Categories
Betraktelser & Berättelse

Fladder

macro photography of butterflies perched on lavender flower
Photo by Cindy Gustafson on Pexels.com

Skottat. Det har dumpit ner en decimeter igen. En till dämp är visst på väg. “Det är inte klart förrän den fete damen skottat” skulle man kunna travestera. Det skall tydligen vara en dam. Annars skulle det finnas hopp efter min skottning.

Men fan fan fan! Det är semmeldag idag. Den lokala bagaren slutade visst ta emot beställningar i fredags. Undertecknad hyser alltså inget hopp om ens en enda semla idag. Men den som väntar på något gott…

Tittar på SMHI och det räcker tydligen inte med en till dämp. Det handlar om plural. Men det som skall ner det skall ner. Havet längtar efter varenda älskad vattenmolekyl och precis som sandkornen i öknen har de alla ett namn och ett nummer. “A bad number“. Nåja. Fem kanske. Lite harmlöst sådär. Men en del lär dessutom heta Kurt. Det är man säker på. Extra “dipoliga”. Havet älskar sina barn i alla fall. Längtar efter återföreningen.

Vatten i dess olika former är annars mycket spännande rent fysikaliskt och kemiskt. Man kan använda ett liv och ett till för att avslöja dess återstående mysterier. Men det fick alltså bli någon annan som tog sig an den uppgiften. Men kanske i nästa liv… om man nu inte blir fjäril…

Men ljuset är här. De där snädämparna är desperata försök att hålla kvar vintern. Men varje lössnödämp är bara en present till 08or på sportlovssemester och hjälper efter det “jobbet” egentligen bara själva snösmältningen. Det behövs bara sol sen smälter och rinner och droppar den där lössnön ner i den packade gammelsnön och luckrar upp och tar millimeter för millimeter av den tills gräset och jorden tittar fram som oupptäckta landmassor. Fast först snödroppars trotsande av vinter såklart. Vårens budbärare. De lär vara på gång i Voxna hör jag. Säkert under en meter snö här med.

Gårdagens som började desperat dåligt men noll energi och kämparglöd avslutades i triumf och med full energi. Nåja, jag tävlar mot mig själv så det var inte som ett skidlopp i Oberstdorf precis. Men slutet anas på nuvarande projekt. Man brukar säga att när en programmerare säger så, att projektet “nästan är klart“, då återstår 90% av tiden. Tyvärr stämmer det där bättre än man vill. Men det lättar lite i mentalt när man ser slutet där i fjärran någonstans. Längtan pirrar på om att man får börja på ett nytt projekt. Det är alltid roligt att börja på nytt. Efter två dagar är det iof samma som att jobba på ett gammalt så jag vet inte varför man bryr sig. Men det är väl det där med variation. Att inte bara harva på och stå stilla. Man upplever ju gärna sina egna framsteg på det sättet. Som bäst tar man myrsteg medans andra flyger fram.

Men min dag har alltså redan börjat. Det går liksom inte bara att sitta här och slumpvis trycka på knappar. “Struktur Hedman” utropar man bestämt. Sen tar man sig i kragen och sätter igång. Åtminstone när man druckit ur sitt (nu nästan kalla) te och tänt sitt ljus.

Categories
Swedish

Hurra!

Fettisdagen idag. Jodå. Ät! Fritt. Många.

Alltså, hur gott som helst.

Tänk också på att det är ett helt år till nästa Fettisdag…

Categories
Musik

Kodarmusik

Categories
Swedish

Siciliens guld | Henrik von Klopp

Historien om den Sicilianska svavelindustrins uppgång och fall är fascinerande. Idag återstår bara ruiner av det som en gång i tiden var Siciliens viktigaste exportindustri. När den sista gruvan stängdes 1985 hade bytningen gått back i nästan 90 år. Fram till

Source: Siciliens guld | Henrik von Klopp

Categories
Betraktelser & Berättelse

Insikt?

faceless businessman with smartphone walking on crosswalk in sunlight
Photo by Ketut Subiyanto on Pexels.com

Jag hart hur mycket som helst att göra men har ändå lite svårt att komma igång. Kanske är det just mängden av “att göra” som bromsar det hela. Ibland känns det övermäktigt att ta tag i det där berget.

Hursomhelst irriterar det mig ganska mycket vilket inte på något sätt gör saken bättre.

Men måndag. Det finns många dagar kvar att hinna saker på. Det är bara under den här dagen och under söndagseftermiddag/kväll som det där känns som verklighet. Redan på tisdag börjar man ana varthän det barkar. Att man inte heller den här veckan hinner med allt man velat hinna med.

