Categories
Swedish

Bli medlem | Popkollo

Popkollo är ett musikläger som riktar sig till alla tjejer och transpersoner som älskar musik! Vi finns på en massa platser runtom i landet.

Source: Bli medlem | Popkollo

Categories
Poesi & Dikter

Oklart

Vem vet egentligen vart stigens slingrande väg oss för?
Man liksom bara går och går och försöker uppskatta
platsen där man nu för tillfället just färden för.
Är det bakom nästa krök som lyckans glädje finns?
Eller kanske här, där jag nu står och i detta enkla där jag bara finns.
Förnöjsamhet eller hopp om bättre dagar
platser dit man längtat sen och då
fast nu är här och bäst i allt.
Jag tror jag måste vandra stigen framåt, bortåt, nedåt
framåt sen som jag en dag jag av moder föddes
för meningen med färden den var aldrig riktigt min att finna.
jag kom till jorden bara för att en dag helt försvinna.
Categories
Betraktelser & Berättelse

Att köpa det billigaste

red and silver metal tool
Photo by cottonbro on Pexels.com

Leker snickare hela dan. En balkongdörr som behöver fixas. Det går sådär. Jag äger väldigt mycket billigt i verktygsväg. Tillsamman smed mina inte alltför imponerande trähantverksförmågor så blir inte alltid slutresultatet vad jag hoppas på. Men får nog till det där nästa vecka. Skapligt ger nöjd gubbe.

Men jag har lärt mig att det inte lönar sig att köpa det billigaste. Fick nämligen två sågar efter att ha hjälpt en snubbe med lite grejer en gång. Sådana där sågar av känt märke. Första gången jag sågade med dem så trodde jag inte det var sant. Det gick så otroligt lätt. Inte kunde jag väl veta att det var sådan skillnad som alltid ägt sågar av de billigaste slag. Gärna också slitna. Kommer aldrig mer köpa en billig såg.

På senare år har yngste sonen förärat mig med både ett stämjärn och en skiftnyckel av bästa märke. Samma sak där. Vilken skillnad. Jag vet nu hur enkelt det kan vara att dra åt en bult när skiftnyckeln inte glappar och hela tiden måste justeras och hur ljuvligt det är när järnet skär rent och lätt i trät. Härligheter. Min farsa var verkmästare. Samtidigt lika snål som jag när det gäller egna verktyg. Så de där glappa skiftnycklarna som skulle kastas på jobbet dom kom hem. Ja och vem tror ni ärvde dom sen när han var borta? Gissa?

Men det skall bli slut på sådant där. Har kanske inte råd med det allra finaste och bästa men väntar hellre ett tag och köper åtminstone skapligt istället för att kasta mig över det allra billigaste. Så-det-så.

Har man ett val så kan man såklart ta det där beslutet. Har man inte valet så är det såklart inte lika lätt.

Halloween gick spårlöst förbi här på kullen. Möjligen har alla ungar redan fått så mycket godis som de orkar proppa i sig eller också är det vägen upp hit till kullen som skrämmer med sitt lamplösa mörker upp mot det mörka huset. För nog är det lite the forgotten house on the hill över det här huset när mörkret falliot. Men bara positivt kommer ur det där såklart eftersom allt inköpt godis blir kvar. Ho-Ho. Ha-Ha-Ha.

Cappuccino och prinsesstårta blev det alltså i Bollnäs på fredagen. Det där att unna sig. Jag tar alltid prinsesstårta för att vara på den säkra sidan. ALLTID GOTT! Tar man något annat kan man inte vara säker. När jag beställer den så frågar kvinnan bakom disken om jag vill ha dagens (färska) eller gårdagens (bedagade) till halva priset. Såklart slår jag till på gårdagens till halva priser, men… funderar sen varför just jag fick frågan.

Tänkte hon

Den där pensionärsgubben verkar fattig och köper nog lite gammal prinsesstårta så att vi blir av med den

eller

Den där gubben bryr sig nog inte om den är färsk eller inte…

ja eller något annat i den stilen. Hade hon frågat om jag inte såg ut som jag gör. Jacka från Erikshjälpen. Jeans, det enda paret. Ja sådär som fattiga gamla gubbar ser ut. Man undrar. Jag skulle så gärna velat prova att skicka in någon av mina mer uppklädda kamrater (från förr) och se om de fick samma fråga vid sin beställning.

