Categories
Swedish

Varde ljus

Ljusstumparnas tidevarv är här och jag är ett med tiden. Tänder på…

Nu kodar vi lite.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hotet

black deer lying on plants near green trees during daytime
Photo by Pixabay on Pexels.com

Det ligger ett fågelhuvud utanför bron när jag kommer ut på morgonen. Någon Losbaserad familjeklan som lagt den där som varning tänker man. Ryggar tillbaks. Spanar efter män i grön mundering, orange hatt och älgstudsare. Men ser ingen sådan. Går alltså genast in och låser dörrar och fönster. Ja det gör jag. Livrädd. Darrar.

Kan såklart ha varit katten också. En av dom.

Men klanerna här i skogen är inte att leka med dom heller alltså. Fejder pågår som håller på år ut och år in, generation efter generation. Så länge håller de på att till slut vet arvtagarna till fejden inte vad själva bråket en gång ens handlade om. Man fortsätter att hata av gammal vana helt enkelt.

Ligger det ett avhugget älghuvud utanför bron imorgon så vet jag. Hittills har ingen av katterna fält en älg. Än mindre ätit upp en.

Jag ägnar större dagen åt mitt hål. Det kittlar i magen. Men till slut så är det där. Nåja, lite större skall det bli. Det skall finnas plats för bruk runt stosen. Men sen så blir det murning. Sen tätning och dom från tillkallad sotare.

Kvällen ägnas åt kodande. Fram till nu någonstans när regnet tilltar där ute och jag, den kodande, börjar känna av en dags hårdborrande i tegelmur. Jo, fysiskt jobb tröttar på annat sätt än det där andra man håller på med. Höll på skriva “det intellektuella” men nu är ju jag , jag, så det kändes helt fel att ta det där laddade ordet i min mun.

Hittills ingen inmurad före detta skolelev hittats i skorstenen. Inte en benflisa ens. Annars var det väl just här i en blindgång där det kunde ha funnits en chans. Fast om sanningen skall fram har jag inte undersökt så noga. Visst vill man inte veta. Behöver man göra sig av med en kropp så är det för övrigt ett bra läge nu. Innan jag murar igen alltså.

Fast nu, nu när Ulf “gnällfarfar” Lundell släpps sin grepp om mig så tror jag att man vågar gå upp och lägga sig redan vi denna tidiga timme. Man blir liksom inte lika utschasad av det jag läser just nu. Fast i natt drömde jag att ryssen hade invaderat Los. Ja, bara Los. K. jobbad av någon anledning på gruvan och jag försökte hitta henne där uppe (hon skulle alltså räddas undan Ryssen) men på Willmars bagarbod fattade de inget av det där. Var bara trögt oförstående. Så jag fastnade där av oklar anledning. Drömmar ÄR konstiga. Frågan är varför? Man skulle kunnat använda ett liv åt att ta reda på sådant också.

Men nu så. Uppåt, uppåt, med förhoppning om en ny och bra dag som levandes imorgon här nere och i världen igen.

Livet är gott!

Categories
Swedish

Nice

Categories
Betraktelser & Berättelse

Den snåle

Den snåle. Han som sitter där på axeln och trängs bredvid Luther och en och annan djävul säger

– Borrmaskiner borde gå att laga.

Är man precis på väg att krypa in i det där låtsasjobbandet så är det där ingen bra tanke att väcka. Sådana tankar släpper inte. I alla fall inte hos mig. De mal på som vilken födslovärk som helst tills de blir förlösta. Så kan man inte ha det.

Så operation laga borrmaskin inleds. Förlösning. Det skruvas upp. Det mäts. Kol kollas. Jodå de räcker nog min livstid också. Det testas. Det skruvas ännu mer. Snart ligger alla delar av borrmaskinen där på bordet. Något fel hittar jag inte. Vilket såklart är ett gott tecken också. Gör det lönt att fortsätta.

Men ihop med allt igen. Mät och mät och mät. Att köra borrmaskin med öppen kåpa har sin spänning (pun not intended), men det är ett måste. Ja och där. I den vinkeln, verkar det inte komma fram någon ström. Plockar av strömkabeln. Jodå. Glappar. Byter. Lagat.

Jag sparar alltså tvåhundra spänn här på förmiddagen. Det är mer än en låtsasjobbare tjänar på en hel månad.

Nöjd!

ps Don’t try this at home om du har månadslön. Billigare att köpa en ny. Men samma tillfredsställelse uppnår man såklart inte genom den enkla utvägen. ds

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ljusdals brist på mod

I Los vill man spara på skolan. Så man skall slå ihop allt till ett ställe. Ett dagis. Lågstadie. Högstadie. Bibliotek. In med allt i ett hus. Bygg om för x kronor. Stäng igen de andra husen. Skapa en arbetsmiljö sämre än närmaste Amazonlager.

