Categories
Betraktelser & Berättelse

Boiiiingggg…

art fingers foggy hand
Photo by Pedro Figueras on Pexels.com

Kraften tar slut. Batteriet i huvudet är tomt. Dags att ge sig. Men ändå slutpunkt såklart. Snart. De eviga kvarsittarna och deras lärare skall ändå snart ha sina lektioner här i de gamla skollokalerna. De jordliga har sin tid, det som hör andra världar till sin.

Men en bra dag. En mycket bra dag. Får massor gjort. Tjänar som vanligt inte en krona. Så enligt gängs bedömningsmodeller var väl det jag gjort inte värt något. Men för undertecknad, ja då är det annorlunda. Känner den där tillfredsställelsen. Den som nästan alltid finns där.

Idag har till och med lödbänken återgått till att bli en vettig arbetsyta igen. Det är det där att rensa efter gamla projekt innan man börjar med nya. Det sker inte alltid. Håller man på på det sättet ett år ligger det många bitar efter gamla projekt kvar där de inte borde ligga kvar. Japp. Är ungefär lika dålig på det där som att klippa mig.

Fredag imorgon. Ledig kväll. Den som är helig. Har redan samlat på mig en hink trötthet under den här veckan. Det är på fredagskvällarna och lördagsmornarna den där hinken, eller ibland hinkarna, skall tömmas, så att man orkar en vecka till.

Problemet med att sitta själv är att det inte finns någon som klappar en på axeln när det är kämpigt. Det där peppandet får man stå för själv. Tron också på att det man gör är rätt. Det är inte lätt varje dag något av det där. Uppförsbackarna kan vara branta ibland. Men envis är jag. Åtminstone det. Just den egenskapen kan i alla fall ingen ta ifrån mig.

Åsnor är också envisa såklart. Möjligen finns något att lära av det…

Verifierar att det går att driva en Raspberry Pi med en av mina moduler idag. En stor fördel såklart eftersom ingen extra matning behövs förutom den 24V källa som CAN4VSCP bussen använder. Slänger ut en Pi Zero i garaget och kopplar den mot en rundstrålande wifi antenn på huset.

Borde finnas marginal både för regn och snö på den tycker man. Men verkligheten överraskar ofta lik förbaskat. Det har man ju lärt sig. Det visar sig

En lux sensor och en UV sensor som suttit i serverrummet ser allt annat än trevliga ut. Legat nära en blomkruka. Men inte nära. Diskar och lägger på tork. Får testa funktion imorgon.

Det är mycket som måste på plats innan vintern. Både låtsasjobbrelaterat och hemmarelaterat. Allt det där man inte kan eller inte vill hålla på med när snön vräker ner och de djävulska vindarna från norra ishavet jagar en. Jag jagar de där punkterna alltså. Räknar väl kanske inte med att hinna med allt som vanligt. Men försöker hur som helst. Ibland måste det räcka. Man måste inse det.

Men nu står de olevandes och stampar här utanför. Dags för mig att släcka ner och lämna lokalerna. En ny dag imorgon? Man hoppas det i alla fall, men vad vet man?

Godnatt!

Categories
vetenskap

En poster för all

Categories
Musik

Code flow

Categories
Swedish

Inte lätt

Det är inget enkelt jobb att vara sensor här i huset.

Categories
Böcker Swedish

Månadens författare

Hans Lidman. Granne och förebild. Ett bra val såklart. Ingen kunde beskriva nuet som han. En revolver mot huvudet och ett finger som trycker på avtryckaren när han var klar. Det krävs mod för det. Eller också är det ren feghet som måste till. Han var en sann gud bland orden hur som helst. Fjällbäcksflödande var hans berättelser. Texter som aldrig dör.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Överlevde

Överlevde varslet. Återstår att se hur länge… En alternativ tolkning kan vara att Fantomen har varit på besök. Vet icke vilken tolkning som är värst.

Categories
Swedish

Bara en del…

Categories
Swedish

Betyder nog att det blir ett lyckligt äktenskap

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-avbryts-brollopsfotograferingen-av-explosionen-i-beirut-bruden-tvingas-fly

Categories
Swedish

Pretty close

vs. local reading

Temperaturen är inte helt fel den heller

“Heja SMHI”,

liksom.

