Categories
Betraktelser & Berättelse

Ett skott i nacken

photo of pile of papers
Photo by Kelly on Pexels.com

Nu har jag dokumenterat “klart” för den här gången. “klart” är definitivt svårt när det gäller dokumentation. Finns helt enkelt inte. Man kommer inte ens nära. Man får bara bestämma sig helt enkelt för att nu är det nog. Det är alltså det jag gjort idag. “Nog” röt jag alltså så att det ekade i lokalerna för en timme sedan ungefär.

Känslan nu är urvattnad.

Men OK.

Imorgon hoppas jag alltså på att få koda lite. Har några LoRa moduler som jag testat lite med som jag gärna vill testa lite mer grejer med. Blir nog en hårdvarumodul till slut kanske. Varför man nu skall göra en sådan? Eller kan man göra saker bara för att det är roligt? Troligen inte säger Sverige. Eller jo, möjligtvis om det man åstadkommer dödar människor. Då går det bra att ha roligt samtidigt. Kosta får det också. Miljarder. Hurra’n utdelas också i hundratal.

Själv har jag inte varit så jävla mycket för det där att döda andra. Känner flera ryssar som är lika bra som vilka andra som helst. Det är aldrig så enkelt som scenerierna presenteras idag. Ryssar dumma. Amerikaner snälla. Utom Trump och hans anhang. Dom är också lite dumma. Men på vår sida. Då går det för sig. Men rädda skall vi vara. För ryssen. Inte för Amerikanerna. För hotet kommer alltid från Ryssland. Så har det varit sedan 1700 talet. Kanske före. Det där som Tyskarna höll på med. Lite ryssar blev väl dom också. Fast vi hade ungefär samma relationer till dem som vi har till Amerika idag. Rädslan är människans största fiende. Vi borde ha lärt oss det nu. Men istället pumpas stämningen upp varje dag, mycket likt 1600-talets häxbränningar Folk slutar att tänka efter. Eller vågar i alla fall inte göra det. Är man inte med så är man emot och hamnar på bålet. Ett skott i nacken handlar det väl om idag.

Nope, Putin (och hans anhang) är inte mina favoritkillar heller. Men gissar att dom hela bunten styrs av samma gamla rädsla som får de de är rädda för att bli rädda tillbaks och så vidare och så vidare hela vägen fram till boom.

Nåja…

Nu skall vi inte vara så pessimistiska. Fast nog fan finns det anledning. Egentligen.

Vi sover på saken.

Eller hur!?

Categories
VSCP

State of VSCP

Det här är en repost från VSCP devlopers blog, jag kommer sticka in några sådan ibland här också.

VSCP Update

The documentation for VSCP products previously sold by Grodans Paradis AB has been offline for some time, as the original publishing system was discontinued and incompatible with later PHP versions. While these products have not been actively sold, the documentation also serves as reference code for VSCP devices communicating via CAN (CAN4VSCP). Over the past two weeks, I have updated the material to align with the system used for all other VSCP code, making it fully accessible and functional once again. Hopefully, this system will remain viable for many years.

During the recent component shortage, hardware sales were halted due to processor unavailability. However, my passion lies in designing these modules and transforming them into products — a pursuit I have dearly missed. As a result, Grodans Paradis AB will likely resume module sales, which also serve as reference hardware for VSCP.

Profit is not the goal here. Grodans Paradis AB uniquely encourages others to freely copy, modify, or adapt products, including selling them under one’s own name without referencing the original source or VSCP. Contributions and improvements are welcome but not required. The principle is simple: free and open access, as long as you build them yourself.

Currently, I am developing LoRa reference code and a few modules, with promising initial results. Work also continues on VSCP Works+ and demo firmware across multiple platforms using the new firmware stack. While larger than its predecessor, the new architecture allows for reusable, modular components that integrate seamlessly. Higher-level C++ classes now handle VSCP event transmission uniformly, independent of transport — functionality already implemented in VSCP Works+.

There is much I hope to accomplish, though energy and time are finite. Yet the past year has been remarkable. I deeply enjoy this work — the code, the hardware, the ideas. What began as a concept in the early 1980s has become something tangible and functional — my “child.” Like any creation, it is loved unconditionally, even if its full nature is elusive. Perhaps it is a form of sand art, transient yet meaningful. I have derived immense joy from this process, and that alone makes it worthwhile. One day, the windows must be thrown open, the wind allowed to sweep through, and one must move forward contentedly.

/Ake