Categories
Betraktelser & Berättelse VSCP

Vem är mest pessimistisk?

Under kvällen här så tävlar alla temperatursensorer om vem som är mest pessimistisk. Ja och jodå, SMHI är med i kampen dom också. Och får såklart priset som de mest pessimistiska. Men spannet är rejält som synes. Ändå finns alla sensorer ute i det fria mer eller minder. Men tunna väggar och ett plåttak hjälper lite de också som synes på mätningarna i garaget.

Ja och såhär sammanfattar man dagen (om man vill).

Eller såhär

I år har jag en sensor nedgrävd i marken igen. Varför det? Ja varför inte. Hur har mössen de där nere undrar man ju ibland som vegetarian. Eller hur?

Vill man se hur läget är där kan man ju själv prenumerera på MQTT topic

vscp/FF:FF:FF:FF:FF:FF:FF:FE:60:E3:27:1D:75:C3:00:03/#

på vår demo server demo.vscp.org

mosquitto_sub -h demo.vscp.org -u vscp -P secret -t vscp/FF:FF:FF:FF:FF:FF:FF:FE:60:E3:27:1D:75:C3:00:03/#

Eller satsa på topic

vscp/#

så man får M Y C K E T data. Vad det är finns beskrivet här.

Nu kan du möjligen ställa dig frågan: Varför?

På den frågan har jag inget bra svar. Bara för man kan kanske…

Liksom.

Categories
Böcker

Senast “skummade” bok

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt

Det är säkert bara mitt problem, min oförmåga att ta in det goda, bristen på intelligens, osv osv som gör att jag inte tar till mig innehållet i den här boken. För den är vackert skriven. (Tror jag?). Med mycket svåra ord och snygga meningar. Men tråkigt är det. Gäsp. Jag saknar historien. Jag saknar det där att komma in i människorna och se världen med deras ögon. Nu blir de bara beskrivna som schackpjäser på ett bräde. Helt ointressant alltså. Också om schackpjäser vill man veta allt om den som tillverkade dom. Vad personen tänkte när hen gjorde dom. Hur hens morgon var den just den dan. Om trädet dom karvades ur. Om den som packade dem i en låda för leverans till slutkund. Materialet i den lådan. Om den mycket arga pappan som flirtade med den vackre unge kassörskan i bokhandeln när han köpte schackspelet till sin son som minsan skulle bli en intellektuell. Jodå pappan blev gladare av den där flirten. Pojken kriminell.

Fast nu tappad jag tråden…

Liksom.

Jag skummar igenom den här boken ungefär från mitten. Fram dit kämpar jag. Fast måste tillstå att det är en bra bok att somna till. Man orkar som mest med ett kapitel.

Antagligen får författaren nobelpris i litteratur en dag. Då skall jag editera det här inlägget och skryta med att jag minsann läste honom tidigt…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Döden

grey skulls piled on ground
Photo by Renato Danyi on Pexels.com

Döden har alltid jagat mig. Jag har känt närvaron så länge att vi blev vänner redan innan jag fyllde tolv. Nej, det är inte rädslan för att dö som besvärar mig. Det är livets korthet som har plågat mig ett helt liv. Nu, som nära 65-åring, är det där såklart påtagligt. Hur skall man hinna med allt?

Det enkla svaret på den frågan är såklart att man hinner inte allt. Ingen gör det. Det är bara att acceptera läget. Men hos mig är insikten om det och allt annat inom mig som inte vill acceptera att det är så, mil från varandra. Ja och har alltid varit.

Livet är för kort.

Dagarna är för korta.

Timmarna är för korta.

Minuterna med.

Utom när man väntar på en buss…

Liksom.