Mörkret

Januarimörkret ökar på galenskapen. Jan/feb lågvatten ligger som en filt över en. Fast solen jobbar i alla fall åt rätt håll. Upp drygt fem minuter tidigare i dag än förra torsdagen. Japp, och nu accelererar det där. Snart handlar det om kvartar. Så hopp finnes. Men uppriktigt. Tittar jag ut genom fönstret just nu… Becksvart. Man längtar bort. Söderut. Man skulle slagit följe med flyttfåglarna i höstas.

Men det är lika varje år såklart. De här första månaderna på året är en kamp. En kamp man måste igenom. Om man vill stå upp som en levande människa. Men Vasaloppssöndagen är närmare än vad man tror just nu. Rätt vad det är så drar alla de där löparna iväg uppför första backen. Sen vänder det. Ljuset och Talgoxsången är här. Lättare tider.

Förra året blev lite “sommaren som försvann”. Skall försöka njuta lite mer av det där i år. Koltrastsång. Som man längtar.

Skriver en notering sista Juli 2021 i almanackan. “Söka pension”. Känns konstigt. Väldigt underligt. Allt har gått så fort. Men nu är man alltså snart där. Omöjligt att förstå.

Men annars är såklart livet inte så dåligt. Det rullar på som det alltid har gjort. Man försöker hinna med så gott man kan. Men lyckas bara marginellt såklart.

Nu skall jag städa.

ps Livet med såld själ är inte helt pjåkigt ändå. Fast hedern, den att aldrig sälja sig, fick sig en törn. Men som det sägs. Alla har ett pris. ds