Categories
Betraktelser & Berättelse

Godis är gott

various delicious colorful caramel sweets as background
Photo by Karolina Grabowska on Pexels.com

Jodå. Godis hjälper. Ibland. Japp. Det kan räcka med att moffa i sig ibland för att komma på banan igen. Som idag då alltså. På banan hamnade jag. Glad blev jag för det. Behövde rent utav på riktigt få känna den där glädjen av lite flödande kreativitet.

På lördag är det fullmåne. Men tittar man ut så ser man att månen är magnifik redan nu. Man vill alltså ge sig ut till dansen uppe på närmaste berg. Djävlarna och oknyttet dansar väl rean för fullt. Tränar inför lördagens session. Det är så vi håller på här i Hälsingland.

Men nu sova. Eller läsa en stund först såklart. Fast fylla pellets också givetvis. Ja och lite andra “före” uppgifter. Men läsa en stund ingår i mina rutiner. Ungefär som tandborstning. Det skall vara riktigt illa om det momentet skall utebli.

Imorgon Bollnäs. Månadens bunkringstur. Vi fyller på. Lastar bilen full. Åker hem igen. En eftergift för en ny tid det där. Snart har vi väl hemleveranser här med. Det kommer bli den sista dödsstöten för de små butikerna. Ja att åka iväg och storhandla en gång i månaden är ju inte heller en hjälp. Där borde man skämmas. Men det handlar om att överleva. Just det där krävs för att vi skall göra det. Alternativ: Flytta. Hjälper ju inte det heller.

Men tända ljus på kyrkogård också alltså. Visserligen elektriskt numera. Brinner bortåt mars någonstans. Effektivt. Men inte lika vackert som ett levande ljus såklart. Får tända de analoga hemma. Fungerar lika bra.

Men en torsdag är snart en fredag. Bra det med. Dagar som går och vi med dem. Man lever. Tackar för det!

Categories
Swedish

Granskning: Allvarliga olyckor på Apotea – anställda vittnar om kollektiva bestraffningar – Breakit

Olyckor, kollektiva bestraffningar och en tuff arbetsmiljö.Så beskrivs Pär Svärdsons Apotea av personer som jobbar på lagret i Morgongåva i en granskning av Dagens ETC. “Vi har 900 ansta?llda. Du kan sa?kert hitta na?gra ansta?llda som sa?ger att saker a?r pa? ett visst sa?tt”, säger Pär Svärdson till tidningen.

Source: Granskning: Allvarliga olyckor på Apotea – anställda vittnar om kollektiva bestraffningar – Breakit

Sjukt har det blivit på arbetsmarknaden. Vi är tillbaks till en nivå som gällde i början av industrialiseringen på många ställen.  Vill vi verkligen tillbaks och inte framåt?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tomheten

En eftermiddag i New York. Nu idag. Nyss. Den här tomheten har man aldrig tidigare upplevt. Inte stor skillnad mot Los faktiskt.

Categories
Swedish

Swooosh – Swish har svischat förbi kontanterna – Computer Sweden

Under 2020 har kontantanvändningen fortsatt minska och nu betalar betydligt fler svenskar med Swish än med kontanter. Det framgår av Riksbankens årliga rapport om svenskarnas betalvanor.

Source: Swooosh – Swish har svischat förbi kontanterna – Computer Sweden

Categories
Betraktelser & Berättelse

En center och en påse halstabletter

Jag äter inte godis under veckorna. Så har det varit ganska länge. Oftast har det där bara blivit brutet när Backa-Jan dök upp med en whiskyflaska och fem påsar Vic’s blå och det där okynniga leendet som bara han hade. Busleendet.

Men idag. Det går inte leva vidare utan tillfört socker. Jag känner mig döven. Trollar med Alvedon och stor kopp kaffe. Men inser till slut att socker, japp, det är det som behövs. Så jag inhandlar. Center och en påse Vic’s blå. Tror såklart jag tar en guldnougat. Standardvalet. Jag tror ofta sådana saker. Kommer ofta hem med annat än “jag handlat”. Man bör nämligen kontrollera vad handen verkligen tar också har jag märkt. Inte bara utse varan som skall plockas och låta handen sköta det där plockandet själv.

Så nu är en Center nedkörd i halsen. Känns redan bättre. Det är som morfin. Man behöver snabbverkande och mer långtidsverkande för att hålla smärta i schack. Sockertillförselbehov följer samma mönster. Center (eller nougat) löser det omedelbara problemet. Vic’s blå räcker en stund och står därför för den mer långtidsverkande effekten.

Nej då. Inga dåliga samveten här inte. Jag behöver verkligen det här idag. Säkert.

Nu sitter jag alltså här med ett sinne som är lugnare. Visserligen är jag fortfarande aningen döven men nu finns i alla fall viljan att ta sig ur och bort från det där apatiskt dövna. All förbättring av sig själv måste såklart ha sitt ursprung i just viljan att göra den där förbättringen.