En en dag gammal prinsesstårta smakar annars lika bra som en dagsfärsk så jag har verkligen inget att klaga på. Glad att få frågan om någon nu undrar över den saken. Men undrar ändå av ren nyfikenhet.

Jag skall åka och hämta en hel tårta på tisdag. Japp dagsfärsk. Så det färska prinsesstårta blir inte heller åsidosatt vad det lider. Tårtan skall jag sen dela med K och N och kanske någon katt. På den nivån har det inte firats här på kullen sedan urminnes tider.

Gammelkatten och jag som sitter av kvällens timmar på låtsaskontoret. Ja och jo, hon sover på en stol. Jag halvsover nog mest jag med. Ingen fart liksom. Här måste det bli ordning och reda. Den här veckan måste jag helt enkelt in i Åkes värld och finnas där där jag mår som bäst under många sköna timmar.

När det gäller Spotify lyssnandet så droppade jag faktiskt ett steg till under helgen. Mot noll alltså. Att bli slagen till marken och bli förgjord är väl det där.

När det gäller tårtfrågan förresten så visare det väl vilken klass det är på det konditoriet eftersom man faktiskt frågar och inte serverar gårdagens godsaker och hoppas att kunden inget märker. För det hade nog inte jag gjort. Så ingen skugga över dem.

Nu skall jag i alla fall kratta manegen för morgondagens kodande. Om nu inte gudarna närmar sig mitt ringa jag redan ikväll och ingjuter kodglädjen i mitt hjärta. Man allt får man sällan.

Tamestusan

Liksom

Categories
Swedish

Måsten

greyscale photography of car engine
Photo by Mike on Pexels.com

Vintrar bilen. Även om den aldrig blivit tvättad så servas den lite då och då. På senare tid har det varit mycket “då” av den varan så idag blev det alltså lite “nu”. Imorgon är det “då” hur man än beter sig. Egentligen ingen ide att hålla på med alltså. Men bilen kanske gillar. Håller den till sommaren så är det en seger. Då skall det bli en ny. Eller gammal. Men ny för oss.

Nya vinterdäck också. Läääääääänge sedan det. Mötande behöver alltså inte ducka längre när de möter oss.

Men hinner inte mycket mer idag än det där. Slöar hela förmiddagen. Sörplar kaffe på det och kommer ut sent. Men hinner i alla fall. Nope. Inte allt. Aldrig allt. Men behöver vila när jag behöver vila. Har för länge sedan lärt mig att lyssna och agera efter svaret kroppen ger.

En sådan här dag kan vara en alldeles utmärkt dag fast inte så mycket händer. Men klarar inte av för många sådana såklart. Det börjar att rycka i olika kroppsdelar till slut. Speciellt inne i huvudet. Det som driver på. Vill framåt mot “klart”. Jag försöker förklara hela tiden att det inte finns “klart”. Men det hjälper inte. Driften att ta sig dit driver på som en narkomans sug efter droger. Nirvana och “klart”. Samma sak. Tala om det för din chef nästa gång hon/han frågar om du är “klar”.

Men vila ikväll också. Utsövd nu så nu håller man sig vaken en hel film eller två. Fast så mycket bättre. Måste man ju se. Magnus fru är ju med.

Så låt livet rulla vidare. Backe upp och backe ner. Det är gott att finnas till.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Zero

close up shot of a person holding a blue plastic bag
Photo by Greta Hoffman on Pexels.com

Noll. Zip. Zero. En hel dag. Ja en kväll före det också. Tamefan en hel vecka om man tänker efter. Lågvattenmärke. Det blir inte mycket gjort.

Men ibland får man offra en vecka. Som i militär strategi. Retirera. Omtag. För att får andra veckor där det går bättre. Anfall! Framåt!

Alltså finns här stora förhoppningar om att nästa vecka blir en kanonvecka i full koncentration.

Men Bollnäs idag. En heldag i de stora inköpens tecken. Fyller på. Betalar ut. Mest är det mat och reservdelar till bil. Något lite läggs pengar på glädje också. Ja mer än vanligt definitivt.

