Under den tid jag kört Hälsingetoppen så har jag ganska ofta fått mail (och några telefonsamtal) från människor som finns nära musiker och som vill att den de känner skall finnas med på listan. Det kan vara mammor – ja väldigt ofta mammor faktiskt – men också flickvänner och kompisar, men ibland till och med ett fans. Ja och Ljungström såklart. Men han gör mest en god gärning för mänskligheten. Han har helt enkelt ett gott hjärta den mannen.
När jag får den där inputen så blir jag glad. Fantastiskt att ha någon som pushar dig. Som är stolt för det du gör. Som står där bakom dig i alla väder och som aldrig skäms över det du kallar ditt uttryck. Kärlek. Jag gissar att den lokala radion t.ex. hör av de här personer också (me lyssnar inte). Fantastiska människor.
Så kanske skulle de här personerna också ha en egen lista. Eller i alla fall ett fint pris av något slag som delas ut av en kunglighet på någon flott gala varje höst.
Nu kan ju det här också bli eller närma sig nepotism. Då blir det ju något som är äckligare än “äckligt” såklart. Det finns inte mycket jag avskyr mer än nepotism. Ja möjligen då lögnare. Men när det inte närmar sig det där spöket är det bara vackert.
Fast synd om alla som inte har den där backningen såklart. Antagligen är det vanligare att det är så såklart.
