Categories
Betraktelser & Berättelse

Ljusdals brist på mod

I Los vill man spara på skolan. Så man skall slå ihop allt till ett ställe. Ett dagis. Lågstadie. Högstadie. Bibliotek. In med allt i ett hus. Bygg om för x kronor. Stäng igen de andra husen. Skapa en arbetsmiljö sämre än närmaste Amazonlager.

Galet såklart. Man sparar interndebiteringar. Luft. Papperssiffror. Svansbiteri.

Det enda vettiga vore såklart att utnyttja de byggnader som finns på skolan. Alla. Skapa något bra av det. Inte behöva bygga om så in i helskotta. Använda det som finns. Bestämma sig för att ha visionen att göra något bra.

Men visioner… När hörde man sist någon socialdemokrat (eller politiker med annan partibeteckning för den delen) uttrycka en vision om en bättre värld, ett bättre samhälle om solidaritet och en samhällsapparat som bryr sig.

I allt har det faktiskt blivit bättre att leva här ute i periferin av en kommun de sista tjugo åren. Jag är säker på att den utveckling kommer att fortsätta. Men då behövs en tro på en framtid. Japp, också från de som hanterar skattekronorna. Mod också såklart. Modet att vilja skapa något bra istället för att bara lappa laga och lägga ner. Nytänkande.

Centralisering är inte detsamma som bättre. Har aldrig varit. Precis som krig aldrig har varit fred. Hela Sverige skall leva. Visst är väl det självklart.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.