpligt. Det är en gammal bil. Det är fel på mycket.

Men bestämmer mig ändå för att prova. Tankar därför lite extra. Har läst att man bör ha en varmkörd bil om man vill få ner avgasvärdena. Så jag brassar på mot Hudiksvall på högvarv. Sen tillbaks igen. In på besiktningen. Men nope. Det finns inga drop-in tider. Första gången jag varit med om det. Men DEKRA, en ny besiktningsstation har tider. Beställer tid där. Får om en timme.

Får fördriva en dryg timme. Åker planlöst. Snurrar runt. Beskådar Ljusdal. Sen får jag göra om Hudikturen på högvarv. Hemåt igen och in på besiktning. Ber en bön till han/hon/det/gud och alla gudar som kan tänkas, inklusive tomte och alla man en gång känt.

Får en kaffe. Besiktningsmannen tar bilnycklar och försvinner. Jag sitter på en nål eller två eller hundra. Men dricker lydigt mitt kaffe. Bilen kommer in i hallen. Det ropas på mig. Den lykta som jag fått anmärkning på är inte riktigt bra. Döm om min förvåning när besiktningsmannen fixar den. Ja han gör en ganska stor ansträngning faktiskt. Ja och ut kommer jag med en godkänd bil. Det är som tretton rätt på tipset. Ja fjorton eller sjutton rent utav. Jag har googlat gamla bilar på blocket i två veckor nu. HURRA. Ett år till med den röde.

Rekommenderar alltså DEKRA. Ja och en bön till tomten eller han/hon/det/gud innan. Det fungerar. Tydligen.

Hemma. Nöjdare. Det där lugna är över mig igen. Jag kan jobba på som vanligt. Koncentrationen är där den skall vara. Jag är lycklig. Egentligen behövs det inte så mycket för det.