Fast insikten ligger ju där och lurar den med. Ingen jävel bryr sig om jag istället för att jobba skulle gå och lägga mig på soffan istället. Jo, det där kan ju upplevas som trist också såklart. Att vara obehövd. Men stannar nog på skönt. Ingen press finnes. Vi skalla försöka hålla det kvar där. Bara för att det är förbaskat skönt att ibland inse att det är så det är nu för tiden. Liv lunkar på liksom. Andra får härja runt. Man har härjat runt så det räcker.

Ute finns snö att skotta. Snö jag alltså borde skotta. Men har inte kommit dit ännu. Försöker samköra med posthämtning. Inbillad effektivitet sådär. Men det skall visst snöa i princip hela veckan så egentligen spelar det väl ingen roll när man angriper det hela. Så mycket är det inte att det hindrar framfarten nämnvärt.

Men nu är det lunch, ja åtminstone snart, ingen ide att börja än…

Categories
Swedish

60% på maten

red wooden surface
Photo by Magda Ehlers on Pexels.com

Tanterna sträcker på sig. Tittar ut genom fönstren med intresse igen. Slut på depressionen. Slut på självömkan. Återstår gör bara stor längtan efter sol. Pelargontid.

Själv avvaktar jag till den första söndagen i mars. Vasalopp. Där vänder det. Där och först då kan man kasta av sig vinterdepressioner och självömkan över mörkret. Tro på livet igen.

Igår. Edsbyn. Erikshjälpen. Två gitarrer. Akustiska. Yamaha. 900:- styck. Den ena känns riktigt skön. Låter bra. Det syns på den att den blivit spelad. Ett bra tecken. Man blir sugen. Mycket sugen. Men behärskar sig. Åker därifrån utan och med en suck.

ICA i Bollnäs säljer ut rubbet med 40% rabatt. Där inne ser det ut som om kriget är över oss. Lite dystopisk känsla att vandra omkring bland rensade hyllor. Idag gäller 60% och jag antar det blir helt tomt på hyllorna. Vi kommer ut en “gitarr fattigare”. Utan skrot. Frysen full.

Ny ICA öppnar där på onsdag. Ett mammons tempel åt det hungriga folket.

Köper i lönndom en whisky av de finare sorterna åt mig när jag är in på apoteket och hämtar ut prostatamedicin. Whiskydropparna skall ju t dom med till slut och då är det ju bra att ha tagit den där depåtabletten som gör det enklare. Men gott såklart. Lyx. Själv köper hon vin. Tycks nöjd hon med.

Idag får jag skotta det jag inte skottare i lördags. “Den som spar han har” sa man när jag var ung. Förlegat för de flesta nu för tiden. Men gäller snö också. Jag lovar. Fast har inte blivit plågad av snöfall i brukliga mängder efter nyår i år. Allat kanske ligger och bidar sin tid in till mars. Så det kan fall ner som blöt äcklig snö som fatsnar på skyfflen och töttar ut gamla gubbar.

På fredagskvällen ringer en man från Edsbyn. Vi gick på högstadiet tillsammans. Han minns mig. Ramlar över mitt namn och telefonnummer på lite oklart vis. Han var med i mobbingfilmen vi gjorde. Minns hur dom fick kasta pennor och suddegummin mot kameran. Jag minns icke, även om jag mins filmen såklart. Han gick tydligen i sjuan och jag i nian. Senare på kvällen slås jag av hur osannolikt det egentligen var att vi lyckades få nästan trettio ungdomar att i princip skippa lunchen i två veckor (eller vad det var) för att spela in film då istället. Och varför gjorde som som jag sa egentligen? Flera av dom som var med var de stökigaste på hela skolan. Men det var aldrig några problem. Alla kom. Alla gjorde sin grej. Fantastiskt egentligen.

Men fick skäll då också. Dels för att mobbarna fick mobba en kille som tydligen redan var mobbad. Ja mobbarna var mobbarna på riktigt också. Men de inblandade hade inga problem med det. Sen passade väl ALLA på att skylla på filmen när de kom för sent till lektionerna efteråt. Gissa vem som fick skäll också för det?

Filmen är visst försvunnen. Kanske lika bra kan man tänka idag. Vissa saker lever sitt liv bäst som försvunna.

Hursomhelst blev det ett rätt roligt samtal och en minut in i det så pratad också jag Edsbymål.

Nu har min vecka startat. Så det är dags att se vad vi kan göra av den.

Nu kör vi!