Categories
Nedskräpning?
Month: October 2020
Categories
Måndag morgon
Måndag morgon. Jag älskar måndagar. Tänk så mycket man kommer att hinna med den här veckan. Den förhoppning som nästan alltid blir till ett nedslående resultat på fredagarna. Hann man ens hälften? Men idag. Allt med plus. Kanske gäller det här bara programmerande människor. Tidsoptimister hela bunten. Men jag är säker på att fler är drabbade av det där. Måndagar har definitivt ett oförtjänt rykte.
Men nu här på morgonen så ligger alltså en obruten vecka framför en. Det är bara att ta tag i låtsasjobb och köra på. Älskar det!
Jag ser det i ögonen. Det finns ingen kärlek kvar i dom där gröna ögonen. Dom är döda när dom ser på mig. Öppna men beslöjade. Utan liv. Glittret som jag förälskade mig i en gång i tiden har lämnat ett par ögon som en gång bara såg mig. Nu glittrar de bara när de ser på andra. Jag har sett det när vi rör oss förbi personer eller hus. När vi möter personer jag inte känner, men som är kända för den med de gröna ögonen. Då ser jag hur de där ögonen liksom lever upp igen. Får kraft och energi från goda tankar långt där inne i ett huvud. De tankar som jag inte längre är delaktig i. Det är där och då en grå dimma sveper in över mig. Det som är mitt egentliga jag bosätter sig i min kropp och kurar ihop sig i ett hörn. Vill stanna. Vara, nej är, den som går efter egna vägar. Det är så det grå ihopkurade i hörnet kallar sig. Dit, dit också jag alltid återvänder. Förr eller senare. Men alltid dit går min väg. Lika säkert är det som en morgon har en sol som går upp bakom ett berg i fjärran just på denna plats där jag står.
Så jag packar väskan. Behöver bara det nödvändigaste. Den blir knappt kvartsfull. Mitt liv handlar inte om saker. Bara om möten. De goda mötena. Och nej, jag tror inte på att hålla kvar vid det döda, det som inte längre lever. Föränderligheten är det enda sanna. Man måste bryta upp innan det är dags att hugga av och amputera. Innan lemmar svartnar och ruttnar i kval och illaluktande söt sörja som vill ta men inte ge. Innan tankar lär sig hata. Innan liv förspills och blir till sandkorn i en snöstorm där de såklart inte hör hemma. Lika lite som snön hör hemma i en sandstorm. Var sak på sin plats. Det gäller mig också. Jag vet ju det när jag stänger dörren och går. Min rätta plats är utanför den där dörren. Inte innanför. Det finns ingen tvekan.
Sen går jag. Tar den första stig jag hittar som synes lång och väl upptrampad av fötter som gått här redan innan mig. Försvinner iväg, bort, lika hastigt som en sommar lämnar jag den plats jag funnits på under en lycklig tid. Jag säger inte adjö. Inget. Går bara. Hit återvänder jag aldrig igen. Aldrig mer igen.
Snart är jag åter bara den varma vinden som blev till ett regnväder. Och ju längre jag går efter den stig jag bestämt mig att vandra efter, desto lättare blir jag i mitt sinne och i den själ jag aldrig fick. Innan stigen nått ett slut vet jag att jag är en del av lufthavens alla moln och strömmar. Kanske har jag inte ens funnits då. Kanske fanns jag inte alls. Kanske inbillade sig de gröna ögonens bärare allt det där vi båda trodde fanns. Den tanken orkar jag inte ens bära. Nu går jag.
Categories
Lögardagen
Mecka bil hela dan. Det blir inte så mycket mer. HATAR det. Kallt. Blött. Varför gjorde jag inte detta i somras? Jo för jag visste inte att det behövdes då. Såklart. Som det alltid är.
Men kväller nu. Får fortsätta imorgon.
Liv levs. N bakar hemsysterkaka. Det bästa jag vet. Historien är denna. Min mamma blev sjuk. Var på vilohem. På den tiden kunde män inte klara sig själva så vi hade en hemsamarit till hjälp hemma under en tid, en “hemsyster”. Hon införde hemsysterkakan i det hedmanska hushållet. Alltså “Hemsysterkaka”. Andra kallar den kärleksrutor och allt möjligt annat. Men för mig alltså alltid “hemsysterkaka”. Jag här i huset är det ingen som kallar den något annat såklart. Bra namn sprider sig och fastnar. Som ett monument över att män inte kunde klara sig en vecka själva kan den vara. Lite skamligt kan man tycka belyst med dagens ljus.
Men man får blåbärspaj idag också. Det är ingen hejd på godsakerna som serveras här i huset idag alltså. Tror faktiskt det ligger en chokladkaka någonstans också och väntar. Jamen vad finns att klaga på?
Liksom.
Men nu då alltså. Tänker inte göra så mycket mer denna lördag. Kanske är jag rent av värd det.
Categories
Strömavbrott
Lunch, strömavbrott, bra timing tänker man. Sen fortsätter det bara. Åtgärdat 15:19. Kabelfel. Men det är bara början såklart. Min dator startar inte. “HELVETE” skriker man. Högt. Det tar några timmar det där också. Men nu då. Strax före sex. Äntligen. Igång igen. Men inte mycket fredag kvar av en alldeles utmärkt fredag nu inte.
Fast nu för tiden är det rätt sällan strömavbrott här uppe på kullen. Annat var det förr. Minst ett per månad. Ibland långa. Då skrek man “HELVETE” rätt ofta alltså.
Men eftersom det alltid finns något att skruva på här på låtsaskontoret så behöver jag inte vara overksam under strömmars frånvaro. Man skruvar på. Men planen för dagen den höll såklart inte.Man tappade tråden. Å andra sidan så följer väldigt få dagar den ursprungliga planen på det här låtsaskontoret.
Man får ta tag i det där på söndag. När låtsasarbetsveckor börjar.
Nu plocka ihop lite. Sen stoppa mat i munnen, tugga, svälja och sen sjunka ned i grön IKEA-soffa. Har man tur hinner man se en film innan man somnar. Ja annars… ja ni fattar.
Låt helgen tåga in alltså med allt vad det innebär. Om det nu innebär ett endaste dugg. Liksom.
Categories
Nu går det
Nu går det. Nu när skatteverkets jurister själva distansarbetare. Alla är sig själv närmast. Det är ingen bra sak. Men det är däremot avdraget. För många.