En sol som går ner. Mörker som lägger sig över en kulle ute i skogen nära ingenstans. Termometrar som kryper nedåt. Vargar som försiktigt kikar fram i skogsbrynet med gula lysande ögon. Yla vågar de inte. Hur gärna de nu skulle vilja. De är för nära människorna. Doften av de avskyvärda fyller luften. Människorna är farliga. Så de vänder in mot skogen och tryggheten igen. Ansluter till flocken. Travar iväg uppåt och uppåt, upp mot berget. Försvinner bakom bergskrönet. Hungriga. Måste fälla ett byte. Om de skall bli mätta. Älgdoft också i luften. Den får vargmunnar att vattnas. Natten är fortfarande ung. Allt kan hända.
Day: 13 October 2020
Categories
London eller Paris
Svårt att välja. London eller Paris. Om man vill göra några månader i en storstad. Nu. Trotts pandemi alltså. Man får fundera på det där.
Annars lödrök i lokaler, näsa och i lungor. Det blir lite astmastämning på låtsaskontoret. Host, host, rossel, liksom. Men ljuvligt såklart. Underbart (o)rent utav. Det där skapandet. Att få något att fungera. Huvud, tankar, ner i händer.
London och Paris kan man såklart fortsätt att drömma om. Det blir aldrig mer än drömmar såklart. Valet alltså. Inte nu i all fall. Om nu någon trodde det där var ett reellt val för en sådan som mig. Men 384 dagar kvar. Ett liv med valmöjligheter närmar sig. Man behöver bara överleva.
Bestämmer mig för att promenera idag. Men kommer inte iväg. Haft svårt för det länge nu. Har sagt mig själv att jag skall göra det, komma igång med det där igen, i veckor. Men icke. Fattar egentligen inte varför eftersom det bara är skönt. Men hindret, att äntligen komma till skott, ligger i vägen som en förbaskat trött elefant på en dörrmatta som inte någon (verkligen inte) tänker resa sig ifrån.
Dom som aldrig gör något är alltid dom som har högst tankar om sig själv. Visst är det konstigt. Men man kan såklart inte misslyckas om man bara sitter still i båten och driver med i en ström – den man konstant gnäller på – som driver en närmar och närmare döden. Ja sen är det såklart slutgnällt och man blir bortglömd. Om man nu inte blev det redan innan man dog.
Fast dom som klagar på andra är dom som är tröttsammast. Verkligen, så är det. Som jag nu alltså. Man får äta upp. Sin egen utkastade dynga. Svälja utan att tugga. Skita ut och bättra sig när restprodukter har passerat alla tarmkanaler. Om man kan.
Ute är det flera grader varmt. Fyra tror jag. Hastigt sjunkande skall tilläggas. Näpp, dit ut vill man alltså inte. Fast man då egentligen vill det också. Men påklädd. Ny attack på nollan inatt från Kung Bore. En första nattfrost. Kallhelvete. Hade det lönat sig att hata den utvecklingen hade jag ägnat mig åt det. Jodå, hela dagarna och helgerna med. Men nu lönar det sig inte. Ja, det inte mycket av det där hatandet alls som lönar sig om man funderar över det. Att hata är bara ett sätt att göra av med egen energi som man såklart kunde använda till att göra något roligare istället.
Farväl!
Fast på återseende. Liksom och förhoppningsvis.
Vi vill inte hissa flaggor som inte representerar alla i kommunen, och Prideflaggan är just en sådan, säger Cecilia Bladh in Zito (SD), kommunstyrelsens ordförande till SVT Skåne.
Source: Prideflaggan stoppas i kommun – Aftonbladet live: Supernytt
Sickna idioter. Det är väl just ALLA som den flaggan representerar.
Att byta hjul på bilen på egen hand kan vid första anblick verka krångligt, men det är faktiskt väldigt enkelt!
Source: Nio enkla steg till att byta hjulen själv – Biltema.se
Ja det är det! Var är mänskligheten på väg undrar man stilla.
Att landsbygdsuppdragen ökar skulle kunna vara en indikation på att ett värderingsskifte nu äger rum bland både konsulter och uppdragsgivare. Även på samhällsnivå ser vi ett ökat intresse för att hitta hållbara sätt att arbeta på, där exempelvis parametrar som arbetstid, ort och kontorsplats utgör viktiga aspekter, säger Manuel de Verdier.
Source: Så har konsultmarknaden skakats om – tufft halvår för äldre konsulter – Computer Sweden