Det är lika bra att lägga sig. Det blir liksom inte så mycket. Bättre då att vara utvilad imorgon. Ta tag i allvaret då. Om man nu kan vara det när man läser UL’s Vardagar 3. Fast det är mest gnäll vill man läsa vidare. Klockan går alltså. Det flödar. Han har ändå den förmågan. Den och att håva in stålarna för orden.
Men alltså kvällen denna söndag den 16’e augusti. Det blir inte mycket. Kommer inte riktigt igång. Klarar bara av de där förberedande. Men dagen har väl ändå gett något. Eller vad sägs om
Målat fönster.
Bytt avgassensor på bilen.
Klippt gräsmatta.
Ja lite gräsmatta har jag fortfarande kvar. Självgången på gräsklipparen har gett sig. Det går tungt. Eller jag är klen. Måste byta drivrem. Alltid är det något. Orkar alltså inte hela. Planerar att ta återstoden imorgon.
Fint väder är det hur som helst. Njuter av det. Samlar på mig varmgrader inför vinterkyla.
Byn samlas för stormöte. Det är visst krig nu. Rätt så.
Det är sjuttiotal. Julhelg. En kompis och jag är i London. Vi är unga- Vill se världen. Här är den. Det behövdes bara en båtresa för att komma till den. Jodå, vi har rockstjärnedrömmar. Såklart har vi det. The Marquee, den kända rockkluben i Soho, har vi såklart hört talas om. Här kan vilken storstjärna som helst dyka upp oannonserad. Det blir flera besök. Den första kvällen, julafton eller juldagen, UFO. Oväntat. De råkar befinna sig i stan. Fantastiskt! Inte så mycket folk men fullt ös. Helen Hell kysser mig. Hon känner ägarna. Allt är öppet. En kyss jag får ångra resten av mitt liv. Allt har ett pris. Fast UFO är det såklart som det handlar om ändå. Det är rock’n roll. Pete Way och de andra. Må han vila i frid.
Vacker. Nej jag har nog aldrig känt mig vacker. Realisten i mig är för stark (åtminstone i det fallet). Kanske är det just därför jag har lagt in en stående önskan hos han/hon/det/gud om att få bli fjäril i mitt nästa liv. Om det finns sådana. Om man får fler chanser. Chans att bättra sig. Ja och möjlighet att önska. Ja och någon att önska hos.
När jag vattnar kryddlandet. En Silverstreckad pärlemorfjäril (enligt Google bildsök) landar där bland kryddorna . Min storebror J. skriker säkert rakt ut över den klassificeringen. Kan sådant där. Om det nu är en annan sort. Teckningen stämmer inte riktig så det finns nämligen tecken på att Google har fel.
Fast vacker får räcka för mig. Det verkar den dessutom tycka själv för den visar verkligen upp sig där i sommarkvällen. Ja och jag uppskattar såklart det hela. Är än mer säker på att det ÄR just fjäril jag skall bli i mitt nästa liv. Ännu mer när den dansar iväg till en annan växt. Dansare, ja, fascination där med. Jag skall dansa för allt vad vingarna duger till som fjäril i mitt fjärilsliv. Ja som larv också. Larvdans. Ja, hela metamorfosen skall gå som en dans. Säg ordet högt för dig själv. Bara det ordet räcker ju för att man skall önska att man aldrig blev född till människa. Vi mognar på sin höjd. De flesta inte ens det. Inga metamorfoser där inte.
Hur som helst lyfter jag av det där mötet. Som alltid när man möter det vackra. Det intelligenta. Det kluriga.
Förresten. Trollslända. Ingen dålig varelse det heller. Kan definitivt ha det som andraalternativ. Trollsländor som flyger omkring här bland oss människor och minns när de flög omkring på samma sätt och det var dinosaurier som gick omkring här på jorden. Det minnet vill man såklart uppleva. Ett tvåhundratusenårigt människosläkte har inget att hämta i jämförelse.
Japp, fjäril eller trollslända. I det senare fallet gärna i skimrande blå eller grön metallic. I det första fallet definitivt gul. Älskar det gula. Tror visst det är galenskapens färg. Passar mig troligen.
Tänk förresten om den här fjärilen jag möter var en människa i sitt förra liv. Då kan och måste man såklart undra vem? Men den kunde såklart lika väl ha varit en giraff. Så ingen ide att fundera mer på det. Jag känner ingen giraff personligen. Ännu.
Liksom
Men min vecka börjar nu. Låtsasvecka visserligen. Men ändå. Räknar kallt med att det blir en synnerligen bra vecka.
Klichéartat om norrfinländare och norrlänningar. Eller också är de alla alternativt
suputer och hustrumisshandlare
eller
religiösa fanatiker.
Jag tror varken på det eller på standardklichéerna. Men den går ändå att läsa den här boken. Ja det tycker jag nog. Fast den där enkla människosynen tar bort en massa poäng som annars skulle ha givits.
