En o-cool gubbe

Sitter djupt inne i ett projekt just för tillfället. Därav bristen på inlägg här i bloggen.

Ett kilo ner idag också. Nu börjar man närma sig den punkt där insatsen har blivit så stor att man får en extra motivations faktor. Man vill ju inte kasta bort det som man uppnått. Men mycket är det kvar ännu. Så det är bara att jobba på.

Håller som sagt på och kodar för fullt. Det innebär att man i princip är helt borta från verkligheten och helt inne i de aktuella problemmen. En härliga känsla där man rider på en kreativ jetström. Men det är jobbigt också. Man bränner ljuset i båda ändarna under en sån här period och ofta stapplar man helt utmattad i säng fram mot småtimmarna.

Kreativitet är enligt min åsikt den absolut viktigaste egenskapen hos en god programmerar. Visst kan man mata in kod men det kommer aldrig att bli bra kod om inte skaparglöden finns med. Skillnaden är som s.k. hötorgskonst gjord enbart för att säljas ut så fort som möjligt och konst gjord med hjärta.

Ett bra exempel pÃ¥ detta är Ashton Tate – ett företag som hade i storleksordningen 90% av marknadaden med sin databas programvara – dBase – för PC. När man stod pÃ¥ sin höjdpunkt sÃ¥ kom en ny ledning till företaget. Som alla nya ledningar sÃ¥ ville man göra förrändringar och sÃ¥g ett företag där det satt mängder av programmera. Man noterade dessutom att man inte arbetade systematiskt. SÃ¥ man beslöt sig för att ändra pÃ¥ detta.

Så företaget delade upp programmerarna i systemeringsfolk som skulle avgöra vad som skulle göras och hur det skulle göras och programmerare som skulle skriva in det som systemeringsfolket konstruerade.

Nästa version av programmvaran blev försenad med ett år. Tre år senare var företaget borta.

Med detta vill jag belysa vikten med att låta människor vara kreativa. Det är mycket svårt at vara kreativ om man inte kan påverka sin situation. Trotts det så fortsätter försöken att kontrollera programmerarna. Det är bara dumt!
Jag har skrivit mer kod än dom flesta genom Ã¥ren. MÃ¥nga gÃ¥nger kan jag sitta flera dagar när det inte blir nÃ¥got vettigt gjort. Jag vet dock att till slut kommer den. Kraften som göra att man sugs in i problemet, assimileras av det, uppfylls av det. När hjärnans alla delar samarbetar för att hitta en bra lösning. Det är dÃ¥ – mina vänner – som man skriver bra kod. Och man spar in – med rÃ¥ge – den tid som man satt overksam initialt.

MÃ¥nga nya programmerare blir nervösa “när det inte händer nÃ¥got”. Man vill igÃ¥ng pÃ¥ direkten. Jag tror dock att hjärnan, i alla fall för mig, behöver sortera information, väga den, leta ingÃ¥ngar i den, fylla i luckor. Det här gör den helt automatiskt bara man slappnar av. Den talar om med kreativitet när allt är pÃ¥ plats.

Jag använder ofta detta när jag skall lära mig ett nytt område. Jag sätter då helt enkelt igång att läsa allt möjligt om det. Bara mata på utan att försöka förstå allt. När detta är gjort så brukar jag ta det lugnt några dagar eller göra något annat och låta hjärnan bearbeta informationen på egen hand. Efter ett tag så har man ny kunskap och har fått samband klara för sig. Detta utan egentlig ansträngning.

Knappa PÃ¥*

/Ake

Fredag och dags för vÃ¥gen igen. -1 kilo viket är precis vad jag tycker är perfekt. Ett kilo nerÃ¥t per vecka är lagom. Bara nÃ¥gra veckor till nu sÃ¥… 😉

Annars är allt lugnt. För lugnt pÃ¥ jobb fronten naturligtvis. Har fÃ¥tt lÃ¥na en röjsÃ¥g av en kompis sÃ¥ i helgen skall jag ta bort lite sly här pÃ¥ Brattberget. Säkert en perfekt syssla när man nu tydligen har blivit pollen allergiker. 😉

En kompis i Japan skickade en present till min Japan intresserade yngste son igÃ¥r och han har gÃ¥tt omkring och lyst som ett ljus sedan dess. Härligt med Internet. Har vänner idag i alla möjliga delar av världen. Mest genom VSCP projektet som naturligtvis samlar mÃ¥nga men ocksÃ¥ genom jobb. En dag skulle det vara roligt att kunna göra en “world tour” och besöka alla. Känner en kille pÃ¥ Nya Zeeland som gjorde det för ett par Ã¥r sedan . Han tog kontakt med alla han kände och gick ut pÃ¥ listorna och berättade vad han skulle göra och reste sedan ut ett halvÃ¥r och besökte alla.

