Month: November 2021

Spruta tre injicerad. Sen årsinfluensa ur en annan spruta. Aldrig tidigare har man väl fått så mycket sprutor. Jo kanske, som inlagd på sjukhus. Men som förmodad frisk. Inte. Fast i lumpen var det någon sprutövning som alla skrämdes för. “JÄTTESTORA sprutor” sas det. I själva verket var det helt vanliga små skitar som inte ens känns. Ingen aning vad det var man fick då. Men mer än en var det. Tror jag. Men länge sedan. Preskriberat. Glömt. Avskrivet. Mer skydd än såhär får man inte den här vägen. Resten får man sköta själv med handsprit, vett och en vilja att leva.

Pensionärer såklart. Pensionärer så långt ögat når. Kösystem saknas tydligen i pensionärernas värld. Man får gå in till “de sprutande” på känn. Tror inte jag smet före någon. Men helt säker kan man inte vara. Kanske har man skaffat sig ännu en ovän för livet här och nu idag. Det visar sig. Säkert.

Överlever man så är det dom här människorna som man skall tillbringa sin sista tid med på ålderdomshemmet. Helt OK människor såklart. Kan gå. Sannolikhet nära noll att man når dit.

Trött blev jag i alla fall av det hela. Eller jag var trött innan och blev tröttare nu. Man får hålla ut till lunchen. Kaffe efter nämligen. Nikotin fungerar som drog för den här gamla kroppen fortfarande ibland.

Sophämtningen avklarad den med. Kom ihåg. Grönt och brunt kärl. En stor händelse. Men fixad nu alltså. Mitt uppdrag att dra fram kärl och dra tillbaks kärl är väl knappast något man får nobelpris för. Men det utfördes. Sen tog jag också den där tunnan från kontoret sent igår innan jag la mig. Med snö och nordanvindar ute så var just det däremot en bedrift värd ett pris ur kunglig hand.

Nu återstår alltså bara arbetande. Ja lunch också. Lunch först. Ja man skulle kanske rent utav hämta post också. Men efter det. Då kanske man uppnår det lugn som krävs för att dyka in i sin alldeles egen värld.

Ja alltså, mer än såhär händer det inte under en dag i mitt liv. Träffa folk och uträtta ärenden. Så kanske inte underligt att man blir trött. Ovan som man är.

Pensionärstillvaro…

ps En talgoxe knackar på fönstret. Jag tittar ut och där sitter han och alla hans vänner i körsbärsträdet och ser förväntansfulla ut. Men inga frön förrän på fredag serru, försöker jag mima. Leverandsproblem. Då svär dom åt mig med sitt fulaste pi på talgoxars vis och drar vidare. Talgoxar av idag är inte lika väluppfostrade som var när de en gång var dinosaurer. Näpp. ds

Bra dar är när Hulken lägger sig för att vila 5:24. Dåliga dagar (läs nätter) händer det 2:12. Men upp och sota, fixa och återstarta blir det. Folk skall duscha. Därebland jag. Och någon gång måste ju saker göras.

Nu, soppatorsk. Slut på all energi. Men det må väl vara hänt. Det har snart gått en dag. Det behövs lite läsning och en bok innan man orkar fortsätta. Metod att fylla soppa i tank. Alla levande varelser behöver vila. Fast hur är det egentligen med de encelliga? Sover de också? Borde ta reda på det… Google ger i alla fall inget svar.

Hur det är med släkten i Holland är väl en annan frågeställning. Alltså det där ursprunget till vaccinodlingarna. Verkar dock ganska vagt. För vagt för släktträff antagligen.

Tänker på Janne idag. Backa Jan. Vid den här tiden brukade han komma sättande med en whiskypava. Hummande. Vi drack kaffe och pratade strunt en timme, sen for den gode mannen vidare. Jag satt kvar och kände att jag verkligen inte förtjänade en enda whiskydroppe av den, ofta dyrbara, whisky han lämnat. Ja och varför dick jag den? Men det var bloggen han läste. Gillade en del. Vi var verkligen inte överens om allt. Men skrockade åt annat. Men en god man. Tillsammans med en morbror en av de bästa människor jag mött. Saknad så in i h:e. Såklart.

Sådant där händer en väl bara en gång i livet. Jag är tacksam för att ha fått upplevt godhet utan förväntningar om något i retur. Den rena formen. Destilatet av gott.

Imorgon skall jag testa att ta den där säsongsinfluensasprutan igen. Hoppas på “bättre lycka nästa gång“. men har en till chans också innan dörrarna stängs. Tycker det känns väldigt konstigt att man tränger ihop de svagaste i samhället i en lokal i dessa tider på det sätt man gör. Låt vara att de är vaccinerade, men ändå. Vore jag ett virus skulle jag ropa “HURRA“.

Fågelfrö var det alltså inte lätt att få tag på i Los idag. Slut. Problemet är säkert alla containrar som ligger där dom ligger i USA. Finns inget att skicka grejer i. Amerikaner skiter väl i resten av världen. Ändå kan man inte helt avvisa dom heller. “Amerikanarna“. Utan dom vette tusan hur andra världskriget hade slutat. Men herrefolk ser dom sig väl som. Kineser är väl på väg ditåt också. Medans ryssarna slåss för allt vad dom är värda från en position av evigt mindervärdeskomplex som de själva skapat. Men det är “samhällsapparaterna” som är dysfunktionella. Folket överallt och i alla länder är för det mesta bara som oss andra. Skapligt vettiga alltså. Om man vill se det.

Annars är den stora händelsen imorgon sophämtningen. Brunt + grönt kärl skall tömmas. Det är inte varje vecka det sker minsann. Det är nästan så man skall ställa sig bredvid kärlen och stå där i givakt med Ljusdals kommuns vapen i flaggform hissat.

Fast det kanske är att överdriva. Jag borde i alla fall tar mig ut och tömma en av papperskorgarna här på kontoret i den gröna. Problemet är att det är förbaskat kallt där ute. Ytterligare problem är att jag är frusen av mig. Ännu mer problem finns i form av halka. Så kanske skiter man i det. Det finns plats kvar för mer skrot. Dessutom har jag tre tunnor till här på kontoret. Det blir inte så mycket sopor nu för tiden när man källsorterar nära nog rubbet. Resultatet är att soptaxan hela tiden går upp. För att kunna hålla igång apparaten. Fast rätt billigt ändå. Det måste man ju tycka.

Men nu alltså ge upp för idag. Det är nog nu. Ja det är det.

Liksom.

ps Fast Hulken kräver ju mat han med såklart. Honom lyssnar man på. Såklart. Annars börjar han ilsket hoppa där nere i källaren. Grön och stor och arg. ds

Får iväg paket. Men frön finnes icke. Halvutträttat ärende alltså. Jag tänker inte bekymra mig mer om det.

Tar ner den lilla lilla katten ner hit till kontoret. Jodå, som inte är så liten längre. Blir upplyft av livslusten hos en kattunge. Livet är en gåva. Det vet kattungar.

Men funderar på mat. Rester från helgen. “Flygande Jakob“, Klassiker. Men utan slaktad kyckling såklart. Men gott. Japp, också på en måndag.

Annars flyter dagen på och jag med den. Ja det var väl egentligen bara just det jag ville dela med mig av.