I Bollnäs är det en sådan där dag när man får lotter för sitt handlande. Sen kan man vinna och får femtio tusen att handla för under en dag. Våra kuponger ligger nedpackad i en kasse med mat inhandlat på nätet. Vi hittar dom först när vi är hemma. Känns lite attans. Men man kan ju inte åka tillbaks till Bollnäs för en sådan sak. Fast hur det än är. Jag vann Ljusdals motsvarighet till det där en gång. Fick tjugotusen att handla för. Tror fortfarande inte att det är sant. Att lyckas två gånger med den bedriften… ja det är rätt osannolikt. Men det var det å andra sidan också att vinna en gång. Så vi brukar lämna in dom där. Man vet ändå aldrig

Nu sitter jag och väntar på kaffe. det droppar och sörplat i köket här på låtsaskontoret. En räddning efter inmundigad mat. Eller möjlig räddning. Troligtvis somnar jag senare på en grön IKEA-soffa nära mig i alla fall. Så känns det åtminstone. För även om det inte blivit mycket gjort så har det gjorts idoga försök att få något gjort under veckan. Jodå. Definitivt. Också att försöka kostar energi.

Varmt här på låtsaskontoret. För varmt. Men jag unnar mig. Skall återställa till mer normala temperaturer snart. Fast kanske när “låtsas” ger sig iväg. Från och med tisdag nästa vecka finns det inte längre något låtsas varesig över mitt arbete eller mitt kontor. Noll låtsas alltså. I det finns en känsla kring identitet som är enormt viktig för mig. Mer så än jag någonsin kan förklara.

Men nu gäller det främst att ta sig igenom inkorgens all smörja. Man är som ett anrikningsverk i en guldgruva där. Promille räknas. Det mesta är skit. Sen fredagsbackup. Skickar lite filer till New Zeeland . Det är en galen värld. Och man hänger med i det galna. För säkerhets skull behåller jag en kopia här med utifall Nya Zeeland sjunker.

Kaffet smakar utmärkt kan jag meddela. Giftigheterna sprider sig redan i blodet och kanske sparkar det igång någon cell som ligger där och sover, får igång en uppvakningsprocess och kedjereaktion i gamla kroppen så att man piggnar till lite. Av det känns dock ännu inget. Troligen kommer det aldrig göra det. Att använda kaffe som räddning gav jag egentligen upp för tjugo år sedan. Men ger såklart inte upp hoppet.

Med +200 mail pockar på att få min uppmärksamhet. Kattguld de mesta. Men ett och annat riktigt guldkorn finns det allt i det där. Dom får man ta vara på då alltså. Men det tar alltid en stund att gå igenom malmen, eller mailen. Things real men have to to. Mögligen skall det vara “has” där. Men så är det väl. Kanske. Jo säkert kvinnor också. Vad vet jag. Och de med annan könstillhörighet. Alla måste ta sig igenom skiten för att komma till ljuset eller något. *Ähhhh fan så pretentiöst det blev. Nakna flickor. Friarbrev. Arv. Gåvor. Skall år ett håll. Ointressant tåt samma håll. Intressant kan sparas till veckan. Övrigt, som kanske kräver en reaktion, ja dem får man tas sig ann. Det var nu länge sedan dom var många såklart. Så när man nått den punkten är man vanligtvis – åtminstone i princip – klar.

Så jag önskar trevlig helg härifrån. Lev gott där ute. Tänk på att det bara gives ett liv. Man bör ägna det livet åt att göra det man vill. Inte det som andra vill.

Liksom.

Categories
Musik

Hudiksvall i November

Då har du chansen att se och uppleva en raritet och en comeback. Jodå! Jag tror det svänger.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Den okoncentrerade hypnotisören

Okoncentrerat dag tre. Gillar icke. Icke alls. Men får ta det för var det är. Jag har i alla fall fått lite gjort ändå. Fast inte fått till mycket till kod. Där är det bara lidande. Fullständigt lidande.

Men nu. Guldnogat och Vicks Blå och lite kaffe. Alltså, det finns hopp. Biter inte det vet jag då rakt inte vad som skall till.

Men har ju alltså möblerat om. Det sätter sina spår. Jag behöver det där totala lugnet omkring för att sjunka in i kodarkoncentrationen. Telefonsamtal, prat och ommöblering passar inte in i det där. Och nej, en krånglande hulk bidrar inte heller.

Chili mot ångest testas kliniskt. Tanken är att man skall få annat att tänka på när man inmundigar sin chili och ångestattacken kommer. Nu har jag normalt ingen ångest men kanske hjälper det där också mot okoncentration. Får väl ta till det om inte godisinköp och kaffe hjälper. Testa.

