Categories
Betraktelser & Berättelse

Allt

Helg slut sedan några timmar. Anglosaxisk vecka har börjat och pågår. Gott tycker jag. Gillar ny vecka. Nya möjligheter. Tid föröver. Det är bara att ta ut kompassriktningen och åka.

Vi byter lite trasiga rutor här i helgen. Fixa lite annat från listan också. Jag är fortfarande oerhört entusiastisk över att kunna göra saker igen. Ja och saker finns det att göra. Mat att mata den där längtan med.

Temperaturen ute är nere på tre nu redan vid nio. Man kan utan att ta i för mycket gissa på frost i natt. Åtminstone i dalgångarna. Efter vattendragen. Jag fryser redan vid tanken. Vill ha brittsommar fram till november. Global uppvärmning lokalt över kullen. Gillar alltså inte detta dropp i temperaturer. Får beställa omedelbar leverans av beställd ved och knäppa på element. Det ordnar sig nog.

Det händer något med folk över sjuttio. Det klagas något fruktansvärt. Ulf Lundell är värst. Oj vad synd det är om Ulf Lundell. Det klucka i avlopp och inte en enda av Ulf ägd elektronisk apparat fungerar som den skall. Man blir rent ut av väldigt trött på gnället. Ändå läser man vidare. Varför då? Japp, det undrar man hela tiden. Det finns ju fler böcker. Till och med i våra hyllor står de.

Men vi gnäller såklart en del till mans. Man måste ta det på sig. Svälja det beska pillret att man inte är bättre själv. Men jag tar i alla fall inte betalt. Man måste ge mig det. Blogg som blogg liksom.

Vi städar vinden här i huset idag. Det behövs slängas “lite” grejer. Det finns två vindsrum som vardera är på sisådär 100 kvadratmeter. Förutom en fladdermuskoloni på respektive sida så bor här några spöken, en massa möbler och diverse andra pinaler av varierande värde och ålder. Som vilken vind som helst alltså. Vi ber såklart våra kära fladdermöss om ursäkt för vårt störande beteende under dagen. De liksom vi är ägare och boende i det här gamla huset.

Egentligen är de väl dags att döstäda. Men å andra sidan vill man ju unna barnen glädjen i att få vräka ut allt vi samlat på oss i några containrar. Man får motion av sådant. För det mesta här är väl bara skräp. Men det finns fler galningar. Loppis för galningar först kanske. För det är konstigt med skräp. Det som är skräp för en person kan vara guld för en annan. Sen finns det ju dom som tycker att allt gammalt är toppen. Dom kan hitta massor här.

Men låtsasjobb föröver alltså. Glädjen i det är min och endast min. Så-det-så!