Categories
Betraktelser & Berättelse

Som en skruvdragare

floor plan on table
Photo by JESHOOTS.com on Pexels.com

Jag vilar. Finns väl inget ont i det. Med spade och grep visserligen. Men vila är det. Det är underligt hur skallen fungerar. Får den bara annat att göra så är det OK. Det återhämtas. För igår hade nog allt där uppe tömts ur som en gammal telefon med ett ännu äldre batteri. Fast skruvdragare är väl en bättre liknelse. Dåligt batteri. Då skruvar den inte speciellt länge. Men ganska bra så länge den håller sig vid liv.

Men däck blev inte bytta idag. Är väl en dag imorgon också tänker man. Och så hoppas man såklart att det är det.

Ibland ber en yngre alertare programmerare i världen om hjälp. Eller ber om tips som det heter. Då känner jag mig hedrad. Som i fredags då och veckan före det. Ibland vinner envisheten. Ja den står väl och faller med erfarenheten. För snabb som en nybörjare det är man inte längre. Jag hyllar och tror på de unga. Gammalt skall bort. Det man representerar. Men vill inte bli betraktad som uttjänt bara för några siffror. Gärningen skall gälla som måttstock. Betyg och ålder kan slängas in i närmaste brasa som mätvärden. Brinner nog bra. Betygsbevis kan förresten hängas på en vägg. Som tavlor. Som man gärna gör i USA. Där är i alla fall ramen värld någon krona efter några år.

Men utbildning är lösningen på de flesta av mänsklighetens problem. Jag tror på den. Hedrar den. Men att mäta kunskap är inte lätt i en värld där människor är mer intresserade av tävling än av kunskapen i sig. Betyg och diplom får väl duga tills det inte finns något bättre. Men kom inte dragande med dom til mig och försök att få någon hedersplats i min syn på dig. Jag värdesätter bara en människas passion, nyfikenhet och förmågan att göra saker. Visa mig det och jag skall ge dig applåder och hurrarop. Om du nu behöver sådant. Kom bara inte dragande med titlar och pengar.

Men helg kvar av helgen. Man får lura till sig lite filmtid. Tror till och med att det finnes en chipspåse. Ingen vanlighet här i huset. Därför gott när man får ge sig hän på det. Såklart. Film finns i mängder. Bara man hittar dem. Tar längre tid att hitta något att se på än att titta på. Ja Netflix. För det vill dom ha ännu mer betalt tydligen. Girighet som de antagligen får äta upp en dag.

Eller inte. Stor äter liten. Förblir stor.

Indiskt i kväll. Snart Diwali (4’e November) så det kan passa att sätta sig i stämning inför ljusets högtid. Men gott. En öl till kanske. Billiga grejer såklart. Men duger åt mig.

Solen går ner kvart över sex. Dags för mig att dra mig uppöver, jag som är mörkrädd. Den stora vilan tilltar och bär mig genom helgen som om den var en seg gammal åsna. Jag låter mig bäras. Njuter av att slippa gå själv. Livet är enkelt och bra och jag tar tacksamt emot det när det är så. Självklart är det så. Tack. Liksom. Oklart vem man egentligen skall tacka…