Läser om hitmakaren i Ljusdal. Jodå. Blir såklart avundsjuk. Drar in stimpengar. Men säljer mig såklart inte så lätt och definitivt inte till slagerträskets fjollor. Men pengarna tar jag alltså gärna. Det där går såklart inte att få ihop. Lika lite som hårdrock och dansmusik inte gjorde det på 70-talet. Sen krävs det såklart talang för det där också. Alltid är det något.

Stimpengar har jag ännu inte sett till några. Fast har visst tjänat ihop i alla fall några outbetalningsbara ören. Alltid något. Men dagens lyssningtakt blir det inget stort arv för barnen den dag det där betalas ut. Sorry kids.

Någon hypnotisör känner jag inte och har aldrig känt. Men visst blev åtminstone rubriken bra i det här inlägget?

Nåja.

Men jag måste väl försöka kasta mig in i det där kodandet. Editor och debugger står där och blinkar. Det finns liksom ingen ursäkt alls för att inte köra. Känner liksom hur den nionde Vic’s Blå tabletten som ligger och smälter i därför avsedd mun tar mig till nya höjder. Det finns alltså hopp. Så tjing så länge. Ja, så kan man väl säga. Också en bit in på 2000-talet.

Liksom.

Categories
Swedish

Nu läll

light city road traffic
Photo by Sultan Raimosan on Pexels.com

Han skog och fors ringer. Gubbe. Såklart. Annars hade han skrivit ett email. Men oldie då. Vi pratar en stund. Världen blir inte bättre för den skull. Fast social träning kan man väl kalla det för min del. Han kör buss. Behöver inte sådant. Pratar sig trött på arbetstid.

Jag flyttar in i mitt hörn. Det blir utmärkt. Tror jag. Sen fastnar pelletstransporten. Blötpellets som jag borde ha kastat men hällde i för att jag är så jävla snål. Det blir till att tömma allt. Lill-katten hjälper till. Alltid med. Aldrig rädd för något. Besvärlig nästan.

Men varmt ute. Ett stillestånd är ingen fara. Annat är det vid minus 20. Då kryper kylan in som tyska tanks mot en Polsk gräns och man jobbar hårt för att mota bort. Ofta i kalsonger och mitt i natten. Hittills har det alltid lyckats här. Gick sämre för Polen.Kalsongerna kanske. Men så fick de ingen hjälp heller. Det brukar iof aldrig jag få heller.

Han som kör buss. Han är rockstjärna också. En månad kvar till pension. Eller i alla fall semester före uttag av pension. Slår vad om att han sitter i en buss bakom ratten igen innan påsk. Det är antingen det eller en turne. Den där sista. Hej då som man kan göra om efter ett år. Den sista sista. Osv.

Själv tänker jag inte ge mig ut på turne. Jag har varit med om tillräckligt många tomma scenframträdanden redan. Hör mig säga som förvar för mina dåliga lyssningar till Bussföraren att “det roliga är ju ändå att göra musiken“. Kommer på mig själv med att det låter lite “surt sa räven” över det. Fast det roliga är ju “att göra musiken“. Fast nog svider tolv lyssnare lite också såklart. Men ibland svider det på ett ganska bra sätt. Och ofta förtjänar man bara det man får. Gott så.

Roligt att bredband sätts högt på listan som en anledning till att man kan och vill flytta ut “på landet”. Mig veterligt är Los den enda plats på jorden som haft en grupp som medvetet motarbetat bredband. Ibland blir man skrämd. Där darrade jag. Men tack och lov fanns det tillräckligt många kloka människor också här.

Nu skall jag hämta K. Men inte tänker jag gå på tå. Klockan är ju inte två. Ja men då säger vi så.

Categories
Swedish

Gran

Skall man få till en gran innan jul får man börja virka NU! Kakfen i Färila dom har virkat färdigt redan dom. Ja faktiskt redan förra året. I Los ligger vi efter. Tydligen.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Trendbrott: Fler flyttar ut på landet igen

https://www.svtplay.se/video/32674199/morgonstudion/morgonstudion-26-okt-06-00-3?position=3053&id=8yEX2bp

Och Los och Ljusdal får vara med på ett hörn. Tänka sig.