Vi har ganska precis 20-mil till Borlänge, Östersund, Sundsvall och Gävle. Centralt Los på det viset. Vi brukar avverka dem alla med jämna mellanrum. Tänker att ombyte förnöjer.
I fredags blev det Borlänge. Kanske mest för att det finns ett IKEA varuhus där och vi behöver saker till kommande mini-köksrenovering.
Om ärligheten skall fram så ser vi sällan mer än köplador när vi är i Borlänge. Men vägen dit har så mycket mer. Orsa är lite hemma eftersom farsan föddes där. I Mora har jag jobbat. Rättvik var alltid nära som Edsbybo. Leksand är dagens hårdmacka alla gånger. Ja osv. Men Borlänge finns det egentligen inge relation till. Associationerna hamnar på musik och brottslighet. Det sista troligen oförtjänt.
Det som fastnar i huvudet denna gång är mannen på macken i Orsa med hemmasydda brallor från några gamla gardiner. Hela han andas utanförskap. Och jag tänker tack gode han/hon/det/gud för att det finns människor som han ute i det fria samhället.
Annars är det mest regn, regn, och regn. Siljan får en ordentlig påfyllning. Det får magen under dagen också. Pizza. Cappuccino. Godis.
Efter IKEA är vi som seden kräver helt färdiga. Det är som ett maraton lopp att ge sig in där varje gång. Men vi får tag i de saker vi behöver. Gott så.
Resten handlar om återköp på Jula. Bilbatteri på Biltema. Färg på rusta. Isolering på Byggmax. Mat få Willys. En till Cappuccino på OK. Med bulle denna gång. Andra småärenden. Sen kan man åka hem. Det är kväll. Regnet har tilltagit.
Heldag.
Alltså.
Tröttande.
Uppiggande.
Jag gillar att se på människor. Det är mitt nöje en sådan här dag. Man blir så glad av att det finns så många olika. Egentligen skulle jag vilja lära känna dem allesammans så jag kunde få höra deras historia. Men det går inte. Man får använda fantasin istället.
Gott så!
Helgen för övrigt har varit målning mest, men också en timme isolering av expansionskärl på vinden. Fyfan för isoleringsdamm! Isoleringen vi köpte räckte dessutom inte till så jag får upprepa den proceduren i helgen
Kanske blev man inte helt utvilad av den här helgen. Men tillräckligt avledd ut på nya vägar ändå för att ta tag i en ny vecka med full energi tycker jag nog. När jag la mig igår skrek kroppen efter nåd. Idag på morgonen är den med i matchen igen och beter sig som om helgens bravader inte ens har hänt. En fantastisk maskin, kroppen.
Nu tänker jag koda en rad eller två. Ler när jag tänker på det.