Categories
Betraktelser & Berättelse

Regn

Jorden behöver regn. Himlen levererar. Just idag på eftermiddagen. Jag får hålla igen de krafter jag har inom mig – hårt – för att inte rusa ut och dansa oresonligt lycklig omkring där ute i regnet, så som man gjorde som barn. Gapandes såklart. Smakandes på det där vattnet från himlarna som toppar smaken av varje annan dryck. Fattar egentligen inte varför det där är en konstig sak att göra som vuxen. Förbjudet. Om man nu är sugen. Om man nu känner för det. Man borde få göra som man vill. Vad är det annars som är frihet? Men det finns familj att ta hänsyn till. Vill inte “skämma ut”. Jag nöjer mig med frestelsen och tanken. Tittar på inifrån mitt låtsaskontor när regndroppar faller hårt mot gräs och asfalt. En njutning det med.

Den gamle grannen J. hälsar på. Det var ett år sedan. Kanske mer. Hon var dragspelarens hustru och är fortfarande först och främst dragspelarens hustru fast dragspelaren själv är borta och saknad med både minnessten och minnespark. Men Edsbybo nu sedan några år. Rotlös. Jag har dragspelarens gamla avlagda kläder på mig. Fick en hög när det städades ur efter hans bortgång. Det skrattas gott åt det klädvalet idag. Den gröna skjortan som jag tingade på redan när han levde har jag faktiskt slitit ut. Ja skojade då såklart. Jag hade haft en likadan en gång i tiden. Den skönast skjorta jag någonsin haft. Trodde väl aldrig att det skulle bli allvar av det där en dag. Men jag vet att dragspelaren också skulle gillat det.

Det blev ingen ny musik på Spotify idag. En Corona-effekt tydligen. Jag har såklart ingen brådska. Inte med det. Inte med mycket annat.

440 dagar kvar. Tror inte att det är sant. Just där är det bra att tiden rusar. I allt annat vill man vid min ålder bromsa tiden.Hålla kvar. Hinna med lite till. Eller varför inte mycket till.

Hittar en låda foton när jag letar en annan grej idag. Så många på bilderna som jag inte känner igen. Måste kolla upp med brorsan eller någon annan någon dag. Rädda namn kopplat till ansikte så att efterkommande åtminstone har en chans att få veta. Om de vill bränna eller pappersinsamla dem då sen bestämmer de såklart själva. Det finns ingen skuld i det.

Glasögon fanns det definitivt inga i brevlådan idag. Hoppet står därför till morgondagen i det fallet. Man blir onödigt trött i huvudet av illa anpassade glasögon. Det blir man visserligen av ett nytt par också. Det tar ett tag att vänja sig. Men bättre att beträda den vägen såklart. Det blir oftare och oftare tvådagars leveranser hit upp till oss från alla delar av Sverige. Var ovanligt förut. Fast jag har alltså inte bråttom. De kommer när de kommer.

Los krigar. Tror att jag gillar det. Det finns en alldeles unik kraft bland människorna här. De vet bara inte om det. Den får oftast utlopp i klagande istället för handling. Men när den där kraften tar rätt väg. Ja då är Losbor ostoppbara. Skall man göra neddragningar och förändringar så måste folket såklart få vara med och planera dem. Delaktighet är viktigt. Där, bland de som berörs, kan man hitta nya infallsvinklar på problem. Nya tankar och lösningar. Eller kanske bara konsensus. Allt bra. Jag är själv inte insatt i diskussionerna men är skaplig på att räkna och nog låter det mesta av de besparingar man pratar om som kontolek. Man flyttar en kostnad till ett annat kostnadsställe och vips så är den kostnaden borta. En holistisk syn saknas och man säger gärna “mäh och hallå” när det där underskottet dyker upp på ett annat ställe i ställe. För tillbaks ansvaret för skolan till staten. Ta sjukvård och åldringsvård den vägen också. Det är de områden vi Svenska samstämt tycker är viktigast. Det vi vill betala skatt för. Nog borde den vara jämlik över hela landet och bördan (eller ynnesten att få bidra till) delas av oss alla tillsammans. “Vad får jag för pengarna…” personerna har ändå alltid och kommer alltid ha och sätta de privata alternativen högst. Betala goda pengar för att hamna först i kön. Men fast deras röster är starka och höga är de ändå bara några få. De kan få ett eget tv program eller en hel kanal där dekan gnälla över de omåttliga orättvisor de utsätts för.

Synd bara att socialdemokraterna inte har det där i sig. Personligen tror jag att just den balansgång mellan socialism och kapitalism som Sverige varit jäkligt duktiga på genom åren är den absolut bästa vägen att gå politiskt. Jämvikt. Men socialdemokraterna verkar ju göra allt idag för att just de riktigt rika skall sitta still i båten. Nöjda, mätta och belåtna. Medans vi andra ror så att svetten lackar. Ja inte jag då. Här är allt bara på låtsas.

Att det är höst märks i inkorgen. Det bara sprutar in mail just nu. Alla har dragit igång sina projekt igen tydligen. Trodde faktiskt att Europa hade ledigt den här tiden. Men tydligen inte så. Inte resten av världen heller. Men hinner med att läsa allt det gör man inte. Inte ens det stressar mig längre. Lugn som en cykelsadel är jag.

