Categories
Betraktelser & Berättelse

Fladder

macro photography of butterflies perched on lavender flower
Photo by Cindy Gustafson on Pexels.com

Skottat. Det har dumpit ner en decimeter igen. En till dämp är visst på väg. “Det är inte klart förrän den fete damen skottat” skulle man kunna travestera. Det skall tydligen vara en dam. Annars skulle det finnas hopp efter min skottning.

Men fan fan fan! Det är semmeldag idag. Den lokala bagaren slutade visst ta emot beställningar i fredags. Undertecknad hyser alltså inget hopp om ens en enda semla idag. Men den som väntar på något gott…

Tittar på SMHI och det räcker tydligen inte med en till dämp. Det handlar om plural. Men det som skall ner det skall ner. Havet längtar efter varenda älskad vattenmolekyl och precis som sandkornen i öknen har de alla ett namn och ett nummer. “A bad number“. Nåja. Fem kanske. Lite harmlöst sådär. Men en del lär dessutom heta Kurt. Det är man säker på. Extra “dipoliga”. Havet älskar sina barn i alla fall. Längtar efter återföreningen.

Vatten i dess olika former är annars mycket spännande rent fysikaliskt och kemiskt. Man kan använda ett liv och ett till för att avslöja dess återstående mysterier. Men det fick alltså bli någon annan som tog sig an den uppgiften. Men kanske i nästa liv… om man nu inte blir fjäril…

Men ljuset är här. De där snädämparna är desperata försök att hålla kvar vintern. Men varje lössnödämp är bara en present till 08or på sportlovssemester och hjälper efter det “jobbet” egentligen bara själva snösmältningen. Det behövs bara sol sen smälter och rinner och droppar den där lössnön ner i den packade gammelsnön och luckrar upp och tar millimeter för millimeter av den tills gräset och jorden tittar fram som oupptäckta landmassor. Fast först snödroppars trotsande av vinter såklart. Vårens budbärare. De lär vara på gång i Voxna hör jag. Säkert under en meter snö här med.

Gårdagens som började desperat dåligt men noll energi och kämparglöd avslutades i triumf och med full energi. Nåja, jag tävlar mot mig själv så det var inte som ett skidlopp i Oberstdorf precis. Men slutet anas på nuvarande projekt. Man brukar säga att när en programmerare säger så, att projektet “nästan är klart“, då återstår 90% av tiden. Tyvärr stämmer det där bättre än man vill. Men det lättar lite i mentalt när man ser slutet där i fjärran någonstans. Längtan pirrar på om att man får börja på ett nytt projekt. Det är alltid roligt att börja på nytt. Efter två dagar är det iof samma som att jobba på ett gammalt så jag vet inte varför man bryr sig. Men det är väl det där med variation. Att inte bara harva på och stå stilla. Man upplever ju gärna sina egna framsteg på det sättet. Som bäst tar man myrsteg medans andra flyger fram.

Men min dag har alltså redan börjat. Det går liksom inte bara att sitta här och slumpvis trycka på knappar. “Struktur Hedman” utropar man bestämt. Sen tar man sig i kragen och sätter igång. Åtminstone när man druckit ur sitt (nu nästan kalla) te och tänt sitt ljus.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.