Har inte rest så mycket de senaste åren eftersom ekonomin inte räckt till det. Mina söner har inte ens varit utomlands. Stackard barn! Förhoppningsvis så kommer dom nog ut i världen själva nu när dom börjar bli stora. Överhörde en gång en historia på en buss där en tjen i 20.år åldern berättade för en kamrat att hennes föräldrar skulle bjuda barnen och respektive på en resa till Afrika under fyra veckor. Tänk vad härligt.

Har hittat en lista på yahoo om gengas http://uk.groups.yahoo.com/group/gengasdrift/ och hittade direkt ett helt gäng som pysslar med min tanke om att generera el med gengas drift. Förbaskat roligt. Var säker att det kommer att komma mer om det här.

Har lag ut lite krokar om jobb som jag skrivit tidigare. Och några responser och konkreta erbjudanen har det kommit in. Trevligt om inte annat får självförtroendet.

Nu gäller det bara att bestämma sig för vad man skall ägna resten av den arbetsverksamma delen av livet åt. För så känns det. Det beslut som jag skall ta nu gäller för en lång tid framöver. Vi får se hur det blir.

Annars är det VSCP jobb som gäller. Sitter ju inte och rullar tummarna precis utan tittar på en referens lösning för VSCP över TCP/IP. Tanken att att utnyttja den plug and play funktionaliteten som canald ger. Känner dock av björkpollen (allergi) mer än något år tidigare så känner mig lite okoncentrerad.

Jag skall ju inte Överdriva min bantnings succé’ såhär efter bara någon vecka. Men i morse kom jag faktiskt i ett par jeans som jag inte har fått på mig sen några månader. Ett bevis på att det händer något. Gäller bara att hålla i alltså. En god uppmuntran att fortsätta i alla fall. 🙂 Och om sanningen skall fram så skulle jag kanske inte få på mig dom om jag hade långkalsonger… 😉
Uppdaterade lite på min CV igår eftersom jag är ute och letar jobb (Sökte faktiskt några grejer igår).
Har aldrig behövt bry mig så mycket om den förrut eftersom jobben har kommit till mig ändå p.g.a. det jag pysslat med för tillfället. Slog mig helt plötsligt att det kanske är för att man börjar bli gammal som det har blivit svårare med jobb. Fyller ju 50 i år. 50 år. Halvtid, eller troligare en bra bit över halvtid. Farsan dog vid 70. Minns när han fyllde 50. Hur urgammal var han inte då!? Inser att det är så man ser på mig nu. Hemska tanke.

Får mig att tänka på det första samtalet jag hade med Jens “MP3-Jens” Nylander förra hösten. Efter en stunds pratande så frågade han hur gammal jag var. Jag svarade sanningsenligt och jag hörde ju att han antagligen tyckte att jag var urgammal. Sen sa han att han tyckte att det var ovanligt att någon så gammal kunde låta så entusiastisk. Tog det som en komplimang. Men det är så jag skall leva tills jag dör. Som någon som lever fullt ut för mina ide’er och projekt och gör det jag skall till 100%. även om “ljuset” konstant brinner i båda ändarna.

Idag slog björkarna ut idag. Härligt.
Slog av Hulken ikväll också och gick över till el för varmvatten. Också ett hembygge förresten. En liten PIC 16F84 styr varmvattenberedaren och kan kontrolleras över en seriekanal. Man skulle kunna samla statistik från den också men jag har aldrig orkat fixa det. Konstruktionen är väl 6-7 år gammal nu skulle jag tro och borde väl ersättas. Det blev billigare att lösa det själv när det gamla kontrollerkortet brändes upp. Inga större problem förrutom att åskan har förkolnat två temperatursensorer. Ja verkligen pulveriserat dom. Bra jordväg ner i vattenledningsnätet.

Annars är det förkylt. Influensa. Hosta. Snörvlande. Ont i ögonen också. Om det beror på pollen eller inte har jag ingen aning om. Så länge jag kan jobba så skall jag inte klaga.

Får mer och mer mail om VSCP varje dag och det är ju roligt. Gäller bara att orka lite till och inte ge upp bara för att det känns lite motigt just nu. Dåligt med jobb helt enkelt just nu. Man får hanka sig fram en dag i taget.