En hög medicin, en riskkaka – man får lyxa till det – och sen några sidor Ulf Lundell gnäll är det dags för nu. Fast gillar det såklart. Annars skulle jag såklart inte läsa. Fast den där fyllekörningen… den förlåter jag honom inte. Där sjönk han ner till under de riktigt respekterades nivå. Genier, ja och han är aspirant på det, kan komma undan med mycket. Det är inbyggt i just det sinnet såklart. Men fyllerkörning… nope. Utanför ramarna. Dålig stil.

Så nu, dags att lämna mina fattiga kodrader åt sitt öde. Bara på låtsas de med såklart. Inte värda mycket just därför. Men lever jag imorgon, ja då tar jag upp den tråd jag lämnat idag igen. Åtminstone enveten är jag. Dum i huvudet kanske. Men enveten. Det vill jag ha cred. för. Det räcker med det. Priser, statyer och annat kan andra få ta hand om. Fast prispengar.. nåja,,,

Categories
Swedish

“Fan ta er”

https://sverigesradio.se/embed/episode/1518779

Ni som inte följer rekommendationerna – fan ta er!

Alla borde antagligen lyssna på det här sommarprogrammet.

Categories
Swedish

Man borde slå till

Har man tur blir man fast där.

Categories
Meterologi

Håller andan

Categories
Swedish

OJ!

Kläder på. Tydligen

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sarah Dawn Finer

Sarah Dawn Finer skriver till Mikael Damberg och vill ha ett möte. Hans kansli hör av sig med vändande. Om det nu vore Karl på fabriken som gjort samma sak…

Likhet inför lagen, eller likhet inför makten. Pyttsan liksom.

Categories
Företagande

Moderna socialdemokrater älskar att sänka skatten för de rika | Aftonbladet

En av socialdemokratins besynnerliga egenheter är förtjusningen i allt som är stort. I kombination med partiets excentriska avsky mot att beskatta de besuttna blir fiaskot med nätjättarnas etablering i Sverige begriplig.

Source: Moderna socialdemokrater älskar att sänka skatten för de rika | Aftonbladet

Categories
Betraktelser & Berättelse

Tisdag

abstract art artistic autumn
Photo by Pixabay on Pexels.com

Morgon. Sommar i luften. Tar en macka med Vegiar på. Lyx här en vardag. Hoppfull. Dagen börjar bra. Jag utsövd. Trotts Ulf Lundells oro där i Österlen – i de ensamma männens paradis – som tar mig in i natten. Eller kanske just på grund av den.

Borstar tänder. De som är kvar verkar sitta kvar också idag. Det finns behov av översyn där. Men den får vänta tills efter nästa år. Jag går ändå i väntans tider.

Ser att kattlådan behöver bytas. Dagen faller väl något där. Den är inget som tilltalar något av en människas sinnen. Bäst är att ta tag i det innan duschning och tvagning. Då förföljer den inte med en, en hel dagen. Så det gör jag.

Ute fuktigt. Augustifuktigt. Frasse, gammelkatten, har lagt sig tillrätta bakom bilen. Där sover han sedan som en död mest hela dagen. Mer än en gång har jag varit fram till honom i tron att han verkligen gått vidare till andra världar. Men han överraskar alltid. Pigg men skraltig. 92-åringen.

Kattlåda i kompost. Något skall vi ha tillbaks från inhandlad kattmat. Blandar ut jorden väl. Den som hamnar i krukor och pottar om ett år eller två. Det går runt. Cirkulerar. Kattlådstömmning är alltså inte helt meningslöst. Duschar man på det så sköljer man också av sig minnet av en låda skit.

Tisdag. En bra dag. Man är uppvärmd efter en tvekande måndag och det är tillräckligt mycket vecka kvar fortfarande för att man skall tro att det finns saker man skall hinna med innan helgen. På onsdag kryper redan då den här paniken sakta över en. “Snälla inte helg redan, jag skall bara…”

Idag skulle då “Buslåt till Backa-Jan” släppts men den verkar inte ha passerat genom alla Spotifys filter ännu. Tveksamt om världen bryr sig eller ens noterar den förseningen såklart. Mig berör det också föga. Min process och glädje är i snickeriet, det jag kallar “studion” lite ambitiöst.

Fast jag har väl ungefär lika många lyssnare där på Spotify som alla andra lokaltidningens stjärnor. Det är lite där som med Luciaval. Skall man bli lucia så skall man ha stor släkt eller i alla fall många vänner. Fast nu för tiden har ju till och med luciavalet moderniserats. Det lottas. Antagligen den sista dödsryckningen för allt det där. ÄNTLIGEN!

Man kan såklart undra varför man lägger ut musiken på Spotify. Plågar sig. Fläker ut sig. Men det är väl den där lille inom en som vill bli bekräftad. Fast det blir man ju aldrig. Den bekräftelsen är förunnad några få. Blir man bekräftad så tror man ändå inte på de goda orden. Jo suger i sig gör man. Som en uttorkad alkoholist. Javisst. Men godord bleknar fort. Till slut är det bara de där negativa kommentarerna som sitter kvar. Sitter där som en tagg och varar sig mer och mer för varje år som går. Tilltar i styrka för varje dag som går. “Du duger inte”.

Ändå är det ju gott att leva. Man får vara tacksam över förnöjsamheten.