Ja och högtryck! Bara det…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Projekten startar

Jag sätter på kaffe istället för te här på låtsaskontoret nu på morgonen. Det är ett misstag varje gång. Ett stort. Lunchkoppen smakar inte gott efter att en morgonkopp har intagits. En stor daglig njutning uteblir liksom. Jag är definitivt en en-kopp-per-dag-människa. En utveckling från den femkannors person jag en gång var. Utveckling åt rätt håll.

Morgonkoppen smakar aldrig heller lika bra som lunchkoppen. Faktum.

Fast man skulle väl sluta dricka kaffe egentligen. Men det där med att sluta är jobbigt. Jag har lyckats sluta röka och det får räcka några år till. Just det är nog min största bedrift. Det enda sättet var nämligen att ge upp det jag älskade mest. Jobbandet/knappandet. Säga att “jag skiter i det tills jag är klar med det här förbannade begäret”. Jodå, efter någon månad fungerade man nästan skapligt igen. Efter ett år nästan som normaltillståndet där och då i nikotinförgiftningen. De där koncentrationspassen som varade tjugo timmar, de fungerar däremot inte längre. Är borta. Då behövs +40 cigg också. Hur många sådana dagar har man inte avverkat?

Jag är en missbruksmänniska. Helt klart. Skulle lätt kunnat fallit dit på hårda droger eller alkohol men har tack och lov varit för feg för att prova. Jag menar ta en tablett som man blir “en kul typ av” när man inte har kontroll på den typ man är redan innan man tagit tabletten eller injektionen, verkar inte som en bra ide. Sen har jag såklart nog med att förstå världen som den är redan nu. Behöver inget för att gå djupare eller högre. Inte idag i alla fall. När jag blir sjuttio skall jag kanske prova lite kokain och en LSD tripp. Ja, eller inte.

Bullar. Godis. Böcker. Musik. Jobb. == Min narkotika.

Höst. Projekten startar. Som låtsasarbetare skall jag fixa en VSCP demo med väderstationen. Den har legat här och väntat på det här nu i en massa år. Det har alltid funnits annat före och platser att installera den på har inte varit optimala. Men nu då så alltså.

Planering (och tänk) görs bäst på papper. Svårslaget. Mind-mapping en god kompis. Jag avverkar massor av papper under ett år på det där sättet. Sidor efter sidor. Har säkert gjort av med miljoner under livet. Där mognar tankarna och lösningarna. I det där. Där förstår jag problemen. När jag är klar läggar jag de där dokumenten i en mapp eller i någon av de många högar som finns här på låtsaskontoret. Efter fem, sex år så brukar jag rensa de där högarna och då åker de där sidorna obönhörligen i soptunnan (läs återvinningen) såklart. Grejen är att få det att klarna i huvudet. Papperet är bara en hjälp för att få in grejerna dit. Väl i hjärnan så drar bakgrundsprocesserna igång och det mesta löser sig av sig själv om man bara har tålamod. Hemligheten är att mata på så mycket information man kan in i hjärnan och sen slappna av med övertygelsen att det där inne bringar ordning i det där man matar in. Jag blir lika imponerad varje gång av de där bakgrundsprocesserna som hittar nya samband efter dagar och veckor och lyfter fram dem till medvetandet.

Nu är ju jag såklart bara ett vanligt dumhuvud men man kan undra hur det där skulle fungera för någon som är smart. Tyvärr är de oftast för självupptagna för att ägna sig åt experiment “dom där”.

Farsan, jo han var uppfinnare och stolt över det, låg ofta vaken på nätterna och funderade. Kunde liksom inte släppa tankekedjorna innan de var klara. För honom var allt det där en vaken process i stort och mycket tror jag. Framåt småtimmarna kunde han somna men då fanns också en lösning där. Kom han inte fram till den så blev det en sömnlös natt. Själv somnar jag så fort jag lägger huvudet mot kudden. Jo jag läser en stund först. Läsningen ger mig den där övergången som bryter tankekedjorna som dröjer kvar nedifrån låtsaskontoret. Nästa dag tar jag enkelt tag i den där änden av kedjan och kör på igen. Oftast skall jag säga. Ibland gömmer den sig i något hörn och tar sig formen av en dammråtta eller liknande. Ligger där och lurar. Den där förmågan att koppla bort allt när jag lägger mig är min räddning. Utan den hade jag inte överlevt svåråren. Det hade varit en omöjlighet.

Men nu skall jag (låtsas)jobba.