Apropå Backa-Jan. Det skall tändas ljus för de som har gått bort nu i helgen. Vi klarar av det där på fredagen. Antagligen blåser det en iskall vind där på Ovanåkers kyrkogård då liksom det gjort alla år tidigare. Det är en speciell kyla som drar in där över de dödas viloplats. Dödens utandning. De flesta jag en gång känt ligger där på kyrkogården. Ljus vi tänder får gälla för dom alla. De är för många numera för att man skall kunna räkna upp dem alla i huvudet när man står där och tänker. Man får avhandla dem alla i klump. Backa-Jan däremot får ett ljus här hemma. Eftersom han är den snällaste och mest osjälviska människa jag någonsin träffat på.

Men det där är imorgon det. Idag är idag. Nu är nu.

Ulf, han Lundell, 71, ringer. Men jag svarar inte. Surgubbe. Kan hållas där i Skåne. Ja det kan han. Ring inte mer. Skriv inga fler “Vardagar”. Skriv om helgen, festen. Gubbjävel.

Annars händer alltså inte mycket. Det får hända nu istället. Än är inte dagen slut. Det kan ha hänt mycket innan den är det.

Liksom.

—-

Döven – Utifall det är Ovanåkersmål kommer förklaring. Betydelse: Må lite halvdåligt sådär. Början på förkylning eller sådär.

Categories
Swedish

Drone Show | Order in Geoscan Group

Astonishing technology to create a new form of entertainment

Source: Drone Show | Order in Geoscan Group

Categories
Bilder

Zombie jag

Din tur https://makemeazombie.com/

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ännu en seger över materien

Den burrar igen.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det oväntade

För de flesta en helt vanlig torsdag. För mig med. Åtminstone hittills. Vad vet man om den här torsdagen. Också morgonen man vaknade efter att Estonia förliste var en vanlig dag. Inte visste man något om vad som skulle komma när man la sig. Dock fanns det en skillnad den där dagen. Jag sov på soffan i vardagsrummet den natten. Varför minns jag inte. Men antagligen var det något av barnen som låg på min plats i sängen efter en mardröm. Det andra skillnaden var att jag slog på tv’n när jag vaknade. Det brukar jag heller inte göra. Ja och där kom nyheten. Men det började alltså som vilken dag som helt. Som den här. Man vet så lite om det som kommer.

Jag gillar torsdagar. Jo jag brukar städa lägenheten uppe då. Roligare än så kan man såklart ha det. Men efteråt är jag tillfreds med den uppgiften också. En “helgmaker”. Idag undantag från den där rutinen. Finns andra saker att ta tag i. Undantagen stärker.

Jag vaknar före sex här på morgonen. Frasse, gammelkatten, tycker jag gott kan gå upp och försöker övertala mig om den saken på sitt sätt. Själv är jag inte lika övertygad. Men somna om är omöjligt såklart. Ger upp vid halv sju. Startar dagen där.

Men mörker utanför fönstret. Det är priset då såklart för ingen snö. Ett pris jag alltså gärna betalar, och det med dricks därtill. Mörkret förstärker den där blå känslan som genomsyrar hösten och den känslan är min bensin i allt. Jag är en deppig person helt enkelt. Men vill vara det. Trivs i den blå känslan.

Väl nere på låtsaskontoret tänder jag mitt ljus. Det brinner i princip stadigt den här tiden. Gillar väldigt mycket. Lugnar tankar och sinne. Sen te. Billiga påsar. Det duger åt mig. Känner ingen skillnad mot dyrare sorter. Hett vatten ner för strupe som har mer smak än Lossjöns fjällbäcksklara vatten i sig.

Morgon innebär också att gå igenom mail. Några siter finns det väl också att besöka. Sen kan man dra i startsnöret på riktigt för en ny dag. Om man nu inte känner för ett blogginlägg då, som idag alltså.

Det där skrivbandet är såklart helt onödigt och meningslöst. Det är antagligen därför jag gillar det. Ja rent av måste få ner några ord ibland. Någon slags terapi är det ju. Hindrar mig från att rösta på icke socialistiska partier när det är val. Tro nu inte att jag köper allt det där fåniga vänstersnacket. För det gör jag inte. Jag tror på EU och företag och till och med privata initiativ inom vård och skola. Men först kommer tron på att vi måste hjälpas åt. Ju närmare varandra vi befinner oss i samhället desto mer utvecklat är det. Jämvikt igen vet ni.

Näshårstrimmer. Vem trodde någonsin som ung att man skulle behöva det? Har i alla fall köpt en för tjugonio kronor för femton år sedan. Används flitigt i min näsa. Jo, fattar inte att det är en sådan tillväxt just där. Men en frisör förklarade att hårstråna tjockar på sig när man blir äldre. Syns mer alltså. Hursomhelst. Försöker hålla efter. Men idag burar den där grejen inte alls. Försöker byta batteri men burrar inte då heller. Hmm….. Laga alltså. Inte köpa nytt. I värsta fall får man väl använda skruvdragaren.

Men nu så. Jag skall försöka hitta den där koncentrationen som ligger och vilar sig i någon av småtårna. Föra upp den upp till hjärnbarken. Låta en sprida sig där sedan, fritt och våldsamt som en fransk revolution. För framtida segrar. Några onödiga ideer kan giljotinerna få ta.

Ha en god dag kamrat!