Categories
Swedish

London eller Paris

Svårt att välja. London eller Paris. Om man vill göra några månader i en storstad. Nu. Trotts pandemi alltså. Man får fundera på det där.

Annars lödrök i lokaler, näsa och i lungor. Det blir lite astmastämning på låtsaskontoret. Host, host, rossel, liksom. Men ljuvligt såklart. Underbart (o)rent utav. Det där skapandet. Att få något att fungera. Huvud, tankar, ner i händer.

London och Paris kan man såklart fortsätt att drömma om. Det blir aldrig mer än drömmar såklart. Valet alltså. Inte nu i all fall. Om nu någon trodde det där var ett reellt val för en sådan som mig. Men 384 dagar kvar. Ett liv med valmöjligheter närmar sig. Man behöver bara överleva.

Bestämmer mig för att promenera idag. Men kommer inte iväg. Haft svårt för det länge nu. Har sagt mig själv att jag skall göra det, komma igång med det där igen, i veckor. Men icke. Fattar egentligen inte varför eftersom det bara är skönt. Men hindret, att äntligen komma till skott, ligger i vägen som en förbaskat trött elefant på en dörrmatta som inte någon (verkligen inte) tänker resa sig ifrån.

Dom som aldrig gör något är alltid dom som har högst tankar om sig själv. Visst är det konstigt. Men man kan såklart inte misslyckas om man bara sitter still i båten och driver med i en ström – den man konstant gnäller på – som driver en närmar och närmare döden. Ja sen är det såklart slutgnällt och man blir bortglömd. Om man nu inte blev det redan innan man dog.

Fast dom som klagar på andra är dom som är tröttsammast. Verkligen, så är det. Som jag nu alltså. Man får äta upp. Sin egen utkastade dynga. Svälja utan att tugga. Skita ut och bättra sig när restprodukter har passerat alla tarmkanaler. Om man kan.

Ute är det flera grader varmt. Fyra tror jag. Hastigt sjunkande skall tilläggas. Näpp, dit ut vill man alltså inte. Fast man då egentligen vill det också. Men påklädd. Ny attack på nollan inatt från Kung Bore. En första nattfrost. Kallhelvete. Hade det lönat sig att hata den utvecklingen hade jag ägnat mig åt det. Jodå, hela dagarna och helgerna med. Men nu lönar det sig inte. Ja, det inte mycket av det där hatandet alls som lönar sig om man funderar över det. Att hata är bara ett sätt att göra av med egen energi som man såklart kunde använda till att göra något roligare istället.

Farväl!

Fast på återseende. Liksom och förhoppningsvis.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.