Galet såklart. Man sparar interndebiteringar. Luft. Papperssiffror. Svansbiteri.

Det enda vettiga vore såklart att utnyttja de byggnader som finns på skolan. Alla. Skapa något bra av det. Inte behöva bygga om så in i helskotta. Använda det som finns. Bestämma sig för att ha visionen att göra något bra.

Men visioner… När hörde man sist någon socialdemokrat (eller politiker med annan partibeteckning för den delen) uttrycka en vision om en bättre värld, ett bättre samhälle om solidaritet och en samhällsapparat som bryr sig.

I allt har det faktiskt blivit bättre att leva här ute i periferin av en kommun de sista tjugo åren. Jag är säker på att den utveckling kommer att fortsätta. Men då behövs en tro på en framtid. Japp, också från de som hanterar skattekronorna. Mod också såklart. Modet att vilja skapa något bra istället för att bara lappa laga och lägga ner. Nytänkande.

Centralisering är inte detsamma som bättre. Har aldrig varit. Precis som krig aldrig har varit fred. Hela Sverige skall leva. Visst är väl det självklart.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det pekas

Klämmer eluttag i helgen. De skulle ha satts upp för längesedan. Nu är de där. Vinst, skarvsladdar över. Det var inte igår som det var överskott på sådana här i huset. Nu bara lite elflytt i “serverrummet” så att jag kan sätta kommunikationsutrustningen på UPS’en. För visst vill man väl att åtminstone en wifi router och fiber- routern skall snurra också vid strömavbrott.

Nästa projekt är att ta hål i skorstensstocken för den nya kaminen. Det har undersökts, visats och och pekats av sotare, men inte verkar det finnas någon kanal där det skall vara en sådan. Ja sen går borrmaskinen sönder och så var det inte mer att göra åt den saken. Det suckas. Just det här projektet ligger långt utanför min komfortzon så… ja vi får se. Fegisar ger upp. Ja och feg har jag alltid varit. Kan ev. kompensera bra dagar för den där fegheten med lite vrånghet. Ibland. Vi får se vad som vinner denna gång.

Helger är det med som vanligt så att de bara försvinner bort utan att man riktigt hinner med att fatta att det är helg. Världens bästa trolleritrick antagligen. Fredag -> Måndag utan att märka lördagen däremellan. Eller annan tid för den delen. Men turligt nog för mig så gillar jag då måndagar också. Fast sämre när jag har något oavslutat som mal i huvudet. Oavslutade grejer vill gärna ligga där och mala och irritera. Vill bli lösta.

Just i detta kommer jag på att testa med en röktändsticka. Såklart har jag sådana. Har väl alla. Jodå. Har nog hittat kanalen. Fast den ligger lite längre åt höger. En helsten. Tamefan!

En ny borrmaskin nu då bara så. Lär bli den billigaste som går att få tag i. Som vanligt. Den numera insomnade var en Bosch. Efter farsan. Sådana märkesgrejer når sällan mina hyllor. Men dyligt går att leva med. Fast det finns definitivt andra saker att lägga pengar på än borrmaskiner. Fler än jag har säkert noterat det.

Annars är det ruskväder här på kullen. Programmerarväder. Tandläkarväder enligt vissa. Men väder som ger lugn i sinnet. Åtminstone fungerar jag så under hösten. Det får gärna vara lite rackigt väder. Ofta finns det kreativitet att hämta i det där. Fast i år har allt det där hamnat lite på sidan om. Jag ränner fortfarande euforiskt runt i pur glädje över att kunna göra saker igen. Det finns stor glädje i det. Sen har jag blivit lugnare i sinnet. Har nog med åldern att göra. Saker få gärna ta lite tid. Det gör inte så mycket. Förr var den där helt vikt åt programmerandet. I allt annat fanns en otålighet med som störde både nöjet med att “hålla på” och resultat. Ålderdom är inte alls bara negativt.

Den här veckan skall det bäras i ved. Fyra pallar för mysighet i vinter när de där iskalla vindarna drar fram som taggtråd kring husknuten. Vi har två öppna spisar som man kan sitta vid och fundera över livet. Har man man en pava whisky så hjälper det definitivt de där funderingarna. Eller man tror det i alla fall. Men i mitt fall går det på ett ut. Jag tror definitivt en massa ändå. Mysigheten skall det icke sparas på.

Nåja. Det finns inte mer att orda om just nu. Allt detta som skrevs var väl också det rätt värdelöst. Men tid gick. En (trolig) lösning uppenbarade sig. Det är gott att vara en av de levandes.